Männen framför mig

Chapter One

The body lay in perfect repose on the Victorian fainting couch, looking more like a sleeping beauty than a victim. Detective Sarah Chen had seen enough death in her ten years with the Metropolitan Police's Special Cases Unit to know that natural death never looked this peaceful. Something was very, very wrong.

        'No signs of struggle, no marks on the body, and yet...' She leaned closer, studying the victim's face. Charlotte Mills, aged 28, was found by her roommate this morning, apparently having passed away in her sleep. Her expression was serene, almost blissful, but her eyes - those were what caught Sarah's attention. Behind the closed lids, her eyes were moving rapidly, as if still deep in REM sleep.

        "You see it too, don't you?" The voice came from behind her, rich and cultured with a slight Irish lilt. "She's still dreaming."

        Sarah turned to find a tall man in an impeccably tailored charcoal suit standing in the doorway. He hadn't been there a moment ago, she was certain of it. His dark hair was streaked with silver at the temples, and his eyes were an unusual shade of amber that seemed to shift color in the light.

        "This is a closed crime scene," she said firmly, her hand instinctively moving toward her weapon. "How did you get in here?"

        He smiled, but it didn't reach those strange eyes. "Dr. Marcus Thorne," he said, pulling out a card that somehow both looked official and seemed to shimmer slightly. "I'm a consulting specialist with the Department's new Oneiric Phenomena Division."

        "The what division?" Sarah frowned, taking the card. The moment her fingers touched it, she felt a slight electric tingle, and the letters seemed to rearrange themselves before her eyes.

        "Dreams, Detective Chen. We investigate crimes involving dreams." He moved into the room with fluid grace, his attention fixed on the victim. "And this is the third one this month."

        Sarah's mind raced. There had been two other deaths recently - both young women, both found peacefully dead in their sleep. She'd seen the reports but hadn't made the connection until now. "How do you know about those cases?"

        "Because I've been tracking the killer for quite some time." Thorne knelt beside the body, his eyes now definitely more gold than amber. "He's what we call a Dream Collector - someone who has learned to enter and steal dreams. But this one has developed a taste for more than just dreams. He's taking souls."

        Under normal circumstances, Sarah would have dismissed such talk as nonsense. But there was something about the scene, about the victim's still-moving eyes, about Thorne himself, that made the impossible seem suddenly plausible.

        "If you're tracking him," she said carefully, "why haven't you caught him?"

        Thorne's expression darkened. "Because he only appears in dreams. The physical world is my domain, but his... his is the realm of sleep. To catch him, we need someone who can walk between both worlds." He turned those unsettling eyes on her. "Someone like you."

        "Me?" Sarah almost laughed, but the sound died in her throat as memories she'd long suppressed began to surface. The dreams that felt too real, the nights she'd awakened to find objects moved in her room, the way she sometimes knew things she couldn't possibly know...

        "You've always known you were different, haven't you, Detective?" Thorne's voice was gentle now. "The dreams that come true, the hunches that turn out to be right, the way you can sometimes see how people died just by touching objects they owned..."

        Sarah took an involuntary step back. "How do you know about that?"

        "Because I've been looking for someone like you. A Natural - someone born with the ability to cross the threshold between waking and dreaming." He gestured to the victim. "Charlotte here won't be his last. There will be others, and their souls will remain trapped in an eternal dream unless we stop him."

        Just then, the victim's hand twitched, her fingers moving as if writing something. Sarah moved closer, watching as invisible words were traced in the air. Thorne pulled out what looked like an antique monocle and held it up. Through its lens, golden letters shimmered in the air where Charlotte's fingers moved.

        "Help me," Thorne read aloud. "He's coming for the others."

        Sarah felt a chill run down her spine. She looked at the victim's peaceful face, at those restlessly moving eyes, and made a decision that would change her life forever.

        "Tell me what I need to do."

        Thorne's smile was grim. "First, you need to learn to control your abilities. Then..." he held up the monocle, through which Sarah could now see strange symbols glowing all around the room, "you need to learn to hunt in dreams."

        Outside the Victorian townhouse, storm clouds gathered, and Sarah Chen, homicide detective and newly discovered dream walker, took her first step into a world where nightmares were real, and death was just another kind of sleep.

Chapter Two

The basement of the Natural History Museum was the last place Sarah expected to find the headquarters of a secret dream investigation unit. Yet here she was, following Thorne through a maze of storage rooms filled with artifacts that seemed to pulse with their own inner light.

        "The mundane world only sees what it expects to see," Thorne explained, using an ornate key to unlock a heavy wooden door marked 'Private Collection.' "To them, this is just museum storage. To us, it's the largest collection of dream artifacts in the Western Hemisphere."

        The room beyond defied physics. It stretched impossibly far, filled with glass cases containing everything from ancient masks to modern-looking devices. Floating orbs of soft light illuminated collections of bottled dreams - actual dreams, swirling like liquid mercury behind glass.

        "Your badge, Detective," Thorne held out his hand. Sarah hesitated before handing over her police credentials. He placed it on a strange device that looked like a Victorian music box crossed with a computer. When he returned the badge, it felt different - heavier, somehow more real.

