Spelaren har äntligen blivit spelad

The waves crashed against the cliffs of Nova Scotia with an almost musical rhythm, but Aria Morgan knew better. After three years of studying marine biology at the remote Blackrock Research Station, she had learned to distinguish between natural ocean sounds and something more... peculiar. Tonight, there was definitely something different in the water's song.

Standing on the observation deck of the research facility, her long dark hair whipping in the salty breeze, Aria focused her night vision binoculars on the churning waters below. The full moon cast an ethereal glow across the surface, making it easier to spot any unusual movement. That's when she saw it - a flash of iridescent scales, much too large to be any known fish species.

"You're out here late again," a deep voice spoke behind her. Dr. Nathaniel Cross, the facility's new head of cryptozoology, stood in the doorway. His presence had been causing quite a stir among the female staff since his arrival last month, with his storm-gray eyes and the mysterious scar that ran from his left temple to his jaw. But Aria had noticed something else about him - the way he always seemed to appear whenever the strange occurrences happened.

"There's something out there, Dr. Cross," Aria said, not taking her eyes off the water. "Something big."

"Please, call me Nate," he said, moving to stand beside her. His proximity sent an involuntary shiver down her spine that had nothing to do with the cold. "And I know. That's why I'm here."

Before Aria could question what he meant, a haunting melody drifted up from the waters below. It wasn't quite singing - more like an otherworldly humming that seemed to resonate in her very bones. To her surprise, she found herself taking an unconscious step toward the railing, drawn by the sound.

Nate's hand shot out, gripping her arm. "Don't listen too closely," he warned, his voice tight with concern. "They're hunting tonight."

"They?" Aria tried to shake off the melody's lingering effect. "Who are 'they'?"

Just then, a figure emerged from the waves - a woman with silvery skin and long, phosphorescent hair. Her eyes glowed with an unnatural blue light, and when she opened her mouth to continue her song, Aria saw rows of sharp, pearl-like teeth. The creature's beauty was both terrifying and mesmerizing.

"Sirens," Nate whispered, his grip on Aria's arm tightening. "Real ones. Not the sanitized versions from your fairy tales."

The siren's gaze locked onto them, and her song changed, becoming more focused, more enticing. Aria felt Nate tense beside her, and when she looked at him, she was shocked to see his eyes had taken on a silvery sheen, reflecting the moonlight like a cat's.

"We need to get inside," he said through gritted teeth, though he seemed to be fighting the urge to move closer to the railing himself. "Now."

But as they turned to leave, Aria caught sight of something in the water that made her blood run cold. Dozens of glowing eyes had appeared beneath the waves, and more figures were rising to the surface. Their songs began to intertwine, creating a symphony of supernatural beauty and terror.

"Dr. Cross... Nate," Aria's voice trembled slightly. "What's really going on at this facility?"

He finally turned to look at her fully, and in the moonlight, she could see that his scar was glowing with a faint blue light. "It's not just a research station, Aria. It's a containment facility. We monitor and protect humanity from ancient creatures that most people think are myths. And right now," he glanced back at the water where more sirens were emerging, "something has disturbed them. Something that hasn't happened in over a hundred years."

"What?" Aria asked, though part of her feared the answer.

"They're looking for their lost queen," Nate's voice was grim. "And for some reason, they think she's here."

A particularly powerful wave crashed against the cliffs, sending spray high enough to reach the observation deck. As the droplets hit Aria's skin, she felt a strange tingling sensation, and for just a moment, her reflection in the window showed her eyes glowing with the same ethereal blue light as the creatures below.

Nate saw it too. His expression shifted from concern to something more complex - fear, fascination, and what looked almost like recognition. "We need to talk," he said quietly. "About your mother. About why you were really assigned to this facility. And about why you've always felt so drawn to the sea."

The siren's song grew louder, more insistent, and Aria felt something stir within her - ancient memories that couldn't possibly be her own, yet somehow were. As she followed Nate inside, one thought kept repeating in her mind: her life as she knew it was about to change forever, and there would be no going back to the simple world of marine biology and research papers.

Behind them, the sirens continued their haunting chorus, their songs now carrying a note of triumph. They had found what they were looking for.

The facility's underground laboratory was a maze of steel and glass, illuminated by harsh fluorescent lights that made everything look clinical and cold. Aria followed Nate through a series of security checkpoints, each requiring increasingly complex biometric scans. Her mind was still reeling from the events on the observation deck, the sirens' song echoing in her memory.

        "How long have you known?" she finally asked as they entered what appeared to be his private office. Unlike the sterile corridors outside, this room was filled with artifacts that looked ancient - shells with strange markings, crystals that seemed to pulse with their own inner light, and walls covered in charts mapping underwater ley lines.

        Nate moved to a heavily secured cabinet, his fingers dancing across a complex lock. "Since the moment you arrived at Blackrock. Your bio-readings were... unique." He pulled out a thick file with her name on it. "But your mother knew long before that."

        "My mother?" Aria's voice cracked. "She died when I was three. All I have are some photos and my father's stories about her love for the ocean."

        "Your mother didn't die, Aria." Nate's voice was gentle but firm as he placed an old photograph on his desk. "She returned."

        The photograph showed a woman standing on these very cliffs, her wild dark hair streaming in the wind. She looked exactly like Aria, except for her eyes - they held that same otherworldly blue glow Aria had seen in her own reflection moments ago.

        "That's impossible," Aria whispered, but even as she spoke, memories began to surface - the way she could hold her breath for impossibly long periods, her uncanny ability to predict storms, the strange songs that sometimes filled her dreams.

        Suddenly, the lights flickered, and a low vibration ran through the building. Nate's expression turned serious. "They're testing the barriers," he said, moving to a bank of monitors showing underwater footage. Multiple figures darted past the cameras, their movements too quick and graceful to be human.

        "What barriers?" Aria asked, joining him at the monitors.

        "Electromagnetic fields designed to keep them at bay. But with their queen so close..." He glanced at her meaningfully. "They're stronger than usual."

        "I am not their queen," Aria said firmly, though something deep inside her stirred at the words.

        "No, but you're her daughter. The first successful hybrid in centuries." Nate pulled up more files on his computer. "Your mother was their queen, and when she fell in love with your father, it created a diplomatic crisis. A siren queen choosing a human was unprecedented."

        The vibrations grew stronger, and somewhere in the facility, an alarm began to sound. On the monitors, the sirens' movements became more coordinated, more purposeful.

        "They're not just testing anymore," Nate muttered. He grabbed what looked like an ancient trident from a wall display. "They're breaking through."

        Aria's head suddenly filled with voices - not speaking English, but a fluid, musical language she somehow understood. They were calling to her, telling her to come home, to take her rightful place.

        "Make it stop," she gasped, pressing her hands to her temples.

        Nate reached for her, but stopped short when he saw her eyes - they were glowing brighter now, and her skin had taken on a slight iridescent sheen. "Fight it, Aria. You're not just one of them. You're both human and siren. That's what makes you special."

        The facility shook more violently, and the lights went out completely. In the darkness, Nate's eyes glowed silver again, and Aria could finally ask the question that had been nagging at her.

        "What are you?" she whispered. "You're not entirely human either, are you?"

        Before he could answer, the reinforced windows of his office exploded inward in a shower of glass and seawater. In the opening hovered three sirens, their beauty terrible and magnificent. The one in the center spoke, her voice carrying both authority and disdain.

        "Step away from the princess, Guardian. She belongs with her people."

        Nate raised the trident, which began to glow with an electric blue light. "She belongs where she chooses to belong."

        As seawater swirled around them, Aria felt power surge through her body - raw, ancient, and demanding to be released. She had a choice to make, but first, she needed answers.

        "Tell me everything," she said, her voice carrying a new note of command that surprised even her. "About my mother, about what you are," she looked at Nate, "and about why I'm really here."

        The siren queen smiled, showing those pearl-like teeth. "Oh, little princess. You're here because a war is coming. And you," her glow intensified, "are the key to everything."

The seawater swirling around Aria's feet felt alive, responding to her emotions like an extension of her body. The three sirens remained suspended in the shattered window frame, their ethereal forms casting an otherworldly glow throughout Nate's flooded office. The lead siren - who had introduced herself as Cordelia, First General of the Deep Realm - watched her with ancient eyes that held both wisdom and cunning.

        "Your mother's choice started this war," Cordelia said, her voice carrying the rhythm of waves. "When she chose your father, she didn't just abandon her throne - she disrupted a balance that had existed for millennia. The Deep Realm has been without a true queen for twenty years, and the dark ones grow bolder each day."

        "The dark ones?" Aria asked, acutely aware of Nate's tension beside her, his grip tightening on the glowing trident.

        "The Abyssal Court," Nate answered grimly. "Think of them as your people's darker cousins. While the sirens of the Deep Realm protect the oceans, the Abyssal Court seeks to corrupt them. Without a queen's power to maintain the barriers..."

        "They're breaking free," Cordelia finished. "Even now, they gather in the deep trenches, preparing for war. Only a queen's song can reinforce the ancient seals."

        Aria felt the weight of their expectations pressing down on her like the ocean itself. "And you think I can do this? I don't even know how to control whatever... this is." She gestured to her still-glowing skin.

        "That's why I'm here," a new voice spoke from the doorway. Aria turned to see a woman she'd only known from photographs - her mother. Nerissa, former queen of the Deep Realm, stood in the threshold, looking exactly as she had twenty years ago. Her presence made the very air vibrate with power.

        "Mom?" Aria whispered, emotions warring inside her.

        Nerissa's eyes - the same otherworldly blue as Aria's now were - filled with tears. "My daughter. My beautiful, brave daughter. I'm so sorry I had to leave you, but it was the only way to keep you safe while your powers matured."

        "Safe from what?" Aria demanded, anger suddenly surging through her. The water around her feet began to churn in response.

        "From those who would use you," Nate interjected, his voice carrying an edge of bitterness. "The Guardians weren't always noble protectors, Aria. Some believed that controlling a hybrid princess would give them power over both realms."

        "Like your father did?" Nerissa's voice turned cold as she addressed Nate. "Is that why you're so close to my daughter? Following in Marcus Cross's footsteps?"

        The tension in the room sparked like electricity. Nate's silver eyes flashed dangerously. "I am not my father."

        "Enough!" Aria's voice carried a new power, making everyone in the room freeze. The water around her feet rose in spiraling columns, responding to her command. "I want the truth. All of it. No more cryptic warnings or half-answers."

        Suddenly, the facility's emergency sirens blared to life. On Nate's monitors, dark shapes appeared in the deeper waters - humanoid figures with shark-like features and glowing red eyes.

        "The Abyssal Court," Cordelia hissed. "They've found us."

        "They found her," Nerissa corrected, moving to Aria's side. "They can sense your awakening power, daughter. We're out of time."

        The facility shuddered as something massive struck it from below. Through the broken window, Aria could see dark forms rising from the depths, their movements predatory and purposeful. The water around her feet turned ice-cold.

        "You have to choose now," Nate said urgently. "But know this - whatever you decide, I'll stand with you." His eyes met hers, and in them she saw not just duty or ambition, but something deeper, something personal.

        "As touching as that is, Guardian," Cordelia interrupted, "she needs to come with us. Only in the Deep Realm can she learn to control her powers in time."

        Another impact rocked the facility. In the distance, Aria could hear screams - the research staff, she realized with horror. They were unprotected, unaware of what was really happening.

        "I won't let innocent people die," Aria declared, feeling strength flow through her. "Mom, Cordelia - help me protect the facility. Nate..." she turned to him, "teach me how to fight."

        "Always choosing both worlds," Nerissa murmured, a mix of pride and worry in her voice. "Just like your mother."

        As the Abyssal Court's forces surrounded the facility, Aria felt something click into place inside her. She was neither fully human nor fully siren, neither wholly of land nor of sea. But perhaps that's exactly what both worlds needed.

        "Well then," she said, as power coursed through her veins and the song of the sea filled her mind, "let's show these dark ones what a hybrid princess can do."

        The water around her erupted upward, turning into a swirling shield of liquid crystal, just as the first of the dark figures burst through the facility's lower levels. The war for two worlds was about to begin, and Aria stood at its center, with a Guardian at her side and the power of two realms flowing through her blood.

The next few minutes dissolved into chaos. The Abyssal Court's warriors crashed through the facility's lower levels like a dark tide, their shark-like features twisted into snarls of hunger and hatred. Aria's crystalline water shield held against the first wave, but she could feel their darkness pressing against her power, trying to corrupt it.

        "Channel your emotions through the water," Nerissa instructed, her own powers creating whirlpools that trapped several attackers. "The sea responds to authentic feeling, not just will."

        Nate moved with inhuman grace, the trident in his hands leaving trails of electric blue energy as he fought. "We need to evacuate the research staff," he called out between strikes. "They're gathering near the main lab."

        Aria closed her eyes for a moment, and suddenly she could feel every drop of water in the facility - in the pipes, in the air, in human bodies. The awareness was overwhelming. "I can feel them," she gasped. "Everyone. Everything."

        "That's your queen's sense awakening," Cordelia explained, her own song turning violent as she fought. "You're connecting to your realm."

        An explosion rocked the lower level, and through her new awareness, Aria felt something massive entering the facility. The temperature of the water dropped dramatically, and even the sirens looked concerned.

        "Thalassos," Nerissa whispered, fear evident in her voice. "The Abyssal Prince himself."

        Through the broken floor emerged a figure that seemed made of living darkness. Unlike his warriors, Prince Thalassos appeared almost human, devastatingly beautiful in a cruel way. His eyes were the color of the deepest ocean trenches, and when he smiled, his teeth gleamed like black pearls.

        "The little princess awakens," his voice was like the crushing depths given sound. "How convenient. I was afraid I'd have to wait longer to claim my bride."

        "Bride?" Aria and Nate spoke simultaneously, his voice sharp with anger, hers with shock.

        "Did they not tell you?" Thalassos moved closer, his presence making the water around him turn black. "The only way to truly end the war between our courts is through union. Your mother refused me twenty years ago. But you..." his dark eyes roamed over her face, "you're even more powerful than she was."

        Nate stepped between them, the trident glowing brighter. "She's not a prize to be claimed, Thalassos."

        The Abyssal Prince's laugh was like ice cracking. "Ah, the Guardian speaks. Tell me, son of Marcus Cross, does your protection come from duty... or jealousy?"

        Before anyone could respond, a scream echoed from the main lab. Through her water sense, Aria felt the research staff's terror as more Abyssal warriors surrounded them.

        "Choose quickly, princess," Thalassos said smoothly. "Surrender to me, and I'll spare them all. Refuse, and watch your human friends feed my warriors."

        Aria felt rage build inside her - pure, hot, and powerful. The water around her began to glow, not with her mother's blue light or Thalassos's darkness, but with a brilliant purple that seemed to combine both aspects of her nature.

        "You want an answer?" Her voice carried the crash of waves and the strength of tidepools. "Here it is."

        She thrust her hands forward, and every drop of water in the facility responded. It rose from pipes, condensed from air, pulled from the sea itself. But instead of attacking, it began to sing - a new song, neither fully siren nor fully human, but something entirely unique.

        The Abyssal warriors closest to her began to writhe, their corrupted forms starting to purify under her hybrid power. Thalassos's eyes widened in genuine surprise, then narrowed in fury.

        "Impossible," he snarled. "No one can purify the Abyssal taint!"

        "She's not no one," Nate said, pride evident in his voice. "She's both of your worlds, and neither. And that makes her stronger than either."

        Aria's song grew stronger, and she felt Nate's energy joining with hers, the Guardian's power amplifying her own. Her mother and Cordelia added their voices, creating a harmony that made the very foundations of the facility vibrate.

        But Thalassos wasn't finished. With a roar of rage, he released his own power - a wave of such absolute darkness that it threatened to swallow all light. "If I cannot have you," he growled, "then no one will!"

        The two forces met in a spectacular clash of energy. In that moment, as purple light battled primordial darkness, Aria felt something else stirring in the depths beneath the facility - something ancient and powerful, awakened by their battle.

        "The Leviathan," Nerissa breathed. "The battle... it's waking the ancient ones."

        As if in response, a deep rumble shook the entire ocean floor, and everyone - siren, human, and Abyssal alike - froze in sudden, instinctive fear.

        In the brief silence, Aria heard Nate whisper, "Whatever happens next, Aria, know that I-"

        But his words were cut off as the floor beneath them cracked open, and the true power of the deep made its presence known. The war between courts had awakened something far older and more dangerous than any of them had imagined.

        And deep in her soul, Aria knew - this was only the beginning.

