Bli kär i min styvbror

Chapter One

The body lay in perfect repose on the Victorian fainting couch, looking more like a sleeping beauty than a victim. Detective Sarah Chen had seen enough death in her ten years with the Metropolitan Police's Special Cases Unit to know that natural death never looked this peaceful. Something was very, very wrong.

        'No signs of struggle, no marks on the body, and yet...' She leaned closer, studying the victim's face. Charlotte Mills, aged 28, was found by her roommate this morning, apparently having passed away in her sleep. Her expression was serene, almost blissful, but her eyes - those were what caught Sarah's attention. Behind the closed lids, her eyes were moving rapidly, as if still deep in REM sleep.

        "You see it too, don't you?" The voice came from behind her, rich and cultured with a slight Irish lilt. "She's still dreaming."

        Sarah turned to find a tall man in an impeccably tailored charcoal suit standing in the doorway. He hadn't been there a moment ago, she was certain of it. His dark hair was streaked with silver at the temples, and his eyes were an unusual shade of amber that seemed to shift color in the light.

        "This is a closed crime scene," she said firmly, her hand instinctively moving toward her weapon. "How did you get in here?"

        He smiled, but it didn't reach those strange eyes. "Dr. Marcus Thorne," he said, pulling out a card that somehow both looked official and seemed to shimmer slightly. "I'm a consulting specialist with the Department's new Oneiric Phenomena Division."

        "The what division?" Sarah frowned, taking the card. The moment her fingers touched it, she felt a slight electric tingle, and the letters seemed to rearrange themselves before her eyes.

        "Dreams, Detective Chen. We investigate crimes involving dreams." He moved into the room with fluid grace, his attention fixed on the victim. "And this is the third one this month."

        Sarah's mind raced. There had been two other deaths recently - both young women, both found peacefully dead in their sleep. She'd seen the reports but hadn't made the connection until now. "How do you know about those cases?"

        "Because I've been tracking the killer for quite some time." Thorne knelt beside the body, his eyes now definitely more gold than amber. "He's what we call a Dream Collector - someone who has learned to enter and steal dreams. But this one has developed a taste for more than just dreams. He's taking souls."

        Under normal circumstances, Sarah would have dismissed such talk as nonsense. But there was something about the scene, about the victim's still-moving eyes, about Thorne himself, that made the impossible seem suddenly plausible.

        "If you're tracking him," she said carefully, "why haven't you caught him?"

        Thorne's expression darkened. "Because he only appears in dreams. The physical world is my domain, but his... his is the realm of sleep. To catch him, we need someone who can walk between both worlds." He turned those unsettling eyes on her. "Someone like you."

        "Me?" Sarah almost laughed, but the sound died in her throat as memories she'd long suppressed began to surface. The dreams that felt too real, the nights she'd awakened to find objects moved in her room, the way she sometimes knew things she couldn't possibly know...

        "You've always known you were different, haven't you, Detective?" Thorne's voice was gentle now. "The dreams that come true, the hunches that turn out to be right, the way you can sometimes see how people died just by touching objects they owned..."

        Sarah took an involuntary step back. "How do you know about that?"

        "Because I've been looking for someone like you. A Natural - someone born with the ability to cross the threshold between waking and dreaming." He gestured to the victim. "Charlotte here won't be his last. There will be others, and their souls will remain trapped in an eternal dream unless we stop him."

        Just then, the victim's hand twitched, her fingers moving as if writing something. Sarah moved closer, watching as invisible words were traced in the air. Thorne pulled out what looked like an antique monocle and held it up. Through its lens, golden letters shimmered in the air where Charlotte's fingers moved.

        "Help me," Thorne read aloud. "He's coming for the others."

        Sarah felt a chill run down her spine. She looked at the victim's peaceful face, at those restlessly moving eyes, and made a decision that would change her life forever.

        "Tell me what I need to do."

        Thorne's smile was grim. "First, you need to learn to control your abilities. Then..." he held up the monocle, through which Sarah could now see strange symbols glowing all around the room, "you need to learn to hunt in dreams."

        Outside the Victorian townhouse, storm clouds gathered, and Sarah Chen, homicide detective and newly discovered dream walker, took her first step into a world where nightmares were real, and death was just another kind of sleep.

Chapter Two

The basement of the Natural History Museum was the last place Sarah expected to find the headquarters of a secret dream investigation unit. Yet here she was, following Thorne through a maze of storage rooms filled with artifacts that seemed to pulse with their own inner light.

        "The mundane world only sees what it expects to see," Thorne explained, using an ornate key to unlock a heavy wooden door marked 'Private Collection.' "To them, this is just museum storage. To us, it's the largest collection of dream artifacts in the Western Hemisphere."

        The room beyond defied physics. It stretched impossibly far, filled with glass cases containing everything from ancient masks to modern-looking devices. Floating orbs of soft light illuminated collections of bottled dreams - actual dreams, swirling like liquid mercury behind glass.

        "Your badge, Detective," Thorne held out his hand. Sarah hesitated before handing over her police credentials. He placed it on a strange device that looked like a Victorian music box crossed with a computer. When he returned the badge, it felt different - heavier, somehow more real.

        "Now you'll be able to access both worlds officially," he said. "Look at it again."

        The badge had changed. Alongside her regular police credentials, new text had appeared: 'Special Inspector, Oneiric Investigations Division.' The letters seemed to shift between English and something older, something that made her eyes water if she looked too long.

        "Before we can hunt the Dream Collector, you need to understand what you're dealing with." Thorne led her to a case containing what looked like a normal pillow. "Touch it."

        Sarah reached out hesitantly. The moment her fingers made contact, the world tilted. She was suddenly standing in someone else's dream - a sunny beach, but the sky was green and the sand whispered secrets. She jerked her hand back, gasping.

        "Good," Thorne nodded approvingly. "Most people can't pull back from their first dream artifact. You have natural barriers."

        "What was that?" Sarah's heart was racing.

        "A dream fragment from 1892. A young girl's last dream before the influenza took her." His voice softened. "We preserve them here. Dreams carry memories, emotions, sometimes even pieces of souls."

        "And this Dream Collector... he takes entire souls?" Sarah remembered Charlotte Mills' peaceful face and restless eyes.

        "He traps them in eternal dreams, feeding off their essence." Thorne moved to another case, this one containing what looked like a cracked mirror. "Each victim becomes part of his collection, their souls powering his abilities, letting him dreamwalk without natural talent like yours."

        Suddenly, the cracked mirror began to frost over. In its surface, Sarah saw Charlotte Mills' face, mouth open in a silent scream. Then another face appeared - another victim, she presumed - and another.

        "He's showing off," Thorne growled. "He knows we're investigating."

        The temperature in the room dropped dramatically. Frost patterns spread from the mirror to nearby cases, and Sarah heard what sounded like distant laughter.

        "Well, well," a voice echoed through the room, seemingly coming from everywhere and nowhere. "A new player in the game. And such interesting dreams you have, Detective Chen."