        "Now you'll be able to access both worlds officially," he said. "Look at it again."

        The badge had changed. Alongside her regular police credentials, new text had appeared: 'Special Inspector, Oneiric Investigations Division.' The letters seemed to shift between English and something older, something that made her eyes water if she looked too long.

        "Before we can hunt the Dream Collector, you need to understand what you're dealing with." Thorne led her to a case containing what looked like a normal pillow. "Touch it."

        Sarah reached out hesitantly. The moment her fingers made contact, the world tilted. She was suddenly standing in someone else's dream - a sunny beach, but the sky was green and the sand whispered secrets. She jerked her hand back, gasping.

        "Good," Thorne nodded approvingly. "Most people can't pull back from their first dream artifact. You have natural barriers."

        "What was that?" Sarah's heart was racing.

        "A dream fragment from 1892. A young girl's last dream before the influenza took her." His voice softened. "We preserve them here. Dreams carry memories, emotions, sometimes even pieces of souls."

        "And this Dream Collector... he takes entire souls?" Sarah remembered Charlotte Mills' peaceful face and restless eyes.

        "He traps them in eternal dreams, feeding off their essence." Thorne moved to another case, this one containing what looked like a cracked mirror. "Each victim becomes part of his collection, their souls powering his abilities, letting him dreamwalk without natural talent like yours."

        Suddenly, the cracked mirror began to frost over. In its surface, Sarah saw Charlotte Mills' face, mouth open in a silent scream. Then another face appeared - another victim, she presumed - and another.

        "He's showing off," Thorne growled. "He knows we're investigating."

        The temperature in the room dropped dramatically. Frost patterns spread from the mirror to nearby cases, and Sarah heard what sounded like distant laughter.

        "Well, well," a voice echoed through the room, seemingly coming from everywhere and nowhere. "A new player in the game. And such interesting dreams you have, Detective Chen."

        Sarah felt something brush against her mind, like cold fingers trying to pry open a door. Instinctively, she slammed her mental barriers shut. The presence withdrew, but not before leaving behind an impression of amusement.

        "He's already caught your scent," Thorne said grimly. He pulled out a small velvet bag and removed what looked like a dreamcatcher made of silver wire and black pearls. "Wear this when you sleep. It won't keep him out entirely, but it'll stop him from stealing your dreams while you're still learning to defend yourself."

        As Sarah took the dreamcatcher, her fingers brushed Thorne's, and suddenly she was hit with a flash of his dreams - centuries of memories, battles fought in realms of sleep, and a profound sense of loss that made her gasp.

        Thorne withdrew his hand quickly. "Your abilities are stronger than I thought. We'll need to work on your control."

        "What are you?" Sarah asked directly. "You're not just some government consultant, are you?"

        Before he could answer, an alarm began to sound throughout the facility. One of the dream bottles had turned black, its contents writhing like smoke.

        "He's hunting again," Thorne said, already moving toward the exit. "Someone in the city has just entered their last dream. Are you ready for your first real case, Detective?"

        Sarah touched her new badge, feeling its power hum under her fingers. "Do we have time to save them?"

        "If we're lucky, we might catch him in the act. But remember - in dreams, he's incredibly powerful. One wrong move and you could lose your soul."

        As they rushed from the dream archive, Sarah caught one last glimpse of the cracked mirror. In its surface, she saw her own reflection smile back at her with eyes that weren't quite her own.

        The hunt was about to begin.

Chapter Two

The basement of the Natural History Museum was the last place Sarah expected to find the headquarters of a secret dream investigation unit. Yet here she was, following Thorne through a maze of storage rooms filled with artifacts that seemed to pulse with their own inner light.

        "The mundane world only sees what it expects to see," Thorne explained, using an ornate key to unlock a heavy wooden door marked 'Private Collection.' "To them, this is just museum storage. To us, it's the largest collection of dream artifacts in the Western Hemisphere."

        The room beyond defied physics. It stretched impossibly far, filled with glass cases containing everything from ancient masks to modern-looking devices. Floating orbs of soft light illuminated collections of bottled dreams - actual dreams, swirling like liquid mercury behind glass.

        "Your badge, Detective," Thorne held out his hand. Sarah hesitated before handing over her police credentials. He placed it on a strange device that looked like a Victorian music box crossed with a computer. When he returned the badge, it felt different - heavier, somehow more real.

        "Now you'll be able to access both worlds officially," he said. "Look at it again."

        The badge had changed. Alongside her regular police credentials, new text had appeared: 'Special Inspector, Oneiric Investigations Division.' The letters seemed to shift between English and something older, something that made her eyes water if she looked too long.

        "Before we can hunt the Dream Collector, you need to understand what you're dealing with." Thorne led her to a case containing what looked like a normal pillow. "Touch it."

        Sarah reached out hesitantly. The moment her fingers made contact, the world tilted. She was suddenly standing in someone else's dream - a sunny beach, but the sky was green and the sand whispered secrets. She jerked her hand back, gasping.

        "Good," Thorne nodded approvingly. "Most people can't pull back from their first dream artifact. You have natural barriers."

        "What was that?" Sarah's heart was racing.