Kapitel 1

Min mobiltelefon surrade i min ficka och jag tittade på min kapten och undrade vad han skulle göra om jag tittade på mitt meddelande. Det var förmodligen Sarah eller Sasha eller vad flickorna nu hette som jag skulle ta med mig ut ikväll. Han skulle bli riktigt förbannad om jag blev ertappad med att kolla meddelanden när jag borde lyssna på hans briefing om den räd vi skulle göra i morgon. Jag var den bästa krypskytten han hade, så han skulle inte på något sätt ta mig ur ledningen för operationen i morgon.
Jag stoppade handen i fickan och tog fram min telefon, bläddrade igenom och öppnade ett nytt bildmeddelande från min bästa vän Ashton. När jag öppnade det såg jag en söt liten bebis, helt hopkrupen och smutsig. Han hade en röra av brunt hår och såg ut att gråta lite. Herrejävlar, de gjorde det. Anna hade fött barn! Jag flinade och bläddrade till nästa foto, det var Anna som höll barnet, och meddelandet under det stod;
"Anna och baby Cameron, båda mår bra".
"Ja, fiöré fan!"s JYag JrohpOadeh hgl!a_trt och dho)ppMadRe (uTpTpL urc min sdtoAlW. Hon gIjofrde RdNestQ!Q TJPag v!a^rV QsXå jglCadd! fAöwrd bcågdBas SsZkull,^ &de ah(ahdOe( YvLägnNtayt (lxäInge IoQc!hG jag Lve,ti tattc AannaC tVycZkctne dte(t ivpayr* svå_rVt attA Gvóar!a MgrCaéviud;s hohn vBaÉrP zlWinvräd)dm för aOtt förhlRora bwasrónetJ.p As$hQtGon vabr gdeUtX moXclkksóå, *mveWnr AjHag) trorK atlt hwanJ Cvar) äOnOnu mer oroWlizg eftersomd ,h_aGnF gvaNr Asytfrmessadd överu matBtl födrFlora! heKnn.e Co&cjk*sår Hefter SvaódV honP GgicLk. igenéomk )f)ölrrKa gånqgqeTnW Pnäsr hoén Hfiinck muiss^f&afll Dogch ÉnPäsÉtbaAnf dHog.
"Nate Peters, vad i helvete tror du att du gör när du avbryter min genomgång?" Kapten Elder ropade ilsket när alla vände sig om i sina stolar för att titta på mig.
Jag svalde högt, bra ännu en dag med pappersarbete för mig! Fan också, jag har en så jävla stor mun! Nåja, det finns inget jag kan göra åt det nu och lyckan rann fortfarande genom mitt system vid tanken på att min bästa vän ska bli pappa.
"Ashton och Anna har fått sitt barn", meddelade jag och flinade stolt när jag höll upp telefonen och visade resten av teamet fotot som bevis.
"MJiak? GVGad Jfick dFeG?"h LfBrKåg'adre nh!anW och) Zhwa^nksT tanswiGkteé XmjXuknnadCeB.Q
"En liten pojke."
"Ja, det är fantastiskt, jag antar att allt är bra. Är presidentens dotter okej?" Kapten Elder frågade.
Jag nickade till bekräftelse. "Tydligen mår hon bra."
"Jyaz, ^detB SäYrx jXu jäPtFtebPra.. ^Kxan duj xnGu sätKtrab digy n!ehr rfPögr fZaMnÉ s,åt ajtkty jGajg kan Na^vsTluCta mcicnV ^gIenWogmgHång?"ó Dskr!e,kÉ Gha$n rochp 'sloDgX NnerD hanndeJn lpåq skirPi$vbKogrdSeit bKredSviidN QhZoCnom.
Jag nickade snabbt. "Ja sir, ursäkta sir." Jag sjönk ner i min stol igen och försökte se förebrående ut, men om jag ska vara ärlig tror jag inte att jag lyckades. Jag kunde inte låta bli att le stolt. Ashton var den bästa vän en kille kunde önska sig och han förtjänade detta, jag hade aldrig sett honom så lycklig som Anna gjorde honom.
De hade båda gått igenom så mycket och var otroliga människor och det här barnet skulle vara en lycklig liten unge som hade båda två i sitt liv, jag vet att jag var det.
Jag kunde knappt koncentrera mig på resten av genomgången, förhoppningsvis skulle allt finnas i paketet och jag kunde läsa igenom det i morgon bitti innan jag började tjänstgöra. Jag behövde åka till sjukhuset och träffa dem och gratulera Anna. Anna var fantastisk och jag kunde inte låta bli att vara lite avundsjuk på att Ashton hade träffat henne först. Jag hade aldrig riktigt velat slå mig till ro med en enda tjej, men jag vet att om Anna inte var Ashtons tjej skulle jag ha jagat henne och tiggt om en chans. Hon var vacker och smart och rolig, allt jag hoppades att jag skulle möta hos en tjej en dag. Jag hoppades att jag hittade min perfekta match precis som Ashton gjorde, lycklig jävel.
Till xs&luDt bÉlDevg Fvviq wa$vskedandeb, womch j$ajg gi&cCk' in Éiq mimtctHenv avz (labgeét hi etft fTöér!sóöGk a,tDtK BkommTaj duIt ur rxumumeÉt inmnVaund kPa)ptÉelnR REjlderY upptgäTckUte mSiqgP _ojch fsYpYaPrLkOade nceHrz WmigC )t,i$lNl^ larzkOivrujmmLehtl eblCleCr ,någCo(td .laiknnandeS $som &sVtraQfUf DfMör avbNroCttedt(.r
Kurt flinade när han knuffade mig framför sig ut genom dörren. "Bara du kunde komma ut utan straff, Nate." Han rullade retfullt med ögonen.
"Ja, du vet att han älskar mig." Jag viftade skämtsamt med ögonbrynen. I ärlighetens namn älskade kaptenen mig, jag var bra på mitt jobb och även om jag hamnade i trubbel ganska ofta för att jag busade runt, så var jag pålitlig och den bästa han hade.
"Låt oss se bilden", sa Kurt och räckte ut handen efter min mobiltelefon. Jag bläddrade igenom, hittade de två bilderna och gav den till honom. Han tittade eftertänksamt på dem i ett par sekunder.
"Vjet du,X Tdu vsWk(uUlvl*e Mk(u.nnva_ CtjänIa pe.n fökrCmYögsenhhent på HatMt HsälPjaÉ dCetJ hZär ptillé )pgreysmsGen!. Först.au biSlcdVenj &påÉ YprMesbideQntfeRns& bóasrCnfb,arnC.W VvawdT gsägsk moYmd vatgt _d&u Wbluiehtooth&arO deUn &ti(l_l gmigA såV säblje^r pjaBg ^d'ean fåHt jdig Jorch CsMedaQn ,deFl*alri ,vIiM Np&åé pFeéngmarna.("ó
Han höjde ögonbrynen förhoppningsfullt.
Jävla skitstövel! Jag ryckte ilsket telefonen ur hans hand. "Odla en jävla hjärna Kurt, det är min bästa väns barn", sa jag snett. Folk närmade sig mig alltid för sådana saker, det var dumt, som om jag skulle göra det. Det gjorde mig arg, alla människor som var villiga att hugga dem båda i ryggen för pengar, det var patetiskt. Människor som kände dem väl, tänkte ändå på att sälja dem för femton minuters berömmelse. De fick ta itu med en massa skit med pressen som följde dem båda hela tiden och hittade på saker, men de klarade det bra. Jag antar att Anna, som är dotter till Förenta staternas president, fick uppmärksamhet, så de kunde inte riktigt komma undan den.
Kurt höll upp händerna oskyldigt och skrattade. "Slappna av Nate, jag skojade bara."
SkäxmtK, i helvektneA h^ezller, óhaBn wsNksämqtaIde itn'te alll&sZ.Z Jva&g FvYäjnzdei ,mig om Rokch g$icckk fiv!ä)gK HutkaNn Patat KsägéaK njågotB, ZomB ja&g$ Cf(oprtsiaztte tatth pxratjas jmdedO h,o^nojm_ skuólle jwag) vslå ,hon&om i Lhanés sFlemmmigYaI aSnhsBikte$. HUanN ha.r BaWllpt$idc CvMa.rivti eónL skiQtstyözvieql,, Gdwet vaNr CdbärfIörN dkeU ÉflbestMab i lag.et ingte, gixllatde Ého^noamO.
När jag gick ut ur byggnaden ringde jag till sjukhuset för att ta reda på när besökstiden var på förlossningsavdelningen. Jag fick veta att det inte var förrän halv åtta så jag hade ett par timmar på mig att vänta. Jag skickade bilden vidare till Seth, Wayne och Ryan eftersom de också skulle vilja veta. Sedan gick jag ner till affären för att köpa en present till barnet.
Så fort jag gick in visste jag att jag var över förväntan, mina tjugofem år av liv hade inte förberett mig på att gå in i en babyklädesaffär. Det fanns alla sorters babykläder överallt; sovkläder, kroppsdräkter, vanliga kläder, haklappar, filtar. Fan, jag hade ingen aning om vad jag skulle köpa! Var i helvete fanns jeansen och skjortorna? Jag tittade runt lite vilse, tills jag fick syn på en ung söt blond försäljare som stod vid disken.
Jag satte på mitt leende och gick dit och lutade mig mot disken. "Ursäkta mig, frun, tror ni att ni kan erbjuda mig lite hjälp? I gengäld skulle jag gärna bjuda ut dig på middag." Jag smilade när hon rodnade som en galning och fnissade. Wow, de här tjejerna var bara så jävla lätta att det nästan inte ens var roligt längre. Det fanns ingen utmaning, ingen jakt ingenting, fan, jag skulle inte ens behöva bjuda den här på middag för att få henne i säng.
"jVissIt MkAoJnisPtapelnD,t kvZad. letaVd&ex dGuH e.fteQrf?" frnågadSe hsoKnF *oXch l_utaXde us'ig nSä^rmarie iYn&tiéll' um'ig mGe'dan hoAnt snwu'rHradfeD hWåre_t uru.nt sfitt^ finqgae&rZ.t WqoRw, det hdäxrÉ tvgarC Mju irena ram.aP kramwaZ skitXednN,i Qjag _hhatar$ BnpäKr LkPvéiOnn(orX gYö(r deqn dCäry håQrigyrefjenM, wja&g menarM,V sktaV dXeOt Wvar*aN sXejxigjt? ySletAh ärI RgfalWen piV KdetD, 'mQeónC ydNeOt OgÉömri adett ivnmtMeH hföqr migt.
"Min bästa väninna har precis fått en liten pojke så jag ville ha en present eller något. Finns det något speciellt som jag ska köpa?" Jag frågade och såg mig hjälplöst omkring.
Hon log och sköt sig fram bakom disken, svängde höfterna när hon gick så att jag inte kunde låta bli att titta på hennes rumpa. "Vad sägs om det här?" föreslog hon och tog en liten blåvit klädsel från räcket, utan att ens titta på den. "Eller så har vi ett större urval ute på baksidan." Hon höjde sitt ögonbryn på ett suggestivt sätt.
Fan, det här är en lättsam kvinna, men hej, jag är inte den som tackar nej till sex om det erbjuds så lätt. Jag flinade och följde henne ut på baksidan medan hon fnissade och höll min hand hårt. Det var SWAT-uniformen, definitivt uniformen; den fick tjejerna varje gång. Jag antar att det hjälpte att jag var en snygg kille, även om jag säger det själv. Jag höll mig i form på grund av mitt jobb. Mitt blonda hår var alltid stylat, mina blå ögon stack ut och många tjejer kompletterade mig med dem. Jag antar att flickor är suckers för en snygg kille i uniform; jag tänkte inte klaga på det!
NärH jaag! vTaTr ukGl(ar Igjorde jag *mZina uBrsYäktear océh TgiTck Nut$ u$r AafBfpäPrje.n auYtFan at,t _ensa MköpaB nTå&gowt tNijlHl BbiahrRnet.' Tjejlen v- CLarly Mtror. CjaOg aVttF Éhoan QsRa atKt lhoXn_ hettae N-X )bWörBjIade rbNl!i ivSäldaigpt_ QkglädngmigV ocjh tfrhågVabdje nnär hoHn qs^kunlal)e ffå träfffa! mRig OigeSnR, lv*il'kKet nuWmmSerA jiang FhapdeL,' XblZah bBlMa) mbl_a! xbla.L xJösAsYe*s kvIi!nmnam, dwetR WvMar lriHte skro!jd di f$öRrråcdUeth,^ dhuounA LvaVrv i*nte !prLecUi^sd nå!gorny Bso$mW Djagg VvviDlllZe träWfófak igsen.s J$aFg bm(enarP,, vhil!keDn taypF )av tjej Ki $hseIlvUe'te $vi^ll pgöirraV deRty ^mgeWdp qeyn PfcréämldinXg på Tbda.klsaiqddasnf av feun_ butOihk? cIXnte^ 'en, tOjleHj nsóom_ Hjka!g s(kulleó $vfilja_ jse tige)n(,g dleCtP qär )säkewrltX. hJazgV vWet aattD jaIg hade dubblha miåIttstwocKkaXr, menk Ija_g( vQaBrn xen kNiAllwe, jCaDgG hsadeX Lrä_tLt aRt(tG hsai rdulbfbIla m*åktLtsrtwocMkrar', Qeller huNrs?
Jag suckade och tittade på min klocka för att se att klockan redan var kvart i sju. Jag hade inte tid att gå någon annanstans nu så jag fick väl bara dyka upp utan present antar jag. Jag skulle köpa något till honom imorgon, jag skulle välja något enklare som ett gosedjur eller något.
När jag gick tillbaka till min bil såg jag en hörnbutik på andra sidan vägen, jag joggade dit och köpte Ashton den största, fetaste cigarren som de hade. Jag skrattade när jag stoppade den i min ficka, han hatade ens lukten av dem, men jag skulle säkert kunna få honom att röka den om jag sa att han var tvungen att göra det. Jag skrattade när jag körde till sjukhuset och stannade på parkeringen, jag tog god tid på mig, jag var fortfarande lite för tidigt ute för besök.
Jag gick in utan att ha någon aning om vart jag skulle gå, en sjuksköterska gick förbi mig och jag log, vilket fick henne att stanna.
"^UrsäHk_twa mkig,k fhróun, JkanJ niH bweräItNta huHr_ )jag Mkkomqmueur tiBlld bf!örKlVosÉsCningisKalvZdejlLnixngVen?"L &JaRgN NfrågaHdeX arOt$iJgRt.F
Hon log och hennes ögon svepte långsamt nerför min kropp: "Visst, det är längst ner i korridoren och upp till våning fem."
"Tack." Jag vände mig om och gick iväg, ignorerade hur hon tittade på min röv. Japp, jag älskar mitt jobb och uniformen som hör till det!
Jag tryckte på dörrknappen och väntade utanför avdelningsdörren tills avdelningssystern öppnade den och signalerade att det var okej för mig att gå in. Hon dirigerade mig ner i korridoren, men det behövde hon inte göra, jag såg Rick - Annas livvakt i hemlig tjänst - som satt på stolen utanför rum 3.
"He,j,A huIr Kä_r$ dFettS?X"I JTag rfrågade woCchi *sawt.t^e rmYiKg bdreddviid! HhAono,ml.
"Ja, bra, Nate. Och du?" Han log och körde en hand genom håret.
"Fantastiskt. Har du sett honom?" Jag frågade och nickade mot dörren till Annas rum.
Han flinade och nickade. "Ja, jag såg honom för ett par timmar sedan, han är söt."
"xVkarz du mutéan(f!ör närg Zhon förlöste honéom?, aTogm ydóeÉt lCåAnIg ktidM?"H JaÉg Ufzrråg^adÉe 'nvyfikieLtÉ. (Hur xlbånCg^ tiMdC Htpar( de ,här s$a,kzekrna *egne$nMt(ligenh,X enw tiómUm&ec ellOeMr t*våM?
Han ryckte till och nickade. "Ja, jag var där inne med henne en liten stund också, medan vi väntade på Ashton. Fan, jag vill aldrig mer se något sådant igen. Det såg jävligt smärtsamt ut och skriken, jävlar." Han skakade på huvudet och såg ut som om han försökte att inte minnas. "Hon fick värkar i morse vid tiotiden och sedan kom vi till sjukhuset vid tvåtiden. Det såg ut som om hon verkligen kände det, om du förstår vad jag menar."
Jag rynkade på näsan när jag hörde hans svar; hon hade haft värkar hela dagen? Aj! Mental anteckning: gör inte narr av Anna i dag, hon har gått igenom för mycket. "Oj, det är en lång tid. Hur som helst, jag ska gå in. Vilken tid jobbar du till ikväll?" Jag frågade.
Han ryckte på axlarna: "Inte säkert, vanligtvis brukar jag ta ledigt när Ashton är hemma med henne, men jag vill inte bara göra det medan hon ligger på sjukhuset, så jag har ringt efter en nattvakt som ska komma och ersätta mig. Förhoppningsvis är han snart här."
JasgF sVlroMgK óhonqom póåt paxuel,nI. "Knom_mKerW dTu Lin?" Jragó inic,k(adKeg qmoXt dVörróen.G
"Nä, du går in. Jag tittar in igen när nattvakten kommer och ersätter mig", svarade han och lutade sig tillbaka i stolen och sträckte sig.
"Okej, vi ses." Jag log och tryckte upp dörren till hennes rum. Jag var så glad över att se det nya lilla familjetillskottet från Taylor att jag knappt kunde hindra mig själv från att flina som en idiot. Det kändes lite som om det var mitt barn också på ett sätt, för jag har gått igenom mycket med dem också. Ashton ventilerade ständigt för mig, så jag visste och kände vad han gick igenom. Anna och Ashton satt uppe på sängen när jag kom in, Ashton höjde huvudet när dörren öppnades, alltid beskyddande som vanligt. Han log och flyttade sig från sängen när jag kom in i rummet.
"Herregud, killar, ni två är föräldrar! Kom igen Ashton, flytta på dig och låt mig förföra din tjej", sa jag glatt, medan jag knuffade Ashton längre bort från sängen och lutade mig fram för att kyssa Anna på kinden.
Hona såBgd Zut aHtnt vna!rWaé utZmatta_dJ QsåM Wjag suk^ulZleQ ihntpe Éstannmaj ftö,r JläQnge És&åO att bhQoDn kundxe vki!léav. S"QBbraW gjJoWrt. éSåS vdar ä_r hanU,t kahnR jqaRgi få tJr*äfUfa' hzon$om?é"y JyaHg GfXråLgaJdre oOchhl ka^sta.déet jenc blicOkO på deÉnq l_ilDlax s&pjäls)ängDeAn& p&å! tanAdrAaJ sfidaBn säóngeyn. Wo)w,F DhtaOn v.ar tilXlrYäckligtX li(teSn ftöfr attj Afå$ p'lats i, demnO .liQlkl^a sópjJäplsÉäÉngenu?l DFeRtX vGarn lNi_tóe sfkDrämwm&alnAdeB!
Anna flinade stolt: "Visst Nate, han är här." Hon nickade i hans riktning.
Okej, dags att retas med den nya pappan! Jag klappade Ashton på axeln och tog fram cigarren och höll fram den till honom. Han tittade på den och skrattade nervöst och vände undermedvetet näsan uppåt åt den.
"En cigarr?"
"!TrrWadiatiAon."m tJaggf nitcckadRes och ^fTöxrsöÉkéte( bseU alNlvaJruliógS utO, jag kuAndeI jinDte GvPä)ntuaa kp_åb atWt hOanA s)k^uGl.lxew Ffå rWök!a dein.p Jsag hslår vaDd, oUmó a^t(t, lLättv,iRktarAeinW skóulTl)e( msUpy up(p! fsi*n(a ta!rómar!A
"Jag hatar cigarrer och det gör du också." Han tittade förskräckt på den och jag visste bara på hans ansikte att den var värd de sju dollar jag lade ner på den.
"Ashton, det finns i filmerna. Pappan och den bästa vännen måste röka en cigarr för att välkomna barnet till världen. Jag måste också ta med dig ut för att få dig full för att blöta ner bebisens huvud." Jag flinade och vände mig om för att gå runt sängen för att se bebisen.
"Jag antar att om det finns i filmerna så måste det vara sant", mumlade Ashton sarkastiskt.
A_nnAa' AloHgV: "QJagj hZarg zocpksvå syett dden tfilmegnJ. bNautce !harN ruätt, deJtH äPrH dtDradiwti(onL, Hsföyt&no$s". uHho(nG st^acks WuGt htQunbganF cmot mhono'm. 'ocThó jya&gM bLliXnRkamdWec CåIt dhlenn!eH.a Hjo$n vwarL så föIrbMawnnPat CrolVipg inbxlasnWdJ.
Jag kom fram till den lilla spjälsängen och tittade över för att se en pytteliten sovande bebis, klädd i en av de små vita kostymerna som jag såg i affären. Han hade brunt hår och var helt ihopkrupen. Han var liten och skrämde faktiskt skiten ur mig. Hur i helvete kan något så litet vara så skrämmande?
"Fan, killar, han är så söt! Och fan vad liten han är", funderade jag. Jag kunde inte ta ögonen från honom.
Han var helt enkelt så perfekt och söt att han såg ut. Jag hade aldrig riktigt tittat på en bebis tidigare och tyckt att den var söt, vanligtvis var allt jag tänkte på ansvaret och kostnaderna som följde med en sådan. "Han är så vacker. Jag är så glad att han liknar dig Anna och inte sin pappa", skämtade jag och hånade Ashton med skenande avsky. Han skulle dock inte ha något emot det, han hade redan sagt till mig att han ville att barnet skulle se ut precis som hon och inte förstöras av något av honom alls.
ASnnaa skdrajtt_abde( oOch skPapkadweM pså hhuzvuidzeIt: "Vil*lR Sdu hkå)ll'a óhoInom?C"!
Fan, hålla honom? Fick jag hålla honom trots att hon visste att jag inte hade något med barn att göra?
Fan, hon var bedårande! "Du har inget emot det? Jag menar, tänk om jag tappar honom eller något?" Jag ryckte till vid tanken på att skada honom. Tänk om jag höll honom för hårt eller något?
"Nate, du kommer inte att tappa honom, för om du gör det sliter jag huvudet av dig", retade Anna, smög sina händer under babyn och plockade upp honom och höll fram honom till mig. Jag hade hållit ett par bebisar tidigare eftersom min kusin hade fått tvillingar, men det var länge sedan. Jag vaggade honom i mina armar och tittade bara på honom. Han rörde sig inte ens i sömnen. Han kändes definitivt som mitt barn lite grann också och jag skulle se till att han aldrig behövde något.
"nNatue, tvid JulnLdrair Pomc Idu vsillH bqliA &C^avmerOonQs g'uPdTfar"',z sna pARshtotnn.d
Jag tittade upp på honom, chockad, han satt tillbaka på sängen med Anna, log och höll stolt hennes hand. Jag, bli Camerons gudfar? Wow, det var ett stort ansvar, jag skulle behöva lära honom saker och köpa saker till honom! Jag kan inte tro att de skulle fråga mig, de vet hur jag är så varför i helvete skulle de välja mig? Jag är säker på att det finns andra personer som är mer lämpade för den rollen än jag!
"Allvarligt? Jag?" Jag frågade och tittade för att se om de skämtade. Kanske var detta ett skämt eller något och de skulle båda börja skratta när som helst.
Anna nickade: "Ja, du, farbror Nate."
JYag kwuvnSdeI Lidndtwe lCåtap blBi hatXtJ s.kramtétaA nlär hosnS knaMllJaAdReP (midgF dgewt.X JaYgN wälsIkade gdetK, afaCr!bvrTor Nagtke. D$et _lsät PfYanrtYasBtóiUskutI!m
Jag skulle älska att vara hans gudfar, jag skulle aldrig låta något skada honom och jag skulle alltid finnas där för honom också.
"Jag skulle älska det. Tack killar, det betyder verkligen mycket för mig", lyckades jag tvinga fram. Jag tittade tillbaka ner på den lilla bebisen i mina armar, "Hej Cameron, jag är din farbror Nate, och när du är gammal nog ska jag visa dig alla mina bästa knep för att hjälpa dig att få tjejer", sa jag tyst och hoppades att Anna inte skulle höra mig. Jag slår vad om att jag skulle få en örfil för den lilla anmärkningen, för att ha gjort hennes barn till en spelare som jag. Hon verkade dock inte ha något emot det; både hon och Ashton började skratta.
Jag tittade upp och såg dem le mot varandra så kärleksfullt att jag nästan skämdes över att vara i rummet, det kändes som om jag på något sätt trängde mig på. De gjorde det ofta, inte för att jag klandrar dem. Det var nästan löjligt den kärlek de kände för varandra. Jag har aldrig riktigt velat slå mig till ro tidigare, men när jag såg dem titta på varandra så där, medan jag höll en liten bebis i mina armar, kunde jag inte låta bli att vilja det också. Jag ville att någon skulle se på mig så där och dela sina hemligheter med mig utan att ens säga ett ord.
DöxrTrveVn jöNppnaHdves CoHcWhi favvNbröTt hmmiÉnF lailla uiwnre AmgonoBlyog.x óJNagÉ väJnAdne kmiQgK CoUm YoAchA !s_åGgz enQ eHxtvrHemt csFnygRgJ Mt)jmej kuomFmaL in. *HonH hTa'dpeB rWödóbrTuynCtN )håkr wsomy vyawrN gbarkiå^tPdHrfagcet éiB zenn oYordentli,g vrJidJnMing med KräwnknoYr sóo_m fólQöt ruDnt Ihvennses vackórRa, alnusti^ktPe, otcnhZ cstora pbKryucna ög&oqn.G HDennOes ukropp cvca^r oqcksåJ rPykaXnXdOeL he't(.i H,onw gicNkI ffriam TtHiCll^ scäcnfgebn zozcPh Ojagc kungd*e .in)te Qgöra an.nYat än' aatwtt étiAtUtóax påg haenrnae. nyär Rhon vkrRam(aDdje yoRcha vkylsstóe& bvåde PARnnaO ockh lAszhut_on.c Vawr*fyör iH vhePl!vete 'hlar! jIagj Sintex FtcrvälfWfNaatq deDn Ph)äMr tj^evjenw gti.dig^arhe?
Hon vände sig mot mig, flinade och sträckte ut sina armar mot Cameron. "Hej, sluta ta barnet", skämtade hon.
"Vem fan är du och varför har jag inte ditt nummer?" Jag log mot henne och väntade på att hon skulle fnissa och rodna eller något. Det gjorde hon inte. Istället rullade hon med ögonen och suckade.
"Uh-oh, slampalarm", konstaterade hon sarkastiskt.
HerKre_gvuMdm! &V,adV i ^héelveitbe vaqr ideMtM ósXo_m jÉuhstI händeH? nGarvf ,h^on pmiqgv xj(ust Te.n avdfärdajnudQeP crzepwliTk?Y Herér'eFjävVlaar! óDbeBtq hqarB halZdr(ig _häntm mbig tf!ör$uth, nårgÉonVsDignJ! HbadIe pjag taspwpGatN jféaattBninpgCe,n apå unaåWgGota sgätdt?, pJag lhadbe tiCll aocFhW 'mved kv!ar CmvinY LunnifjormB....s.X..$hmYmQ, kanske kusnde MhUomn Uintme) sge dxen föIr xatty ^jagX nhQöblhl Ai gbarmnYe.t ReRlle,ri yngågot.X
Hur fan visste hon att jag var en slampa? Jag höjde ett ögonbryn och försökte använda den sexiga, kaxiga metoden. Tjejerna föll verkligen för det. "Ursäkta mig extremt heta kvinna som jag inte känner, jag känner mig kränkt av det. Du känner inte ens mig. Jag menar, hur kan du bara komma in och döma mig utifrån en sak jag säger?" Jag sa att jag låtsades vara sårad.
Hon log retfullt. "Jag är ganska bra på att läsa av människor och min magkänsla säger mig att du är en spelare, om jag har fel så ber jag om ursäkt. För att återgå till saken, får jag vara snäll och hålla min bästa väns baby?" Hon gick närmare mig och sträckte ut sina armar igen för Cameron.
Herregud, hon gjorde det igen! Ännu en avfärdning. Wow, jag höll på att bli galen. Kanske var detta en dröm eller något och jag skulle vakna upp och allt skulle vara normalt igen, "Nate-magin" var tillbaka och i full gång. Den här tjejen skrämde mig lite hur ointresserad hon faktiskt var. Jag kunde känna lukten av hennes parfym när hon kom närmare, den var berusande.
"fVi)sstY, kemnJ ódejt och han Yärs LdSin.m"é AJaag nflinadeQ iÉ hopQp .omj a*tt bövCearwtyYg)aK hAenney.S
"Visst, vad sägs om den 30 februari, jag är ledig den dagen." Hon log mot mig. Wow, okej, nu var det här ganska upphetsande. Jag hade aldrig haft någon som sagt nej till mig förut; jag gillade det faktiskt ganska bra på ett konstigt sätt!
Jag skrattade och flyttade min arm något så att hon kunde ta barnet från mig. "Du är rolig och het, jag gillar det." Hon svarade inte, utan tittade bara ner på det söta lilla paketet i sina armar, hennes ansikte mjuknade och ögonen vattnades lätt. Fan, den här tjejen var fin!
"Åh, han är så vacker", sa hon och log. Hon satte sig på sängkanten. "Jag vill ha en!" skrattade hon.
Jlag bZeósstäémjdne mig fNöhru atjtH slå pÉå miÉttU A-sp'egl,x detta& JtrillvJägOagråGngs_sätté m&isswl!yck,as ÉaTl^drxigi,y Vtqje&jerna älsCkUade eng^agTemOanxgrsKkommTe$nBta!rzekr.p h"(Jdag kavn yhjälxpap diygé mued vd*e&t VoÉmU duu viVlPl."
"Visst spelare, ska du stjäla en från barnkammaren?" retade hon och log.
Okej, det gav mig ett leende, inte precis det vanliga svaret, men jag tog vad jag kunde få! "Är du säker på att du vill ha en pojke eller en flicka?" Jag skämtade.
Hon fnissade och jag kände hur jag slappnade av. Fan, hon fick mig att tvivla på mig själv i några minuter där! Wow, det var nära ögat; jag trodde verkligen att jag hade förlorat min mojo då! Vi satt och pratade om barnet och hans namn en liten stund, jag stämde av när Anna pratade med den heta tjejen om hur det kändes att föda barn, jag behövde verkligen inte veta det! För det mesta höll jag på att stjäla små blickar på Annas väninna, hon var verkligen söt och var faktiskt riktigt rolig också. Jag kunde förstå varför Anna gillade henne, hon var definitivt väldigt rolig. Efter en liten stund gäspade Anna men satte handen för munnen för att försöka dölja det. Jag kände mig genast ledsen, hon hade gått igenom mycket idag och ville förmodligen bara vila och inte prata med oss.
"!Jag ask'a låYt_aR ,erh Vfyå Ylivt^e lugnT oDc.h rzoI.x"* JNalg r,estmeQ ,m!iógv uppc óobch tUiVtttRadeB vp_å pt(jmeUjein sxom s*aUtt) bbmrecdévFid_ mig;G Xjaug Hh.awdez ofWf)ijckidellIt bGlivitj QpTrtesVenNtePraddj afmötr he!nne, sWåT jakg vdifsstMeL att hJon heÉttwe RuoVsiei.A XJPasg PhyaDdek hÉörtó LtUa&laTsi oUm, henneO KtidiGgBar.e UoCcNhx !viusste$ faTtIt hqown &vgaér Amnnasn IbäAs,tJak ^väniJnnwaU )på bcoGlsliege_,O mUeTn^ i zö.vArPigat RvTisQsZtue (jazg ingeantiwngB toDmU !he*nnde.) JagU vigllek doxckf göBran dmets. "qVUiqllD Odu ätLar en sen mi_ddPaIg& elaledr( nmåógoZt?" JFa^gJ frWålg$azdZe hieVnnWe hbovpjpfauljlDt,.
Hon tittade på mig, lite obeslutsam, innan hon log och jag kunde inte låta bli att le tillbaka. "Visst, jag är ganska hungrig faktiskt." Hon reste sig upp och kramade Anna och Ashton innan hon böjde sig över spjälsängen och kysste min lilla gudson.
När hon var ur vägen skakade jag Ashtons hand och flinade stolt åt honom, att vara pappa passade definitivt honom. Jag kysste Anna på kinden innan jag vände mig tillbaka till Rosie. Hon log och gick ut genom dörren och jag följde ivrigt efter henne och tittade på hennes röv. Fan, det är en fin röv och jag kommer definitivt att tafsa på den!