        Sarah felt something brush against her mind, like cold fingers trying to pry open a door. Instinctively, she slammed her mental barriers shut. The presence withdrew, but not before leaving behind an impression of amusement.

        "He's already caught your scent," Thorne said grimly. He pulled out a small velvet bag and removed what looked like a dreamcatcher made of silver wire and black pearls. "Wear this when you sleep. It won't keep him out entirely, but it'll stop him from stealing your dreams while you're still learning to defend yourself."

        As Sarah took the dreamcatcher, her fingers brushed Thorne's, and suddenly she was hit with a flash of his dreams - centuries of memories, battles fought in realms of sleep, and a profound sense of loss that made her gasp.

        Thorne withdrew his hand quickly. "Your abilities are stronger than I thought. We'll need to work on your control."

        "What are you?" Sarah asked directly. "You're not just some government consultant, are you?"

        Before he could answer, an alarm began to sound throughout the facility. One of the dream bottles had turned black, its contents writhing like smoke.

        "He's hunting again," Thorne said, already moving toward the exit. "Someone in the city has just entered their last dream. Are you ready for your first real case, Detective?"

        Sarah touched her new badge, feeling its power hum under her fingers. "Do we have time to save them?"

        "If we're lucky, we might catch him in the act. But remember - in dreams, he's incredibly powerful. One wrong move and you could lose your soul."

        As they rushed from the dream archive, Sarah caught one last glimpse of the cracked mirror. In its surface, she saw her own reflection smile back at her with eyes that weren't quite her own.

        The hunt was about to begin.

Chapter Two

The basement of the Natural History Museum was the last place Sarah expected to find the headquarters of a secret dream investigation unit. Yet here she was, following Thorne through a maze of storage rooms filled with artifacts that seemed to pulse with their own inner light.

        "The mundane world only sees what it expects to see," Thorne explained, using an ornate key to unlock a heavy wooden door marked 'Private Collection.' "To them, this is just museum storage. To us, it's the largest collection of dream artifacts in the Western Hemisphere."

        The room beyond defied physics. It stretched impossibly far, filled with glass cases containing everything from ancient masks to modern-looking devices. Floating orbs of soft light illuminated collections of bottled dreams - actual dreams, swirling like liquid mercury behind glass.

        "Your badge, Detective," Thorne held out his hand. Sarah hesitated before handing over her police credentials. He placed it on a strange device that looked like a Victorian music box crossed with a computer. When he returned the badge, it felt different - heavier, somehow more real.

        "Now you'll be able to access both worlds officially," he said. "Look at it again."

        The badge had changed. Alongside her regular police credentials, new text had appeared: 'Special Inspector, Oneiric Investigations Division.' The letters seemed to shift between English and something older, something that made her eyes water if she looked too long.

        "Before we can hunt the Dream Collector, you need to understand what you're dealing with." Thorne led her to a case containing what looked like a normal pillow. "Touch it."

        Sarah reached out hesitantly. The moment her fingers made contact, the world tilted. She was suddenly standing in someone else's dream - a sunny beach, but the sky was green and the sand whispered secrets. She jerked her hand back, gasping.

        "Good," Thorne nodded approvingly. "Most people can't pull back from their first dream artifact. You have natural barriers."

        "What was that?" Sarah's heart was racing.

        "A dream fragment from 1892. A young girl's last dream before the influenza took her." His voice softened. "We preserve them here. Dreams carry memories, emotions, sometimes even pieces of souls."

        "And this Dream Collector... he takes entire souls?" Sarah remembered Charlotte Mills' peaceful face and restless eyes.

        "He traps them in eternal dreams, feeding off their essence." Thorne moved to another case, this one containing what looked like a cracked mirror. "Each victim becomes part of his collection, their souls powering his abilities, letting him dreamwalk without natural talent like yours."

        Suddenly, the cracked mirror began to frost over. In its surface, Sarah saw Charlotte Mills' face, mouth open in a silent scream. Then another face appeared - another victim, she presumed - and another.

        "He's showing off," Thorne growled. "He knows we're investigating."

        The temperature in the room dropped dramatically. Frost patterns spread from the mirror to nearby cases, and Sarah heard what sounded like distant laughter.

        "Well, well," a voice echoed through the room, seemingly coming from everywhere and nowhere. "A new player in the game. And such interesting dreams you have, Detective Chen."

        Sarah felt something brush against her mind, like cold fingers trying to pry open a door. Instinctively, she slammed her mental barriers shut. The presence withdrew, but not before leaving behind an impression of amusement.

        "He's already caught your scent," Thorne said grimly. He pulled out a small velvet bag and removed what looked like a dreamcatcher made of silver wire and black pearls. "Wear this when you sleep. It won't keep him out entirely, but it'll stop him from stealing your dreams while you're still learning to defend yourself."

        As Sarah took the dreamcatcher, her fingers brushed Thorne's, and suddenly she was hit with a flash of his dreams - centuries of memories, battles fought in realms of sleep, and a profound sense of loss that made her gasp.

        Thorne withdrew his hand quickly. "Your abilities are stronger than I thought. We'll need to work on your control."

        "What are you?" Sarah asked directly. "You're not just some government consultant, are you?"

        Before he could answer, an alarm began to sound throughout the facility. One of the dream bottles had turned black, its contents writhing like smoke.

        "He's hunting again," Thorne said, already moving toward the exit. "Someone in the city has just entered their last dream. Are you ready for your first real case, Detective?"

        Sarah touched her new badge, feeling its power hum under her fingers. "Do we have time to save them?"

        "If we're lucky, we might catch him in the act. But remember - in dreams, he's incredibly powerful. One wrong move and you could lose your soul."

        As they rushed from the dream archive, Sarah caught one last glimpse of the cracked mirror. In its surface, she saw her own reflection smile back at her with eyes that weren't quite her own.

        The hunt was about to begin.

Chapter Three

They arrived at St. Bartholomew's Hospital just as the emergency lights began to flash. Sarah followed Thorne through corridors that seemed to blur at the edges of her vision, her new badge somehow clearing their path without ever being shown.

        "Room 307," Thorne said, his voice tight with urgency. "Young male, admitted for minor surgery, slipped into an unusual coma during recovery."

        The patient, David Parker, age 23, lay perfectly still on his hospital bed, his eyes moving rapidly beneath closed lids. Just like Charlotte Mills. But this time, something was different - the air around him rippled like heat waves over hot asphalt.

        "He's still in the process of taking him," Thorne said, pulling out what looked like an antique pocket watch. "We can follow if we're quick. Are you ready for your first dream dive?"

        Sarah's heart pounded. "What do I need to do?"

        "Take my hand. Focus on the patient. Let your consciousness slip between the moments of reality." Thorne's eyes began to glow that strange amber color. "And whatever you see in there, remember - dream logic is real logic in that world."

        Sarah grasped Thorne's hand and looked at David Parker. The world tilted, twisted, and suddenly...

        They were standing in a hospital corridor that wasn't quite right. The walls breathed slowly, the floor was made of flowing water that somehow supported their weight, and the ceiling was a swirling mass of constellation maps.