        "A dream fragment from 1892. A young girl's last dream before the influenza took her." His voice softened. "We preserve them here. Dreams carry memories, emotions, sometimes even pieces of souls."

        "And this Dream Collector... he takes entire souls?" Sarah remembered Charlotte Mills' peaceful face and restless eyes.

        "He traps them in eternal dreams, feeding off their essence." Thorne moved to another case, this one containing what looked like a cracked mirror. "Each victim becomes part of his collection, their souls powering his abilities, letting him dreamwalk without natural talent like yours."

        Suddenly, the cracked mirror began to frost over. In its surface, Sarah saw Charlotte Mills' face, mouth open in a silent scream. Then another face appeared - another victim, she presumed - and another.

        "He's showing off," Thorne growled. "He knows we're investigating."

        The temperature in the room dropped dramatically. Frost patterns spread from the mirror to nearby cases, and Sarah heard what sounded like distant laughter.

        "Well, well," a voice echoed through the room, seemingly coming from everywhere and nowhere. "A new player in the game. And such interesting dreams you have, Detective Chen."

        Sarah felt something brush against her mind, like cold fingers trying to pry open a door. Instinctively, she slammed her mental barriers shut. The presence withdrew, but not before leaving behind an impression of amusement.

        "He's already caught your scent," Thorne said grimly. He pulled out a small velvet bag and removed what looked like a dreamcatcher made of silver wire and black pearls. "Wear this when you sleep. It won't keep him out entirely, but it'll stop him from stealing your dreams while you're still learning to defend yourself."

        As Sarah took the dreamcatcher, her fingers brushed Thorne's, and suddenly she was hit with a flash of his dreams - centuries of memories, battles fought in realms of sleep, and a profound sense of loss that made her gasp.

        Thorne withdrew his hand quickly. "Your abilities are stronger than I thought. We'll need to work on your control."

        "What are you?" Sarah asked directly. "You're not just some government consultant, are you?"

        Before he could answer, an alarm began to sound throughout the facility. One of the dream bottles had turned black, its contents writhing like smoke.

        "He's hunting again," Thorne said, already moving toward the exit. "Someone in the city has just entered their last dream. Are you ready for your first real case, Detective?"

        Sarah touched her new badge, feeling its power hum under her fingers. "Do we have time to save them?"

        "If we're lucky, we might catch him in the act. But remember - in dreams, he's incredibly powerful. One wrong move and you could lose your soul."

        As they rushed from the dream archive, Sarah caught one last glimpse of the cracked mirror. In its surface, she saw her own reflection smile back at her with eyes that weren't quite her own.

        The hunt was about to begin.

Chapter Three

They arrived at St. Bartholomew's Hospital just as the emergency lights began to flash. Sarah followed Thorne through corridors that seemed to blur at the edges of her vision, her new badge somehow clearing their path without ever being shown.

        "Room 307," Thorne said, his voice tight with urgency. "Young male, admitted for minor surgery, slipped into an unusual coma during recovery."

        The patient, David Parker, age 23, lay perfectly still on his hospital bed, his eyes moving rapidly beneath closed lids. Just like Charlotte Mills. But this time, something was different - the air around him rippled like heat waves over hot asphalt.

        "He's still in the process of taking him," Thorne said, pulling out what looked like an antique pocket watch. "We can follow if we're quick. Are you ready for your first dream dive?"

        Sarah's heart pounded. "What do I need to do?"

        "Take my hand. Focus on the patient. Let your consciousness slip between the moments of reality." Thorne's eyes began to glow that strange amber color. "And whatever you see in there, remember - dream logic is real logic in that world."

        Sarah grasped Thorne's hand and looked at David Parker. The world tilted, twisted, and suddenly...

        They were standing in a hospital corridor that wasn't quite right. The walls breathed slowly, the floor was made of flowing water that somehow supported their weight, and the ceiling was a swirling mass of constellation maps.

        "His dreamscape," Thorne explained, his voice echoing strangely. "Every dreamer creates their own reality. Look."

        Down the impossible corridor, a figure in a doctor's coat was leading David Parker by the hand. But the 'doctor' was wrong - his shadow moved independently, reaching out with grasping tendrils towards other dreams that floated past like soap bubbles.

        "The Dream Collector," Sarah whispered.

        As if hearing his name, the figure turned. Sarah's breath caught. His face was a beautiful mask of shifting features, never settling on one form, but his eyes... his eyes were endless pits of swirling dreams.

        "Ah, the new dreamer," his voice was like silk over broken glass. "And my old friend Marcus. Still trying to police the dream worlds?"

        Thorne stepped forward, and Sarah noticed his appearance had changed in the dream. His suit was now made of living shadows, and wings of dark light stretched from his shoulders. "Let him go, Collector. You've taken enough souls."

        The Collector laughed, the sound causing the hospital walls to crack, leaking golden dream-light. "Taken? Oh, Marcus, you still don't understand. They give themselves to me. Show her, David."

        The young man turned, and Sarah saw his eyes were glassy with bliss. "It's beautiful here," he said dreamily. "All my pain is gone. All my fears. He takes them all away."