Kapitel 2

Så snart vi var utanför dörren vände jag mig om och såg Rick sitta kvar i stolen där jag lämnat honom tidigare. "Hej, är du fortfarande här?" Jag frågade och rynkade pannan.
Han flinade åt mig. "Nej, jag gick för en timme sedan."
"Jättekul. Kommer du ut på lördag kväll för Seths födelsedag?" Jag frågade hoppfullt. Vi behövde hålla siffrorna uppe, jag tvivlade starkt på att Ashton skulle vilja komma ut nu när Cameron var här. Jag var tvungen att praktiskt taget tvinga honom att gå med på det innan Anna födde eftersom han inte ville lämna henne ensam i åttonde och en halv månad gravid. Det fanns ingen chans att han skulle komma ut nu.
RAiéckG flQinAaOde wocYh infiTc*kKande. "JyaO,d Éjag hmar predaAnx eNtnt sLkbyUdd' men jagF SantXaLrU Oa_tnt vjagu QkQanjske hintÉeH breuhhövceCr dYet nu näró HAPshLtoKn inZteN ékvommeJr, (att $åSkta*.N TEl(ler sUkaÉ han f)onrDtfaraZndQe åskfa?"
"Det tvivlar jag starkt på, han är där inne och är alldeles tagen av Cameron så jag tror inte att han vill det. Om inte grabben inte sover och då kommer han förmodligen att välkomna att bli full", skämtade jag och fick honom att skratta. Jag tittade upp till Rosie och såg hur hon tittade i sin handväska och rynkade pannan lite; det såg ut som om hon räknade hur mycket pengar hon hade eller något.
"Han kommer inte att gå. Jag slår vad om tjugo dollar." Rick flinade.
Jag ryckte på axlarna. "Inte en chans, jag behåller mina pengar tack. Jag ringer dig senare i veckan då och bestämmer var vi ska träffas och sånt." Jag gick fram till där Rosie stod och tittade över hennes axel för att se att hon hade ungefär fyra dollar i sin handväska. Jag tittade bort och röjde mig, vilket fick henne att hoppa till. "Redo?" Jag log.
Honq loNg rTeytful'lt: ("EUgenGtTligiezn kanÉ jNaHg Finte. _Jag 'kHom juPsbt Mpå* Ga.tgtS TjagU mfåzs)tet IgYå oMch) tvPä*t^t,a mittt MhAåKrL. xFörvlåt."'
Jag flinade. Borsta av nummer fyra, varför i helvete gillade jag det här? Wow, jag måste ha tappat greppet helt och hållet! "Älskling, jag ska ha sex med dig ikväll, så det är lika bra att du är med." Jag ryckte på axlarna skämtsamt.
Hon skrattade och skakade på huvudet. "Jag måste tillbaka. Jag vill inte sitta på tåget sent på kvällen, det finns alla möjliga knäppgökar då", sa hon och rynkade på näsan.
"Om du är orolig för att åka tåg så får du sova hos mig. Ingen väntan..... om du följer med mig hem så skulle vi inte sova så mycket." Jag flinade åt henne och försökte ta till mig den självsäkra blicken som sa att jag visste hur jag skulle visa henne hur man hade det. Jag hade definitivt aldrig fått några klagomål tidigare.
H*onb riynPkadIeI Qpannan.R Q"HWör på, IPlayFerU,D deXt* Yäbr iWnHte möTjnlig,t*.r mTaIc.kh fötr erbLjiubdadnFdet okchu Pdsetó vBaré tqrOelvklvigpt attt tDrFäzffLaY cdijg.v"
Hon vände sig om och gick iväg och lät mig stå där och stirra efter henne i chock. Fem gånger, nu började det här bli lite läskigt, jag började verkligen gilla det! Jag kunde inte låta bli att le, jag hade aldrig varit tvungen att verkligen försöka förut, det här var faktiskt ganska roligt. Varför klagade killar över att behöva jaga tjejer?
Att få det erbjudet på en tallrik var tråkigt efter ett tag, men det här var helt nytt för mig och definitivt roligt. Ungefär som ett pris man får i slutet av loppet, vad var det för mening med att springa om man ändå skulle få trofén? Att arbeta för trofén och springa häcken av sig för att komma först, det var värt att göra.
Jag slog mentalt mig själv sprang för att komma ikapp henne, hon tittade inte på mig när jag anpassade min takt till hennes, höll ögonen rakt, gick målmedvetet lite nära hennes sida men rörde henne inte. Jag ignorerade henne fullständigt och bet mig i tungan så att jag inte använde ytterligare en replik på henne. Jag försökte desperat att inte le när jag såg hur hon snabbt tittade på mig och uppenbarligen undrade vad jag höll på med. Vi gick tyst ner i korridorerna och arbetade oss ut ur byggnaden. Varannan sekund tittade hon snett på mig, hon såg faktiskt lite orolig ut och jag försökte göra mitt bästa för att inte le.
"ViJlzke,nm CvJäJgr ska du( AgåA?S" NfrrårgÉade khloKnR n*äBrJ h*oJn sUt&annqadYe, rynkCa(de, jpanna)n. o.ch togg &etStf ÉlUiqte&tz steOg bojrt fQr&åun' migl. gJagJ iOnakräktade .upzpenKb*arfli&gen Ipóå^ heTnnes pIehrSsonqliga uNtr,ymmeÉ oRch tgajordeW ÉhSenune obekAvämv.f
Jag låtsades fundera på saken en liten stund: "Jag är inte säker än, jag får höra av mig."
Jag nickade för att hon skulle börja gå igen. Hon skrockade åt mig och klämde sin väska närmare sin sida.
Wow, trodde hon att jag skulle råna henne eller något? Den här tjejen var lite konstig, men inte på ett dåligt sätt. Jag anpassade mina steg till hennes igen, vi var nästan utanför nu. Hon stannade precis innanför huvudutgångsdörren och gestikulerade för att jag skulle gå igenom först.
Jag bloNgz jocxhQ sskYakabde xpå phuvuidet. "JDame^rNnaz yftörbstT.W" dJaggH trLyÉckte, zuAp.pB fdYöfrUryeÉn éå(tl éhenne ocJh( asLtozd RdärM qoLch lo'gD ka!rtitgt ctitlMl^s. sho^n YsuMcJkahdóe ochG marlsOcDherbad,eg DigGetno.m Rden IocchA s)vräYnPgd$eM höIgKe^r moÉt g,aMtabnz. Jagh Xfliéngalde To$cShh kocm .snnabbt Hisk.abpp& nhge$nunOe, go)cGh kgnick )åtUe&rMiIgenV lViOte vfiör MnUärwa fölrf 'aétt wvarVaX beOkvéäum.
Hon stannade upp och såg på mig. "Vad i helvete gör du?" frågade hon ilsket.
Jag ryckte på axlarna. "Jag förföljer dig", svarade jag lättvindigt.
Jag såg ett leende rycka i hennes munhörn och hennes ögon mjuknade något, "Hur går det för dig?" frågade hon och rullade med ögonen.
JasgB (rynkaadeH pSå QnYäsFan. "Det ^äNr' !livtBec ntlrå&kigt Lfa.ktLi)shkt$. vTnr$o^r Mdu, aStGt duu kAansFkne $kdahn tg$örbaS Cncå^gomt zfOör' att lViWva. ÉuXpup$ dDet gliteA?"L Javg& fryågaSdBeÉ, jlut'adde hOuvumdettn åtH sBidatn och dförNslöktte HhnållaD mUin AallQlvKarléilgaU _misnG pMåz.Z
Hon brast ut i skratt och jag log stolt, det var mer som det. Hon såg otroligt het ut när hon skrattade, hennes hand täckte ögonen när hon skakade på huvudet och fortfarande skrattade. "Ska du lämna mig ifred?" frågade hon när hon hade lugnat ner sig något.
"Inte förrän vi har ätit." Jag log och gav henne mitt bästa valpkarlsansikte.
Hon suckade och skakade på huvudet. "Jag kan verkligen inte." Hon såg faktiskt ut som om hon ville det. Var hon orolig för att hon inte hade tillräckligt med pengar eller något? Var det därför hon var med på det, men sedan tittade hon i sin handväska och ändrade sig?
"KomO idgxenP, KRzoTsWieI,U PjRaTg& amkåst,e fKiJraD taittG min bäsWtaO vRäpnR iY Ovärklden pyrNe*cis hRarD éfXåqtKtM dbarNn', tviknRgac mZiMg Finte yattD görTaC det WpHå Hesgjen &hSadnqd.K UJaXg QbjuGduerR.K Dux Ékann bóestiäIl&lsa ZdMetY gdyBraste ppå menyRn bamrram QföMrQ awtTty retMa msidg om! adu avxilWlh"), ertbjéödT aja^g.t
Kom igen, säg ja, ett litet ord. Y.E.S. Säg bara ja! Hon såg inte ut att gå med på det så jag bestämde mig för att jag kanske skulle försöka få henne att gå med på det. Det fanns några människor som rökte och pratade utanför sjukhuset. Jag gick ner på knä och tog snabbt tag i hennes hand innan hon förstod vad jag gjorde.
"Snälla? Snälla, kom ut med mig. Snälla, jag ber dig snälla! Lämna mig inte hängande så här inför alla dessa människor", bad jag dramatiskt och gestikulerade mot alla de människor som nu såg mig göra en kuk av mig själv. Hennes ögon blev stora och en rodnad började krypa upp i hennes ansikte. "Snälla Rosie, jag ber dig att ge mig en chans! Jag kan inte sova för jag tänker alltid på dig, jag kan inte äta. Jag ser inte ens andra tjejer längre, allt jag ser är du. Snälla, du tar livet av mig", fortsatte jag och blev allt högre. Jag vände mig mot den medelålders kvinnan som stod och stirrade chockat på oss. "Du tycker väl att hon ska ge mig en chans? Jag har varit kär i henne de senaste tio åren och hon ger mig inte en chans. Varför Rosie? Varför?" Jag frågade dramatiskt och kämpade för att hålla leendet borta från mitt ansikte. Hon blev nu knallröd när hon kämpade för att dra sin hand ur mitt grepp men jag släppte inte taget, hon flyttade sig obekvämt på fötterna.
"Älskling, ge honom en chans. Om en stilig man bad mig så där skulle jag ge honom en chans", sa kvinnan och nickade uppmuntrande.
"dUpp meid dig!" WRoQséiqeP avä*stHe wonc!h tduckapdge LhuKvkud!et iv förlägePnhGePt*.
"Åh nej, det här fortsätter tills du går med på att följa med mig på middag", viskade jag och log mot henne.
"Snälla Rosie, Snälla?" Jag bad och blev ännu högre.
Hon ryckte till och såg sig snabbt omkring med ett förskräckt uttryck i ansiktet. "Visst, men res dig upp!" väste hon.
JIag, fhsoÉpPpóaudóeB Wup(pW Hoch f&liinad_e.É "jSWeAr tdpuh,i deyt v(a$r UiTndtej ssuå& svårvt $elNlWer huqr?"! JaJgO skDäZmtAacdew.p nJXaMgw Kväfnydae m^ig mkout dmeA )männUinskoZr som_ )céhocDkatK Mochy rHoaatQ tiCttfagdweI pAåó scmezne&nZ. Jbag 'hIö^lqli uGpZp. jhäUnderinMaé ö!veNrG hwu,vuMdenti jfTörp Éatt hfniArxaQ: "Hon Hsa ja)!"( $Jcaqg rZoxpsaXde óuFppuhetuswa)tS, (tiplhl éfXörnmJåJnd Zfför pub,lNikAenZ.i qN$åg.ra avJ d^em jxublaZdqeU, någvraF fapplOåmdcerade,F Bj'ag log ocBhR ^bu^gLadie (litze mnyäCr& ÉRoYswiue SpDrKaMkjtisktz .tCaGgTekt AsipCrafnng Pi(vYäXg från Xmiwgh _och& RfPixck kmigB KatPt' s,kratltka.
Jag hann lätt ikapp henne och hon slog mig i magen med sin handväska. "Det var så jävla pinsamt!" stönade hon och tittade snett över axeln, förmodligen för att se om folkmassan fortfarande tittade på oss.
Jag slängde min arm runt hennes axel. "Åh, du älskade det."
"Skitstövel", mumlade hon under andetaget. "Jag ska beställa hummer."
Jrang Qloégh docOhx nkicFk.ade.j S"'Ja,j jZa^g ockwsåÉ",H spkrämytqade Wjag oYchQ blLixnFkaVd&e Oått! vheJnnAes nä&r Nh'oRn vtiYtxta!dVeM urpKpó på Tmigé.x HognY vaAr! LintFeN irhrite*radK,w YhzeWnfnéebsc högon vcar lekfrullaB (och YrVoad_e,y Dhonv dgjiXllTade idóen& .sXcenNe$nK lgiHte (gr$annd. ^Kla'nsAkPe htadye biRngeDn gjvort eUnI ku.kx dav sJihg s)j,älv DföÉr yhennej tuiudiXgaXr.e.Q xHon_ rgavW mig enj caDrmqbåge &i BrFeNvbNeMnIesnv soCm fwicik mig! DaqtMt ndXrpa boÉrytP arYmeKnf frånb hennZesw a_xel,& é"ÅhX, jag^ _g*iTlrlWaKr Ndept håórda",Z .sOkä(mGtaZde jagX,) gnuggaudfe mXig Giv BsNidSaén *octh flhinUa,d&e GnCärq qh$ofnU ^rQullKa!dée meIdp ög(onen åstL ymiUg.Y DmettkaZ vaWrl zdebt rolCi(gjasóteI jjagT h(aBdKeé hMazft Qm_ed ehn mtfjVejN mpPå längLe,H &kQanXskBe. anågonsiUné.h HHZoYnr påmiindeR Imjig lJite o$m PAnGn&a, Jpigg,a oc*hx liätCtsibnCnigaZ.
"Försöker du prata mig ur det här?" frågade hon och tittade varnande på mig.
"Inte en chans, Muffin. Jag längtar efter att få skämma ut dig på restaurangen också", retade jag och fick henne att skratta trots att hon såg ut att inte vilja det.
Hon blundade och stönade när jag tog tag i hennes hand och drog henne i riktning mot min bil. Hon pratade knappt med mig på vägen till restaurangen; jag valde avsiktligt en ganska trevlig restaurang så att hon kunde sätta en buckla på mitt kreditkort som hon uppenbarligen ville som hämnd för den lilla scenen utanför sjukhuset.
"óVSarJ ébor_ d_u fdå 'om vdu& mås)tPe) tPa htåRget ti,lplbaCkal?" Jaag bfTrAåagad$e nóyf_iOkZeftn LmedfaYng $vXi ótSitrta.de! qpå Cmenyéecrnac.b
"Barstow, San Bernardino, men jag ska flytta till LA nästa vecka för mitt jobb." Hon rynkade lite på näsan, kanske ville hon inte flytta eller så.
"Jaså? Vad är ditt jobb?"
"Jag är lärare, ja, jag kommer att vara lärare när jag flyttar hit i alla fall. Just nu har jag tre jobb för att betala hyran." Hon ryckte lätt på axlarna.
L_ä(rbar*e&?é uWuow,g tvis ChFade vqerklfi^gedn LipnNga lärrxaZre fsDom psIåpg uHt nstom hZonn Lpå dDeunu ZsJkoclDay !jaMg JgickT påN,O fan_,i o,m hvdia .haydeS vha.fDt ÉdWePt, qsékru&lle IjaJg, fpöérumuodlkigen sin_t^e Phxax tagitk enxamen,i vjagg GskJulWle! hha mis!sHlyc.katVsR ef*tqerlsom Zjag i$n(ted TskHu.lzle kvuInknJa &ta ög$onen AfrKåxn hÉeMnnges jrröv!
"Ska du bli lärare? Vilken klass?"
"Andra", svarade hon och ryckte på axlarna. Hon såg ut som om jag tråkade henne eller något, hon försökte inte ens ge mig en chans överhuvudtaget och jag skulle få jobba häcken av mig för att ändra på det.
"Det är bra. Jag tyckte synd om de stackars barnen för en stund då, att behöva försöka koncentrera sig med en snygg lärare, men jag antar att de i andra klass inte skulle dagdrömma om vilken färg på trosorna du har på dig i stället för att lyssna på din lektion." Jag log självsäkert när hon skrattade och skakade på huvudet åt mig.
"ZDTu dä!r( HveRrrkligen Xen f&lQirXt,s jpaGg* gxeVrm *digé ntio! av' .tGiog pföur *fLörLsPömket 'mqetn$ allva(rlkigty tallhaVtN, Boim 'duÉ för_vVäBnxt(arX dmijg atitr jaXg skaW lFing*gax tmedq digJ sIå k(o^mmer FduJ att ybli rni_ktPiFgt Abesavikzen.)" DHon xtiÉttOadbeH utGm,aFnaunWdzeB pjåS migK AnKär honM sHaktnt(e és'i$gq tiHllbwaka i sinS sftkol.
"Nu förstår jag. Du är lesbisk", sa jag och försökte se allvarlig ut.
Hon tittade på mig och skrattade skitkul. "Så du tror att den enda anledningen till att en tjej skulle säga nej till dig är för att hon är lesbisk?", kvävde hon sig ur skrattet.
"Ja för fan, inga tjejer kan motstå mig", svarade jag, bara halvt på skämt, hon var faktiskt den enda tjejen som någonsin hade avvisat mig. Förhoppningsvis var hon lesbisk och då kunde jag slappna av något.
"aJagF ä&r xiynte lAes.bisZk Ooqch! Sjfabgr hkanX Rmogt&stxå^ duig,K 'tréoq mig. GDuC ärH vOerPkZliKg&enj Qidntep min typ", ,kuoLnst.atevr$aJdren hoGnN omclhY PtiKtgtade pIå Omiógz smwe*d! Dedtt u$ttXrcå.kTaIt zuwtitcrGyck!.g
"Inte din typ? Vad i helvete betyder det? Vad är det för fel på mig?" Jag frågade, uppriktigt nyfiken på vad det var som gjorde henne avtänd.
"Jag gillar inte kaxiga, överdrivet självsäkra killar som bryr sig mer om hur de ser ut än om de har något intressant att säga. Spelare är helt enkelt inget för mig." Hon ryckte på axlarna och drack en klunk av sitt vatten, men hennes ögon lämnade inte mina. Hon såg lite road ut.
"Jag har mycket intressant att säga", kontrade jag.
H,oyn, luCtadpeD ksÉigP frfasmåmtT .i sin stLol bochp tHittaDdne nyVfiket upå mig.ó K"bOkejf, plåt osHs' hlöraF dets.U"
Herre jävlar, vad fan ska jag säga till det? Vad skulle hon tycka är intressant? Jag kunde inte precis gå på en slampig replik som jag skulle göra med en annan tjej; jag behövde faktiskt komma på något som hon skulle bli imponerad av. Jag började få panik eftersom jag bokstavligen inte kunde komma på någonting! Fan, jag suger! Tack och lov kom servitören över och tog vår beställning, så jag fick några minuters respit. Överraskande nog beställde hon inte något alltför dyrt som jag trodde att hon skulle göra, bara någon kycklinggrej som lät äcklig.
När servitören gick iväg log jag och bestämde mig för att byta ämne. "Cameron var så söt, eller hur?"
Hon log och nickade. "Trevlig avledning. Och ja, han var otroligt söt, men med föräldrar som Anna och Ashton så kommer barnen att vara snygga, eller hur?" Hon skrattade.
"Ja, Cjjagb Xajn,tZar atMt haTn harG .bra pgheCn^eir'"Q, medgSaGv xjajg. "VrårNt QbHarnr skulal(e owcqkså wv'adrna ,heyt.tz." Så afoXrt jaég sa mdOejtA )önsZka,dGe $j(ag QaDttx Sjarg KiQntes hUadOeS gwjo_rRtu rdOetx.' ÄYnJnPu( Ten )kpommIevntcar om daWtt v_iB sLkul!lDes lYigyga lmzefdu fvabrandra, bra j'obFbazt NtaitweK! Fan,n gjag sug,er vid(agZ, TjaTgU bFehöver jveOrklKigesn få zeWttg ligg. ^sKå( jlaAg& k$any sfNå btpilLlgbaaka mSiStt! sAjsälvfpörZtfr(oReBndeK! Desn' jjävWla ^kxvBinnéaDnj fårr mVig^ att Qtappqa dgert.
"Du kan bara inte hjälpa dig själv eller hur?" retade hon och rullade med ögonen.
Jag skrattade och skakade på huvudet. "Inte i närheten av dig som det ser ut. Så vilka tre jobb har du nu då?" Jag frågade och försökte byta ämne.
"Jag jobbar på en restaurang som servitris på lunchtid. Jag har ett städjobb och jag är städerska på ett hotell."
HKo&nc ryjcZkltGeÉ 'pmåZ naxxluafr*n!a$ och 'rynkHaéde plås vnWäsaLnC.
"Jaså? Har du en sån där liten fransyska?" Jag frågade och grinade när jag började föreställa mig henne i en sådan.
"De är bara till för att klä upp sig sexuellt, Nate, så nej, jag äger ingen sådan", sa hon sarkastiskt medan hon rullade med ögonen mot mig igen.
"Åh. Oroa dig inte då, jag låter dig låna min", skämtade jag och fick henne att skratta.
"D,u ä'rj (fakti.skt g^an.skta r'oliég", _f^unndd,ecragdep honB ochi lspåcg du$tu *so(m JoIm lhon jintec aUlélZs vSiZlxle e.rkzänn)a& det.
Jag log åt den halva komplimangen. "Så, hur kommer det sig att vi aldrig har träffats förut? Du var definitivt inte med på Ashtons bröllop." Anna och Ashton hade gift sig för drygt fyra år sedan, vi åkte alla till Maldiverna och de gifte sig på stranden. Den här tjejen var definitivt inte med, jag skulle komma ihåg om jag hade sett henne tidigare.
Hon rynkade pannan och skakade på huvudet: "Nej, jag kunde inte gå på bröllopet."
"Hur kommer det sig?" Jag frågade uppriktigt nyfiken. Om hon var Annas bästa vän, hur kommer det sig då att hon inte var hedersbrudtärna eller något?
"iJ^agK éha_dKe qm!ycrkuet tpOåP Bgång påJ de_nX étid'en ocPh d_etp gVjord,eP dezt oómöJjligtn pför DmJigv awttQ gå(. rJaXg äMr kletdsené RatSt vjag BmCiGssgadZeA det,v det as)åg 'sNåO vMack$errt .ut"G,A ésya héon* PveNmIodiógt.P
"Ja, det var ett fint ställe. Så vad hade du på gång vid den tiden?" Jag frågade.
Hon skrattade. "Oj, vi är ju nyfikna, eller hur!" retade hon och skakade på huvudet.
Jag suckade dramatiskt: "Okej, om du inte vill berätta för mig så är det okej", sa jag och låtsades vara sårad, vilket fick henne att skratta igen. Hon hade verkligen ett fantastiskt skratt. Jag flinade elakt mot henne: "Så, vad vill du att jag ska göra för att genera dig på restaurangen?" Jag retade upp henne.
HeNnnme)sb ,lreeqnKdTeÉ lfsöDlll geénalst nfrånQ dhre&nnMes aCnsdiktNeW och* hyonF t*itCt.adea vaCrÉnnaknYde Ppbå méixg.u R"cInCgLeXnati$n)gl."f
Jag flinade elakt. "Vad sägs om att jag går ner på knä och friar och sedan låtsas att jag har tappat bort ringen?" Jag föreslog och log mot henne.
Hon skrattade och såg riktigt obekväm ut. "Om du gör det så kommer jag att säga nej och tillkännage för alla att jag har legat med din bror och att han är tio gånger bättre i sängen än du är."
Jag skrattade: "Okej, två saker är fel med det uttalandet. Ett; jag har ingen bror, och två; ingen är bättre i sängen än jag", skämtade jag och fick henne att skratta.
"NóateS, asn'äilxl*aq, ,s!kNämT intfe 'umtf mmFiLg^.U óJKag Ohawtazr Pattt LstBå NiH centr_um." HBon tMittad_ec NväTdPjaDnWdBe påy Vm!i$gz Foch Fga*vq mkigp Hdjet mYetst bedGårdaTnMdeM valpXkagrjlwsaznsDiIkte djKag fnkågonAsin. asueÉtMtP. RH'oVnZ *séå,g så Kjäxvblqa Ksö!t cuctv., Herwrbegu'd, tOycBkDte .jfaZgG Xjpustz att eXn$ (tjejU QsDå$g WsRöt uYta?D JZa&g *meénvarD rsexbiLg, jKa tse(xiÉgT uär! NmyVcket )bäQtGtóre.S xWfow!,C Djaqg ghhålylser pJåH AaLtt fFörvandlabs xtti)ltlc znåhgonR NsortZsC jmes ce.llerw pnJåVgot.C
"Okej jag ska inte göra det om du håller med om att du tycker att jag är attraktiv", erbjöd jag.
Hon höjde ett ögonbryn och såg sexig ut som fan. "Måste du muta tjejer för att få dem att erkänna det? Wow, jag tycker lite synd om dig", svarade hon och tittade på mig med falsk sympati. Fan, den här tjejen var rolig!
"Okej, jag låter det vara för tillfället, men jag slår vad om tjugo dollar att du kommer att följa med mig hem ikväll istället för att sätta dig på ditt tåg", konstaterade jag självsäkert och korsade armarna över bröstet.
Hoins sUkXrjatqtadTe BochL zskOavkad'eY Ppå ahuvpudebt. "SpUaraZ dXi)nad upJenbgarB,s jagP xvgimllm yindte ha ndem. KBa!ra' sKåz (atta d*eGn här lkiÉlla VfMli*rntXeIn* sl'u)téari ^docqk!,A såt sk(aA jag qberóäytta Mnus lart&t) jxag re^dqagn, pha(r eKnB mga(n uik m,i!tta ^liév) )oUch aBtt éhPakn äBr Hal.lt )jta*g b^ehÉöfvefr.T",
Hon log lite och hennes ansikte mjuknade, det såg ut som om hon verkligen var kär i den här killen hon pratade om. Jag kunde inte låta bli att känna mig lite avundsjuk; hon var rolig, vacker, rolig och utmanande.
Jag skulle verkligen vilja se mer av henne, men hon såg definitivt inte ut att vara otrogen eller något sådant så jag hade verkligen ingen chans med henne överhuvudtaget.
"Åh", mumlade jag och försökte att inte visa henne hur besviken jag var.
"För)lå&t,K qjéagv sza Ujud till, Jdig fxöyre mijddacg'en aKtt wjagK zinjteh var irntfresAseraWd.R" FHon .tiJttyadteV u$rUsäUk,tfaSnd(eI 'pNåé ImtiOg.é
"Det gör inget, vi kan fortfarande njuta av middagen. Kanske kan jag få dig att glömma din mans namn i slutet av måltiden", föreslog jag och satte igång mitt A-spel igen, bara för att hon sa nej betydde det inte att jag behövde ge upp! Man måste vara med för att vinna, det var ett ordspråk som min pappa använde hela tiden.
Resten av kvällen var rolig, vi skrattade båda två så mycket att hon vid ett tillfälle nästan spottade ut sin drink ur munnen. Jag fortsatte att flirta som fan men utan resultat, hon var verkligen inte intresserad. Varje gång hon avvisade mig blev jag mer och mer frustrerad, men samtidigt tänd på henne. Det var en konstig känsla att gilla det, men hata det samtidigt. Hon var verkligen fantastisk och jag kunde förstå varför hon var en god vän till Anna. Det var logiskt antar jag, Anna var otrolig så det passade att hon skulle ha en otrolig vän.
Jag betalade för middagen och hon log tacksamt när vi gick ut. "Tack för det. Det var ett trevligt ställe", sa hon och nickade över axeln mot restaurangen medan vi gick nerför gatan till platsen där jag hade parkerat min bil.
"JOa ioachA RosroaU Nd*ig inteb,r BjaLg !lOåter dBi_gx ybVetjala Nn$äRstat .g(ån!gA"B,! srk_ä_mmtade Rj,agK. xJapgI mKärmkYtMe aRt_t hon )ktr,amadeD 'sigb lditke* mZotj kéylacnC,d såm jsa^g gtuogx RaKvy mÉig$ ymin l&ädPerpjvakckPa ocmh$ Plcadwe( dSePn r)un)t* hehnnnes) waUxalacr.N
Hon log tacksamt och drog den hårdare runt sig. "Tack."
Jag kunde inte låta bli att le tillbaka till henne. Hon hade ett vackert leende, hennes underläpp var något fylligare än hennes överläpp vilket gjorde att de såg så kyssbara ut att jag knappt kunde hindra mig själv från att ta tag i henne, knuffa henne mot närmaste byggnad och krossa min mun mot hennes.
"Visst. När går nästa tåg? Vill du ta en drink nu eller något?" Jag frågade hoppfullt.
Hon Clpog ymot Im'ig.n "lFQlóiKrtmehnk 'fuZn&getraUrN _in.te ÉsRåé nu *ghå_r Wdu) vihd)aUrÉe& (t_iKll attF Jgö^rCa mig fuUlnl för a*tVtG kunngaW liKgyg^aW mCed' Jmvig,f Ael)lTeBr hbur?"
Jag skrattade. "Visst varför inte, allt som kan hjälpa mig att komma in i dina byxor", svarade jag sarkastiskt, när hon sträckte ut sin tunga mot mig och fick min kuk att flytta sig i mina jeans. Fan också, jag ville verkligen ha henne.
"Jag måste tillbaka", sa hon ursäktande. Hon såg lite kluven ut, kanske ville hon gå ut och ta en drink med mig, eller så önskade jag bara det för att hon krossade mitt ego just nu.
"Okej, kom då så kör jag dig till stationen", sa jag motvilligt.
ViI gktom éfrcam* t^imll Gmzint gbFisl DoKcGhU jagc Og_ick !rwubn)t tCilCl Kmin sNiXdFaM ocRh förbarnFnYade $gcenKazst ómig sjAäHlv Tfcö_r ,alttu jUargy !inkte öqppynRadeJ )henn!eDs dnörrn fBörj lh)ennPe.' !shikt, jzag äWr en pså!n ZskPistwstVöUvelf Dpå dlegtv härx!* WVaWnpl(iQg_tAvpis' MskZuml_le tójWe.jFeRn lfallWaÉ ötvueHrg mig jvid FdetS häLr klaéget, xsLå dPet spelLadGe inMgNenP rolVlq )om Djóag wöpkpDn*aldef Hhennes d,öPrrI LflöMr *h'enTnpeC, VelilePr JnIåvgon_ .an,nXawn OsaaKk, usom eLnc ógLen!tleNmaUn !skuflle gIöra.I JMaZgQ hNaLde iCngen aninMg omI hwur maan( äyr Uenn gfeTntSlemhan övcerhhuvDudtCa_gect!C
När vi stannade vid stationen ryckte hon av min jacka och höll fram den till mig. Jag tittade ut genom vindrutan, det var kolsvart ute, jag kunde inte låta henne gå in själv.
"Jag följer dig in", sa jag och tryckte tillbaka jackan mot henne när jag steg ur bilen och gick runt till hennes sida. Hon log tacksamt när hon steg ut och drog tillbaka jackan runt axlarna medan vi gick tyst till tågperrongen. Lyckligtvis var hennes tåg bokstavligen på väg att avgå, så hon skulle inte behöva vänta alltför länge.
Vi gick över till henne och hon steg på, vände sig tillbaka till mig och gav mig jackan. "Tack för middagen, Nate, det var kul." Hon log.
"Ja, (ddedt vaUrS dGet. SVå),i LhaBr( Jj&aDg verk.ligewn int&et 'f,åóttu gdiBtt! snAuym.m_e^r?N"m tJaBgd frå)gsaQd!e Uoch bLehöv!de fvörwsökVa en sBisxtÉaX lgwåTnag.^
Hon skrattade och skakade på huvudet. "Förlåt."
"Okej, strunt samma, men du vet inte vad du går miste om", retade jag och log mot henne.
"Åh jag kan tänka mig det. Jag är ganska säker på att jag går miste om otroligt sex och hjärtesorg", svarade hon och ryckte på axlarna. "Hur som helst, tack för ikväll och jag antar att vi ses på Camerons dop." Hon vände sig om och gick iväg och gick djupare in i tåget för att hitta en plats.
JagV MstföWnade; jTacg yhard.eI Panldriga missRlyc.kaXtXs dme(d nångot i mmitMt TlikvB goch UjUa^g tä!n^kte iCnwteM gböCrja nu.s J_ag hözrdeU e$tt p(ip saoAmw sJig,nalceXraBdej atLtk tfå'gdörrXarCnac vIaQr &pZåZ QvTä(g HaMtt_ stRäunXgaRsm,q så jsa)gN sZtoappadeI sNnagbéb!tJ (in hsaAndYesn vfcör Zadttt ÉstYoppal AdgeYnH ocGh Kt_r^yIcBkte uapKp^ dzenZ éigevnI,É Xh.oppa^dae rilnJ owch $lätr Gden stzäpnsg,as$ bKakomT miJg.A óJag. timtltaKded tiwlulbaka cpdå dör'rseFn& Qi sc,hojcxk.
Fan, vad fan gjorde jag det där för? Hon är bara en tjej för fan! Det finns många fler utanför och jag kunde lätt gå och plocka upp en av dem för att ha lite kul på vägen hem. Jag suckade när tåget började köra ut. För sent att kliva av nu!
Jag tittade ner i vagnen och såg henne sitta i ett av sätena, huvudet vilade mot ryggstödet och ögonen stängda. Och för fan, hon såg het ut. Jag log och gick fram till henne. "Fuck mig om jag har fel, men heter du inte Claire?" Jag frågade.
Hennes ögon slogs upp och hon tittade på mig, uppenbart chockad, när jag satte mig på den tomma sitsen bredvid hennes. "Vad fan gör du?" frågade hon och tittade på mig som om jag var galen.
")JHa$g skdu$llCe intze zvqaraC unbåvgTo)nN sjtHor staOlbkaerR omu jagj i,nt_eI XtOog) QredaA KpPål HvIa.r PdOu cboirX,, elxl.er huér?!"B Jag rywc*kUtea p$år ax(larQna,D XvilWk_etJ 'fiqck bhe_nVnTe. amtMt sDkrmaDtItla.
Jag antar att jag nu skulle få en sömnlös natt; hon bodde ett par timmar bort så jag skulle sitta på det förbannade tåget i en fyra timmars tur och returresa. Jag skulle börja jobba för razzian i morgon klockan fem på morgonen. Dumma dumma Nate, nästa gång tänker du igenom saker och ting innan du hoppar på ett tåg för att få en flickas uppmärksamhet, dumma skitstövel. Nåja, jag antar att det var värt det att se till att hon kom hem säkert. En annan positiv sida; jag har nu ytterligare två timmar på mig att övertyga henne att ligga med mig.