        "His dreamscape," Thorne explained, his voice echoing strangely. "Every dreamer creates their own reality. Look."

        Down the impossible corridor, a figure in a doctor's coat was leading David Parker by the hand. But the 'doctor' was wrong - his shadow moved independently, reaching out with grasping tendrils towards other dreams that floated past like soap bubbles.

        "The Dream Collector," Sarah whispered.

        As if hearing his name, the figure turned. Sarah's breath caught. His face was a beautiful mask of shifting features, never settling on one form, but his eyes... his eyes were endless pits of swirling dreams.

        "Ah, the new dreamer," his voice was like silk over broken glass. "And my old friend Marcus. Still trying to police the dream worlds?"

        Thorne stepped forward, and Sarah noticed his appearance had changed in the dream. His suit was now made of living shadows, and wings of dark light stretched from his shoulders. "Let him go, Collector. You've taken enough souls."

        The Collector laughed, the sound causing the hospital walls to crack, leaking golden dream-light. "Taken? Oh, Marcus, you still don't understand. They give themselves to me. Show her, David."

        The young man turned, and Sarah saw his eyes were glassy with bliss. "It's beautiful here," he said dreamily. "All my pain is gone. All my fears. He takes them all away."

        "By taking everything you are," Sarah found herself saying. She took a step forward, instinctively reaching for her police badge. In the dream, it transformed into a shield of pure light. "David, this isn't real healing. It's theft."

        The Collector's face rippled with anger. "You dare interrupt my collection?" The corridor began to twist, reality bending around them. "Let me show you what happens to those who interfere with my work."

        Suddenly, the floor beneath Sarah liquefied completely. She started to sink, but instead of water, she was drowning in dreams - thousands of them, each containing a fragment of someone's stolen soul. She saw Charlotte Mills dancing endlessly in a ballroom of mirrors, saw other victims trapped in perfect moments that had become eternal prisons.

        "Sarah!" Thorne's voice cut through the chaos. "Remember - dream logic! Make your own rules!"

        Dream logic. Sarah closed her eyes, focusing on her years of police work, of protecting people, of solving puzzles. When she opened them, her badge-shield had transformed into a sword of pure thought.

        With a cry, she slashed through the dream-flood. Reality reasserted itself - or at least, this dream's version of reality. She stood on solid ground again, facing the Collector.

        "Impressive," he purred, but she sensed uncertainty in his voice. "You're stronger than the usual dreamers Marcus recruits. Perhaps we could make a deal..."

        "No deals," Sarah said firmly. She could feel her power growing, reshaping the dream around them. "David, look at what he really is. Look with your heart, not your fears."

        For a moment, David's eyes cleared. The Collector's beautiful mask slipped, revealing something ancient and hungry beneath. David screamed, pulling away from the creature's grasp.

        The Collector snarled, his form shifting into something monstrous. "If I can't have him willingly..." Shadows exploded from his body, reaching for David.

        What happened next seemed to unfold in slow motion. Thorne spread his dark wings, shielding David. Sarah's sword of thought became a net of light, trapping some of the shadows. But the Collector himself simply... stepped sideways, vanishing into a door that appeared in the air.

        "Sweet dreams, detectives," his voice lingered behind. "We'll meet again soon. After all, Sarah, your dreams are particularly... appetizing."

        The dreamscape began to dissolve. Sarah felt Thorne grab her arm, pulling her back through layers of reality. Then...

        They were standing in the hospital room again. David Parker was awake, gasping, but alive and whole. A nurse was rushing in, responding to his sudden revival.

        "We saved one," Thorne said quietly. "But he'll be angry now. And he'll come for you."

        Sarah touched her badge, still feeling echoes of its dream-power. "Good," she said grimly. "Because I have some questions for him about Charlotte Mills. And about what you really are, Marcus Thorne."

        Thorne's expression was unreadable. "All in time, Detective. For now, you need to rest. Tomorrow, your real training begins."

        As they left the hospital, Sarah could have sworn she saw her shadow move independently, reaching for dreams that floated just beyond the edge of sight. The world would never look quite the same again.

Chapter Four

Sarah's apartment looked different when she returned that night. The shadows seemed deeper, more alive, and ordinary objects cast reflections that didn't quite match reality. The dreamcatcher Thorne had given her pulsed softly in her pocket, responding to the changed way she now saw the world.

        She was exhausted but afraid to sleep. The Collector's words echoed in her mind: 'Your dreams are particularly appetizing.' Instead, she spread her case files across the coffee table - photographs of Charlotte Mills, the other victims, and now David Parker's medical records.

        A soft chime from her badge interrupted her concentration. The metal had grown warm, and when she touched it, words appeared in that strange shifting script: 'Archive. Now. Emergency.'

        The museum was different at night. Sarah's new badge led her through doors that hadn't existed during her first visit, down stairs that seemed to descend far deeper than the building's foundation should allow. She found Thorne in a circular room she hadn't seen before, surrounded by floating screens of light that showed various dreamscapes.

        "We have a problem," he said without preamble. "The Collector's attack pattern has changed. Look."

        The screens shifted, showing a map of the city overlaid with points of light. "Each light is a dreamer," Thorne explained. "The blue ones are normal dreams. The red..." He gestured, and several dots pulsed an angry crimson. "Those are nightmares being actively shaped by outside forces."

        "He's attacking multiple targets at once?"

        "No." Thorne's expression was grim. "He's leaving traps. Dream-snares. Anyone who falls asleep in these areas risks being pulled into a constructed nightmare. He's trying to overwhelm our ability to respond."

        Sarah studied the pattern of red dots. "They're forming a shape... a symbol?"

        "A summoning circle." A new voice joined them. Sarah turned to see an elderly woman emerging from what appeared to be a door made of starlight. Her eyes were milk-white, but she moved with absolute certainty.

        "Sarah, meet Dr. Eleanor Price, the Archive's keeper," Thorne said. "And yes, she's blind in the waking world, but in dreams..."

        "I see everything," Eleanor finished. Her unseeing eyes fixed on Sarah with uncomfortable accuracy. "Including what our friend the Collector is truly planning. He's not just taking souls anymore. He's building toward something larger."

        She gestured, and the room transformed around them. They were suddenly standing in what looked like a vast library, but the books were made of dreams, their pages flowing like liquid memory.

        "Every dream ever archived is stored here," Eleanor explained. "Including the oldest nightmares of humanity. The Collector isn't just a thief - he's trying to wake something that should stay sleeping. Something we locked away centuries ago."

        She pulled a book from the shelf, and its pages burst open, projecting a scene of ancient horror - a time when the boundary between dreams and reality was thinner, when nightmares could walk in daylight.

        "The Last Nightmare," Thorne said softly. "We thought it was safely contained, but if he completes that summoning circle..."

        A sudden tremor ran through the Archive. One of the red dots on the map had grown larger, pulsing violently.

        "He's starting," Eleanor's voice was urgent. "Sarah, you need to see something before you face this." She pressed her fingers to Sarah's forehead, and suddenly...