        "By taking everything you are," Sarah found herself saying. She took a step forward, instinctively reaching for her police badge. In the dream, it transformed into a shield of pure light. "David, this isn't real healing. It's theft."

        The Collector's face rippled with anger. "You dare interrupt my collection?" The corridor began to twist, reality bending around them. "Let me show you what happens to those who interfere with my work."

        Suddenly, the floor beneath Sarah liquefied completely. She started to sink, but instead of water, she was drowning in dreams - thousands of them, each containing a fragment of someone's stolen soul. She saw Charlotte Mills dancing endlessly in a ballroom of mirrors, saw other victims trapped in perfect moments that had become eternal prisons.

        "Sarah!" Thorne's voice cut through the chaos. "Remember - dream logic! Make your own rules!"

        Dream logic. Sarah closed her eyes, focusing on her years of police work, of protecting people, of solving puzzles. When she opened them, her badge-shield had transformed into a sword of pure thought.

        With a cry, she slashed through the dream-flood. Reality reasserted itself - or at least, this dream's version of reality. She stood on solid ground again, facing the Collector.

        "Impressive," he purred, but she sensed uncertainty in his voice. "You're stronger than the usual dreamers Marcus recruits. Perhaps we could make a deal..."

        "No deals," Sarah said firmly. She could feel her power growing, reshaping the dream around them. "David, look at what he really is. Look with your heart, not your fears."

        For a moment, David's eyes cleared. The Collector's beautiful mask slipped, revealing something ancient and hungry beneath. David screamed, pulling away from the creature's grasp.

        The Collector snarled, his form shifting into something monstrous. "If I can't have him willingly..." Shadows exploded from his body, reaching for David.

        What happened next seemed to unfold in slow motion. Thorne spread his dark wings, shielding David. Sarah's sword of thought became a net of light, trapping some of the shadows. But the Collector himself simply... stepped sideways, vanishing into a door that appeared in the air.

        "Sweet dreams, detectives," his voice lingered behind. "We'll meet again soon. After all, Sarah, your dreams are particularly... appetizing."

        The dreamscape began to dissolve. Sarah felt Thorne grab her arm, pulling her back through layers of reality. Then...

        They were standing in the hospital room again. David Parker was awake, gasping, but alive and whole. A nurse was rushing in, responding to his sudden revival.

        "We saved one," Thorne said quietly. "But he'll be angry now. And he'll come for you."

        Sarah touched her badge, still feeling echoes of its dream-power. "Good," she said grimly. "Because I have some questions for him about Charlotte Mills. And about what you really are, Marcus Thorne."

        Thorne's expression was unreadable. "All in time, Detective. For now, you need to rest. Tomorrow, your real training begins."

        As they left the hospital, Sarah could have sworn she saw her shadow move independently, reaching for dreams that floated just beyond the edge of sight. The world would never look quite the same again.

Chapter Four

Sarah's apartment looked different when she returned that night. The shadows seemed deeper, more alive, and ordinary objects cast reflections that didn't quite match reality. The dreamcatcher Thorne had given her pulsed softly in her pocket, responding to the changed way she now saw the world.

        She was exhausted but afraid to sleep. The Collector's words echoed in her mind: 'Your dreams are particularly appetizing.' Instead, she spread her case files across the coffee table - photographs of Charlotte Mills, the other victims, and now David Parker's medical records.

        A soft chime from her badge interrupted her concentration. The metal had grown warm, and when she touched it, words appeared in that strange shifting script: 'Archive. Now. Emergency.'

        The museum was different at night. Sarah's new badge led her through doors that hadn't existed during her first visit, down stairs that seemed to descend far deeper than the building's foundation should allow. She found Thorne in a circular room she hadn't seen before, surrounded by floating screens of light that showed various dreamscapes.

        "We have a problem," he said without preamble. "The Collector's attack pattern has changed. Look."

        The screens shifted, showing a map of the city overlaid with points of light. "Each light is a dreamer," Thorne explained. "The blue ones are normal dreams. The red..." He gestured, and several dots pulsed an angry crimson. "Those are nightmares being actively shaped by outside forces."

        "He's attacking multiple targets at once?"

        "No." Thorne's expression was grim. "He's leaving traps. Dream-snares. Anyone who falls asleep in these areas risks being pulled into a constructed nightmare. He's trying to overwhelm our ability to respond."

        Sarah studied the pattern of red dots. "They're forming a shape... a symbol?"

        "A summoning circle." A new voice joined them. Sarah turned to see an elderly woman emerging from what appeared to be a door made of starlight. Her eyes were milk-white, but she moved with absolute certainty.

        "Sarah, meet Dr. Eleanor Price, the Archive's keeper," Thorne said. "And yes, she's blind in the waking world, but in dreams..."

        "I see everything," Eleanor finished. Her unseeing eyes fixed on Sarah with uncomfortable accuracy. "Including what our friend the Collector is truly planning. He's not just taking souls anymore. He's building toward something larger."

        She gestured, and the room transformed around them. They were suddenly standing in what looked like a vast library, but the books were made of dreams, their pages flowing like liquid memory.