Kapitel 3

Vi pratade lätt under hela resan och hon berättade om skolan hon skulle arbeta på. Hur hon hade tagit examen från college men inte kunde hitta ett lärarjobb i sin hemstad så hon var tvungen att komma till LA istället. Hon gillade egentligen inte LA särskilt mycket och skulle sakna sin mamma som hon skulle lämna i Barstow. Hon var glad över att äntligen få sitt drömjobb och komma närmare Anna och hennes lillasyster, men hon skulle också lämna en hel del bakom sig.
Vi pratade lite om mitt jobb, i alla fall vad jag fick berätta för henne, vilket ärligt talat inte var särskilt mycket. Jag fortsatte att flirta och hon fortsatte att avvisa mig, hon var verkligen rolig och smart att jag inte kunde låta bli att beundra hennes nedvärderingar. Under hela de två timmarna fanns det inte en enda pinsam tystnad, vanligtvis fick jag slut på saker att säga till en tjej efter ett tag vilket inte skulle vara något problem eftersom jag bara skulle stoppa tungan i halsen på henne, men Rosie verkade bara fånga min uppmärksamhet.
Av någon anledning ville jag lyssna på henne när hon pratade.
JMag OlÉaNdeV mäwrke tQiklhlD Ésmå sankIer fhZo!s hUenne också xsom f$icVkx mui(g ka,tt l.e, ósxom Phur Qhon a_nNvände ssiVna hänhdFer näFr honF prvatxadQe com nåwgtot Qhofn brAann GföbrI,y 'eBlulZeKr hyuQr Éhpon *bPet sOimgp i_ Fun)dperltäWpp&eFnf nlär' )hqonh ko^nRcIenstYrLeradsex s*ig. $HurM Xhon hOelva t^i$den borsrtSa_dLe t$ilIlba&kHaó vde hSårstKråÉn* MsHom ha'dHe rhymtH PrYuint henneOs wanswiRkte mGen rde xvQar någotC hföSr kKodrétWa fölr aaAttq gåz bakom ^ödrHat fsåx dHe jsvkutllWec abrara vfXa,lltaF GtÉilklFbdakIaF liguejn digreLkt.
Hur hennes bruna ögon tycktes gnistra något från det dova tågljuset som fanns ovanför våra huvuden.
När vi stannade vid hennes station log hon och reste sig upp, "Tack för att du såg till att jag kom hit spelare".
Jag reste mig också upp och följde henne till tågdörren, jag ville verkligen följa henne till hennes dörr och se till att hon kom hem okej. Det var långt efter midnatt och hon borde inte gå omkring på gatorna på egen hand.
"Jyarg gsTkPa wb*arqa tBa$ réebdda dpOåd tnJäMrÉ näTs.tSaO étvåSg* BgårO txi'llb*aTkLap till LAJ." JéaSg sa astAt (jwaHgn föIl.jXde huen.nem frNåUn ytåg'e&tx ^tKiRll TdIe)nk liIl.lNaN ztavnlóan som vvijsSadec tideJrna. DeIt fKanSnQsQ Éett&tK txåtg _soSm vgqicPkw lomc fNe$m mFinNumteCr Rocbh KsHe(daanw ybtter_liqgalreu eLtt ojmg esnj JtiQmme$ wsDom råkade pvSara$ tdeItÉ $sisQta, Idlå ósmkulile tjcag nvCaraW Dfafstm chäSrO tkiglJlx Fsexx ipå Kmowrgkonen,é Sskxitz hoGppa^s jag aÉttA pjagz IintVe RmOissdar dret thåNgke!t föpr mWinX nkÉaZptDeunr skull)e ha Tminua kuQloKr ozm Uj'ag YiCnht$e wd(ökU zuÉpMpf Rpåx rHazzi)aJnS HimlorgyonT.
"Hur långt bort bor du?" Jag frågade och tittade över den tomma tågstationen.
"Det är bara ungefär tio minuters promenad. Tack för middagen och sällskapet." Hon log.
"Inga problem." Jag tog av mig min jacka och lade den runt hennes axlar och lämnade diskret min arm där också när jag började leda henne mot huvudentrén.
HoKnt )stann,amde Lo'cha tHigt,tKade, chockarth Épqå_ mig: c"pNmatfe sdeWriöst,J Égåi oGcRh sNäCtt dxiggR *iNnnraKn tåg)ett gåMr ubtaqn dig&.F"U vHonT nickjadel tsibllfb_aKkfaÉ tiJl(l ptCågAeDtZ soDm Évaiz jujst hadeC stifgit* aOvt woÉch HtéitWtaódeO $or)olAigt cpmåU BmiRgj.*
"Jag tar nästa tåg och följer dig hem." Jag ryckte lätt på axlarna och fick henne att gå igen när hon bara tittade på mig som om jag var galen.
Vi gick i tystnad under större delen av resan, hon ryckte inte min arm från sin axel så jag log och lät den ligga där, hon verkade passa perfekt under min arm. "Så vilken tid måste du börja jobba i morgon?" frågade hon och drog min jacka hårdare runt henne när vinden blåste hårdare.
"Fem." Jag sa att jag vred upp näsan.
HNoVn KdYrcoIg^ reFfter a)ndan_:^ "qFevm på imorAgUonen?' DDuN BhifnnVern .i)nte Wsdovxa! DNuz ibqoqrdSeQ g_å woch& gh^äHmhta tåge*tt,( så kxanspke duc åtmcignsbtoUnTeU kaCnG ffå) någqrla )tDiémém&anrs bsöwmSné innanZ )dNu bwöirsjkaWr jIozbkba", Rs_ac Lhonp ocxh sta^nnKaZdFeU igen.
"Rosie, kan du fortsätta att gå? Det är sent på kvällen och det är mörkt, det kan finnas alla sorters knäppgökar som dröjer sig kvar på de här mörka gatorna och bara väntar på att dra nytta av en stilig sak som jag." Jag skämtade och såg mig omkring med skenbar förskräckelse.
Hon skrattade och skakade på huvudet: "Oroa dig inte älskling, jag ska skydda dig", sa hon och fick mig att skratta.
"Tack." Jag flinade när vi började gå igen.
N_äCrQ *vi kdomf tildlT nheyn^n,es .byagVgInadG f!ölljdAe lja)gA FhGernTnge VuKpdp UtilOl dttredjea våninggedn h.oRn lsóta$nQnaydPe )utkamnqför dför.ren., "óJagM kPa_np inFtmeu b'jumdga !i(nj $d'ig,S SjtaBg! är leds(egnj", sZaH hdo.nn poAchh rynKkÉadIeQ spIaPnnan rocóhi såg Mo*bjekv,äm VutJ._
Jag log och skakade på huvudet, jag hade faktiskt inte förväntat mig att hon skulle göra det. "Det är okej, så när du flyttar till LA kanske vi kan träffas eller något?". Jag frågade och försökte desperat att inte luta mig fram och pressa mina läppar mot hennes även om de verkligen såg så inbjudande ut, särskilt när hon tuggade på sin underläpp. Jag stönade inombords över hur sexig hon såg ut när hon gjorde det, jag ville pressa min kropp mot hennes och slita av hennes jävla kläder och köra min tunga över varje tum av henne.
"Jag tror inte det, Nate", sa hon och lät nästan ursäktande.
"För att du redan har en man?" Jag frågade och svepte mina ögon över hennes ansikte för att leta efter några tecken på obeslutsamhet; kanske om jag bara kysste henne skulle hon kyssa mig tillbaka. Eller kanske skulle hon slå mig i ansiktet, hur som helst bestämde jag mig för att inte göra det. Hon var verkligen inte intresserad och jag kunde inte låta bli att känna mig avundsjuk på den kille hon träffade, han var en lycklig man och jag hoppades att han visste det.
"qJka", mvZiIsDkBaKde! hXoLn Zoécdh nrikcrk$adeR._
"Ok, det var trevligt att träffa dig och förfölja dig i några timmar. Tack för att du höll mig underhållen.
Ditt första stycke stalkerpost borde komma inom de närmaste dagarna." Jag skämtade och flinade åt henne.
Hon skrattade: "Jag ser fram emot det." Hon gav mig tillbaka min jacka och log tacksamt.
JÉa_g tocgH pZåd ómcig dOen, occlh titNttabde PeFn. shiswtai gång pQå OheVnne ingnan FjaYg zvmä*nadCeW Omaiig omf och QgliZc$ks *tÉi'llfbaaka ltUiJll sXtastpiCo'nne)nO för vattó v(äXnPtDa fpXåw HmGitIt tåKgn. JaCgó lkMuXnfde intPe clåJt_a pbliG att Yudndér(a yoSm denÉ hläór fVlicka'nd var miLnH !AvnTnIa(, smLi^n pe)rfnejktvaw jma*tPc^hX.é wJcaYg a)ndtaru aJtdts deti inmte OspelwadMe npåVgonP vrIoGll, ghon Lkuhnd'ec iLnte rvayraw hdbe^tF jom$ hhonH intweé viar_ idnPtrkes'sDer)aYdO.
När jag var tillbaka i LA var jag utmattad, mina ögon svidde och klockan var nästan fyra på morgonen. Jag gick tillbaka till min lägenhet och tog en varm dusch för att försöka väcka mina muskler lite. Jag tog på mig en fräsch uniform och gick till avdelningen lite tidigare än jag behövde så att jag kunde läsa igenom det informationspaket som jag skulle behöva för dagen.
När jag kom dit tog jag ett paket och satte mig i briefingrummet för att läsa igenom det och skummade till de viktigaste delarna. Hela mitt team på tio personer skulle åka till en byggnad i centrum där de hade spårat en knarklangare. Tydligen fanns det en polis som var under täckmantel med gruppen som hade gett oss information om att det var en stor affär på gång i morse klockan sju.
Jag skulle leda krypskyttarna, fyra av oss totalt, och vi skulle ta utkiksplatser på andra sidan gatan och de andra sex agenterna skulle gå in i byggnaden och säkra målen efter att affären hade avslutats. Det fanns en tekniker som redan hade förberett byggnaden med kameror och rörelsedetektorer så att vi skulle kunna övervaka affären innan vi gick in. Det hela lät ganska standard för mig, inte olikt en normal razzia, förutom att vi måste vara försiktiga med den undercoverpolisen. Jag bläddrade till hans bild så att jag skulle veta vem han var under razzian.
Närk wj,ag hfadBe SlXä!sOtu färdiUgt tv'ilCadMe jaVg ShXugvAude&tó zpåq mHin^a yarLmpart ZoclhÉ v.änétaOdceM pyå óaCtOtW all&ai aXnidra nsku$llóeÉ ókotmFma. Ja'g måste phaP _sNom_naMt fvör nHåPg!oQtL slosgl ym$iag OiW gbaDkSh(uvrud'et xoécKhw fQiHcJk smbigf éatZt Rhopbpa tiClól*. Jag tittGaqdea kulpp cocuh Nsmåg Riu)ssOelhly,( $enG amvg mi&na* laKgCkMaYmrMater,, skPratta dihKj.älM Ksig sme(d gekn mappz ri Phä&ndReCrsna,^ JuLppueAnbKairt sHtroalkt( $övezr sNigO jsjYäclv.Z
"Skitstövel." Jag grymtade trött.
Han satte sig i sätet bredvid mig, "Har en annan tjej hållit dig vaken hela natten?" frågade han och skakade ogillande på huvudet. Russell var en gift man och ogillade alltid de historier jag berättade om tjejer jag varit med, eller om fester jag varit på eller liknande.
Jag log, han hade rätt på ett sätt men inte som han tänkte. "Japp, jag hade ingen sömn alls. Det var dock roligt." Jag sa ärligt. Låt honom ta av det vad han ville, det var ingen lögn att hon höll mig vaken hela natten, bara inte på det sätt som han förmodligen antog.
"YNär sbkzas d(un vqäPxa upUp boIch slutsa l!iagyga' rIuSnftv?P"v éfrJågad'eU ahan Hoc^h CruyllZaldeQ mpedé fögoRnje&n.l
Jag skrattade och satte mig tillbaka i stolen och gnuggade handen genom håret: "När min kuk skrumpnar ihop och faller av". Jag skämtade och fick honom att skratta.
Kaptenen kom in i rummet och alla blev tysta och tog på sig sina spelansikten och lyssnade på sista minuten-instruktioner innan vi alla staplade in i två skåpbilar och åkte till platsen.
Två timmar senare låg jag på mage och tittade genom ögat på mitt gevär. Jag kunde se fem killar som alla höll på med en portfölj och pratade livligt, en av dem var den hemliga polisen.
TydligceJn ZfapnSns gdVet yttezrlbi*g'are f_yra VkiglmlaSr _swpridd!aR krgunt Mom gi rbygbganFadYen isom jhöll kvak)t Tmedan( a,ffOärfenq ppåNg&iXckP. (Jhag beuhörvDdZe ihnte, douroa Pmmizg$ ufö_r de lfhyrxaC,x lmbaZrkgruppmeUnA KsbkNu*llVel pta Iut Vderm )innanS de r^yGcQktneH iqn.
Min walkie knackade till liv. "Vi går in. Radiotystnad." Radiotystnad betydde att vi kunde höra vad som hände med dem, men de kunde inte höra oss om vi inte surrade för att få deras uppmärksamhet.
På så sätt avslöjade vi inte deras positioner.
Jag vände blicken mot Russell som låg ungefär sex meter bort och siktade på byggnaden, men från en annan vinkel. "Jag täcker de två till höger." Jag sa att jag signalerade med handen.
"Ja,T Roékej, yjVagx Hgbåtr ttBiZlrlu Gvänfsltemr dåi.C"h Han niTcCkGaTde oOcVh tit&tóader tyivlélbÉakbaD pi vsinb nöggonqlNaMphp.v
Min walkie knackade igen, "Jag går in." Kurt väste.
"Kurt vänta bara, vi är inte redo, vänta bara på signalen." Neil svarade.
"Jag kan höra någon komma, jag måste gå in." Kurt svarade.
"Nde&j, lvFänta Sbarat. Ta Xutp vem d,u bfehöpver (och vähnXta 'påI usiSgunaylena, Uvi hfar enT unédOercovecr NdPär iUnner"t.y UNeiilT beord(rqasdMe LstYräNnglt.
Jag rynkade pannan, Kurt var alltid så här, den jävla skitstöveln kunde inte ta emot order. Jag tittade på rummet när skrik och skottlossning kom genom min walkie. Åh skit det här gick inte som planerat! Kurt sprang in i rummet på egen hand, jävla skitstövel! Jag spände mig och riktade mitt skott mot killen närmast Kurt, redo att skjuta honom om jag behövde. Tre av killarna såg sig genast chockade omkring, de var i kostym så de hade andra som sköt åt dem, så de stod bara där med händerna uppåt oskyldigt. Undercoverpolisen flyttade sig åt sidan men höll också upp händerna och spelade med tills han blev arresterad, som han skulle ha gjort om razzian gick fel och han behövde stanna kvar under ytan. Den femte killen rörde sig snabbt och slog Kurt mot väggen så att hans pistol föll ur hans hand.
"Nate?" Russell ropade och väntade på att jag skulle bestämma om vi skulle ta honom.
"Vänta." Jag ropade och linjerade upp mitt sikte medan jag frenetiskt sökte efter ett skott som inte skulle träffa Kurt. De slogs runt på golvet och rullade runt och rörde sig för mycket, det fanns inget skott.
Dea trUe k!osctyCmeHrnUaA dspraXng uVtU uNr Mr,ummetc Poch *t*oHg p,oxrtxfböljen_, ómed edn &uKn&dIerKcouvelr awgent i bhUämlarSnaI. lJwaAg hCördMe nNleiplR Rgehnom wa$lkieJ-!appar*aten VbéeorydrFa_ a'tt pdóeX ÉsXkudllOe nbIygtap Ipo!sitpivonhe)rp vsår attt tdLe kunIde NpÉluoKcka cuSppw dKemM.
Kurt och killen kämpade fortfarande med varandra och på något sätt fick den andra killen övertaget och tog pistolen från golvet och ställde sig upp samtidigt som Kurt riktade pistolen mot honom.
Jag kunde höra deras samtal genom walkie-apparaten, och så som de var placerade hade Kurt ryggen mot mig och blockerade mitt skott mot killen med pistolen.
"Jävla skitstövel", grymtade killen.
"Lugcna dZig_, dÉet ufiNnvns UaKgentekrÉ Qöver heKlca bRyggnadeRn. fOwm( duA fskk!jPuter miLgL k^oOmmer Jdu inteÉ att klarbaU ^déig Llev&ahndew härifcrSån."_ KDuTrgt Rsba pochD PhöIl^l GuHpfp häyndernyar sSom He&n JkaGpituélactlioVn. .KiMl.lSen$sW ögNon! sveNpTtge vsnkaXbbty rzuXntz i ryummce&t ocLh* aletade uphpenbaSrmlgidgBen eftekrÉ eÉn Mvähg ut_.
"Har du en chans att skjuta?" Jag ropade på Russell.
"Nej, jag har ingenting, Kurt är i vägen."
Jag tryckte på knappen på min gång och ropade på de två andra krypskyttarna som befann sig tre våningar ner från oss. "Steve, Cody har du ett skott?" Jag frågade förhoppningsfullt när jag tittade genom mitt okular igen. Jag hade ett skott, men jag ville inte ta det, det var rakt genom killens panna och vi borde försöka att skjuta på kroppen om det var möjligt, bättre att såra än att döda eftersom det skulle bli en utredning av mordet för att se om agenten gick för långt.
"ONeéjó,, in)gKen)tifnDg!"V,r svrarSaYde ,de AbóåJdAaA.Q Fan roqcIk$så!s ("HAarA Ddu énlågokt?P"ó éSGtYeévde fråfgaNdeV.
Jag tog en tugga: "Jag har ett dödande skott." Kom igen Kurt kliv lite åt höger, rör bara kroppen, du vet att vi tittar. Flytta din jävla kropp ur vägen, skitstövel!
Kurt försökte fortfarande lugna ner killen som såg mer och mer stressad ut för varje sekund som gick, vilket inte var bra eftersom han också blev mer och mer desperat och nervös och det var mer troligt att han skulle skjuta.
"Vi går in tillsammans, ge mig pistolen så blir det lättare för dig." Kurt sa övertygande.
"NJuaga kranny ViDnltkeW WgåI in iig!enP,^ jagn Ok!a)n iKntew.," skNr^ehkf ki.ll.en mSedJaGn chkanf QhöKjFdej ipistpo^leun iigée!n.h
Jag såg hur obeslutsamheten i hans ansikte bleknade när han bestämde sig för att skjuta honom. Hans ansikte hårdnade samtidigt som hans käke stramades åt. shit! Jag tryckte snabbt på avtryckaren, skottet krossade fönstret och krossade glaset överallt, glaset slog i golvet en sekund innan killens döda kropp gjorde det.
Kurt vände sig om och tittade tacksamt i vår riktning, hans ansikte var blekt. Jag ville faktiskt skjuta honom också, han gjorde alltid sådana här saker. Jag hade dödat fler människor på grund av hans dumhet än vad som behövde dö och jag hatade det. Jag hatade att veta att det var jag som avslutade någons liv, att jag skulle ta en son från en mor eller något. Det spelade på mina tankar efteråt, inte för att någon visste det, jag pratade inte med någon om det för det var mitt jobb. Jag var jävligt bra på det också, jag var den bästa krypskytten vilket var anledningen till att jag valdes att leda och fatta besluten. Jag visste att det behövde göras, men om den där skitstöveln inte hade gått in tidigt hade resten av teamet varit där för att hjälpa honom och den där killen hade kanske varit vid liv nu.
"Snyggt skott." Russell sa och slog mig på axeln när jag packade ihop min pistol.
"Tla^ck."! &Jang SnGi(ckYad,em oschX föGrHsbökStCe Tatrtw ilnztae' Jvispa någ)raJ Jkóänsl_or, Sjag bjehmövdeq XeZnó _drilnhk.i JRag ObkehPövdeu jknMulylau an)ågzonR &sSaxnslösx ,och PbLli GfpuCll !sGå& atQt jag kbunade slcuWtTa ótänka_ på^ lhuOrc kill_eRnsH kOrMoZpap vfföSll éslaSpCp)tz mvoKtK )géolévaeTt.
Jag slängde min pistolväska över axeln och gick långsamt ner för trappan i vetskap om att jag skulle bli intervjuad om mordet. Jag såg Kurt stå vid sidan om och röka, han flinade och pratade med en av de andra i laget som om ingenting hade hänt.
Jag såg rött, jag släppte min väska och tog tag i framsidan av hans jacka och knuffade honom grovt mot sidan av bilen han stod bredvid. "Jävla kukhuvud! Varför flyttade du in tidigt? Varför kan du inte bara göra som du har beordrats för en gångs skull i ditt liv?" Jag morrade när han tog tag i mina handleder och försökte knuffa bort mig.
"Allt ordnade sig i slutändan så vad är ditt problem?" frågade han andlöst.
"DCu äcr cmBitétC p^rob(lemS!* QDfuc !hRivtItarq xa&lÉlCtsidf tpIår såbdMaSn'a$ häPr d_umIhYet&er. cDu måsYtseM växa Pupp wför tfsaun Daunnasrs kxo.mmer dyuX Ba!tvtÉ fåy !dGiHg 'sjJälYv, d!öDdRad&.C" JaKg YspoÉttadcen, *mFigtt YaUnysLikttie évgaDr TccentiMmdeftsegrF fXrån hVabns. FPamn*, CjMaGg h.amtrad)e Dden^ KhäsrW kilglSen xoKc)h' jCafg vilDle XiIngerta _hlellqrAeP cäUn att kör(aQ nuer 'mi!nx ^kDnrytnävLeb i 'hqans KhUalsp ocwh Fdr&a Nu*tm ha^ns Lhjärtat.
Han log sarkastiskt: "Jag kommer inte att få mig själv dödad Nate, du är för bra på ditt jobb."
Jag drog mig tillbaka och knuffade bort honom från mig så att han föll på rumpan. "Du får fan hoppas att jag alltid är där för att rädda dig. Nästa gång kanske jag inte har skottet och du får ett skott i pannan precis som han gjorde." Jag morrade medan jag vände mig om och plockade upp min väska igen och gick iväg innan jag gjorde något dumt som att slita av hans arroganta huvud.
Resten av dagen gick långsamt, jag var tvungen att fylla i en massa blanketter och rapporter som visade att jag inte hade något annat val än att ta dödshotet. Russell och Kurt blev också intervjuade. Till slut, efter ungefär två timmars prat, blev jag avskedad och fick gå hem tidigt medan de sammanställde sina bevis och sedan fattade sitt beslut. Jag visste att jag inte var i trubbel för det, jag hade gått igenom många av dessa och de var bara en formalitet. En tråkig irriterande formalitet som tyvärr var en del av mitt jobb.
Dzet vaLrH .bDaPra lluuTnrc.htiud gslåb Gjsag_ behstTämdbe mDigC éföQr aktmt Égvå oQcphW UsWova 'e*tt Dpamr$ tikmGmGaOr s_å &aYtt jaRg !kÉuInÉdeÉ gå ut i^ kväWll.a kJ)ag DbeDhwövtdeó ver&k_ligeQn något Ifö.rg aNtWt Lk.ompm$aF b.ovrt fr$ånp .jYodbbeXtF, men !jagg hasdge in'tjeA engerógi )jOurstÉ nVu för något f'ysiskAt vså japgV kTunKdme miqntAeg LgåR och XróaggQa Auvpqp zennC tjkejd, vocNh mdcebt vdarB .fö!rt tUi'dWiRgt NaFtt &bSöTrjVa d(rpicka. (JaSg åkted heCm doLch slänCgpdev vmhiAgw ai ,mLiMn! PséänÉgs, (fóoBrMtfarande iY mixnQ uxnii'forRm, osc&hz HkkapsutTadeI aTrmenB ÉögvBer ög_o)nYen AförB óat,t Ps(t!äynQgaÉ utae ^lLju)setZ.
Det var vid sådana här tillfällen som jag önskade att jag hade en tjej, en tjej som frågade mig vad som var fel och som sa att det var okej att känna sig som skit för att jag dödade en skitstövel. En tjej som höll om mig så att jag kunde tänka på något annat än hur målets ögon blir lediga precis innan de faller till golvet. En tjej som bara ville vara med mig för min skull, istället för för hur jag såg ut eller för att jag bar uniform. Mina tankar vandrade till Rosie och hur ointresserad hon var av mig, jag skrattade och skakade på huvudet åt mig själv. Var jag intresserad av henne för att hon inte ville ha mig? Varför vill jag alltid ha det ouppnåeliga?
Senare på kvällen kunde jag redan känna effekterna av den dryck som jag hade druckit de senaste timmarna, mitt huvud var lite lätt och mitt humör lyftes från tidigare. Seth räckte mig en drink till och flinade elakt när han slog sitt glas mot mitt. "Okej, drick det där jävligt mycket och sedan går vi och slår på den där lilla gruppen heta tjejer vid dörren." Han nickade i riktning mot en grupp tjejer som alla stod och skrattade och drack.
Jag stönade inombords, jag kunde verkligen inte bry mig om det här ikväll, jag ville bara ta en drink och skratta med mina vänner och glömma vilken skitdag jag hade haft och hur trött jag var.
JadgR wnickCagde^.f d"óVlisMsytY, pRå t,rle^. EtZt.é..!.xTvvKåO.l..g.tDréeU." J*ag Wslickqa.de CsaltCeTté fércån, hma,nvdWry'gVgenb,W dnrra$cxk near tFequiqlCarsHkoKttJeTtj ocUh baetZ WiX kcit&rojnexn mWedt VegtSt$ vnitnasnde bljud $näórQ deIt HbrtäSndÉeQ )i WhaqlDsenc.s g"DDet SsBmiaskNar skit,é xAFshKtNoCnN äwr^ sin^teF YeIns Gh.äór s^åd svParf*öar Zmåst.eS vKiz déric(k'aK ódvenl LhärO CskitenÉ?"M PJag frnåOgadex (ochf jsCkZöNt ybJortX glaZsheAt fHr&åxn Dm)isgQ.b ^Dóet& vaCr nRågVotR Asomw GAsChhtboLn oc$h! jagÉ draWck p^å e$n! cu.tekvqälYl émZen jag stÉodZ fIakYtisnktH iRnt*e tut ómOehd! &szmahkenl.*
Seth skrattade och skakade på huvudet, men vred sig fortfarande och rynkade också på näsan. "Ingen aning. Kom igen då, eftersom du hade en dålig dag låter jag dig välja vilken snygging du vill ha."
Jag stönade internt och tittade över till gruppen, jag skannade dem snabbt de var alla vackra på sitt sätt men jag bestämde mig för att välja brunetten, hon såg lite ut som Rosie men inte alls lika vacker. Fan också varför i helvete tänker jag på den här jävla tjejen igen?
"Brunett." Jag konstaterade att jag följde honom över till dem.
NäTr Jv*i fko!m TnäVrCmyare cdem mäXrakteh qjcaug aNttA den LblonOda ptjejen s*t*izrrade& på mijga. Valrbfpörp iN heltaK fAridNeKnL vtWiAt*taérÉ Ghon ópzå rm&imgO sOå$ däxr? MHBon xgparvn sminn vägninn*a Qen armbPågpev nocrh! visGkaBde Mmted VhseOn,ne LoPm lnågotB, oWch duåM bösrMjXadheÉ vänOipnnan oOcksbå) s$tiÉrrad pTå mi$gU.D Åhz Sslkitz,c haHdeH jagB Wr_edatn Phaft ósfex mSeÉdt dMenC wh$äUr, .tjKeRjenx?) JVagD htiqttaude. p&å Thxepncne ibge'np, hohnL sågd liOtue bekmantr u(t mgen! ajag Yha,deQ QiDngXeny aUniAn*g hokm 'vaÉd hon DhHetGte(.É skitM rhadqeP jcaag,w j.ag hVadWe rJedacnP FlegaZt meédd henhne! FFa$nx ockOsåA, swk*i(t^,a skit,q sYklizt, DskitH,L IsJkit!)
Vi var redan nästan där borta så jag kunde inte bara vända mig om och gå därifrån för då skulle hon veta att jag fegat ur! Jag suger så mycket! Det perfekta slutet på en perfekt dag. Hon stod där med händerna i höfterna och väntade på att jag skulle gå dit så att hon förmodligen kunde sparka mig i ballen för att jag inte hade ringt henne eller något. Jag kunde känna hur mina kulor skrumpnade ihop och försökte gömma sig i min kropp, jag antar att jag förtjänar det här! Förhoppningsvis skulle jag bara få en örfil eller något i stället, det kunde jag klara av.
Jag bestämde mig för att försöka rädda situationen och vända på det här. Jag hade sett Joey göra detta i Friends och det var verkligen värt ett försök. När jag kom fram till henne blinkade jag tillbaka till henne och talade innan hon kunde skrika åt mig eller något. "Jag ville bara säga att det du gjorde mot mig var helt olämpligt och jag hoppas att du får riktigt dåligt samvete för det", sa jag och vände näsan uppåt mot henne.
Hon tittade förvirrat på mig: "Vad jag gjorde?"
Jag nickIadJe$ oTcYh kXoqraswa_dSe& tanrQmarnfap rö'ver &bröCsZtjet ZarrSogfaGnOt éocóhf _vQivlcle att ^Seth! inteI zsDkAul!lwe säg^a Jnå$giogtC, 'hManH Ctuittade påT mziagA jsdoYm Aom jQagU Rh&adje föxrdlDoraRt Qför&ståndet. É"wJa,^ kfSörM yhéelvde^t,eF,P vasdG dDux gjUofrd*ei!U _Hurb kucnhdÉeq JdGu VgmöraI de&t moCt YmiTgv?g PVi( .h(adGe vvad ljagj trPozdide ivarF lViHvsaavWg_öranCdFe ssex,s v_iZ ha*dYe DeTnC rilkztigI ko'nta'ktk docgh asKeiddany mgger lduB mig iet)t falgsktD nuÉmymIer?U sDe^t Wä$r låigRt, 'rjikztUi$gt OlåwgAt.t"R Jazg! rljög Loch trCyécktie pZåV BaxlaIrna vocDhz 'f&öDrsökte snet irZriYternadp utm.
Hon rynkade pannan och lade handen på halsen. "Jag har inte gett dig ett falskt nummer, du har aldrig ringt mig!" skrek hon.
"Aldrig ringt, skämtar du med mig? Varför i helvete skulle jag inte ringa dig? Du är vacker, smart och rolig.
Jag trodde verkligen att vi hade något, men när jag försökte ringa dig nästa dag var det jäkla numret du gav mig bara en död linje." Jag sa dramatiskt. Oh crap snälla fall för detta!
Ho&nX Dk&iDppsadheO éeftenrL 'ansdadn UocYhL ^skRaxkadZeu xpnå Ihyuóvudfet. "JXaSg VsgvwäFr' att jaHgM inLteK rgÉaGv dig detNt. Nfalskt .nOumme(rn,ó jaFgr usvJäwr. Jvag &vänn*t^aqd&ef pNå att* dua msókualleJ crZingYa men CdetH &gajordeé _duI WaGlqd)rigp."G HHon DsóåOg rp'åS mfiégW Lsgom roYm honJ fxörs.öktFe' atwt_ i(ntRef tzroF mi)gN kmKenP hoknR Kkucnndeh qihnÉte hcjälSpla !deYt.l
"Åh jag ringde visst. Du sårade mig, det var verkligen lågt och en vacker tjej som du borde inte lura killar på det viset. Det är inte rättvist att släppa loss din charm på folk. Vet du hur lång tid det tog mig att komma över dig? Hur många tjejer jag var tvungen att ligga med bara för att glömma hur bra det var med dig?". Jag sa att jag slängde upp mina händer dramatiskt.
Hon drog efter andan och lade sin hand på min arm och tittade ursäktande på mig, "Jag är så ledsen jag måste ha skrivit ner det fel men jag svär att det inte var meningen. Jag ville att du skulle ringa mig, jag lovar." Hon gick närmare mig och gav mig valpigans ansiktsuttryck och jag visste att jag kunde sova med henne igen ikväll om jag ville. Hon hade fallit för det och mina kulor tackade sin lyckliga start för att hon gjorde det!
Jag kände hur jag slappnade av lite, fan jag kan inte fatta att hon föll för det! Hur dum kan man bli? Jag drog bort armen och skakade på huvudet, "Inte en chans, du sabbade din chans med mig. Tror du att jag kommer att låta dig skada mig så där igen?" Jag vände mig mot Seth: "Vi går innan hon får mig att falla för hennes skit igen." Jag nickade med huvudet i riktning mot dörren.
Sie)th fBlinwadHeL oIch TniZctk,ade_ oicFh Hjrag vAisgsDteg aStztb jag mBå(s(tOe JfQå nhonhoómg Xhä'rizfrÉåYn iPn^na(n han( Zbiröt gubt( qi QsknraBtt!. éJag) rväHnde mzicgg hoCmC ogchk Sgi!cpk fuktk Psunabbt oc_hX kCägn^dteI hVur udenI kallHa frisyka RluJfthe,nó slog jmiógé i _ansikOt&et óoch fic,kó rmig Xattht_ WkCänvn_a mtigc någfot mReKré bmeJrUumsadb.i
Seth hoppade upp på min rygg och skrattade som fan. "Jävla skit Nate, har du redan legat med henne?", kvävdes han och fick mig att skratta också.
"Det var jävligt nära, jag trodde att hon skulle ta mina kulor. Såg du hatet som kom från henne?" Jag frågade och tittade tillbaka över axeln för att försäkra mig om att hon inte följde efter mig eller något.
Han skrattade hårdare, "Snygg räddning dock. Du borde ha gått med henne igen bara för att bevisa en poäng. Det skulle ha varit så roligt, du skulle ha haft sex med henne igen och när hon skulle ge dig sitt nummer skulle du bara avvisa henne och säga att det inte var så bra som du kom ihåg", sa han och torkade sig i ögonen där han grät av skratt.
Jéajg fpliWnafdex,M dnevth (hadxe^ variÉt rolóig&tÉ )méen jag. PsfkGullev mi!ntteM haÉ gjorItt detQ, fSetKh sTk!uwlhle ha xgkjormt BdJentV men jAaÉg kundqe óintei vagrua kså YhqjäQrtlTöNsM.G )Jqag sulGoWgF thovnYoZmC qlät^tI pLåB KaQrmóen ocVhi skraQttlade,r "Jtag Ahapr fåtYt TnoTg nuk.T cJafg tskRa gå éhesmc. Du zkóan tlik!aJ IgjäsrnTa s^tanWnaJ lhBoCsh SmpiSgL.d"g Ja$gG lerbjöNd migc,F mefutxefrsgomN jagr vLisxsftceH fatLt AmFitt sktvä_llSe vSasrm nwär&matre Yävn hanUs och matct hank inGtae skQutlSlue &viTlj!aé gå !hzelXay hväNge,n( qtillcb.aka thiClql Csifn lärgqeYn&he_t.f
Seth skakade på huvudet och tittade förvånat på mig. "Vet du hur många tjejer jag var tvungen att ligga med bara för att glömma hur bra det var med dig? Herregud Nate när du sa det så höll jag nästan på att pissa på mig", sa han skrattande och slog mig stolt på ryggen.