        She was in a memory. A younger Thorne stood with a woman who looked remarkably like Sarah herself, facing down a shadow that threatened to devour the world. The woman - another dream detective? - sacrificed herself to help seal away the nightmare.

        "Your mother," Eleanor's voice echoed in her mind. "She was one of us. Her sacrifice helped lock away the Last Nightmare, but the Collector has never stopped trying to free it. And now he's found you - her daughter, with her power."

        The vision ended abruptly as another tremor shook the Archive. More red dots were pulsing on the map.

        "Why didn't you tell me?" Sarah demanded, turning to Thorne.

        "Because I promised her I'd keep you away from this life," he replied, pain evident in his voice. "But now the Collector knows who you are, and we're running out of time."

        "The summoning circle will be complete at the next new moon," Eleanor added. "Three days from now. If the Last Nightmare wakes..."

        "Then we stop him before that happens," Sarah said firmly, though her mind was reeling from the revelations. "How do we break these dream-snares?"

        "It's dangerous," Thorne warned. "Each one is a trap designed specifically for dream walkers. If you're caught..."

        "Then you'll just have to watch my back," Sarah said. She touched her badge, feeling its power respond. "Where do we start?"

        Eleanor smiled, her blind eyes somehow twinkling. "First, you need to understand what you truly inherited from your mother. It's time you learned about the true history of the dream walkers - and why the Collector fears your bloodline above all others."

        As if in response to Eleanor's words, the books around them began to glow, their pages rustling with the weight of secrets about to be revealed. In the map above, the red dots pulsed like a countdown to catastrophe, and Sarah realized she had less than three days to master powers she never knew she had.

        The true game was about to begin.