        "Every dream ever archived is stored here," Eleanor explained. "Including the oldest nightmares of humanity. The Collector isn't just a thief - he's trying to wake something that should stay sleeping. Something we locked away centuries ago."

        She pulled a book from the shelf, and its pages burst open, projecting a scene of ancient horror - a time when the boundary between dreams and reality was thinner, when nightmares could walk in daylight.

        "The Last Nightmare," Thorne said softly. "We thought it was safely contained, but if he completes that summoning circle..."

        A sudden tremor ran through the Archive. One of the red dots on the map had grown larger, pulsing violently.

        "He's starting," Eleanor's voice was urgent. "Sarah, you need to see something before you face this." She pressed her fingers to Sarah's forehead, and suddenly...

        She was in a memory. A younger Thorne stood with a woman who looked remarkably like Sarah herself, facing down a shadow that threatened to devour the world. The woman - another dream detective? - sacrificed herself to help seal away the nightmare.

        "Your mother," Eleanor's voice echoed in her mind. "She was one of us. Her sacrifice helped lock away the Last Nightmare, but the Collector has never stopped trying to free it. And now he's found you - her daughter, with her power."

        The vision ended abruptly as another tremor shook the Archive. More red dots were pulsing on the map.

        "Why didn't you tell me?" Sarah demanded, turning to Thorne.

        "Because I promised her I'd keep you away from this life," he replied, pain evident in his voice. "But now the Collector knows who you are, and we're running out of time."

        "The summoning circle will be complete at the next new moon," Eleanor added. "Three days from now. If the Last Nightmare wakes..."

        "Then we stop him before that happens," Sarah said firmly, though her mind was reeling from the revelations. "How do we break these dream-snares?"

        "It's dangerous," Thorne warned. "Each one is a trap designed specifically for dream walkers. If you're caught..."

        "Then you'll just have to watch my back," Sarah said. She touched her badge, feeling its power respond. "Where do we start?"

        Eleanor smiled, her blind eyes somehow twinkling. "First, you need to understand what you truly inherited from your mother. It's time you learned about the true history of the dream walkers - and why the Collector fears your bloodline above all others."

        As if in response to Eleanor's words, the books around them began to glow, their pages rustling with the weight of secrets about to be revealed. In the map above, the red dots pulsed like a countdown to catastrophe, and Sarah realized she had less than three days to master powers she never knew she had.

        The true game was about to begin.