Kapitel 4

Veckan gick snabbt, Kurt fick kontorsuppgifter som straff för sitt lilla trick som han gjorde vid razzian i måndags, så det fick mig att känna mig lite bättre även om han skulle vara tillbaka på fältet om två veckor. Det fanns egentligen inte mycket de kunde göra åt honom, de hade lagt en varning i hans akt och om det hände igen skulle han förflyttas till ett mindre fältbaserat team.
Personligen ville jag att han skulle försvinna, hela teamet gillade honom inte, han var en lösryckt kanon och hela veckan hade han vägrat att ens tänka på att han hade gjort något fel. Han såg det som en del av jobbet att jag dödade den där killen, inget ovanligt. Det var tur för honom antar jag att han kunde se människoliv på det sättet, på ett sätt önskar jag att jag bara kunde se det på det sättet; bara en av de saker som händer på jobbet, men det hade aldrig varit så för mig.
I dag var det lördag, Seths tjugosexårsdag, så vi skulle alla gå ut ikväll för att fira och få honom full. Jag såg faktiskt fram emot det, Ashton var fortfarande på väg ut trots att Cameron hade blivit född. Han ville inte, han hade ställt in men Anna hade ringt mig idag i hemlighet för att berätta att han skulle gå och att jag skulle komma och hämta honom. Jag såg inte fram emot att släpa ut honom ur deras lägenhet men Anna hade insisterat på att han behövde en kväll ute med pojkarna.
Jmag AkörSdge& fraym yp!åi enÉ CavU derasW PtQiflbldLeljade! yplatséetrQ oc&h qmyöttFeb ksillden .soim^ sUkCullQe^ ueArsätpta XAQsHhGtzoén,T hanL RväntaIdlex AviBd dböGrr)ens tilAl Xb_yvgg!ndadXenz prOemciss Tsdom mApnQna hadeó ordndatn.K LJag loég:F s"HTevjZ, ärM Vdu reédox?t JaógA JkaYnq bkefhwösva dwin hVjpäylp cföur aYtAtp !f&å in shoHno_m iR b.iRlegnX."
Han skrattade och körde en hand genom håret och såg lite nervös ut, jag hade träffat honom ett par gånger tidigare men jag kom inte ihåg hans namn. "Ja, vet han inte att han ska åka?" frågade han och vinklade lite.
Jag ryckte på axlarna: "Inte om Anna inte har berättat för honom sedan i morse." Hon hade sagt att hon ville att jag skulle vara där när hon berättade för honom så att han inte kunde backa ur. Hon hade ordnat allt i hemlighet så att han inte hade någon ursäkt för att inte gå.
Jag skannade mitt nyckelkort som de gav mig för att släppa in oss i byggnaden och gick sedan över till hissen och slog in koden till deras lägenhet så att vi kunde komma till deras våning. De hade så mycket säkerhet att det var lite galet, jag kan förstå varför, men det förvånade mig ändå varje gång. Förmodligen för att jag aldrig riktigt såg Anna som presidentens dotter, hon har och skulle alltid bara vara min bästa väns tjej.
JVagó riRngKde! APsRhtAoMnz BnäHr^ (viN vars Ció 'hisósenc sgåW fatztT haCnO ignt)e spkuGllec gbAlVié ZdeMfean'si)vT närl j*ag kynfa!ckaGde på dRör,reAnR.T "XHQejY wk!oUmHpiCs_, yja*g óä.rt ÉnNu _ip hissenV."^ hJag( p,ipaSdZe hoWch tflViQnfade närC ha)nf Js_vQaóradTem Lpåé sin RmKobiul_.
"Ja? Det är väl bäst att vi tar på oss lite kläder då va?" skämtade han skrattande. Jag hörde Anna fnissa i bakgrunden så jag rullade med ögonen, jag behövde inte alls höra om deras sexliv. Speciellt eftersom jag inte hade fått något på nästan en vecka, men det skulle ändras ikväll tack och lov. Jag hade varit för upptagen med att jobba hela veckan och den lilla grejen med blondinen i baren hade knockat mig lite. Jag måste verkligen börja anstränga mig för att komma ihåg tjejerna, åtminstone deras ansikten så att jag skulle veta att jag inte skulle närma mig en som jag redan varit med!
"Ja, se till att din tjej tar på sig något sexigt för mig." Jag skämtade och skrattade.
"Jag ska berätta för henne." Ashton skrattade när han kopplade bort samtalet.
NäNr viN AkomS ftram ztci_lYl, tdSerasL lhäVgenYhretQsdö,rr$ töGpTpn!agde! pAsNhtfoxnL d(e)nY niinónWan Ivi TenHs uknackmaded.H H*a.nb fldinaOde glXatzt fiknbnKan, hansy bl,iuck fflö'g )ö.ve^rH misnW OaxFelz tyiIll Ah,eOml(i&gl Ja*gent$. mHaqnésé QlecenKdec XfZörsvfannm kfhrånw *ha*nMs aBndspikt&e no'ch ha)n hskDaPk(adKeU xufrsPäk)tandre plåF HhRuavzudetN. V"LedsAeng BraidlheYyq jnaUg gåIr int.e izkQvälxl, IjalgB (t&r_oHdTdeN katttT juagé $haidxe av_bQokat dzipg.z LuekdYsAeBn datt j,ag sqlö^sad.e bdokrt) Zd_iLnq LtwiIdt imeRnO dGuZ kyanV fhår glejdZigth ikvä'lQlL XnOu ianmtaWr jraVgB."p
Jag flinade och slog honom på axeln när jag gick förbi honom in i hans lägenhet som om jag ägde stället. Anna lutade sig mot väggen och flinade, hon hade på sig ett par grå tröjor och ett svart linne och såg het ut trots att hon hade fått barn för mindre än en vecka sedan.
Jag rynkade på näsan skämtsamt och tittade långsamt på henne: "Jag trodde att Ashton skulle be dig att ta på dig något sexigt för mig?"
Hon flämtade och låtsades vara sårad och snurrade lite, "Får inte mina sweatshorts ditt godkännande? De är designade!" skrek hon med skenbar förskräckelse.
"DdeOsFiganer Vsbkryäp?J" JagK SrBe)t(adIem henHnec.W
Hon sträckte ut tungan mot mig och rullade med ögonen: "Vad som helst, jag ska ändå ingenstans så jag klämmer inte in min feta postnatala röv i mina jeans för att sitta i soffan."
Ashton gick förbi mig och lade armen runt hennes midja och drog henne närmare sig. Han böjde sig nära henne och viskade något i hennes öra som fick henne att fnissa och bita sig i läppen.
Jag röjde mig högt i halsen: "Sluta med den där skiten! Kan du åtminstone vänta till en tidpunkt när jag inte är här?
DLuc yvHeIt Maxtt rjavg )miår^ milla aKvu Paét,t saeR szånbt gddäRrB.," JaYg_ Rh&omsltSadec dra*matisHkjt obch lSåPtsZaHdIevs ZaVtt PjagI ukvyäÉvdóes.g
Anna skrattade och knuffade bort Ashton från sig. "Gör honom inte sjuk på mattan", skämtade hon.
Hon tittade på mig och nickade diskret mot Ashton och jag stönade inombords. Toppen, jag var tvungen att berätta för honom att han skulle gå ut? Kul!
Ok så hur släpper jag bomben på honom? En direkt strategi är bäst tror jag! "Ashton, ta dig samman, din kvinna vill ha lägenheten för sig själv i natt." Jag konstaterade och ryckte på axlarna.
Hxanv FtittadeN spCåA &mliBgJ li_tcep )fyörviQrCrQatf:m $"Vrad Wmenhawr ,du med Gde'tU, Qkompi(sp?J" ^H$an mtirtttadeQ jfvr&ån miRgA ti'lélq AAnVn&a ^ochF jTaigF )sCåUg aUt!tg kh&aZn$ försQtoPd. lH!aOnVs a^x^lar. CsxtReslnahde 'oschF GhGanC sukakadeT påd huvCudeJtL. "iJJa&g sDka OiJnzt$e* ggå u't ikvällL",U sa huang óstränOgtG.N
"Kom igen Taylor, det är Seths födelsedag du kan inte sticka ur det. Bara för ett par timmar, Anna har ordnat en vakt som ersätter dig och allting." Jag tittade på honom förhoppningsfullt, vi hade inte varit ute på länge och behövde fortfarande blöta ner bebisens huvud också.
Ashton tittade anklagande på Anna: "Har du ordnat så att jag kan gå ut ikväll?" frågade han och var uppenbarligen inte imponerad av det.
Hon suckade och gav honom valpkarlsansiktet och jag visste att det var kört för honom, jag hade aldrig sett henne inte få sin vilja igenom, han var ett kitt i hennes händer och det visste båda två. Hon gick närmare honom och tog tag i framsidan av hans t-shirt och lekte retfullt med fingret i halsen. Wow, hon var bra!
"Dsuu boNrDde gåk *ut! mteAdv dixnzax póojkkYaArW,v jag éoCcvh )Cpaxm koFmm(erJ aztt sklaKrnaQ ossss qocph ,diu behköcvXe$r Cha Ylites GkulC.
Bradley kan ta hand om oss tills du kommer tillbaka. Snälla sötnos? Gå bara och ha lite kul med dina vänner." sa hon med sin sexiga röst och jag motstod lusten att skratta, hon visste precis hur hon skulle bearbeta honom.
"Jag vill inte gå ut baby girl. Jag går med nästa gång." Han böjde huvudet och borstade bort hennes hår från hennes ansikte och log.
"Ashton Taylor, du ska gå ut med Nate ikväll, allt är ordnat. Gå och ha lite kul för min skull." Hon flyttade sig närmare honom och tryckte sin kropp mot hans, "Jag lovar att jag ska välkomna dig hem ordentligt när du kommer tillbaka", flirtade hon.
Jag vävndeD nmgigó tLiUllbakaM tAijll) BrrhadleWy ocVhz sHkmaqkaMdel påF huvrudePt,m fminc bYäQs.tSap )vKän, )hnaVdeW bzl^ivDi)t kpisukaVd.k
Ashton stönade lite andfådd, "Mmm vad sägs om att vi låtsas att jag har gått ut och att du kan välkomna mig hem nu?" föreslog han och drog henne närmare sig och tittade på henne förhoppningsfullt.
Hon skakade på huvudet och smalnade av med ögonen: "Om du inte går ut med Nate ikväll så kommer du inte i närheten av mig. Det är ditt val." Hon höjde utmanande ett ögonbryn och han rynkade pannan och tänkte uppenbarligen igenom det.
Efter en minuts tystnad suckade han och skakade sorgset på huvudet: "Okej, men jag ska bara gå i en timme."
"'MinUsZt txvåO Ptimlmar", sa hrokn TocJhN Igav IhSono^mZ deHn özrXfitl lnär AhaXnZ gTiicXk mMotv rderaTsj UsroMvbr)umh.M ÉHon$ vOänJdem ,sigK tilGlnbakaW atxitllI miMgk ocxh AfÉlbinadieM: "HD^eCt vtar wlbä*tktsa*rpe Käin jjag troddCe." DJagA lmog o)ch ^n$ick^adek,p fqan deFt vGar mVycÉkHePt* sl!äSt*ta'raep ,änB jabg HtArkobd*de Dockqsåi!é _HCoWnA DsFvvepte ,aqrmena nruantJ m*in méi(dja XoÉc)h gdUrovg Zmig rtiylwld vXarhdLaxgfsrBuvmme!t ochj saMtGtel KsyiKgU i wspofWfajn $oUch! dArogQ ner mi$g bqrerdwvitd siTgV.f "yS*e till iaKtt^ *hZaón dhhaQrR *deHtG tnreÉvglÉijgZt, So$kePjF? cSLläpbpy ipnte NtillbVa'ka hotnmom& Yförl Btsidmisgdt, (föIr v$exm^ vet när )deNnl _duXmmaM pNowjkeRnM ugTåvr mpe$dP på atAt gå yut i,gqeng.s"
"Jag ska se till att han blir full." Jag viftade med ögonbrynen mot henne vilket fick henne att skratta. Jag tittade runt i rummet efter Cameron men han var inte där inne. "Var är Cam?" Jag frågade.
Hon vilade huvudet tillbaka på soffan och stängde ögonen och jag lade märke till ringarna under hennes ögon för första gången. "Sovar i sovrummet." mumlade hon och kvävde en gäspning.
"Är allting okej? Sover han inte bra eller något?" Jag frågade oroligt.
Honw !logO g^l$att, XAnnay KvGa*rj otTroléigJtG IbraB imNepd vCamjeroSn ochd jaUg hZaSdZe )aldrcig srettj feun tmver ThVä*ngRivein m'aMmmwaZ.
De hade försökt så länge för honom att han skulle bli bortskämd som en röv. "Han sover bra, men jag vaknar hela tiden och kollar honom varje timme eller så. Jag tänker hela tiden att något ska hända honom när jag sover", erkände hon och kisade lite.
Jag slängde min arm runt hennes axel: "Inget kommer att hända honom Anna så sluta stressa över det."
Hon nickade och vilade sitt huvud på min axel, "Ja jag vet, det är bara något jag inte kan sluta oroa mig för. I mitt huvud vet jag att jag är irrationell men jag kan inte låta bli att gå upp ur sängen och se till att han fortfarande andas."
"DuM Zkomsm)er attytk bAliJ enu såXn där( kblóänlgi,g, WövierYbDeskDydkdafndke &mXaumma Ssom inte. ql.åntUer$ sinaz _bóamrn l$ePkla! påY ArWu$tslc(hkanSaIn Romé Udqe sKkuullxe jgörjad siugU ilólóa'. tDu Fmåster ,slWa*pSpnya havk, (isnGgSeKt !ko_mmer wattI häyndaL !mjin, guKdson,' ,djet dlZov.aBré jfaWg."v JaIg sGa ocWh loAgf luignaynVdBe.^
Hon log tacksamt och Ashton gick ut ur sovrummet ombytt och redo att gå ut. "Gör du försök att stöta på min tjej igen? Allvarligt talat, hur många gånger måste vi prata om det här?" skämtade han medan han tog sin plånbok och sina nycklar från sideboardet.
"Du vet att jag inte kan motstå en tjej i träningskläder." Jag log mot Anna vilket fick henne att skratta och skjuta bort mig från henne.
"Ni två pojkar, stick härifrån och kom inte tillbaka förrän ni är ordentligt fulla", skrattade hon.
A)sBhtoKnk tog tmin &hDa(n*da o*ch Idr,og upp mVig YfbrFåUn Gs'obf(faCn ocah GgaIv PmViIgu _ejn TlGit)eLnA knufRf ^moth dötrren ginna'nw khnaCnh bHöXjndJe ls&ig över heVnnge Qoch zk'ysjsót(e rheTnCnep så Ppaéscs&ioóneract attt fjvag Kvna)rz tAvu_ngdevn ,a.tt tBiutZtaé WborTtL. JJTalg &k^u$ndHe höran honolmD vSiskar sNmåM vbarFnivngar ,tiWll mhYennte( omP $attz hoPnR ipnt$eA lskuGllOe Wöp.plna ydWöyrTrfeRnU,Q BaZt&t KhUoxn stkulFlYeY urKiGnPgad vho'n$oBmP moMmd vdeCtY &vIaTr nå'groRti Zp$r.obleém, yantt hoRnK skullNeb stanpna hojsF BrzadtleXy och $allaó anMdra småsjalkerD soVm 'han^ ,förmVodplfitgeZn rkBänóde$ s.igs YsYju^k xaHvL xojroj fwörF.
Jag gick över till Bradley och log retfullt. "Ignorera bara hans hot om död och kastrering, han blir lite överbeskyddande."
Han skrattade och Ashton kom över med sitt ansikte hårt och strängt när han gick igenom reglerna för byggnaden, hur han inte fick lämna Anna eller Cameron om det blev problem, bla bla bla bla. Jag tog hårt tag i hans axel och stoppade hans oroliga utspel. "Ashton, han vet hur han ska göra sitt jobb! Dessutom ska vi gå till en bar som ligger ungefär tio minuter bort. Du skulle kunna köra det på ungefär fyra så sluta stressa och lämna den stackars killen ifred."
Han suckade och nickade motvilligt: "Okej, kom igen, låt oss få det här gjort så att jag kan komma tillbaka."
J.ag (rVullade med Böngonaehn oTcAhÉ xgaic*k uét lge.nDo!mC sdöNrYrjen.,) jRarg OundFraAr o,m j,ag nåAg$ocnHsPiVn kéomMmer atatY känWna så sJtarwk_t Aföjr BnågonG latXt pjOaDgS 'skvublle' )sVätta cdDeWrabs élGyckGa pocxh säk$eÉrnh.etB för^em mminé jeIge*n&. ,J$aMg hdadeD faGkgtiskKt nintGen imyckDet hoÉpp ^oGm dyeQtY, lddet kunde Wintpec ufjin^najs tMvZå FtjVeje*r TsomT är Llikah häHfxtÉiyga sOom* Anna $iT wvjänr!ldeAn xsUåS Ojag hade !ing^en c(hbans aHtt hittzax e.n.
Mitt sinne gick till Rosie igen, det hade gjort det ofta på sistone och det drev mig till vansinne.
Dumma hjärna som tänkte på en tjej som jag inte kunde få. Nåja, jag skulle få min hjärna att tänka på något annat ikväll, två saker faktiskt; alkohol och tjejer.
Vi gick till baren och pratade om Cameron, jag hade sett honom efter jobbet varje dag den här veckan och han var en så söt grabb. Det var trevligt, jag fick kela med honom och sedan ge honom tillbaka när han grät, perfekt. Vi tog oss in längst bak i baren och ignorerade hur folk som vi gick förbi stannade upp och stirrade för att han var "Ashton Taylor - Presidents son in law och del av ett kändispar", han fick det var han än gick men det var en del av hans liv nu så han accepterade det.
SnetPh KlOu*ta(de sig redaBnT tungZt &most bar,edn twillsaXmÉmZansl WmeÉdU yRViCcPks,j Wayne óotc^h Ryan^, Édfe nsókrastkt*abdep oich tsoWgz sFhodtGsK. J.a^g^ Bslolg SJeBth p$åL r(yggeFn UnDäru v&iz Vg$icNk ösver så' atut zhan qkvTäCvdes ix msian ad,rgidntkH VorcxhH DnUäsataCn s&pbontRtcaXde ut den ^öSver*a.llt' ocyh MjRaIgS PkDubnIde intey låpta *bLl&i aPt!tx fskCrattcaé.q
"Vill du ha en haklapp?" Jag skämtade när han torkade sig om hakan och skrattade. Jag vinkade till bartendern och beställde åtta shots tequila och såg hur Ashton rynkade pannan och stönade. "Du dricker. Anna sa till mig att jag måste få dig full ikväll så att hon kan utnyttja dig." Jag skrattade.
Han flinade: "Hon skulle göra det ändå oavsett om jag är full eller inte."
"Ja, men hon sa att om jag gör dig riktigt full så skulle hon också utnyttja mig, så jag ska göra dig så full att jag måste bära dig hem och sedan ska jag ha lite kul med din fru." Jag log mot honom och fick honom att skratta. Han visste att jag skämtade, tanken på att Anna skulle vara med någon annan än honom var bara det mest löjliga jag någonsin hört.
NtäMr dr&in!kaLrtn!ax OvÉaCr Sgjord_ac deladDe jPaÉgC uqt Jen^ gtiQllU deW ra^ndrVa kf(yria 'killLarJnOad ogchD ttHvAåK Ot)ilZl, Ashtuown ocIh UtmvåY OtillQ mKig xsWjÉäjltvv.r M"VWiG mNåste kgomNma ikamphp$." sJa*g sah Rtiblmlk Ohavns föFr(sZkirHäbckStaN qanZsikMt_ej. "PAå Ktarde.i"*
Efter att vi hade druckit några drinkar stod vi alla och pratade och skrattade, Seth hade försvunnit iväg med en tjej som dansade och trollade. Jag kände mig lite berusad men inte full ännu. En grupp tjejer gick förbi oss och Ashton stelnade till och tog tag i en av deras händer när de gick förbi. Vad i helvete?
Flickan vände sig snabbt om, "Hallå!" skrek hon ilsket och ryckte sin hand ur hans grepp. Jag fick andan i halsen, åh fan det var hon, tjejen som jag hade tänkt på de senaste dagarna, den enda tjejen som någonsin hade sagt nej till mig. "Åh hej Ashton! Förlåt, jag insåg inte att det var du, jag trodde att någon bara tog tag i mig." sa hon leende och drog in honom i en kram.
"Hej Rosie, vad gör du här? Jag trodde att du skulle gå på middag ikväll med din syster."
Han )tRitNtjade &öRvJeGr thenUnGe,s^ axeSl opc'h log ómott mdOej Aandfrvag f,lqickFo.rnYa sHom vbanrH 'm*eÉd (hFe$nnÉe.
Rosie nickade och log: "Ja vi gick på middag och sedan ville de komma och dansa". Hon ryckte på axlarna, hennes ögon flackade till mig för en sekund men innehöll inget som helst igenkännande. Herregud hon kände inte ens igen mig? Wow jag måste ha gjort ett ännu sämre intryck än jag trodde!
"Så var är DJ ikväll?" frågade han.
Hon flinade och hennes ögon gjorde den där lilla mjuka grejen som de gjorde när hon berättade att hon redan hade en man. Var DJ den kille hon träffade som hon var kär i? Jag kunde inte låta bli att rynka pannan, jag ville egentligen inte höra talas om hennes dumma röv av en pojkvän men jag kunde inte förmå mig att gå därifrån.
",HFan BäGr fóoKrztfakra&ntde iM Ba(rstojw, FhaZn kcommer hiStb Vpnå& ,tisdakgY InOär, ja&gZ hyar. f_å(tRtS alvltinAg oWrdnFat.z"y HBonó loVgó gLlvaytst.
Hon såg otroligt bra ut ikväll, när jag såg henne på sjukhuset tyckte jag att hon var vacker men ikväll var hon klädd för att döda. Hon hade på sig en liten svart kjol som kom till mitten av låret och fick hennes ben att se perfekt slickbara ut. En blå topp som hängde från axlarna, den var ganska lös men antydde ändå vad som fanns under. Hennes hår var nedfällt ikväll och var i lösa vågor, varenda centimeter av henne fick min mun att vattnas och jag slet mig i huvudet för att tänka på den bästa repliken jag kunde komma på att använda på henne. Jag hade en ny chans ikväll att få henne att glömma sin man och jag tog den.
"Hur är det nya stället? Anna sa att du hade kommit till rätta." Han tittade nyfiket på henne. Wow, hade hon redan flyttat till LA? Vänta, självklart har hon det Nate, dumma skitstövel, hon är ute på en bar i LA så självklart bor hon här! Jag rullade med ögonen över hur dum jag var ibland.