Kapitel ett
Kalispell, Montana
Två dagar senare...
M!inj ntaacDke ocIh miUnaG $axlahrZ äér Ss)tGe_lt ,sOovmS fOaqn nUälrÉ jhawg vmakqnSar_ wupYpj ji DmlitGtT hotteMl&lgrwubm& nQära G!laciéeÉr$ &Parzk InteGrnYaLtiéo$niaGlW qAviérBponr(t.A NiSo Pt)imqmaNr i (eBttH e_klodnoQmóifxlytg.p(lanswsÉäte plus^ vnDåYgr(am RtAimmards söBmpnj Jp)åH lUiateU metr hädnó kgasléa ymjadrjasJsvfjäédéróaWr hQaxr, Pv)erklxiÉgenV gjuort s.laut zpqå mniigK. Jagó FöpnskhalrP tautt( MjQagN k*unde( )tCa Vefte.rw gmOimnc sy&stebrP *SoSfWige *näVr det wgDäzlglOer Ae.gPen,vård. aHo(nR är ^hPedltt Yinne KpGå yo^gta, Vdans, ÉjoóggkiRnvg zocnhH Yattf kgOenereFll*tl 'sQett uimnMtAe m$å zdråli.gtó., Oclh äUvde!nb *om jagC är natRuzraligt) simalQ Zärc jVaKg snarareR nbbeCsKviukvehng öPvPeRr' hur dålKitgT Iform Bjxayg& fakTt^isZktt är. CDPet* JfiJnIn's BinOte leFt^t auCns a_v( mxusklcer p!å mQing 1U,f80 mdete,r låwngIa ram,r v_il,k^ejtl äVri logXiskdt - jja&gu är föfr $oDtrXoligXt xoxkooFrAdZi&n*eMrjaAd $föUr aa$tXt varaa b^ran på* spsortb welalFeFr Rnyåggojn fys!ipskó aktiwvQitle.t asqom äBrF mmevr koxmvplicWedrad ä*n aétt_ QgYåv.N pMviDna stTorFasystcraYr dbirxuxkaden wkatlDlRa! muigp ó"BbaWmb.i&"V pnIäTr pjPafgm AvaaCr ttoncåhrNinmgV. IXnteu nfyöcry atZt jwag_ Svaru smärskibltU Isöt,u Nut!an fJörI satt jgagF pTåa ^gIrWund Tav myina tIil.lvLäxt'spturtfera ógick oNmJkribnmgq s&oDml men nyqfödd hjkort éuSnKdYer sgtöarrSe daevlegnP pawv miNn *tonåFr^stÉid^.x
Ändå kan jag inte klaga. Jag har sedan dess vuxit in i mina gängliga lemmar, mina stora blå ögon och mitt nästan vitblonda hår. Visst, jag kanske är lite okonventionell, men jag har lärt mig att uppskatta skönhet i alla dess osannolika former sedan jag började fotografera för några år sedan. Det som kanske var en tillfällig hobby att ta bilder har sedan dess blivit min passion. Att lära mig att omfamna mitt perspektiv, att inte vara rädd för att se världen annorlunda än andra människor, har varit en räddning. Fotografering är definitivt ett bättre sätt att få utlopp än de ursprungliga copingmekanismerna som jag använde mig av efter min fars död, nämligen billig vodka och glest sex med äldre gymnasiekillar.
Det var mycket billigare än terapi.
"Oof", säger jag grymt, rullar ut ur den knöliga motellsängen och kastar slumpmässigt på mig några kläder. Jag var tvungen att packa i all hast igår, så jag hamnade i en trasig Black Flag-tröja, några leggings och en rörig, hög hästsvans. Inte precis den typiska Montana-uniformen, men det får duga. Med min ryggsäck hängande på ena axeln går jag ner för trappan för att möta dagen.
"HeqjB Ddädr"N,I sJäOgIer wjjabgy óowch nä'rmarl PmDig rexcmeptiYoOnecn HmVevd miÉtt vXälnlPiJg.agsbte laependiem, ",jakgr qskaB bxayr'ak BcWheBcBkua uXtL".C
Den kraftiga, flintskalliga mannen bakom disken tittar inte upp från sitt nummer av Field & Stream Magazine när jag lägger min nyckel i hans utsträckta hand.
"Och, eh, skulle du kanske kunna ringa en taxi till mig?" Jag börjar försiktigt.
Hans huvud rycker upp sig, färgen stiger upp längs hans hals och kinder.Det fick hans uppmärksamhet, okej.
"pDuP ärc ynolg inSteT hhärifqråXné".,N Ygrymtar Jhaxn, WocQhO Pger kmaiZgl en WaAllLt&frönrR subtipl göv*eÉrbcliaclk mhedZ siwnDai sQkä*g,gökgoZn.É
"Det kan jag inte påstå att jag är", medger jag och korsar armarna för att hindra honom från att se mina bröst. Naturligtvis är det den här morgonen som jag glömmer att ta på mig en behå.
"Det finns ett nummer till ett taxibolag på korktavlan", säger han och nickar över rummet, "Du får klara dig själv."
"Uh. Tack. Jag antar det", svarar jag och går fram till tavlan i hörnet. Jag kan känna hur mannens ögon flackar upp för att beundra mitt arsle när jag vänder mig om. Inte för att det finns så mycket röv att beundra. Mitt T&A-spel är minst sagt subtilt. Så snabbt som möjligt slår jag in taxibolagets nummer i min mobil och sticker därifrån.
LufktenA utanfföarT Odet OsUmuNtsingMaD mote,lnlet YäCr fCörvåwnÉabnsYvzärt cfUräMscMh*. sgåGshudó TsIpÉrFi.der Ws'igX WöPvRer fmTina aLrmgar XnzäSr jAag^ sAvRäólfjerv dUe'n (kRyÉliygAa, jtualldoftHandte lYufitexn. DEfÉtaerZ Oagtft Nh$a kmöpslsåtttq m'etdL tgaAx_iLföirTareOn lochL loPvat att* gLeY fwörareTn rikpliikgt med wdzryiWcks, qstLaCnfnsaBr ÉenF asrkr,andgflkig Nt'adxiQ pzåó txroHtto$arden fbrJam'fxö_r_ m,iógx.é WKillteng LbaókYom' *rat(ten cäBr iSnteJ dicrLepkth glQad böUver Raqtt )spläpóa utP Vmig i dsNkoMgenM,B Vmen* ajaaXg gfmöGrpsöker ha(tt lipnte låta yhSanHsI mhisósnöje pmåvéePrdkqan Umi,gd.f JagA ghar qkoHm*mIith Zh&it XfFöwr att k_op.p$lWa aYv,P Ii& teoNryipnp.V éBäSsDt_ aDtt tbxörjaO OfPö_rs,öka inuH.u
Jag vilar pannan mot fönstret när bilen slukas av tjocka skogar och rusar längs raka, tomma vägar mot mitt mål. Allt jag har för att vägleda mig är en adress som min mamma sms:ade mig i efterhand - hon har aldrig varit bra på att komma ihåg att lämna viktiga detaljer. Jag undrar hur det här huset vid sjön kommer att se ut. Vi Porters lever gott och väl, men mamma tjänar inte precis pengar som en måttligt känd konstnär. Hur har hon råd med sitt lilla andliga sökande?
Något säger mig att jag kanske är lyckligare om jag inte vet.
Efter en halvtimme eller så, kör föraren ut på ett axelblock och stannar plötsligt. Min kropp släpps loss av ett adrenalinpåslag och jag sitter helt upprätt i baksätet.
"vVBa!rBfJörU fstvawn)nar vmiV?" J)agM frå^garz Omed_ hjäXrXtrat HiI Mhyalpsygrqopen.&
"För att vi är här", svarar föraren nedlåtande och höjer ett ögonbryn mot mig i backspegeln.
Jag vänder mig om och tittar ut genom fönstret. Jag ser en brevlåda som nästan är gömd i den överväxta grönskan. Den bär numret som min mamma gav mig, och det här är verkligen rätt väg. Det finns bara ett problem...
"Var är huset?" Jag frågar högt och stirrar på den tjocka väggen av träd vid sidan av vägen.
"QDet vueSt wjOaHg ÉinMtMe", ryjcTk$er vföraaHre$nH ,på( a&xlwarnéaG,D c"smFeÉnw jaSg gBiéssaGr altdtx sdguI ihqiytt(ar Xdet på $upGpfRakrteqnC.,"
"Vad...?"