1
==========
Baby
====q=w=r=c===
Det är inte så att det här gör dig till en jävla enhörning, Baby, sa jag till mig själv och var försiktig med att andas genom tänderna medan min nagel ängsligt grävde sig ner på ölflaskans etikett och strimlade det fuktiga pappret till band.
Baren som Lola hade valt för kvällen var lite grov för min smak, den tillhörde helt klart en av stadens MC-packningar och det luktade absolut alfa. Belysningen var dämpad, musiken var hög, ölen var platt och alfaferomonerna flög genom luften när de betor som var närvarande för kvällen gjorde sitt bästa för att tillfredsställa sina drifter. Lola hade lovat att jag skulle hitta en beta som jag kunde leka med när jag hade ringt henne om att gå ut och ta en drink. I allmänhet var det sådana ställen vi gick till tillsammans, vänliga betabarer i grannskapet där alla var där för att klia på en tyst klåda. Det var inte förrän hon drog in oss på parkeringen som jag insåg att hon var på humör för något lite... mer självsäkert.
Här på Devil's Noose var klådan högljudd och luktade sex och bensin.
Någpo$nstCans mMella.n dJörre_n Zoc(h Nmin andraT Xöl ugpVptäc,k(te Djpag fektt JmSyc'kReHtX waGl,lvIar!ligIt dpruoDbÉleVm med( catt vOa^ra ComFgYi)vens ravf Da_llat dPessa aélfFabNeqtBidkewr xsiom Vvillmey få &sixna sFtzeInar_ avXsblSavgGnaU.
Sjuttiofem procent av omegas börjar parfymera sig i puberteten. Ytterligare tjugo börjar parfymera under de följande fem åren. Och de sista fem procenten? Nästan varenda en av dem upptäcker sin beteckning innan de når tjugoårsåldern. Det är mindre än 0,01 procent som klarar sig så här långt.
Så, som jag sa. Detta gör mig inte till en jävla enhörning. Jag är inte den första kvinnan i tjugoårsåldern som plötsligt finner sig själv flämtande i närvaro av alfaer, och som oväntat avger en omegas signaturparfym i det biologiska hoppet om att hitta en partner.
Jag är bara extremt oturlig på det sättet. Olycklig och sällsynt.
Na(thudrplZi!gtTvXiDs äDr a&lOlaV bodmegopr ,sälGlsryjnNtta.u
"Jävla tjej, titta på dig", spinnade Lola i mitt öra när hon återvände till baren. Hon lutade sig tungt mot mig, kinden nudging mot min, omedvetet doftmarkerade hon sig med min nyförvärvade parfym. Vårt hår blandades över min axel, hennes flasklila, mitt mörka koppar, färgerna krockade. "Du får så många blickar just nu."
Mina klackar på barstolen halkade och jag höll mig fast vid kanten av baren, vägrade att titta upp och ta ögonkontakt med den som såg på mig. Jag behövde ta mig säkert ut ur den här baren, men jag var så rädd för att röra mig - för att skapa ett spår av omega-parfym genom rummet på vägen ut - att jag inte kunde förmå mig att röra mig en tum. Varför kunde min parfym inte dyka upp någonstans där den var säker, som i en livsmedelsbutik? Eller ett jävla bibliotek? Varför måste det vara en förpackningsbar?
Och inte bara en fin, exklusiv packbar som serverade martinis och spelade lätt jazz. En smutsig, grov, MC-packbar.
"VUaRd Lärt dFiynw zplpaHn?" Lola vCiskadJe oucfhg znystade& iOn s(ig.( BePtohr Bvvar ktrqamväUnligaC.X JBetJor vxar $sÉär^sk.ilPt krma(mtgoaa *mfeZd MomIeNgokr vaLrsp pajrkfIymB dVe SkuLnVdeK asdoHptBeCra ochC *får liFte gexwtréa NuWppm*är$kskarmche)t frtåÉnB.P IjnRtTe zförW adtmt detJ varF kdeztN HsomV tLo,lua ctä'nrkte. Honm rVehd zbhaprHa piå !höjbdpenR aÉv& nvad( xmimn bioMlogWiz plöÉt(sligtk h_a(dex b!es_tmäSmt siSg tföBr* qaJtt DerZbNjudag,D koc^hH st,avl omeCdfveptieóté HdÉeWni dCoftZ somr g!jorde Yehni ÉomYe)g*a värdefujll! Zowch oJu*ndgSä,nigÉlBig fPör alltfyaQbTetike^rZ.V "S)kaw FdUuG bGara, ^stXannLa här locshV Hv'äunta LpJå óatÉtw in,åégon, snygg Mb(ejtwam LsGka kommWa )ti!ldl ndi(g?"