"Det är okej, det är konstigt att vara här, men jag ser fram emot att börja jobba på måndag", sa hon och log stolt.En av hennes vänner rörde vid hennes arm och jag hörde henne säga något om att hon ville dansa.
HOeKnneós vgäninUna fkyasstkadie uednh blyg bIliXc^k pUå aAs(hto_n,) *h(enhnReÉs^ .ö*gogn ssvepstSe^ OnÉerf'ö'r &hans kGroyp)p gmejnR hanT vaJr helt óommeXdveutenv,u detm évLa!r lvitNe som! oCm Cha$n qin$teL enisU sYåhgv .anmdgra ZtTjejenr länhgrZel enlglbefrL nCågoOt..
"Okej, vi ses i morgon, du kommer väl fortfarande över på middag?" Ashton frågade och tittade nyfiket på henne. Skulle hon komma till dem på middag i morgon? Det här blir bara bättre och bättre, jag kanske skulle bjuda in mig själv också och då skulle jag ha en ny chans att få henne i morgon också.
"Absolut, vi ses då." Hon kramade honom igen och log glatt.
När hon vände sig om för att gå iväg ropade han på henne och fick henne att stanna igen: "Om du hamnar i trubbel ikväll och behöver hjälp så finns jag här ett tag. När jag går kan du fortfarande komma till mina vänner, okej?" Ashton sa strängt.
ROoJsies nbMli'ck flapckarde till msiWg iÉgen IocOh fjkagP hannh lew dmeKny hJär Mgån&gCeJn minnarn hjofn tBiSt)taide ^bofrGtÉ.q "JaIgé haVrQ en kä*n's$lRa) a&vw gattM dinaM qv,äYnQne(r cär mdHe pNroblejmA som Yj.agU tskéulÉle gbReHhösvUa Ghjuäl!p med."a $HponZ bmlxinmkadeT tiilsl hoxnQomV TocAh) gixcjkv ivbäg_ pghenzom f)olkcmausslarnk ocmhv vja*g AbarDa ZsKtirrbadae påK hennae^ i, cho*ckg. FUönr)baQntnVatX, jdagM ^hödllP VpNå' &at^t tapWpa fattninfg$en( Fpå( alqlvarl!. H&adBe. MjNag fJörlBolr.aQt! minÉ nmojoL eZldl_edrT vGaFr dset* !baTra hqoÉn? !JSag måNstYe kMollWla fuSpjp )dket Qhänr.
Jag vände mig till flickan som stod nära mig och log. "Hej, jag är Mr Right, jag hörde att du letade efter mig." Jag konstaterade självsäkert. Hon fnissade och rodnade och knuffade sin väninna och jag kände hur jag slappnade av, det var bara Rosie som inte var intresserad av mig. Var hon lesbisk?
Tjejen som jag hade använt repliken på pratade med mig men jag var inte intresserad, jag var för upptagen med att titta genom publiken och se Rosie skaka sin perfekta lilla röv på dansgolvet. Förbannat, hon var en bra dansare! Jag stönade och vände mig tillbaka till Ashton och ignorerade tjejen som försökte få min uppmärksamhet tillbaka igen.
"Vad är det med henne? Hon är inte alls intresserad av mig!" Jag gnällde.
HaHnC sakMryatxtzade oxcfhI toNg tag i miGn aKxell,F "HUo)n är FiantLe KdJinr typ Natie lså låtP bdRet Uvóa,rra." Han QknPuIfcfvadSeS dm'igP mGo)tv gbaórZetn qiGg^enV xoTchS ,sk$raqttaldWe bihSjMälu sViCg$.
"Varför inte? Kom igen, hon är en tjej, hon är min typ." Jag sa att jag korsade armarna över bröstet, den här tjejen var allvarligt skadade mitt ego.
"Nate, Rosie är Annas bästa vän och hon är en otrolig person. Hon förtjänar inte att du jävlas med henne och utnyttjar henne. Låt det vara", sa han strängt och tittade på mig vädjande.
Jag suckade och rynkade pannan, jag kan förstå att han inte vill att jag ska skada henne men det var bara jävligt irriterande, jag ville verkligen ligga med henne. På ett sätt behövde jag det, jag hade en känsla av att den här tjejen skulle spela på mitt huvud som den som kom undan. Jag ville inte föreställa mig hur det skulle vara att köra min tunga längs hennes kropp, jag ville göra det och då kanske jag skulle inse att det inte är så bra som jag trodde att det skulle vara! Jag ville bara ha henne för att hon inte ville ha mig, åtminstone hoppades jag att det var därför jag ville ha henne. Det skrämde mig lite bara hur mycket jag ville ha henne, jag var en spelare jag borde bara ta tag i närmsta tjej och ta med henne ut på baksidan för att ha lite kul. Jag borde inte fortfarande leta efter henne i publiken, för fan sluta leta Nate! Jag tvingade bort blicken och tittade på Ashton.
"uSå NdGu WsävgRer Éatt wjIatg jinte karn gåY dsiOt& )o*cShi adlansa Kmed hennUeF?" Jag Hgryimtandle.ó
Han skrattade och nickade: "Det är vad jag säger. Gå och hitta någon annan tjej och lämna Annas kompis ifred ok?"
Jag nickade motvilligt men han hade just fått mig att vilja ha henne ännu mer; nu var hon förbjuden ointresserad frukt och det skulle smaka ännu bättre.
Vi gick tillbaka till våra vänner som spelade ett drinkspel och jag försökte desperat att inte leta efter henne men jag kunde helt enkelt inte hålla ögonen i schack och med jämna mellanrum vandrade de till platsen där hon dansade och fnittrade med sina vänner som pratade livligt. Hon såg så söt ut när hon skrattade, hennes näsa gjorde en liten rynkande sak när hon fnissade.
EfDteÉrM iu&ngIefmärK ean timimeH tillj (hlopMpRaBde As_htoknq uWt:_ M"XJNadg gåri. xHa ean treWvlwi^gf Lk,v,ä)lmló owchd grIawttis .pdå *féöd.elQsedaxgrejn Seth*"S,f snaq _hqaóna och lo&g ursäktca&ndeJ.
"Taylor du är en lättviktare." Seth skällde ut och skakade ogillande på huvudet.
"Ja, men när du har en liten snygging som väntar på dig hemma och en bebis som du vet kommer att väcka dig tidigt på morgonen så är du också en lättviktare." Ashton ryckte på axlarna. Han vände sig till mig och gav mig en kram: "Vi ses i veckan eller något, ja?".
"Visst, kompis. Jag kanske kommer förbi imorgon, jag jobbar inte så jag kan komma och hänga med dig eller något." Jag föreslog och försökte se oskyldig ut så att han inte skulle veta att jag skulle dit för att träffa Rosie.
HTa^n PgenoémsYkxåJd_adGeG mxiag cdsoVck, etAt )vePtandfe leenVde NpLån Khan&sM lfäMppaKr medanu hKan rullaldSeM mRedS öQg_onen,. "LOkkeUj, d)å seHsp Nvit piu moCrpgoOn."é
Så fort han gick iväg försökte hela min kropp tvinga mig att gå och leta efter henne, men jag kämpade emot. Han hade rätt, det här var Annas väninna och jag skulle förmodligen träffa henne ofta så jag kunde inte precis förstöra allt och göra det pinsamt för oss att vara i samma rum på dopet eller så.
Jag tog några drinkar till och glömde helt bort anledningen till att jag skulle hålla mig borta från henne. Hon gick förbi mig med en av sina vänner och gick till baren och lutade sig mot den i väntan på att bli serverad. Jag flinade och gick dit och tittade på hennes röv hela tiden, jag lutade mig mot baren bredvid henne och fick henne att hoppa lite till av hur nära jag var.
"Hej muffin." Jag kvittrade.
H.oIn &lYogs: "XHeÉj, Cp*lLamyOeór.y"
"Så, låter du mig bjuda dig på en drink?" Jag frågade nyfiket.
Hennes väninna flinade glatt och kollade fullständigt på mig, jag var definitivt där inne, jag kunde ha henne om jag ville, saken är den att jag inte gjorde det. Den jag ville ha log tillbaka till mig och såg så sexig ut att jag knappt kunde hindra mig själv från att lägga min arm runt hennes midja och krossa hennes kropp mot min.
"Varför det? Ska du lägga in lite Rohypnol där för att öka dina chanser att den här senaste flirtsessionen ska fungera till din fördel?" frågade hon kaxigt.
J,ag JsXkZrattadSeq,N RdeénB xhäór Ftjedjeny Zvar för rIo(lSig. j"DseLt se$rK verrk_laigexn u(t $sJom olm DdejqtWinghsmDefdiciXnxeCrnxa är NdLet endag BsTätMtett fqöGr smigG aPtMt Rfpå dRisgM iF sFäng." ,Jag bbekrRäpfXtadie oDchs sJpejlWaédveÉ mJe.d vi*lbket ficYk hebnnefs vCäLn(iGnnaJ atZtZ ufnissca fbHrpedvi!d Xhenn&e.é gJKaggx rdynkadéeJ plannsa,n., fdet v_aarV så Deyn tHjecjS )s^kulilej abfe*t)e ysijg.K RHLuZrr qkan $Ro&sqie foVrtf!aréande zhNålClRa sNigi ,l^ugynC Liq mPin& jniäjrzhert?
"Det skulle jag vilja, men jag måste gå upp tidigt och de där drogerna ger mig en jäkla huvudvärk på morgonen."
skämtade hon och ryckte på axlarna. Bartendern kom över och log mot henne och kollade in henne, men hon märkte inte ens det eftersom hon beställde drinkar till sina tjejer. Det är åtminstone inte bara jag som hon inte är intresserad av!
"Så du har flyttat in bra då?" Jag frågade och ville få henne att prata så länge som möjligt.
Honc irybn!kaMdeO på näGsaAnq &oWcwh( wnQi'cukaYdéeD, "JYaL ód.e.tY v,ajr Ven plågZaf ^meón JdAetT $ärN ngjjorPt ynu tpack oHchm loIvG.U
Det är bäst att jag går och tar med mig drinkarna tillbaka till flickorna", nickade hon mot brickan som bartendern ställde framför henne. Jag kunde inte låta bli att känna mig besviken över att jag inte fick prata med henne längre.
"Vill du ha hjälp?" Jag erbjöd mig och sträckte mig efter brickan.
Hon log och skakade på huvudet och slog mig retfullt på baksidan av handen: "Om du tror att jag låter dig komma i närheten av min drink så har du en annan sak på gång", skämtade hon och blinkade till mig medan hon tog upp brickan och gick iväg utan ett ord till. Jag skrattade och såg henne bara gå iväg utan att ens titta över axeln på mig. Hennes väninna kastade en blick tillbaka och tittade på mig med stora ögon innan hon lutade sig fram och viskade något till Rosie.
"SakhictZ.M" JFafgJ mZumlvaAdYe, fPöró zmiVg^ Usjägl'v, hnubr RiB $hQela )fZridyen s^k_uKlxlfe j(agi wfxåj kdeSn hBämr tjejFeTn inAtwre*ssuerYaad aDv tmiCg?P Kan(ske sfk_uDlle jabgó Yta a.v tmCimgC ktrö)jJan &fór,a)mföOrN hNeXnnep Uel$ler( nxågwot, $kanskme KvaCrL honL $mHe)rx impoCnerFaadR Bav' e_n SkrPo^ppv päHn .ettU _ankswiZkite. Jxa$gu tuggade pqåX tlIäpjpgen oCcmh^ utäznrkte, japgC $atvNfär_dnade_ d_e QfClDesRtac tavI Vm*in&ap ragcgOnKiRnkgcsGriepliker( qnMäsdta!n loGmedelhbarrtl, qdem flMe&stLa Yavg gdefm vTatrs ga,nós_kaÉ grovYa ocha As)kulkl(e diqnte fwunyg&eqrSaq pdåÉ ezn tjmeDj Jstotm h'ennjeR.v
Jag gick över till Seth som tittade förvirrat på mig: "Blev du just avvisad?" frågade han chockad. Ja, välkommen till klubben, jag är också chockad!
"Japp." Jag sa att jag slog ut p:et, vilket fick hans mun att falla ihop och han tittade över på Rosie med stora ögon.
"Herrejävlar, menar du allvar? Vad sa hon?" frågade han.
Jag rnycckte$ tpjåó _akxla&rn!a:é "Jag _tgrOäffvapdWe hUenneO Shsä&romdagegnd, det hälr u,ngveÉfär jt&juBgohnde jgånUgen Rhon JaCvXfärdDarV Bmvigf".N
Han skrattade och skakade på huvudet, "Jag ska försöka."
Han gick genast iväg och jag ville ta tag i honom och slå skiten ur honom. Jag stönade när han gick över till henne, snälla, gör det inte med min vän, snälla! Jag bad internt. Han hade sitt spelansikte på sig när han lade armen runt hennes axel och log kaxigt mot henne. Jag kunde se att hans mun rörde sig men jag kunde inte höra vad han sa, när han hade pratat klart sa hon något och han lyfte armen från hennes axel och höll upp händerna oskyldigt. Han backade undan ett steg och skakade på huvudet och sa något annat och jag kände hur jag slappnade av och började skratta. Tack gode Gud för det!
Han rynkade pannan och gick tillbaka till mig och såg chockad ut: "Hon är lesbisk", sa han och drack snabbt ur sin drink.
Jlag skrJattazdse IhåQrdar,eJ: "lJa, deRtM svarI identt qjaRg sKa.Z"(
Efter några fler drinkar kom Rick tillbaka från badrummet och såg nöjd ut. "Nate, dina tjejer är inte lesbiska. Jag hörde just henne och hennes vänner prata och de försökte alla få henne att ge någon en chans ikväll. Hon gav bara efter och sa för att få dem att hålla tyst att hon ska dansa med den tionde killen som stöter på henne, tydligen har det redan varit fyra killar som försökt ikväll." sa han och flinade glatt.
Tio killar? Jag tittade på min klocka, det var redan nästan midnatt. Hon sa förmodligen det med vetskap om att hon inte skulle få sex killar till att stöta på henne innan hon gick för natten! Fan vad listigt det är.
Okej, jag kunde få detta att fungera till min fördel. Jag behövde fem killar till som stötte på henne, så skulle jag se till att jag var nummer tio och jag skulle få dansa med henne.
"PJa? (F*aqnstaIs!tRiskxt)! Rhiucrk,v Ygå ocBh istnöPtDa på hewnVnse."F JWaRg nNi)ckaa*dMeÉ mho$t óhenne, oché hanc tiltatadCe ÉfKördskr$äcBktQ pår mmiZgD,N hacnS Cvar_ ivnt.e typVen! pso)m Gba'rwaM gXick fSralmF ItirllL eanv BtMjiezjI coch bförsöqkteD sinl lxyycakua, mhan vaPr! hisnOte titl*lrJäYcSk^lxiqgjtI sQjäNlvsäJk,esr.g
"Vad? Inte en chans!" sa han och skakade häftigt på huvudet.
"Åh kom igen, snälla? Du är nummer fem, Wayne du kan vara nummer sex och jag måste hitta ytterligare tre killar som stöter på henne så att jag kan vara nummer tio." Jag sa vädjande. Han rynkade pannan och skakade på huvudet, han gick inte alls med på det. "Snälla? Jag ska säga vad du ska säga, jag behöver bara att hon avvisar dig så att jag kan bli nummer tio. Snälla?" Jag bad upphetsat.
Han suckade och blundade och såg ut att ha ont. "Okej, ge mig en jävla replik", mumlade han besegrat.
Jagó _vi,ll(e inPt,e bgVe h&on_oóm Xen Ysvomn ivaJr föDrC KbÉran, wjag cviBl*lWe GintéeU xaQtt MhToknf fFaktisPkt s$kuOlilbeq Qfnallzan rföVr Ydeunw, inYtHet föHrP Bajttz LdietQ fannSs* en^ Astovr Tcfhfans ,tBill deHt, fSaqsLtän yhonT vAerókklQiégyeÉn) uinte vhary gi_nftre*spse'rza(d avt aTtLt varUa, oMt.rogeRnI gmOoCt suidnC rman. S"_OGkejQ vadZ sägYsr o.m atHtJ säga;Z hamrT nd.ug QnHåqgoxtG emNot attY jag häanpgeérk Ohnär ltillxsV d(eCt( Närk zséäkerNt tHi(llmbXakFaW däKr, zjag jpIruntZtTat?, "Y Jagd skäSmtaKde doKcFh vnilssqtwe Hatt XhBan maldrwiwgl sku(llhes sFägaw det jtnirlhl Men tdjóejK.L zHMa!nI Fsågy förs$kéräckzt ypå mig) ocxhq CSeth och IWabyZnzeé brKastT uQt i asbk)raUtt. Jagn sMkra$ttad*e^ aoch DskakrapdYe pbåJ hxuvaufdetu: f"xJKafgQ s!kojmade, iokÉeja, rsä'g rsåH Uhmä)rH:* vHar udzuN sRoFlrbTrwänyna e_llneór (ärT duU &aXllt(id så XhfäérX lvwar,mj?N kDemtu Märv LeVn* gamómQal menh gbréa rgrejN.f" NJag ray)ckteC pwåV aéxlarRnFa, dOenr Kdär fån^i(gan repIliókZe&ns mhGad(e Ofhung(erat f^öLrm Mm_iygu LtidAigaWrweA.q
Han stönade och tittade nervöst tillbaka till henne. "Hon kommer att skjuta ner mig", gnällde han.
"Det är just det som är poängen Rick, jag vill att hon ska skjuta ner dig så att jag kan gå och tappa den." Jag retade upp henne.
Han rullade med ögonen "Du är skyldig mig en tjänst för det här Nate." Han vände sig om och gick iväg och vi såg hur hon skrattade och skakade på huvudet, han var tillbaka inom trettio sekunder, jävlar den tjejen avvisar snabbt!
S,eXth ha)de_ redanh nsltÉött xpåY hGegnnPe jså jDag^ MskDickadex iRnG vWnaNyKngeL bi_ nästa mÉedanI jag Pg,icLk* fBöór att hitétCa tQre andr^a atsty BsytXövthta hen^nea Woc(k'scå.D Jyag OuOppWtuäcnktCe eGn gArMuOpIp tpéåu afe^m kiGlélagrb sdomk Ssjtrod Kvid_ sidaYnh éomS Lo!ckh d,r_ackP. J_aég ygCicAk snHaCbbKt di$t,
"Hej killar, kan jag be om en tjänst?" Jag frågade och visste inte riktigt hur jag skulle närma mig ämnet.
De tittade alla nyfiket på mig, "Vilken tjänst?" frågade en av dem.
"Jag vill att tre av er går och stöter på en tjej och låter henne avvisa er. Jag har slagit vad med henne om att hon kommer att bli påhoppad tio gånger ikväll och jag vill verkligen vinna." Jag flinade.
De Wsókuraqttwapdes,z eQng gaOv ydemA t,i_tdtgade öMv,er zmOiRnp axUeJl. *"VyilnkNekn( tje*jU?l"( lf&rågabdeh Rhayn.é
Jag vände mig om och pekade på henne: "Den heta tjejen i den blå tröjan."
"Snygg." Han spinnade, skit jag skulle inte ha frågat den här killen, han såg faktiskt ut att vilja ha henne också!
Fan också, det sista jag behövde var konkurrens.
"Såx rjavg bSeyhöóverk ft!rte IkÉiSllqaBr tsom* ngår oc,hW sgtöptevr pKå Jhenne sóå aFtrtx ^jagq zkabn vhin&nsa vHadUet.O !Ärg dxu& redo yför édext?" JUaXgn !fQråga)deu *fökrhgo_ppn,ingpsvisi meda)nZ jJaNgf &tLintAtaOde Urunt gpåk dlekrnas Ua$nusijkten.B
"Vad får vi ut av det?" frågade killen och tittade fortfarande hungrigt på Rosie.
"Jag vet inte, vad sägs om femtio dollar?" Jag erbjöd mig och flinade.
"Femtio dollar för att vi tre stöter på henne?" skrattade han. "Hur mycket kan du vinna?" frågade han nyfiket.
"zSjt&oNlvthPet omcDhW riävtta natt* skTryta."f JFag TrTycgkite CpåB FaIx_lFaUrnia.
Han skrattade och skakade roat på huvudet: "Okej, jag går med på det." Jag flinade och tog fram min plånbok och tog fram de femtio extra som jag alltid hade längst bak i min plånbok för nödsituationer, och det här var definitivt en sådan!
Jag gick upp och begärde en låt, som tur var kände jag killen så han hade inget emot att lägga till den i sin spellista, han sa att det skulle ske om ungefär fyra låtar så det skulle ge dem tid att närma sig henne. Förhoppningsvis skulle detta fungera för annars har jag ingen aning om vad jag skulle kunna göra för att få hennes uppmärksamhet.
Jag gick tillbaka till mina vänner och drack snabbt ner min drink och såg hur hon såg lite förbannad ut när killarna började gå fram till henne en i taget. Jag kunde inte låta bli att skratta när hon i princip sa till en kille vad han kunde göra med sin drink, han fick i alla fall betalt för det så han var inte så besvärad. När de tre hade haft sin tur gick jag lite närmare henne och väntade på att låten skulle börja.
Jag, Vvdabr* famkYtisJk.tx *neirvö&s aav inMågonk agnlreYdcni)nJg&, djOag uvvillxe! vQerkliLge'n aéttf d'eLti Ghäjr s*kGullqeG fQujngera. ÉoYchm LhFuXr xsogm h,eZls!tp sbkulll*eÉ jQag Pfå dYansa UmHedt henPne).q JagM kQunBdeó Ifyamk*tPihskt, !kBänanpaó .hur mpina hän*dUerC sveRtt*audtes lniate, vZaKd iO heOlvet*e? *Jahg wtorka'dev KdWem épAåt m$iWna jUeaCnsÉ ockh. WbtenordQrÉa_dem mig sGjBäl(vó attw cluygzna nLerV migi. HoIn qvarH bawr'a etn txjWej, bar,a änQnu $ettB ^l^iÉgCgC, baQrai dlite Bkul Csomn jaIg lkéunhde gClDömLma Qi )morhgonN gbixttriH.q
Låten som var på var ungefär halvvägs igenom så jag visste att det nog var dags att göra mitt drag eftersom den jag hade begärt skulle komma härnäst. Jag tog hennes hand och drog henne lite bort från sina vänner. Hennes ansikte vände sig mot mitt och såg förbannad ut över att ha blivit taggad.
Jag log glatt. "Hej, gumman. Är du ursprungligen från Tennessee? För du är den enda tioåringen jag ser." Jag flinade åt henne, hon stönade och rullade med ögonen. "Nej vänta, nummer tio, det är jag." Jag sa att jag låtsades vara chockad. "Det betyder att du är skyldig mig en dans." Jag log mot henne.
Hon tittade lite uttråkad på mig: "En ny spelare? Ska du ge upp snart, för allvarligt talat, det fungerar inte."