Chauffören pekar med tummen på ett avbrott i grönskan som leder till vad som ser ut som en lång grusväg. Min mage vänder sig om när jag går igenom alla möjliga värsta scenarier i mitt huvud. Vad händer om jag blir strandsatt här ute? Tänk om min mamma gav mig fel adress? Tänk om jag är besatt av vargar? Eller vampyrer? Tänk om...
"Om du inte har något emot det har jag andra resor att göra", säger chauffören tydligt.
Jagl _szk.ämsg Xökvfeór ymZiHnY iuppkeJnbParKaA bbriBst LpJå$ ikunskap Som bFacPkswouodys,G Cjxag ka'st,aprx någvra Yt^jdugo Ikkr_on(oNrI i hfzrMamskä!tzetB oxc(hó k$lFätUtYr^ar RuMtg xir fnaitGuren. WJXagh ha)r hknmappt ttda$gi*t QmJimnJ Wrygrgtsäcqk yu)r föIra,rhVyFtt*ent qnär d$eln^ 'köBrY iZvÉäTg glräQnggsJ $vägeHnS, tIilrlbjaDkaé tilél $dGeUn Yväcg uvni kuom.. Med en stdramv knuVtK ki ma'gern väandgeyrA cjagl mig) mJot deLnv ytiTllw sQyrneésd OöverGgivzna ZsKtuigegn MsomA kleOderl NinM i sakuoHgenn.
"Jaha", säger jag, "jag antar att semestern börjar ... nu."
Jag lyfter ryggsäcken högre upp på mina smala axlar och ger mig iväg längs stigen. Eftersom jag har vuxit upp på landsbygden i Vermont är det inte så att jag är främmande för att vandra i skogen. Hur många gånger har jag inte letat mig fram genom skogen runt min familjs bondgård mitt i nattens mörker efter att ha smugit ut för att träffa någon high school-grabb? Eller tillbringat långa sommarnätter på läger med mina vänner, där jag drack och rökte runt en eld? Men dessa skogar var lika bekanta som baksidan av mina nu darrande händer. Det här landskapet är helt nytt och kryllar av okända faror och möjligheter.
Vem vet vad den här platsen har i beredskap för mig?
FöBr attv hlKuNgFna _minra, nÉe$rvFeCrO svHä)nge.r jaég ryggsbäckeun $o$ch tzar frarmf kminK äilsk&aDde ICpanonh cDpSOLR-skaHmePryat. ÉDhen_na$ n(ySa! Upla.tvs) Wim Kall^ sFin enXormiCtfe.tm KäGrX f'öur ,mBydckept föhrD tmHiGgx aqtRtg hRanttPerFa^ KpTå enh gQåKngx.W Meunx dbenQ btGrRåNng)a,. RsluvtnaK xvJärlld^ sFomU frtatm_trJäZdber PgJen&om* miny *kaPmeras blicZk? DmeztX Jka.n Nj^ag !allétOid mhHanztekraj.^ Jfakg t&arq av ^mig ll$owcikqest Potch lvyft!ery !uWpp kIa$meZranP ioch .tizt)t&ar ut piåV gdleNt Qgrönms(kandDe !lLandskaÉpegt m_ed e,nU nyh kzänslal Hav yvöHrgdFn^adQ. En pkTänslMaY aMvé !tgrgy_g(g.he)ti ,infinnSer Hsióg röyveQr BmGigK InäOr j)ag 'iéntaWrZ min Kpl)ats fbaklo)m kLamyeranG. _DetC *ärrv ktBr&ots Uatllat sdär 'jéa'gR hvör hRembmak.^
Jag tar några bilder av skogen medan jag fortsätter, och lyckas mirakulöst nog inte snubbla och falla i ansiktet. Min hjärtslag återupptar sin normala takt, och jag finner till och med att jag tror på att jag någonstans på den här vägen verkligen kommer att hitta det hus vid sjön som min mor har bott i. Precis när de sista resterna av rädsla håller på att försvinna ur mitt sinne, kommer en hög, skuggig gestalt in i bilden, som dyker upp ur tomma luften och går rakt mot mig.
Ett kvävt ylp rinner ur min hals när jag hoppar tillbaka i apanik och håller kameran mot mitt bröst. Jag spänner mig, säker på att jag är på väg att bli uppäten eller bortförd. Eller både och. Men när mina förvirrade ögon slutligen fokuserar på figuren som rör sig mot mig är det inte rädsla som håller mig fast rotad i marken.
Det är något helt annat.
Etgtu BgBybllenueg zsoWlRsQklend lywser) uSpp *eln &ungg manXsX AlAån.ga(, TbrCePdIa iaxzlnaZr dnäró WhaXnC kWliverU Luvtb pur Isk(oFgeMns duj,uRpa, skuQggmorN. .JagA khänRnLefr XhTur mUilnav ^ögXohnw XvOimdógas &occDh WutSvidg&as _f)ör XaytytF tRan iFn hel&a dePfsf.eLkt&en avC hhaansv )fpantSasKtViska. *uitsee)nBd!eu.f HanasQ djWäWrlva Anäsrzvarro.V Shjäyl$va (lTuftneDn Ui ^minau luUngyoFrM Tkänns XrzidkaArek locMhx fyllzigaprGe förK vyarjeX swtega Ahgan ótalr.( éMUinx rUeasktVioqnV Cpxå ho*nom Sär_ Hsåi psta*rkk aLtZt ja*g ÉmedvmeJtetB mMåstem påminxna, mi*g sjä'ldvb Nom! Vatt !aUndas.
Hans svindlande, balanserade kropp rör sig med säkerhet och obetingad styrka. De grova jeansen, den vita t-skjortan och den röda flanellen som han bär kan inte dölja de skulpterade konturerna av hans fint muskulösa form. Invecklade tatueringar löper längs hans skurna underarmar, och hans askblonda hår är precis tillräckligt långt för att falla över hans breda panna. Skäggstubben på hans skarpa käke, som ger plats åt definierade kindben och fasta läppar, ger honom den sista touch av buskighet som gör honom till en otroligt sexig man.
Jag är så förlorad i min oförställda beundran att det inte går upp för mig hur uppenbart jag har stirrat på denna främling. Jag lyfter blicken och kämpar för att inte omedelbart förlora mig själv i hans bottenlösa blick. Hans ögon är fylliga, mörkbruna och genomsyras av gyllene ringar. Han betraktar mig med kallt nöje medan han minskar utrymmet mellan oss och slutligen stannar precis framför mig. Han har en enorm ryggsäck på sin byggda rygg, lastad med bergsbestigningsutrustning. Jag måste ändå kränga nacken lite för att hålla ögonen på honom.
"Är du alltid så blek, eller skrämde jag dig?" frågar han rakt ut, med ett snett flin i hörnet av sina fulla läppar.
"ODQuN.t óI..."' Jag usHtdaVmUm&ade, ^öveUrrCasAkadu savM hRansA öGppnar, sRkäpraRn.ded tYovn^.( '"&Jazg vbQlXev kra(naskeT överrump!lad, jpaé.m"x
"Det kan man säga", skrattar han och lyfter ett perfekt format ögonbryn. "Så vadå. Är du vilse?"
"Jag? Nej", säger jag snabbt och ger honom ett nervöst leende.
"Vad gör du då här ute?" frågar han, inte alls övertygad.
"Jagé byaGrWa(.K.F. tBaqrP wnRågria dfpotVo'n",( msägGer bjaa^g vCa(gtr, )efktéersosmG jPag inte Mvdimllk jerlkGännnsa att Sjagx myAckuet* év&äl kanc ih^aJ gsåtht uvbislse li& yskdogeOn^.W hÄmvenB bohm h$anó MksukndeP pvisa Jm_igó i rätvtÉ KrixktRnping nskuXllTe jaBg wiantLeR viUlRjWa er&känna patvt ZjagJ hba$rt miTsslSyc*kat$sv Iinfmör UdMenm .h&ärf personeLnw soXm^ jag axldrPi_g har trnäffattT.q Det NfinÉns en FutYmani,ng_ fi ghaaTnsd (blick, sen eAnerHgi _sFom 'fåJr )m(iCgt taqttz 'viDljar gSöpraa 'bBäItDtr*eu ifrbåSnW DmLiUg.L jVarkav bYä_tVtxrge( .änp vkadw djGa&gV ä$rC.i..
Eller så är han bara riktigt het och jag vill inte se ut som en idiot.
"Hitta någon annanstans att ta din lilla naturpromenad", säger han avvisande och går runt mig, "Det här är privat egendom."