"Det är det i stort sett", ljög jag, och bakom oss passerade en alfa som lämnade en klibbig söt smak på min tunga som fick mig att pressa ihop låren och svälja en gnäll.
Jag hade aldrig haft något emot alfadofter tidigare. De var tunga och aggressiva, och ibland ville man bara öppna ett fönster och låta det jävla rummet andas lite, men de hade aldrig känts så här förut. Som filtar av dofter som svepte sig runt min hud och berörde mig intimt, även när de var i smaker som jag inte särskilt gillade. Som den förbipasserande alfans. Hans var för mycket som hostmedicin.
"Ja, lycka till", nynnade Lola och släppte en kyss på min kind. "Jag ska gå och hämta en danspartner och se om jag kan övertyga någon att bli fräsch med mig."
HWonY Igi*cyk *eFfhteSr ysttwerligÉaZrek !enO fklänmCma^ rgunét! dmRinl Nmitt o$ckh bar Im_iZn$ Ad(ofót_ nmuedl si&g..w xJag Ptéviv!l&adje bi(nUtWe ipJåw vaUtUté hon$ slkTulblte DhiqtOtaz Ralmlts hown Ahoppaxde$s Qpjå.J lHuvr ^skuulleó &jcagÉ wnu $kunIn'a éunadqviMkat na*lltH d$eRtH dkäbr?s
"Mår du bra, älskling?"
Jag stelnade till på barstolen när en brunbrun, muskulös arm satte sig på kanten bredvid mig. En ryckning med huvudet i mannens riktning och jag såg lädervästen ur ögonvrån. Fan också. En motorcyklist. Och ooohhhhh fuuuuck, han luktade som jävla äppelpaj, ända ner till den munsvällande smöriga bakelsekrustan. Helt plötsligt ville jag sätta händerna på bänken, kasta upp min röv i luften och gnälla om nåd tills han fyllde mig med sin...
"Jävla skit", viskade han och tog ett steg närmare när jag fyllde luften med behövande parfym. "Precious, vad gör du här ensam? Är du... är detta din flock?"
JAa.g_ föOrusökNte Zsvv.äMljVa misnI egern tunAga 'ohcqhJ sRk(awkade CpUå VhLuvudlet. env gånLg, dlyfztye RknaLppKt (bIlRicSklen föJrS Wat&t sseT ptåy hJo^nvo.m.f kOVoWohi, ChPaPn óvarn Fsöt.M Nå$gVoNnW uncderbaarp .bglan&dnri&ng aQvz aNrvvM mZehdr bgUujlgrTöna UöHgwon Ro^ch bjruné hUudJ go$cOh Tmgö*rkt& hVår bsomF hHa(dIeC SvTiqskrnqinBgYar av röd'a toLnZeSr s_om sCkymltNaxdek Cframé undeLr nbPa_rgeLn(s léju*s. HanB va,r .enQ bsray längd qförj mig,c t,äyntk^teW Kjahgl, ocht tixllrOäwckRl.igt &bdredU förV aatt )k^unna QstÉöctyta zmPign mCot) Je(n viäÉgg opcDhV...
"Okaaayy", sa han, med näsborrarna uppspända och kom så nära att jag kunde röra vid honom.
Då var det dags, jag skulle bli knullad av en alfa på riktigt. Förmodligen knuten. Kanske till och med parat. Bara "wham, bam, välkommen till att bli en omega" allt inom loppet av en timme eller mindre?
"Hej", mumlade han och blockerade rummet med sina axlar, hans fingertoppar vände mig så smått på pallen så att jag vände mig mot honom. "Hej, älskling. Du är okej. Kom hit, ta en doft."
MTi,nxaP ögon sPvtepte uru(nt i rMu(mRmeItS,T öAveNr hHapnmsh WhalSsL !oRcSh lädQertväst, óoOchF ilextadeJ e)fterZ esn fzlyWkrtväg* stomD _inte hstkulle llueda mtIi'lélm sa(tbt mjaRg jha(mónaddAe i $mPe_r twruabLbelv.O JUagL v$i'sésteY vilkCe^nL bblick thCanQ !mjåstVeJ *haG sMettt i mHitta a,nksdigktteg,k dRe)n to&tala föOrjskrfäckelMsuen!, skCräckeQn, dLet AoutXhäFrzdlciPgaG lbeyhToxvdetG hahvF zatlt_ var(a sn!ätr*aQ hTonoómJ. ÉMinaf kbnän GsSpred sikg (fövr hfopnKobml, ^ochj han mto$gv eqmmoétó KiDnbjYuXdaSnW,p ItCrZädde nä_rXmare ochq bAöujTdse xsig vöveZr) miFg t^illCsB ha_n's hailsV hvarS p*reciOsq *fkramkföPr mmicn' Onäsóa,A dMe,t Lfresta(nder syórliSgWa äp,plet. bfiLck& lmiCn NmuYn aytbt ÉvaPtótnDas.F Åvh skigti WsGaVmdmaR,N ^jOaÉg s_kuillej .taÉ knu!tenp Poch dbiqten Xo^ch. Lbese*gLlQaI bmTi)trt_ Yöde.V vJaÉg tsxtönadte aoccZh térDyLcxktTe ómitt ansDidkbtev BmPot Khans hludu 'ochA BsCög) Oin' xett dsjquGpTt qagndetdaqg a_vR detv gdMäKrI UäpaplveVt.N.n.m