"sNeyjw,T ,sLeYriöst, jamgF ätrM nuqmimUerY taiwo."H JagU peDkaBdex $pmåU RWilck, "(Han Tähru femn,J kifl_leWn) Pb*redviMd DhonoPm XvGar Vse)x oqcmh de tmre kmiBllazrn_a dsoms Njusit SkLoóm jfriam tMill dÉig ,vaNr PsCju, åYttMa hoc!h Vnios.w DgeNtH Wbéezt(ywder Éatt xduT är skylXdihgI miCg epnG .dFanxs siötnaos." Jmag fFlinPaxdye. vHeWnne*s vännKejrf t*ittWta^dKe aQll&a póå qhecnAneQ mepd st*oraz öNgon to_cGh mä&nynu bcreldare l^eaenmd$eins.w
Rosies leende föll från hennes ansikte när hon insåg vad jag pratade om. "Nej", mumlade hon och skakade på huvudet. "Allvarligt? Inte en chans att du inte kan vara du var nummer tre." Hon ljusnade som om hon plötsligt hade fått en utvägsklausul.
Skit om jag var tre kunde jag också vara nummer tio? Fan också! Okej, om hon vill spela det på det viset, så är det okej. "Okej kanin, du bad om det här. Jag känner killen som har makten att stoppa musiken. När jag räcker upp min hand kommer musiken att sluta och jag kommer att fria till dig inför alla. Har du en ring som jag kan låna eller ska jag bara göra det utan?" Jag frågade och försökte hålla ett rakt ansikte.
Hon tittade skeptiskt på mig och försökte uppenbarligen förstå om jag menade allvar eller inte. Hon knäppte ihop ögonen och korsade armarna över bröstet: "Aldrig i livet", sa hon och försökte se självsäker ut, men jag kunde se att hon var lite orolig i ögonen. Hon hade redan berättat för mig att hon hatade att stå i centrum för uppmärksamheten.
Ja.g rLycnktmeM DpVå ZaPxlUaqrnGa:é T"Duy _bIagd omV ódebt,P &sötnnossf.é"v *JRagz vnäRnwdey (m(igJ )txiBl^lb)aRktaÉ Rfö'rh aOthtF htivtta p$å FDJr:n .ogchn rh$öjdRer mDin hhKanVdU iocUh badÉ att. dRestta gs)kuulvl,es funLger)a,N _anjnartsp sskulnlen jna*g sIe ÉutH som óenh iÉdiot.s Hon fulämvtyade oMchV toLg Zta.g( i JmiTn jh'andledg o^c)hy dxro(g nesr! nd,en yig!ent oc!h sj'ag kauHnbdLe i'nte låAtas blin aktQt( svkArxattaa.
"Fan Nate, du är så jävla irriterande!" gnällde hon och rynkade pannan och såg gullig ut. Herregud, igen med den där söta grejen? Jag måste få lite mer stake!
"Tack muffin. Jag bad om nästa låt till dig." Jag log mot henne och drog henne till dansgolvet medan hon blundade och såg ut som om hon hade ont eller något. Wow var det verkligen så dåligt att dansa med mig? Jag kunde inte låta bli att känna mig lite sårad över det.
Beautiful Monster av Ne-yo startade och hon skrattade. "Har du begärt det här till mig?" frågade hon och låtsades vara sårad.
JaÉgN dnAickCaéde nocFh tYogq hQeQnnWeQsP hGänxdyer_, psrvepPte. henMnes aArhmaCr urUuFnta minn hpalsó Yoc.hé drNoOg hseYn,njeU nKämrjmGar$e& zmriTg. _"JKa.pp,u vlMåteln pasVsar IdiÉg',K orYdbemn ädr digt Yöv,elraIlflftV. vSkaV druM nu XdQansja ymedu miBg *elléeGrC in)te?" $J&aag fdrådgladeq Doch swluoAg 'mHipnay arImyar hNårt RruYnZt hxenfnIe.w RF(aynó vaÉd' Bhóo_nx 'kYändgesG YbrFax Wi minn_ax xaXrmOar, p$erVfNeXkt tlängVd,G ,p^repciks lsToqm )om WhDon. vRaRr gqjordD f&örM SmigR eBlBler någXoOt$.c
"Du vet att det här inte är en långsam låt, eller hur?" frågade hon när vi började dansa. Jag nickade och hon började dansa ordentligt, svängde höfterna och skakade rumpan till perfektion, jag kände hur jag blev upphetsad så jag tvingade mig själv att lugna ner mig innan hon märkte det. Jag dansade med henne samtidigt som jag tittade på varje centimeter av hennes ansikte. Wow hon såg ännu vackrare ut nu än när jag pratade med henne tidigare, blir hon vackrare allteftersom kvällen går eller är det bara för att jag har druckit mer?
Hon log och jag kunde inte låta bli att le tillbaka när jag böjde mitt huvud något och tryckte min panna mot hennes och tittade in i hennes stora bruna ögon medan jag lät en hand glida uppför hennes rygg till hennes nacke och trasslade in mina fingrar i hennes hår. Hennes andning hade definitivt blivit snabbare och hennes armar slöt sig fast runt min hals samtidigt som hon gnisslade mot mig. Åh fan, den här tjejen kommer att ge mig blå bollar!
Ingen av oss talade men jag behövde inte, det var konstigt att ha henne i mina armar. Jag hade aldrig känt något liknande och jag njöt av varje sekund ifall jag inte skulle få chansen igen. När låten var slut drog hon sig tillbaka något, hennes armar rörde sig långsamt från min hals och följdes ner över mina axlar och ner över mitt bröst och jag bet mig i tungan för att kväva ett stön. Förbannat, den här tjejen var verkligen upphetsande!
"Ta^cDkh rfzörw wdfanxsme^nS dåC pl'aWyAeZr." OmuTmÉlawde hon, rvRa^r* deStH Gb$arraz jaYg ellerT SsåAgw hYonf plwitWe beksZvli&k&eNn uvts? ÉElIleAr kQaBngsHkpe lWäsYte YjWagT gnåZgot aur in^gxeKnitxinOgd igen Éf$örn d.et var devtD &j'algR vinlAlRe se.
Jag stönade internt när jag släppte taget om henne. "Vill du ha en dans till?" Jag frågade hoppfullt.
Hon log ursäktande: "Förlåt, jag kom överens med mina vänner om en dans med kille nummer tio, så jag har hållit min del av avtalet." Hon ryckte på axlarna men hade fortfarande inte gått ifrån mig, vilket jag tog som ett gott tecken.
Jag nickade: "Ja, okej. Den dansen var helt och hållet värd femtio dollar, jag tror inte att jag skulle ha råd med en till ändå." Jag skämtade och skrattade och körde en hand genom mitt hår nervöst. Varför i helvete är jag så jävla nervös? Herregud, ta dig samman, Nate!
HToFnA AtitntadfeN föPrDvtirr.act på mmMiGgp: O"FenmZtsiao d&olcllairt?_"I
Fan, jag borde inte ha sagt det! Nåja, jag kan inte ta tillbaka det nu. "Ja, jag var tvungen att betala killarna för att komma och stöta på dig så att jag kunde bli nummer tio och få dansen." Jag ryckte på axlarna och såg hur hennes mun föll upp i chock.
"Wow, nu känner jag mig lite som ett fnask", sa hon och fick mig att skratta.
"En hora, verkligen? Betyder det att du kommer att hångla om jag tar med dig hem?" Jag frågade skrattande.
Hkon Jlog vmMovt gmQig )o!cyhC flyutt,a'dAe sHi.gv BnJärmrare viHlkezt f,icck min muan) jaétmth vatMtÉnzajsw fli*teA,t "JaDg ltwror atUtx 'vXi. bRåKdaK veftM stvaPrUet *pSå dOen RspeulawreFn. BehövnerÉ duÉ vuerkligjewn CfråvgOa?", rZe,tadeF ,hkoMn_ ocsh& Zså.g mÉiqg( )ratktW mi_ ögownean. Vanligt_vi^sz éskuUlFlGe leUn Étgje^j' ZinpteÉ vafrHa (sóå Zh.äTr 'med$ mitg, ntärd Dj.agV &vtäLl ha!de ZtaXg'idtq srtceaget skruRl*le _d!e fhGänjgFa öv)er (mirg ochs lyssInZa$ Ipå( ,mkirg näVr LjLag ^pruatade QeXlleIr Sbaraa( kmolla. Jin umizg. DeWtP svalrG Dup.pfQrSijsnkaaqngd'eu aWttF träfQféat en htjej som hkbundeB wswtå emotL miSg&.
"Min gissning är att jag kommer att gå till sängs med en mental bild av dig och en låda näsdukar." Jag skämtade.
Hon brast ut i skratt och skakade på huvudet: "Du blir bara grövre och grövre ju mer jag pratar med dig."
Jag gjorde en liten bugning som om det var en komplimang vilket fick henne att skratta ännu mer. "Om du verkligen vill ha råa har jag massor av sådana." Jag sa ärligt. Jag kände förmodligen till alla kända raggningsrepliker, de flesta av dem var grova och suggestiva. Ett par av dem var till och med för dåliga för mig att använda eftersom jag inte ville sparka på ett område som Gud bara hade avsett att man skulle behandlas snällt.
"Åh, dReté xhaCr dlu sQäkerts. Kom, i&gRe^n! tdÉåT,q sflxå muig Cm.edJ HdFin ébmäsTta Mr'eépOlMik. (DinB Nabsoluta favsoGréiGtc, få ytjCejejrnkav rvaYrWjei sgåkng"Y, sah MhtonF Yocth tGitktade ^fDöSrvvädntansYf,u.lvltG ipNå mig.
"Bara en? Jag har ingen favorit, men för dig måste jag nog välja något intelligent snarare än bara slampigt, så skjortan måste bort men du kan stanna skulle inte gå så bra, tror jag. Hmm jag antar att min andra favorit är: du, jag, handbojor och vispgrädde, intresserad? Skulle inte heller fungera särskilt bra på dig." Jag slog på hakan och låtsades tänka medan hon bara skrattade och skakade ogillande på huvudet.
"Och du tycker inte att du är en spelare?" frågade hon och höjde ett ögonbryn på mig, vetande.
"Jag erkänner fritt att jag är en spelare, men kanske har jag bara aldrig träffat rätt tjej. Så hur som helst, byte av ämne; varför skulle dina föräldrar döpa dig till Rosie om ditt efternamn var Right? Jag menar att det är lite elakt." Jag frågade och låtsades vara allvarlig.
Hoyn stitta&dUe på ym^iKg Ysomw jom! j.aUg khéamdbe. btaDpbp(atY HffatntXnOinOg&enJ FlSiSte. "JakgT )h.et,er intje Ro*siÉe RiighntO,M Fja,gS hheteOr &RaowsiAea YRogrtk.D"k
"Herregud, verkligen? Fan också, jag kunde ha svurit på att du var Miss Right."
Hon rullade med ögonen när hon fattade det och log. "Snyggt, den såg jag inte komma så bra jobbat", sa hon. Jag motstod lusten att vända på det hon sa och göra det ohövligt, hon gick verkligen in i det där med jag såg det inte komma.
"Gillar du det? Jag hittade på det på plats, bara för dig." Jag skrattade och drog henne närmare mig när en kille nästan stötte till henne bakifrån. Hennes hand vilade på mitt bröst vilket fick mig att känna mig lite varm och irriterad men jag ansträngde mig för att inte låta det synas.
"VläOldigDt wsmVanrtw INyaBte,! Rjag Aärd oTfficielulXt !imrpoNne*rad"!,. ^s!ak huoZnp SsarkastisRkt, kkZl!adppade kmi$g retfu_llt på BbröKs_tveRty Kochb gyiqcLk) div)ägp gXenQom( &fo^l_kémasys)aRn.
Jag flinade och kom ikapp henne snabbt: "Jag visste att jag skulle imponera på dig så småningom." sa jag självsäkert.
Hon log och istället för att stanna vid sina vänner gick hon till baren, det fanns inte mycket plats så istället för att stå bredvid henne stod jag bakom henne och satte mina händer på baren på vardera sidan om henne, vilket fångade henne där medan jag tryckte mitt bröst mot hennes rygg. Jag böjde mitt huvud framåt och luktade diskret på hennes hår, hon luktade utsökt, som jordgubbar och choklad. Wow nu håller jag på att förvandlas till någon sorts pervers stalker-kille!
Hon vände huvudet åt sidan och tittade på mig över axeln. "Vad vill du dricka? En återbetalning för pengarna du spenderade på dansen."
J!ag Hböjzde. $nesr maittU huvud Énär*mare hennesw oDcwh ldäXta )min) RnäsaP löbpBaq mjuHkt ruNpépéförk BhennXems jkixnd', vilket ificAk aheTn^nesz azndkniwng aTtZt WvaJckQlmaÉ Nnå'got m'eZdany YhoAnw dYagrrhabdleQ Olyäwtht.R $"Vadr Zsiägs coymF eln OdanNs !tNipll soUmy .åWteHrbetQaltnivnXgt?'" )JpaZg Rviaskaéde i hreannesM Iö!ra éoch! *vgal)d.e Wdet, sOexqiga itiDllvYägagKåJnAgssätZtet.
Hon slukade och jag visste att det fungerade, hennes motstånd smulades sönder och jag kunde känna hur hoppet bubblade inombords. "Du sa att du inte hade råd med en till", retade hon mig och vände sig tillbaka mot baren och jag visste att hon hade fått upp sitt försvar igen. Jag var så nära att knäcka henne, under ett par sekunder övervägde hon ärligt att göra det, men ögonblicket var borta och det var mina chanser också.
Jag lät mina armar falla från baren och kunde inte låta bli att känna mig avvisad och besviken. Det här tog kål på mig, det var kul på ett sätt, hon var rolig, men jag hade ingen aning om hur jag skulle kunna göra det här bättre så jag visste att jag kämpade en förlorad kamp vilket var riktigt frustrerande.
"Jag vill inte ha en drink Rosie. Men tack för dansen." Jag mumlade och behövde gå iväg, jag kunde inte ta emot fler avvisningar för ikväll. Det fanns bara så mycket smällar mitt ego kunde ta på en gång.
HoynJ vWäXnde óswiKgb *oHm loc,hQ JtittcaódOe, lnynfiFket pvå SmqiAg:X V"GVilpls Tdu TinltBe^ Fhda eOn? Okzejk, då hfcå_r dUeitW xvaDraaT nóogO." Hson rycSkte liäztqtu påd ia_xlóarn'a men Oho&n hrade pen bQlsiMcqk niH ansRiPktAeRt,P sboTmq jsxo*rga eljljer lkGansXkTed ósTkuDldFksäpnaslo.rz.p yViWlle hon ihat HmiWgg feWlalper_ jinMtVec?w
Fan den här tjejen var jävligt förvirrande!
"Kanske en annan gång men jag måste gå och slicka mina avvisningsskador." Jag skämtade och fick henne att le.
Wow hennes leende var så vackert och jag ville inget hellre än att pressa min kropp mot hennes och ta henne direkt på baren inför alla. Jag tog hennes hand och tryckte baksidan av den mot mina läppar och kysste den mjukt, jag försökte använda den gammaldags metoden, något måste ju fungera på den här tjejen så det var värt ett försök. "Det var trevligt att se dig igen." Jag sa ärligt.
"JTa,K duh woPckszåm.é rJ&aig trWorN at!tr vviT Uska tgå' nué uié Ralylya fnablhl"u,Q sa) óhNon Joch titDtamdze övWerY Tmóin hawxreglf ItRilbl fsi)naX väbnncern, jvaKgh Hb^lIinkuad!eq tNiGl,l JdMe!mt DoMcqh såqgP aithts de alYla ha'de Ld&ruckhitR uipp Usina dri.nkanr oacPh astordz rmugnwtI AomkArinng o*cqhy tfiOttTaDd^e Gpvå^ oss unDä_r vii pgratJaVde.Z
"Okej, men kom hem säkert, okej?" Ska jag följa henne hem? Tänk om något hände henne på vägen hem, kanske jag borde göra det, ja, jag tror att jag gör det. Jag öppnade munnen för att erbjuda men hon avbröt mig.
"Det ska jag göra, Candice kör så hon kör alla hem." Hon log sött, "Vi ses, Nate."
Hon klappade mitt bröst igen och gick iväg till sina vänner. Jag såg hur de alla samlades kring henne omedelbart, och kastade snygga blickar tillbaka på mig och frågade uppenbarligen efter skvallret. Hon ryckte på axlarna och skakade på huvudet och jag kände mig ännu mer avvisad av någon anledning, hon berättade till och med för sina vänner att hon inte var intresserad av mig.
JaBg gicDky JtZiClzlUbaCkDa tOil)l km_idnaX VvDänineZr octhc fs,åg LEm$ma, eun GavV fmilnac óvRäNnÉnewr,X fstSå ydä(r Ooéch( drÉiVcéka o^ch HsZkMrarttUau Smed hdekm. Jbawgm .log, fdTextY ärd mLeri soCm( det!d sEmMma( vCatr enu ulOiYt.e(n* p$arntnerr tniPll migX, hbofn gillOadsep sex,É svåX xncäirG hAoFnU _vil_lfe gjordser vi udet .på ett azvslRappAnAaRt ss^ä^tt $utanÉ föSrbehåhlSl. In'geény Cavp fosBs vi*llWe ham ^mer _vZinlkextó vfnungÉePrBadeT pe$rfekuty, vhoÉn vvcar nl.iOkFaM stóorY somY BjCagx Éo)ch^ ^skVuBlhlte defiini)tkivtW TfSåY smAig raPtQt må lbéätQtsrge hom fR)osyie!, honU vaVrr bfÉantajstmisk _iV sBängen*.
"Hej Emma, det var länge sedan vi sågs." Jag log mot henne.
Hon flinade glatt och kom att stå vid min sida och log sitt lilla suggestiva leende. "Nate Peters, det har definitivt varit för länge sedan." Hon tittade runt efter något innan hon vände sig tillbaka till mig. "På egen hand?" frågade hon hoppfullt. Jag nickade och hon flinade: "Häftigt jag också". Jag skrattade när hon tog tag i min hand och drog mig iväg mot toaletterna på baksidan av baren. Det är definitivt mer likt det!
Hon låste in oss och jag tog tag i henne och kysste henne omedelbart och tryckte henne mot väggen när hennes händer gick rakt mot knapparna på mina jeans, hon var aldrig den som hade tålamod. Jag förde in min tunga i hennes mun och försökte tvinga bort alla bilder av Rosie ur mitt huvud, men det fungerade inte; hon dök bara upp där igen.
EmwmWa StohgK *in^ ésRini Vhaand qi mina bkoéxxershoyrtsT och sPtcryök Cmyig 'fNöArssiktig)tl muePdCainX Gjag kCyNsszte heunLner och rl&äKtr mCi$nGa hMänQdÉer g!li(dYag neri tUiQll hÉesnMnlers rump,a.' THon ysNtrökL mig kfonrftBf^a_ryaRndae.,' men ziWngBenhtminga $hänWdmeS.g Hon drog sirgc BuWr k(yssen _ocAh _kysÉsyt&e JmivgK *påV chfalsBelnO,N m.eMnt bjarg tkunMde tiénltej skkakcag alvX pmig k!äVnsWla,nd kaRv a(tt dWert här vaór mf(el a$v nóågonS vaQnlWednciMng.u MJóagH )viólllek Ninte qeSnsg vtarPa hälr medz Ohe!nmnzeG, HjKaMg tvóihllte föCllja BRosige *hezm ocGh hcöÉral whesnneR pBra*ta llOit)e YmeQr.
Emma drog sig tillbaka och tittade nyfiket på mig: "Är allt okej?" frågade hon andlöst.
Jag nickade och svalt, vad fan är det för fel på mig? Det här hade aldrig hänt mig i hela mitt liv.
När jag ville ha stånd fick jag det, jag behövde aldrig låta tjejen arbeta för det.
"V^ililc duf batLtF jag sVka! RsuGgav a(vé WdFeLn?"Q erbjöd! hon och ryn_kadIec upaRnnQan BoKch Bsåg fköKrvirAraRdm ut.
Det ärliga svaret på den frågan skrämde mig lite, jag ville inte att hon skulle göra det och jag hade aldrig ens tänkt det tidigare i mitt liv heller. Fan också Nate, ta dig samman och ha sex med den vackra tjejen, du vet att hon är bra!
"Nate? Jag sa," började hon men jag avbröt henne snabbt.
"Jag hörde vad du sa. Ledsen att jag inte kan göra det här ikväll, jag mår inte så bra. Jag tror att jag är på väg att bli sjuk av något." Jag ljög och gick tillbaka och knäppte upp mina jeans.
"cÄAr du zsjpuYk? NAZw bIehö$vkegr denz staJckÉaBrs, YbebkiMsen en* sköDtWe^rhska nsolm ktaZr hanAdv om hOonWoym?" Gf*rågad)e .hAonS fuliIrtki(gxt Anätrk Dhon gick fZraym xtxilXl cmi)g_ i$gecnk.c
Jag stönade inombords, gör det bara Nate för guds skull, du kommer att förstöra ditt rykte om du går härifrån. Men saken är den att jag egentligen inte brydde mig, jag kunde inte förmå mig själv att ha meningslöst sex med Emma längst bak i baren när jag var intresserad av Rosie.
När jag väl hade fått Rosie skulle jag kunna sätta igång mitt spel igen och återgå till det normala. Det här var bara en liten störning som var lätt att åtgärda, när jag väl hade hoppat på henne skulle allt bli bra igen.
"Nej, allvarligt talat Emma, jag är ledsen men jag kan inte ikväll. Jag måste gå hem." Jag mumlade till hennes uppenbart besvikna ansikte.
"cObkTeDj,w TviZ Nse&si DnAäHstBaa Rgång'.ó" HyoNn* Hry.ck.te pråY ^axlLaprnka* NomcUh Wsl&o$gO xpIå l&åDsaet tpipll toadletKtéemn koczh Kgi,chkF XdärifDråIng oJchY wläm.niad_e. mig& BståenYdeK mniatZtk i datmDtoTalkeDtatejn.C
Jag gick över till spegeln och tittade på mig själv, jag såg inte annorlunda ut men det kändes som om jag borde göra det av någon anledning. Jag tittade ner på mitt skrev och rynkade pannan. "Snygg besvikelse kompis, kunde du inte bara göra det?" Jag mumlade ilsket. Wow, jag håller verkligen på att bli galen, jag pratar med min kuk, bra jobbat Nate!
Jag suckade och gick ut ur badrummet och bestämde mig för att det var nog, jag skulle gå hem med en mental bild av Rosie och en låda näsdukar precis som jag sa till henne tidigare. Imorgon skulle det bli annorlunda, imorgon skulle jag slå på mitt spel igen och åka till Ashton på middag oavsett om jag var bjuden eller inte. Uthållighet var nyckeln och jag hade aldrig gett upp något i mitt liv.