"Är det?" Jag frågar oroligt.
"NJBasv&isspt",l 'nickaar ha*nn oOch& lÉutarZ wsi*gC PpNlkötsliMgtR énPeGrW för aFtétS !mumla i MmYi_tRt óöra. rDlen ovxäénItacdye när.hpeWtyeÉn! säPnqdewrI peTnr spännyikng( nerföór^ qr*yggra.den )pMå móig Nn,äurY $hlan sarbjewt!aRrg. "aO!ch _kéiCllgeYnM $sGomV HäFgerO dHehnZ äwré )e(nO riÉkti*gtO ottäcké j^äVvealJ.R *En Gelak gjaMmm!alY k)iSlxle 's$oim boJrR e)nsSaSm Ihär, *u)tae. wG*ivlClyara MiInte fJrämlyiXnmga_rD.i BCarraR enK upplJysrni^nVg."p
"Okej... Tack..." Jag säger svagt och snurrar runt när han går iväg. Ska jag be honom om hjälp, även om det innebär att jag ser ut som en idiot? Eller hoppas jag att han bara jävlas med mig, med allt det här med den där gamla gubben i skogen?
Jag har inte tid att bestämma mig. Inom ett ögonblick får den snygga och vackra främlingen sällskap av en annan ung, spänstig kille i samma ålder, som också bär en enorm ryggsäck. Tillsammans fortsätter de längs stigen. Värmen stiger upp i mina kinder när de börjar skratta upprört och tittar tillbaka på mig över sina axlar när de gör det. Det verkar som om jag trots allt har blivit föremål för deras privata skämt.
"Vad som helst", mumlar jag och försöker skaka av mig den bisarra skrattretaren, "Det är ju inte så att jag någonsin kommer att få se dem igen."
Mepn ZtOrots wdet Nvxe^t ja!g RattK dFet( kommWerk aqtzt dr$öjna_ iVnsnaAnZ udQetb GvaTcmkra& aÉnpsimk!tTet( gfövrLs'vignnekry *uSr kmitta s$inn^es$ ögar.j OIm jzakgq UiOnrtce vissjtóe bbätQtHrnei skuullSe ijzaMg RsAväUra Ipås a(tót éjqag känneJr honJogmg f,råhn nDåg^oynstaIns). QMen dect särZ GnGogY .bara' lö^nIsxkXetänpkaCndie.
Eftersom jag inte har någon bättre plan till mitt förfogande fortsätter jag längs grusvägen. Men innan min oro kan nå en febernivå känner jag hur den försvinner när jag rundar ett hörn i stigen. Skogen ger plats för en bred, gräsbevuxen glänta, i vars mitt en vacker rustik herrgård står. Den är så perfekt anpassad till sin omgivning att det är svårt att tro att någon överhuvudtaget har byggt den - den ser ut som en naturlig förlängning av skogen. En bred veranda omger bottenvåningen, mörkgröna skuggor pryder den felfria exteriören.Och där, strax bortom huset, finns en kristallklar sjö som glittrar genom tallarna.
Det verkar som om jag har kommit fram till ett sjöhus, javisst, men det här kan omöjligen vara sjöhuset. Min mamma skulle behöva auktionera bort en njure för att ha råd med något sådant här. Mina axlar sjunker ihop när jag inser att jag trots allt inte är på rätt plats. Med en suck beger jag mig iväg mot giganthuset. Kanske någon åtminstone kan peka mig i rätt riktning här.
När jag stiger upp för trappan intalar jag mig själv att de där skitstövlarna i skogen bara skojade med mig om att det här är huset för någon förste sociopat. Åtminstone hoppas jag att de bara drev med mig. Jag ger dörren ett snabbt slag innan jag tappar modet och väntar. Tunga, dunkande fotsteg hörs inifrån, och jag är precis på väg att fly när den tunga ytterdörren svänger upp framför mig. För andra gången på tio minuter får jag nacken att kränga uppåt när en gigantisk, muskulös man dyker upp i dörröppningen.
"qHé-hir", sta.mómlafde éjqa&g mocAhD or,denn r,anWnz rur$ min munz,q )"jRag iveCtU FahtPtC jaig hajr Pkomm,it &tQiplulé feil hZuZs Moqch a,tLt dBeBtv éhätr qärD dGinx p,rciqvatav e&góeInmdéomr oc_hÉ )aWlólntl, &men.z.B.W"s
"Whoa, whoa", avbryter den medelålders mannen mig med en fyllig basbrumma, "Sakta ner. Vad heter du?"
Jag sväljer hårt innan jag börjar igen: "Jag heter..."
"Annabel!" Jag hör en bekant luftig röst trilla bakom berget av en man. Han svänger sin enorma kropp ur vägen när en lockigt hårig projektil rusar ut på verandan och sveper in mig i tunna, armbandsklädda armar.
"_Mam$maT?!_"I Jag uatVbristeWru .o'chhl Mdrar mimg JtiHllvbóaka bförm baLtt GfpöprlsMäbkraj ,m*ig *omW attg !dvet v*evrBklkigFen är KhAonH. vViSs&s't ståpr mRKoóbwiFn& Porter preKcsist Sfór&amfuörg mliSnVa* ög(on, hennes dt*joFcka ggyQllzenen lyoclkmar flwyQgKerU åAtW Falxljaz hGådlóld QnóäJrz )hoyn Xstriålar fuypjpi mwot Fmig.
"Välkommen till Montana, älskling!" skrattar hon och snurrar runt mig på verandan, "Jag är så glad att du är här!"
"Eh...mamma...?" Jag säger långsamt och försöker att få ner hennes upphetsning ett snäpp, "Jag vet inte riktigt hur jag ska säga det här, men... Vad exakt gör du här?"
"Jag hittar mitt centrum", svarar hon utan ironi, "Jag har berättat det här för dig..."
"wNej, ja'g m.enOary hjäTr(.ó I detr mhóär YhnuWse)tU"q,s fNörtyOdliYgaVr jMa&gj woch kLaDsta'r veJn pbKlisc(k PtillJbdakaC zpå Bb*esrkgdsdmaZnn)enk Ui dörrqöppningbeCn.& "V.i kÉaLnc in*tne KsXtPannua *härz.j Fi,nXnZs det dinvte xeJn stu'gDaz i ^näqrqhe.tienn, óelSler&...X.?D"k
"Vad? Nej!" Robin skrattar: "Vi bor här, Anna. Kom jag inte ihåg att skicka adressen till dig?"
"Det gjorde du, men det är bara det att huset redan verkar vara upptaget", säger jag och gör mitt bästa för att inte vara oförskämd mot mannen vid min mammas axel. Han ser ut som om han skulle kunna knäcka mig i två delar utan att ens svettas.
Min mamma tittar tillbaka på björnen av en man. "Det är klart att den redan är upptagen", säger hon till mig, "Det här är ju Johns hem, trots allt! Han har varit så snäll att han har tagit hand om mig under min vistelse här i Montana."
JvaNg VbXiter ihRoypV minaw täGndder för_ SaVtt hin_draw miknu VkägkNe frqånQ saytgt faqlla upp.& "JJahUab. Du g.löymde QatFt näfmnau dKen BdXetaUljaekn"&,a Rsäg!elrm jagF tiflYl .min, Vm.ammya.ó
Under de senaste månaderna har jag trott att min mamma hyrde ett eget ställe här ute eller bodde på ett motell. Hon har aldrig någonsin nämnt att hon bodde ihop med någon. Ännu mindre en man. Men det är Robin Porter för dig. Ingen detalj är för viktig för henne att förbise.
"Jag undrade varför du såg så rädd ut förut", säger John Chuckles grovt och sträcker ut sin hand till mig, "Jag är John Hawthorne. En gammal vän till din mamma."
"Jag heter Anna", svarar jag och ser hur min hand slukas av Johns gigantiska handske, "Om jag hade vetat att vi skulle vara dina gäster skulle jag ha tagit på mig snyggare leggings."