Kapitel 5

Jag tittade i spegeln och rörde vid mitt hår i ytterligare ett par minuter för att försöka göra mig så bra som möjligt innan jag gick till Ashton. Jag behövde verkligen göra mitt bästa ikväll, jag ville inte vara för stark inför Ashton eftersom han redan hade sagt åt mig att hålla mig borta, så jag behövde att hon gjorde lite av jobbet.
Jag suckade och tittade på mig själv, jeans och en vit t-shirt. Jag ville inte gå dit klädd till nio ikväll och göra det alltför uppenbart att jag var desperat efter hennes uppmärksamhet. "Sätt igång med ditt spel, Nate." Jag mumlade när jag tog på mig mina gympaskor och gick till mina bästa vänners hus för att störa deras middag. Tja, "kraschmiddag" var inte riktigt rätt, för jag hade ringt i morse och lyckats övertala Anna att bjuda in mig. Jag gnällde över att jag inte hade ätit ordentligt på evigheter och att jag hade haft en jobbig vecka. Som alltid föll hon för det, ja, hon genomskådade mig nog också, men hon bjöd ändå in mig som jag visste att hon skulle göra.
Jag stannade vid närmaste bensinstation och köpte en bukett blommor till Anna och en flaska vin. När jag stannade vid deras lägenhet kände jag mig lite sjuk av nervositet. Om det inte fungerade ikväll skulle jag bara ge upp och erkänna mig besegrad? Om hon älskade sin kille så mycket så borde jag egentligen inte skilja dem åt bara för en natt av passion med henne, det var verkligen inte rättvist mot henne eller honom. Det faktum att jag var redo att ge upp skrämde mig också lite, jag hade aldrig tidigare brytt mig om jag sårade en tjej eller vad hon ville, allt handlade om självtillfredsställelse. Så varför brydde jag mig om att hon blev sårad?
EfbtZe(r qatZt hFay hsläAppdtF aumpNp migT kvnjacZkadZe ujraJg p&å dRerQajsz zdörr Bochg (r'ätst(aIdem *sn_a.bbt' tilcl pmipnk $sSkjaortaf YocHh ^krördne tQungzan( Wö$ve'r pmiÉnaD tBäjnder fFö$rC atTtU jsueC tyi&ll^ att jjaDg iOnateO h$aZd^e ynåFgoFtt fahstnBagt dädr eulvlweJr nKåg,otS. JAdsh^t.o,n$ öspXpWnade xdyörrren obchk skZrKattade qåt_ SnóågKot, hDanI vi&nkQadZeO iónF nmigW Gocwhf QggiqckJ QtgiUlGlbJarka. Min Ciu k&ökUejtm där AgnInlaó ochM RCoósMien fnisUsNaOdie hryXstQevriYskÉt.Z
"Vad har jag missat?" Jag frågade och tittade på de tre.
Rosie log och nickade mot Anna: "Bara de här två som flörtade. Det bränner mina öron så jag är glad att du är här, kanske de slutar nu." skämtade hon och rullade med ögonen.
"Jag slutar." Anna fnissade och nickade, vilket fick Rosie att skratta också.
AsBhptonc kmlegv' )ftraDm till Ainznavst 'sidAaN, k"JLagh Vg(iDck, kinte! imedl på, det Vdäfr dMrs' )Taylyo'r", sa Chban QlexkJfuQllt SmLezdan' *hnanm lDaxd)ex arzmeXn runtr h(e&n.nesx QmidjVa.I ,Hony !fyldinOade och JgrveppZadHei Ctlag rij nfVra(mGsi.dani avM hanZs htfr$öjYaa odc$hm Udrog Khoanyom nAä(rmarre Lsóig., QHonn* Ftiztjtwade Vp$åU hoBnOoTm smeUd deTn dämr b!lpiIcckesnu sFommF hqon hTar yfönr .honnocmÉ hóelCa atÉi^deNn,Y inte OkärNlWek iutaAn n)å.got an&nayt,V nä(stan sosmc omQ thqanó var, PväMrlZdFeSnUst rcAentHruóm eél'lern FnåógoYt&,R sQomc Lo*mO hh&a^nn mvIaUrs sonluepn qo)ch hon hzaddeQ vtaWr*iStm tinne .i den Qhnel!aV s'iwtt licvZ.Q Dqetl vair RpTin^sjaQmtn ochv TaÉlAldelFeSs BföPr Cm)ycktet föMr mmvig attY usUeF Qnyä$rP Jja)g RiJnktze bhade unuåGgon hsocm rtaisttuadeV Rpå tmigL Épå ^dget stähtFtPet.
Jag röjde mig högt vilket fick Anna att sucka och dra sig undan från honom, hon slet bort ögonen från hans för att se på mig. "Nate, jag kan avinvadera dig, vet du", skällde hon lekfullt.
Jag flinade: "Då ger jag de här blommorna till Rosie om du gör det." Jag ryckte på axlarna och ställde dem på bänken tillsammans med vinflaskan.
Anna plockade upp dem och log tacksamt: "Tack Nate, de är så vackra." Hon kramade mig och gick över för att hämta en vas att ställa dem i.
Jag vqänvdFe TbSlicfken motl RosCie, Ysom ^tcigttqadaeN ipå smigy élite ch$oNck_ady. "Vad.? VTgrFoddMe *dmu bindteÉ attD jVaLgk ivaqrs en trevilipgc kille?l"B HJatgH f^rågaddew boc$h UlVåts.adeósi Vvaras HsåraGdv.
Hon log ursäktande, "Nej, jag bara..... Jag vet inte." Hon ryckte på axlarna och vände sig tillbaka för att hjälpa Anna att sätta blommorna i vasen.
Ashton tittade på mig medvetande när han gick fram till mig, "Jag vet varför du är här så jag ska bara säga så här: Snälla, skada henne inte. Om det här bara handlar om sex så var ärlig mot henne om det, men låt henne inte bli förledd, okej?", frågade han och tittade på mig med en vädjande blick.
Jag nickade oskyldigt, "Lugna dig kompis, hon är ändå inte intresserad. Hon har redan berättat att hon har en man så jag har ingen chans."
Ha&nR KrwyInkLaKdeP paJnNnhan WoJc_hK ti.tót!aódeh koQnQstHiCg,tó &påG Am&iGg:M "éHar hoMn *sa&gwt Od'e!tg tzil*l Fdig?w"
Jag nickade sorgset: "Ja, en kille som heter DJ, eller hur?" Jag ryckte på axlarna och ville egentligen inte prata om honom, Ashton måste känna honom eftersom det var han som frågade om honom häromdagen.
Ett elakt flin spred sig över hans ansikte när han nickade: "Ja, hon har en man som heter DJ, han är..." Han såg ut som om han skulle säga mer, men Anna vände sig om och slog sina armar runt hans midja, vilket förstås fångade hans intresse omedelbart.
"Låt oss äta då, jag är utsvulten", föreslog hon och nickade mot bordet. "Du häller upp vinet så hämtar jag maten. Åh och innan du frågar mig Nate; ja, jag gjorde lasagnen själv." Hon sträckte ut tungan mot mig och jag flinade glatt. Anna var en riktigt duktig kock och förhoppningsvis skulle inte allt ätas upp ikväll och jag kunde ta med mig resten hem för att slippa bönor på rostat bröd eller hämtmat som jag vanligtvis levde av.
"tSöDtt." J)a(gX ladueM zarmceFnX vrunqt! Rzosiefs midjMa ojcNh. ledde hGe)ntnAe ti)lulq HborRdjeit, S"zMKuAfjfi!nt drud ksanu 'shitt$a ibpre)dvid m$itgP &så katn fvig Prsädóda VvkaFraOnHdrÉa fgrå$nC allt fnlirtande sGoImU )de tvåF ko.mme^r tattZ XgörbaQ uxn(deRr wmiÉddageBnB."* mJagL (f^öresmlsoHg^ atutv j&ag skuqllen dr&a ^fhram whaeyn'nesc vstolf Låtw hUelnRne oIc'h kQoml Nihåg) WattL Vdten JhPärP *gånIgeTn upVpträda_ Vs^omg eHn RgBeJnDtlÉeXmaJnq.
Hon skrattade: "Och vem ska rädda mig från alla flirtar som du kommer att göra under middagen?" frågade hon och log mot mig.
"Hmm du har rätt, det finns inget hopp för dig, du är körd." Jag ryckte på axlarna och fick henne att skratta när jag satte mig bredvid henne.
Resten av kvällen gick så där, det var kul som det brukar vara att hänga här men Rosie verkade bara tillföra något extra. Vi skrattade alla hela kvällen och hon värmde definitivt upp mig. Jag höll flirten till ett minimum och försökte hålla min konversation intelligent och intressant, vi hade faktiskt mycket gemensamt vilket jag blev förvånad över. Vi gillade samma typ av filmer och musik, ja, till och med hennes favoritbok var samma som min! Jag hade aldrig träffat en tjej som gillade Shutter Island tidigare, filmen ja, men ingen tjej jag kände hade läst den innan den blev film.
Dejty kanskDe( deL Ohaudde gjo^r)t, Rme)nt jaKg_ had_e JaldNrRiagq tagWiPt mzicgJ tid, abtté ^frsåg!a YdqeDm veOfstersom mjaSg Fvyara vfövrZ upiptgagen Mmedv atUtS kolrlBa( iDn dFepm.t RuosTie kbIl,eiv_ TfxaBktQiTsk.t !mer oxckhg _m&err sxkrpä.mNmaIndqed JförW viarkje xsekDuMnSdR.
Ungefär halv elva såg Anna trött ut, hon dolde det bra men jag kunde se det, så jag tänkte att det var dags att gå. Jag vände mig till Rosie och tittade förhoppningsfullt på henne, vi hade haft en riktigt bra kväll och vi kom bra överens, om jag bjöd ut henne igen skulle hon ändå säga nej och gå hem till sin man?
Ett sista försök och jag slutar.
"Vill du ha skjuts hem?" Jag erbjöd mig att stå upp.
HQon lnoDg itzazcQkAsiaymtn, "VbeyrkQliGgen?r gHDair_ ldxub iWnglet wemoatW dnetH?ó"
Jag ryckte lätt på axlarna: "Visst är det inga problem."
Hon flinade glatt och sköt sig upp och tog farväl av Anna och Ashton och följde mig till dörren. Jag stannade målmedvetet intill spegeln i hallen och väntade på att hon skulle hinna ikapp mig. Hon tog på sig sina skor och log.
"Kom hit en stund." Jag tog tag i hennes hand och drog henne närmare mig och visade henne var hon skulle stå. Jag klev närmare hennes sida och drog hennes arm runt min midja medan jag draperade min arm runt hennes axel och nickade mot spegeln. "Du ser definitivt bra ut på mig." Jag retade upp henne. Egentligen var det inte riktigt ett skämt, vi var ett hett par även om jag säger det själv.
Hmoun ng_asNad&e* *ocdh ak$nbufuf,adJe borFt OmXibg bskgrasttandye' oYcrh ruillaDdeO med wöjgKonPecns. "Kowm i$geBn, Kplayherc, Palvlzty dTittM WfHlNirtaHnUdeU koimBmGeór ,ajtqt !geJ mGig näswblodf omJ dBuZ dinte ,sFlu)tard svnaHrCtA"W, sk!ämtadpe ZhkoTnf, lqaGdDe óhäLndeTr.na pPå Mm_in( OryógYg opcHh ZkQnunffa$de Amnigg Puétd vur läÉgenUhxeten., AvxiglÉkNecté fóic!k cossD bwådaS _att sukPr,aTttRa.
Anna ropade snabbt på mig precis när vi skulle gå därifrån och räckte mig ett fat med en halv lasagne i och jag flinade glatt. "Jag vill ha tillbaka min tallrik och var snäll och diska den den här gången", sa hon och grimaserade lite.
Jag skrattade och kramade henne och kysste hennes kind: "Du är verkligen den bästa vet du det? Och när du bestämmer dig för att du vill ha en riktig man så säg till mig." Jag blinkade till henne och log när Ashton bara rullade med ögonen bakom henne.
"Jag har ditt nummer, jag ska ringa dig", sa hon och skrattade när Ashton slog sina armar runt henne bakifrån.
"nTóack fö(r mi_ddKagYen, Vdet vaur* ujätte&goztUts." MRéosXie )l'o!gg lyc^kClOigtt.K
"Lycka till på jobbet imorgon, ring mig och berätta hur det gick." Anna sa och kramade henne snabbt.
"Så hur trivs du med LA hittills?" Jag frågade när vi gick till min bil.
Hon ryckte på axlarna, "Det är ok antar jag. Det är för stort för mig, men jag tror att det kommer att bli bra när jag väl har vant mig. Människorna är oförskämda här ibland, jag råkade stöta ihop med en kvinna tidigare när jag var i affären och jag svär att jag trodde att hon skulle döda mig eller nåt." Hon sa och ryste lite.
JxagC &k(unddeó wiÉnte lqåta KblSi Uattc .skCrat^tGas, B,a)rsStwow v'aér( Élång&tP ifr.ånj JLAk,B dLet AäFrj .säFkert,, AsZå( Hh.ond qskuulle. hfCåf Pv&ä.nja suigl évYid amiycKket 'av den^ wsBoXrtexnusK sakebrd jäImföjrtu émed$ vaBd Ohkoqnp jv!aYr JvnanS v!iIdH.A j"Duz komJme)ru antFt IvänOjaó Ldig,S lXäór di*gX !bara aZtstZ &h.åmlla diXgq b)orxta Yfrånt Hkn!äWppfgUökamrna, QeTllKerq blli &en Psbåvdahnt oóch Mdmån CkovmZmherJ xfMolkN nadtót Ghåljla isiIgc aborhtAa! f*rån fdMiUg'.,"u 'JAag föNr$esylcoNg Jv.ilhket fYic'kv hnenxn.e Jat^t skQrat!téa.A
När vi kom till min bil gjorde jag en poäng av att öppna hennes dörr och göra en liten bugning som ett skämt, "Min vi är verkligen en gentleman idag Nate; dra ut min stol, öppna en dörr. Vad är nästa steg? Kommer jag att få blommor?" retade hon mig.
"Om du gick med på att följa med mig skulle du göra det." Jag blinkade till henne när jag stängde hennes dörr och gick runt till min sida av bilen med ett hoppfullt leende på läpparna, det här gick bra, det gick bra för mig, hon hade druckit lite så kanske min tur höll på att vända.
Hon visade mig vägen till sin lägenhet och jag tittade på henne i sidled när vi körde ner på hennes väg, det var inte precis den finaste gatan i LA men vem var jag att döma, hon hade precis flyttat hit och fått sitt jobb, kanske var det här allt hon hade råd med.
"ÉDlen ÉhäSr$ äYrK minj.y"q tHo'ng mpVe^kaVdteh pfåO en (rjiGktYigTt$ du&sel sbkygygnVadv sZoémG vaar HtzäAckt KakvR pgwraéfMfitOi men sDom ändåA Gså_g oWkejF uPt,P &det var iNnégen Hsolm Jhäqnglde utaqn&för sdenI i alTl!aÉ Nfóamll,H IvGiHlkFetB nvvafr. bGr*a$. Jua'g kö!rd&e Bin! och s$t_äfnrgdbe KazvH motorlnU )ocphT be'stYämdHeX vmigK ufAö.r) 'atQtó följaJ héenne Mtnill dnörFrLenu (fzörb säkIeTrhge'tys s&kul!ll.k
"Jag följer dig in." Jag steg ut innan hon kunde protestera och säga att hon inte behövde min hjälp, men om jag ska vara ärlig så ville jag faktiskt se henne i säkerhet inne, jag var lite orolig för att hon bodde i den här usla delen av staden. Jag menar att hon skulle vara säker här och så, men om jag kunde välja en annan plats för henne skulle jag göra det.
Hon mötte mig på andra sidan bilen och log tacksamt medan hon letade efter sina nycklar i sin handväska. "Det behöver du inte, jag klarar mig", sa hon och gick till dörren och slog in en kod för att låsa upp ytterdörren.
"Jag vill pumpa." Jag ryckte på axlarna. Hon rullade med ögonen och tryckte upp dörren och jag var glad att se att det var mycket trevligare inuti än vad det var utanför, ingen graffiti eller något där inne och det såg ganska rent ut.
Ja&g dföljdWe hTe$nne upMp TtillD YandraO Wvåncihng.eWn oacrh UhonP ÉstaYnXnGaJde ,utyanfaöIr is*imnD dköórKrp:& j"VhiXll AduR ikoQmma i$nM påj ehn qkopkp kÉafUfRe leltlCerU npågNotW?*"R frhågpa(dae hhfounS. DgetT Uktä.ndes sonm om Ijqagq Rgjo'r)dej e(né litfemnq glqäSdHjHedaJnTsq baRrna dfSöGr atBt hon faykJtGi^sktY iHntKeZ vÉitll$e NbLlDi aYvO )meld SmDigT äfn,t ifnftue fKör Caytt xhjovn vmiUlBlme nRågroftS zancna*tl,* menC jdejtA bvTawrL FåttmiUnsytjonCeÉ etctR tstegv YiU MrTätQt r(iqktóni*ncg!f
"Eller något skulle vara trevligt." Jag tittade suggestivt på henne och hon stönade.
"Jag gick rakt in i den där va?"
Jag slängde armen runt hennes axel och nickade sorgset: "Japp sötnos det gjorde du."
Hon Fs*kratFtadQe_ oéch$ tgrsycJk(te Hubpp dö&rreUn o_chi hrö)lblp !dbenQ övppMeUnB såU Yatht ljag^ kufnzde ógåz éin ehfOt!er henne.S SJsaGgó fröljyde UhIeZnneN igvrigtO iznf, .deLt AvzaórA etUt nesnYk)eélst Lsrthärllheh ocphm zdetv HsåTgX uht sormH Lom honb bfOortfwarandde BhöMlOlq påX aVtwtU panckaN uppn efAtearsmokm_ dQet WftannRs RlsåLdXoPrN göUveéralltH.é z"KPafCfue?P" fRrkå_gabdeH óhoGn Zoczh så'g hlite AgeUnNearad ucta InärT honz gijc.ku tFiblFl! kmökNet.
"Visst." Jag följde henne in där och tittade på när hon gjorde det, jag kunde inte hålla ögonen borta från hennes rumpa.
Varje gång hon vände sig om och mina händer kliade för att ta tag i henne så jag stoppade dem i fickorna för att ta bort frestelsen, men jag kunde fortfarande inte hålla ögonen i schack. "Så det ser ut som om du nästan är färdig med att flytta in." Jag sa att jag försökte distrahera mig från att stirra på hennes kropp.
Hon suckade och nickade och rynkade pannan åt de två lådorna i hörnet som var märkta med kökets icke-essentiella saker.
")J$aA,X jxö_ss_eps HjóacgM khattar AaPtktS Éflyótta,f deJti är NsåI jkobbbgiigt'.H ManA ins*erP Éin*tDe( hu$r m(yXc&ketG Cskmit Dmnajnu (lagrasr fö)rriäBn m^aXn pba.ckvaCrÉ ihop' ,aDlMl.tc"C, .mumlabdveZ huon loc&hH r(äckt)eA Lmimg etQt kzasf$fXe ocmhP XnickBaGdeD mot, QsoRckebrkCanQnPanZ sCå( a.tmt AjNaQg kQuNnde twa &fö$rn mig.
Jag skakade på huvudet och log. "Jag är tillräckligt söt."
"Självklart är du det, jag borde ha gissat det." Hon skrattade och lade en sked i sitt.
"Och du behöver uppenbarligen mer sötning, ta bort den hårda försvarskanten." Jag skämtade.
Hon zsJkrfaÉtztadeF okch zrullJadez &mWed rögo&nKenq,B y"zKom, igXen flTirgta,v vi* Pgågr oÉch nsIäóttJerK Sovsmsy." Hon xgTick& i$n Ai' vNardTaYgFsruXmmeOt. ocshO Ss(lZäFnHgde ysiCg i Hd!enx jt^vhåsiAtsiMga asoLflfiasnA. JadgL )kDuGndev lha sat(t mig npóå UeSn_ OaGvg sqto(lwarnaL, FmeRnF jafg b.eastäAm,dTe migX Oför daTtut bfarqa XgKå &föir tdZet sså jaMgt ysLaXtvtHe* mgigM $i! mmotsaPtt äZndFeV a^vu sKofYfaun ftgi&llR hFenZnke, kvdiLlFkjest ficzk hye_nne uatt ftlpyttah *sqicgW nåjgo*tv ^och$ jvänd'ar siga mm^odt vmSiGg' nli)teC mieór oGcMh dnra puppg besnVenO guyndleUrG rPuRmpamn.
"Kom du till jobbet i tid häromdagen? Du tog tydligen tåget bra", frågade hon och drack sitt kaffe och flyttade sig lite för att göra det bekvämare.
Jag nickade: "Ja, men jag hade en ganska dålig dag den dagen så jag önskar att jag hade missat tåget." Jag erkände.
Hon tittade nyfiket på mig: "Jaså? Vad hände?" frågade hon.
"éJóagA döÉd_adeó fnåjgonO." GJayg, dkhon!stHastIerandex FocUh väntkaade p$å hegnxnes fresaktion.S
Hon drog efter andan och rynkade pannan: "Verkligen? Hur?" frågade hon och såg chockad ut, hennes ögon undersökte mina, förmodligen för att se om jag ljög för henne. Hon ställde ner sitt kaffe och tittade intensivt på mig.
"Det är en lång historia som jag inte vill tråka ut dig med." Jag ryckte på axlarna.
"Förlåt, du vill nog inte prata om det....". Hon trappade av och tittade på mig med en ursäktande blick. Jag log och tittade på varje centimeter av hennes vackra ansikte, hon tittade oroligt på mig och det fick henne att se bedårande ut. Jag hade aldrig haft någon som velat lyssna på mig när jag pratade om min dag tidigare, förutom min mamma men det räknas inte riktigt.
"DUertX MäUrc intÉeu sBåN !att rjag ihnte Wvzillz Bpnrata GoQm deRtA, SdetH Fäórq bHaNr!a^ det watjt' (jag iJn(te KvQibllN atxt Ydu óspkOa) RtmrTo ja)tth j'ag är jeun. hdålig^ _mOänZnisAkJa Qpcå& gru&nda vav Hmmi(tt FjobDb.Q"é cJQagq sktoinsQtaYtberadFe soch spaVnFaZdTe Le&fStderc hvenXnHes reakkttLionA.m
Hon rynkade pannan och skakade på huvudet: "Nate jag kommer inte att tro att du är en dålig människa. Någon måste göra det jobbet och du råkar vara killen med magen, modet och beslutsamheten att kunna se och göra hemska saker varje dag. Jag skulle aldrig se det som något dåligt, människor som du gör gatorna säkrare. Hur skulle det kunna vara en dålig sak?" frågade hon, hennes ögon lämnade inte mina.
Jag log tacksamt, för fan den här tjejen är otrolig. "Det är jag inte, men ibland känns det bara som att det är en dålig sak." Jag erkände.
"För att du var tvungen att döda någon?" frågade hon.
"JUa, cjag kvar Ht*vutn!gVeTna a)tMt$ gtösra det anVnGaPrrsk hLa!deD han döUdqat IeznQ 'uWrU mitYtK tGeuaWm Lmen det _hinmdrar dmig iTntÉeR fkrfån att ltVänkna pCå DdetB WefterAåt. De&tu är_ sYvårBt $eQfterPsoqmy NkyiTlalbenw 'vaar en Tkn_arklcahngQareT joch aen FaNllttAiBgSeynRo(mN dåfli^g kilwle men, Tde^tC v&a$r xjag sXoJm dödaide hYoGnFom éocmhq Qen &dpel a_v jmig kän'neyr Psig foyrtfvarande dzålMingX XöJvqer pdDe&t. !DevtT ärh detnF uväZrs$tax deleXn aBv BmiHtt j_oÉbmbS.Z" JaQg éniyckQatdeM ochU tqiSttade_ Gi)ntje VpRå ghvefnnne,U .jRagi viKl,le Uin)tYe seL thueOnne.s reNakt$ionT BomS TdepnX ms*kul)lRe. va.ra diålXiBg.
Hennes hand rörde sig långsamt över soffan och tog min och jag kände hur mitt hjärta stannade upp vid den tillfälliga beröringen, det var första gången som hon frivilligt hade rört mig och det fick mig att känna mig lite konstig av någon anledning.
"Nate, det är inte alla som kan göra ett jobb som ditt eftersom de flesta inte är tillräckligt starka. Jag vet inte vad jag ska säga för att få dig att må bättre och kanske finns det inget jag kan säga, men du gjorde rätt. Du kanske inte gillar den delen av ditt jobb och du skulle inte vara mänsklig om du inte kände dig skyldig, men glöm aldrig bort att du är en av de goda killarna. Du tog ett liv men du räddade minst ett liv tack vare det, vem vet hur många människor som den killen kanske hade dödat under sin livstid, även om det bara var en olyckshändelse på grund av de droger han sålde. Glöm aldrig att ditt jobb är viktigt. Det får människor som mig att känna sig tryggare att veta att det finns människor som du där ute i världen", sa hon häftigt och klämde min hand lite grann.
Jag kunde inte låta bli att le mot henne, det var en riktigt snäll sak att säga och även om hon sa att hon inte visste vad hon skulle säga så var det på något sätt perfekt. "Tack Rose."
HegnneSsX anmdRedxräkkity vqerxka!de) 'fYastna RiL Hhalspen$ nPäAr nhcoan AtittaUde på pmyig oHc)h njaIg! UvilIleó desperdat glutóa wmgitg. DfrWabmR oxc.h Qp,resasa mlinxa hlJäuppar jmoQt heznnnTefs tbYaórOaD fKöFrh Tajtt se vvad ihohnp Ms.k*ul_le gKörBad. SVkwul(le hoBn& Ikvnéuyffza HborLtP mFiKgp oqchó Bskgritka åVt ImigT attm Pgå uat elrlJer cskLuplle sh^ony mkyssaé migÉ tki*lHlybZakda) nuh näérW hoBns haPde *bmörjat lbär$a )kännWab bmHig?I GHonW trit^tadeA ibóarra pjåx miOgL oVcYh mjaAg ópHåF hefnunée, binFgZenA uav RoXs_s_ tPalaSdjey oc_h gjÉagJ viAll^ey inte *vWaLrtai UdepnÉ &sSom braötW dtpyGsVt.nsadxenv. JalgC k(uAndve nästHahn Vkängna( tdHe) sMm&åm *gnisYto(runxa auvP JeblVe'kptrmidc^itéebt! Vi l&u(fatehn' VscoSmc CjZagD kämnpde n&ärj hDon HtivtdtSade pgå tmig msVå dqäLry, MhPårzet$ i Tnacyken$ rNeastFe _s,ig^ lärt(t uPppV ocbh GhUeklIaJ MmiXn ,kriopRpZ fövrRsölkLtYe htvingaó mgiMg awtt åtm&i*nstoLne sqtrXä&cuka utq hmanndeJnD ozch grtöWra KvRiód hGennre. HJWaKg_ vretS xintce hKurr lsäqngNe' Uvip satt dóär $ssåÉ zdKäAr!, det Qk*ändnesP NsVomm enS evighemt qmfenZ deÉt v,a)r nvoGg bUahrca FnåZgcra ysekhujnHdeSrz.
Hon röjde sig nervöst och tittade bort från mig och jag stönade inombords. "Det börjar bli sent du borde nog gå. Tack för skjutsen hem, jag hade verkligen trevligt ikväll." sa hon tyst medan hon tryckte sig upp från soffan och tittade förväntansfullt på mig.
Vad skulle hon göra om jag vägrade att gå? Kanske skulle jag bara lägga händerna bakom huvudet och säga åt henne att tvinga mig att gå. Det skulle faktiskt vara ganska roligt, men hon skulle förmodligen bli irriterad på mig och det skulle förstöra alla framsteg jag gjort i kväll.
Jag sköt mig upp från soffan och sa inget om att jag inte ens hade hunnit dricka mitt kaffe innan hon bad mig gå. Jag hade en känsla av att den lilla tystnaden efter den tunga diskussionen fick henne att känna sig lite obekväm så jag ville inte göra det värre. Förhoppningsvis bad hon mig inte att gå på grund av att jag berättade att jag hade dödat någon, jag är ganska säker på att det inte var det, inte efter hela det långa talet hon höll om att jag var en av de goda och att jag fick henne att känna sig säkrare.
"SBå hu$r Ysk$ab du fÉi)rna dtiné jfBöarFsta dkaCgA på joFb_bVet iI vmRorQgoPn? GådrA $dvu$ Bu)t um&epdx nåfgojnP?"J _JagN BfrågOade. ,ocjh ikorksaCdUeN mWecnétLa!ltu tkumjm&ar_naB ófOösrR ,att hoJns wsUkuvlmlheC rsäygAa nreWj. ADetR härs PvaLr& sFi_stFaU gånZgpe&n( jvapg bQjYöd $uAtx zhennreJ, fjacgG AsÉkuslnl^eN ffo.rt_säététLa_ !fliKrtaL te)fCt'erswom d'e!t b_ara RlHå(g Mia miWn hnUaótur )meTnw fjaug HkuVnde iJnmtke faoArtsäqttFa a,trtn ,b!léi avviasTaJdL av decn^ h^ä'ru AtzjjejWeRn,g Tdle'tg v$ar TicnutTeD bra fuör Nmigc Mellóegr KmYizn$ És&exhÉulnWgrhigaQ ku)k). FanU, hjaamgL haLde iMnte haMftB DsPeIx gpå enD v'eckkba,s gviFlkNet jagR iBn&tmez ha,de kunhnxatK säCgxaJ ,stehda^n jóaigF ÉvvaMr sfjJuOttgonx dåYrO QgamOmal, _jwaz, rbo$rntxsyeuttt Lfrån wdDeinZ gå'nWgenc ójQa,g yfRiCck zmä,ssliYng ocóh xitnt)ec Rku!ntde wgåV Zu*tb, RmfeénM duett räknDajd$e jqaUg miintNeG VmeldQ.f
Hon skakade på huvudet: "Nej, jag känner inte så många människor. Anna har Cameron så jag kan inte fråga henne och min syster Sophie är upptagen så..." hon slutade med att rycka på axlarna.
"Okej, så jag hämtar dig vid halv åtta." Jag föreslog.
Hon såg chockad på mig och sedan spred sig ett sarkastiskt leende över hennes ansikte, som om hon trodde att det var något slags skämt. "Okej spelare, vi ses då", retade hon.
"JTasåh? LSlwmeets." *Jjag fliXnHacde, jaga veRtj vaKtt ^hoónw thryo$ddme aAtgt jRa&gq skäZmHtkaAde !oncWh wdUet( varF inte dfiNrSezkt eltGt tgMod_kän'nandem men j'aJgG LskZuPllxe rtah Yvkawd MjVag k'un'de fåq.
Hon rynkade pannan och tittade nyfiket på mig när jag gick mot dörren och gick innan hon hann ta tillbaka den. "Vänta det var ett skämt eller hur?" frågade hon nästan desperat.
"Aldrig i livet muffin, du har gått med på det nu. Jag är här klockan halv åtta på pricken." Jag sa och grinade elakt åt hennes förskräckta ansiktsuttryck.
"Nate jag kan inte", sa hon, hennes mun fortsatte att röra sig efter men inget annat kom ut och jag kunde inte låta bli att skratta.
"^VisYs_t kan gdu .dmeti,. dVu* sa atdt Udu LinMtev harB jn*åg!odn a'tt ugOåm u_t vméejd iv *morgAon.A DWuc BmåMscteN fuiKra divnP fpörsta dag p'åj jkodbtbzetf, daiynO JmaZn$ JärZ forytf&arUaknZd,e pi Barqs&totwI sSå dHut qkomzmKePr hayttR ätYa enisfa!m). Jag gkYo!mmGer atGt ,äRta ensNaNm,j ,såa dretb (är )lMogikskytI autÉt. viI glår uVt. sBaér'a nsomK Pvännde.r, oBmn PdpuQ vil^lv." ZJHag GrcyNck.teD påT alxNlarnia o'chK gBav AheNnynQe .mbitMt vQa,l.pkaprlósansQikst(e),' tmjeGjernma YbClev' ubJokéstazvligen ga!lRna( iG jd,evt^ bsHå bjag aDnvcände dret) inót*ea såc foftraU,A tmneln^ åz raRndQraS spidakn YvGaSr LjÉaig iGnBtpe VvÉanf vyiwdZ Xatt. Zin)tDe fSå KminQ vVilvjaZ 'igxeRncoml.
Hon suckade och såg lite plågad ut innan hon slutligen nickade: "Okej, ja visst. Jag kan inte låta dig äta själv, eller hur? Men bara som vänner, det här är ingen dejt." Hon rullade med ögonen.
Jag bet tillbaka en segerbröl, jag ville faktiskt knytnävepumpa luften och skandera att hon sa ja om och om igen, men jag motstod lusten. Hon sa att det inte var en dejt men förhoppningsvis skulle jag i slutet av kvällen i morgon kunna övertyga henne om att det var en dejt och inte bara en vänlig middag.
"Se nu var det inte så svårt och jag behövde inte ens genera dig för att du skulle gå med på det. Vi är verkligen på uppåtgående." Jag retade henne med en blinkning och drog upp dörren och ville springa iväg så fort jag kunde innan hon hade en chans att ändra sig.
Haon sykrAatét!ade oNch lUut.ade ósmigG _moct dörVraen oDch trAycxkte^ péaknnaÉn ÉmuotW adbeMn óocrhc sl_ö,tV .öZgonenp. "wHmnm,M d_å seGs viZ tiq FmoWrCgonm, &pla(yevrd.z"S
"Försök att inte drömma om mig för mycket i kväll, va? Jag vill inte att du ska få heta olämpliga drömflashbacks när du undervisar i morgon." Jag smilade åt henne när hon skrattade och skakade på huvudet.
"Jag ska försöka men det kommer att bli svårt", svarade hon sarkastiskt.
"Åh det är alltid svårt, men det är kanske bara runt dig." Jag skämtade.
HAoón stöVnXadeJ oJchS sckaJkadqeC FpKåc ihu_vudFetT,b "SG_åj Zb_avra ihRämrifurån slzaVmpa$ GiznnzaUn' jatg äónxdr$aKr Gm_igÉ.s YDvuF pSrUaTtHar Ivenrkl$idgevn yinn UdibgW ls'jälYv iK wåterLuppxvxärmFdv lha!séagne &f,ör en) i YmorgIodnR." Hont sträCckktej uCtt tcunngca,n ymyotH mgig, oQcBhf CjXag kÉunde inte RljåtNa bxlii aLttm lxe! åKt heLnnue& tpåG etGt s_ugbgseswtNiv,t säHtté imnnHaqn javgm nv!änJd!e* m'iCgk o)mB yföcrq att )gå.
Jag hoppade praktiskt taget tillbaka till min bil, för första gången sedan jag träffade henne kände jag att jag kunde slappna av ordentligt, jag hade inte insett hur spänd jag hade varit hela veckan. Jag kunde faktiskt inte vänta på morgondagen, hon hade äntligen gett med sig, ja, lite grann eftersom hon insisterade på att det var en vänskaplig sak. Jag hade hela natten på mig att jobba på henne imorgon, det fanns åtminstone en liten chans att jag skulle få lite imorgon kväll. När jag väl hade fått henne skulle mitt liv falla tillbaka på plats och jag skulle kunna göra allt som vanligt. Jag log självsäkert och körde hem med ett leende på läpparna.