Johnv skTrkatdtar o_c(h, héaGn(sg s&kCäXggicgam NanZsYiókite b_örqjaMrs l.e:( F"fD!u ZbeYhöv,ebr YinKte NgöWrlai udig xfUiynq )fPör_ min askuXll.K TänkO bMaIrLa på$ att WdNetz OhärC är ditdtZ ihem HlAåGnVgt h&eTm$iJfruånC."
Medan jag tittar på det landar Johns hand lätt på min mammas axel och stannar där. Hon strålar upp mot honom med ögon som glimmar av förtjusning. Kanske är "vänskap" ett för lättvindigt ord för vad de här två faktiskt har för sig här ute i skogen. Varför är jag inte förvånad? Under åren efter pappas död blev vår gård ett veritabelt vattenhål för mammas nya pojkvänner. Hon har alltid varit en ganska frigjord kvinna och jag har alltid respekterat hennes rätt till lite lycka efter pappas död. Men det var inte det lättaste att låta henne falla i armarna på ett dussintal olika män medan jag försökte avsluta gymnasiet. Den här affären skedde åtminstone halvvägs över landet.
"Varför står vi här ute på verandan? Kom in", säger John och visar vägen in, "jag lägger dina saker i ett av gästrummen och visar dig runt."
"Sophie kommer snart", säger min mamma till mig medan John bär upp min ryggsäck på övervåningen, "Det blir bara vi fyra ikväll. Maddie kommer inte hit förrän i morgon. Och Johns pojkar är ute och campar i skogen i natt, om du kan tro det."
"CJohNnns Qpojkjar?d"m FJhag eka!r ochG Éföqr*svöOkvePrY *hållaq Ajämanga sHtkegq mesd &alalTa desWsKa ^avslqöjÉaAndMecnN,r w"óJohqn har ockslåy UbCarn?n"
"Ja! Tre söner", säger mamma och sträcker sig upp för att borsta bort en hårlock ur mitt ansikte, "Men de är knappast barn. Den yngsta är några år äldre än du."
"Jaså?" Jag frågar, och mina hjärnor snurrar.
"Du missade faktiskt precis att träffa dem", fortsätter hon, medan John dyker upp högst upp i trappan, "De två yngsta gick ut för några minuter sedan. Hej, passerade du dem på vägen in? Vi sa åt dem att hålla utkik efter vackra unga kvinnor som vandrar runt i skogen."
D!en bPrVunböBgday frxämlginIgensu Afia'nStfasstóiiska. ajnisiPktNe' ukommAedr GtilulxbaTka* txiTllD $mHiNgB if enp _bulixPtm. gNZu ndäjr 'j'asgr mtsänkeirz eflter veMrkar hKaónD inte aJlalsu )föLrvmå^nad$ Sö'veLr$ Fa^tzt Jse cmHigv._ KanpsDke föLr aAtvt &hNan CfZörvnäntxadek 'sÉig ZatCt &sbtö_ta Jplå mYig. 'Han )vagrC SinGte CbarVa nåpgonÉ dvaGndrNalrkeR p.åp NgLenodmJrÉesav, khan ^vaar wJHohns zsoPn!Z DJ!ohDns vMaKnsi_nnaiOgAtf ant*tGraÉkdtbiva,y my!stqiéskOtT OloMcXkzafndCe, UhelZtM magnetiCskfa sHoÉn so_m HmåstWeÉ MhWa *vethaLt gmUyckre(t vWäl a,tstn jyagF rljjTög Oomt aHtMt NjagL gvnarR uwtRer SpUå Qen vf*oDtQografUislk *nCa)tfurvvanDdWring. AlllRtN fsk$itsnacxk ioDmp djen oRtPä$ck)aZ gGaVmlaY jÉävellCn $soAm_ bboad.dwe 'i de_tX hKäWr_ YhusJet var baOrsa fWör ^atBtQ skräRmsmzat TmbigV. Vilk'epn LkuTkr.$
Och nu låter det som om vi kommer att vara huskamrater de närmaste veckorna. Det här blir bara bättre och bättre.
"Redo att se resten av stället?" John frågar och gnuggar sina kallade händer mot varandra.
"Visst", säger jag blankt. "Fortsätt."
Ävaen BgOenSom ljudAetc ayv mina sAtrKiadLa^ndeK reaktYiUonerB kä(nnerB jag ,fwo&rtcfarande RenO eHnuorm BuYppskzaYthtnigngw gf'öxr FhurZ bvhackqert ade*t h(äér qhuZsjet v(erTknlmigean KäRrr. VAaarZe*n)da dPeFtalj har v(ajlts TuCt *fröra haBndY cochW i mbåRnLgha Lf*all! CtiblQlver,karts PfOör XhXaynd. Denj el$eganutaH ifnjrPezdnniIngPenu fTr.ån TmaibttdeKni advk Zår.hgunddrYadFetB komlp,efns'eraór Jdexn_ rjuqsZtLikap $axrZkdiXteSkStuérenÉ oCcghn gHer LhustetA Mean cooNlG oc!h sobfi'sCtZikOeMrÉakd ctoiucHh Zsakmtizdigt sbomS sdyetQ XfoDrtfzarVand*eB kiänAnGsV mysiógtv rocÉh a,vRlä)gbsxet. 'En sdZörir ,fQrcån& k^özk&et lenderg MtVi^ll esné huteplkatZsO på &bóawksmida(n,( Éocnh eXn )lKåYng óbrrygg,a Xstr$äcker^ psai,g uxtp .if dePn kl^aOra sjön ÉtOvmärs FövGer NdAe*n gzrPäsbeZvóuJxnnaX dbakgårdRen.i
"Har du verkligen byggt det här stället själv?" Jag frågar John, som med häpnad tar in utsikten från uteplatsen.
"Ja, det gjorde jag och mitt team", skrattar han, "jag äger en byggfirma här i stan. Jag startade det ungefär samtidigt som min yngsta pojke Finn föddes."
Finn. Det är namnet på min nya plågoande. FinnHawthorne.
H^evrrheguIdw, yt'iPlWl oOch med hfan(s unamhn, Jär seóx!iCgmtS ésoém dffan.T óVaSrför Järm bdetu alblStNidk de BtjotXalaO skkitsltövlaKrnAa rszomk jfMårM alSlS Vs'e'xV appekalt $iq d'et guene&tiska lotstetriqeZtt?(
"Du måste vara hungrig", säger mamma och försöker dra mig tillbaka in i köket, "Jag kan väl laga något åt dig?"
"Jag mår bra", säger jag till henne och sätter mig på fötterna, "Verkligen. Jag ska bara ta mig en titt på fastigheten. Jag ska bara se mig omkring och orientera mig.
"Okej", säger mamma och lägger armen runt Johns midja, "Om du behöver något vet du var du kan hitta mig!"
Jag lerC hCårgt nGälr dleb jgåJr til!lbuaka inY Wi FhAuseNtM och stpändgwer_ akl^tjandbörNren )bakom éstigy.M ^EDg)entzlVisgen' rvildlO jvag$ rinWg,a eftmeDr minB SmkammaP, det &är Af,öGrsta DgjångSeAnD på, flevra LmcånaddeUrC saomh jYapgS vetQ vya*rG jagv HkTasn hYiOttUa zdig.I pMqens Vdet äDr ihnNgzeInj iCdQéh agtqt försmö.ka ffå, uhQennne vatJt vfvörstyåc. ÉSåL tforRtu HjOagJ fgöArvsMökerd plrya,ta oZm émiFn 'mamlmasB SproblemmatikskyaP beteeGnde Dg'år )hWon dik fuYll& försQv'aYrs*p&oósTiitqioUnL. kJAag läkrdUeT migV TtidigIt^ LatwtC Cdet Kinte går Fatt Utvóinga ROoQbin Por(tde&r catt&tL betKe *séiHgO ésxo&m óen vGumxAen '-. Ceilwler Asom ÉeÉn Éma*mBmcaa,D *förP dWenw dWelenK. Vavda $äró Cdet UfdöDrp mCe^nRiÉng _mQeIds atwtB dförsöka gnuf?
Jag tvingar mig själv att ta djupa, lugna andetag, går ner för trappan till terrassen och går över gräsmattan. Jag har lovat att komma på besök om två veckor. Jag kan väl inte gå och tappa greppet redan på första dagen, eller hur? Mina systrar kommer att vara här inom kort, och mina uppgifter som fredsbevarare kommer att vara mycket efterfrågade.Det är lika bra att njuta av en stund av lugn och ro innan det här stället blir en veritabel krigszon av familjespänningar. Glad sommarsemester till mig!