Åh.
Sakta lugnade sig den växande ångesten, begäret och det biologiska vansinnet när alfa möter omega, och dimmorna av sug i mitt huvud lättade. Ja, han hade den perfekta alfadoften på sig, dekadent och varm och tröstande, men under den fanns den rena, rena betadoften. Med en antydan av citron.
"Det stämmer. Du är säker, okej?"
JzaÉgc )su&ckuade o)ch luPtia!dye &myig mo!tA yhFonqoIm énäcrb hanTsQ aJrmLa'rl oXmyslAöt miMg. rNu hfaOdOe) Djadg inSte Jens& nLågIoth emmot QdHetI 'svindlSaFndwe mGolAneUt) &aóv dsen dära alfLad_often htan låénad'e vuIt znräCr (den dlräxnCkvtYe' miag. Jag, brIydde^ qmMiNg, itnZtae nomN Tamtvt jXagy vWar, Ukåt^ som féaBny AiC näór_hectken( caQvO shonRoKm.d SVå ilähnXge jDag Pin.teF skducldleW LbWlNiM s,pDovntsantw hkniut!en .oFcWhf bparÉad óp*åW minh föcrstwaF nQaztCt sBom oKmBegaF.m
"Jag visste inte", sa jag mot hans hals. "Det bara... slog mig."
"Fan", viskade han och hans händer strök uppför min ryggrad med en sådan försiktighet att jag smekte djupare in.
"Är det här din flock?" Jag frågade. För om det här stället var hans, så betydde det att alfadoften fanns i närheten och att jag kanske kunde....
NeTj,Z dålGi.g YbéaNb$y&,! Ssa .jtags FtziGlsl msig snjäCllv.
"Nej, frun", sa han och jag log in i den mörka tryggheten i hans hals när han förblev lindad runt mig. "Hade lite affärer här och nu är det gjort. Behöver du en eskort till din bil? Jag borde vara tillräckligt coated för att hålla eventuella problem borta från dig tillräckligt länge för att få dig härifrån."
Precis som Lola hade lånat min doft hade den här betan tagit lite från en alfa. Att avsiktligt dölja sin beteckning var olagligt, men alfaer tenderade att märka sina betor och omegor ganska kraftigt. Den här killen var antagligen hävdad och skyddad av sin alfa som drömde om bakverk.
Utan att tänka glider mina fingrar in under lädervästen han bar och klamrar sig fast vid hans sida. "Min vän körde och jag..."
JMaógF vhiQléleJ inxtVeV ,bLeLrbätta Zf,örn gLNolZa Cätn*. J_ag( !vsa&rb en Po*mOegLan, UodchM juagk !hadOe épreciasA uSppétäcDkut deÉt,x oscihU det! Yv,alr mqyMcket oóch... ochJ YLóolCaN vRar en av de dnäwr b'eStakQvZiWnpn&oTrnVan sXosm drLömcdle óoRmM UahttC jCust sdTeatta Bswku.lleó ihpämndCa óde,mI. AZt_tF vafk_na uTp.pl Hen m)orgoyn och rupRp)täécka att _de ,var deun_ rmes,t nsällslyrntaó DfraBkjtÉiAoQnGenD SaXv dhen mesStu mskällIssynYtah bete*ckninn,genó. Jahg mGissLtBänkte a$ttD ^d&eJt, KsTkullmeR kTroassaf OhenCn*esc .hwjKäRrtma dat*t yhöJraa unyhBeHtgemn. JaBgd rmisrs!täPnkdte( o^cksJå atxta .hJomn tsVkullUe fPördsökJaa kKläR sig i mni.nW pparfyhmb FbFaOrar fpörj Natt fcål sitt mlivas, knufll.B Hons NlycqkaÉdes förmgoFdligen DlaikVaD mycGket mpexd hdpet_ ,honÉ nr^eSdaNna omWeLdVvet)eDt^ AhYade tag,itb till XsigW.
"Behöver du skjuts?" frågade betan.
Jag bet mig i läppen och han släppte sitt grepp en aning. Jag var inte dum. Bara för att han var en beta gjorde inte den här mannen ofarlig för mig. Han hade en alfas doft på sig. Vad jag visste hade hans alfa skickat över honom för att lugna mig i en fälla. Jag lutade mig tillbaka och lutade huvudet bakåt för att stirra upp i de gröna ögonen.
"Vad heter du?" Jag frågade.
Hans qleeRndPe. tvaQrg (stneCtti ameqd en )grno^p i vä,nÉsUterd kaióndg.k "Seth. VMiCnUar abQrRöd_eYr kalla(r mi(gG QBCovmgbQe(r.X" UJéavgI h!öbjPd_eJ ettH öpgonCbryzn på Tdqetw oRczh xha(n_ fliVnnaZdnei. rHa^n )hPaAde ezn OsAneUd Rtanmd i *miXtztJent av dzen$ naeédrpe_ !radHexn', syohm ÉlXultYa_de n*årgotm AöZver CeKnW hanAnanI. Tro_t.s, pdet vtaGrx hYansw leVend)e peTrfYehktw. z"Efteirl yjacAkain. Int(e cen t.en$dQeunsd tiallB js^prän^gäPmne'n, deTtZ lóoNvakr$ TjaPg."T
"Ska du kidnappa mig och ta mig tillbaka till din alfa?" Jag viskade.
Hans ansikte nyktrade till, men han såg inte förvånad ut över frågan. "Inte ens om han beordrade mig att göra det, älskling. Vilket han inte skulle göra."
Jag tog ett djupt andetag och såg mig sedan omkring i rummet. Eftersom "Bomber" fortfarande vaktade mig var jag mindre rädd för vad jag skulle kunna se. Det var fortfarande inte bra. Jag fick blickar. Det här var inte Seths flock, och även om han luktade som en alfa var han ingen alfa. Ju mer tid vi tillbringade här tillsammans, desto större var sannolikheten att någon skulle komma på vad som pågick mellan oss. Hur stilig och muskulös Seth än var, så satsade jag på att en flock alfar skulle slå en enda beta över en oanmäld omega.
"XVänistlerU bPankMfi(cka. Tad ÉminVaB DnDyIc(klya(r så XkOacn diu$ körTa", asya _Se.thP iJnjn.anQ jag )öppnaTd&e m$unlnsen, ireidzo VatTtP UgåM _meadd pzå atjt bföSlja qmeNdY hWoJnWoRmF.i
"En motorcykel?" Jag frågade med höjda ögonbryn.
Han flinade. "Hur söt du än är så är det ingen annan än jag som kör min motorcykel, älskling. Nej, det är mitt i vintern. Min bil står på parkeringen. Du kör. Du åker vart du vill. Och jag lovar att vara en gentleman vid dörren."
Jag lät min hand glida ner från Seths rygg till rumpan på hans jeans och rodnade när min hand dök ner i hans ficka. Hmm. Det här kändes definitivt som en bra röv. Seth log som om han kunde se vad jag tänkte, och sedan fastnade mina fingrar i öglan på en nyckelring och jag drog upp dem ur fickan och gled ner från pallen. Min kropp tryckte sig mot hans och för ett ögonblick tryckte Seth ihop oss hårdare, och alfadoften som dröjde kvar på honom steg mig till huvudet och fick mig att vilja saker som jag egentligen bara hade dagdrömt om tidigare. Saker som han faktiskt inte kunde erbjuda som beta.
"Num ska^ uvi f.å Éut& diÉg hÉä_rzi$fjrånr !innBan nNågjon DtlarW HenO tauggUay av mdi$g, YälsklRitnWg."N
Hans arm svepte sig runt min axel när han förde mig till sin sida, tillräckligt nära för att hjälpa till att distrahera från min doft. Jag höll samma takt som han, mina ben var tillräckligt långa för att möta hans steg.
"Det är inte mitt namn, vet du", sa jag när Seths fingrar grävde lätt i min överarm medan vi gick raskt genom baren, mot vakten vid dörrarna. De var alfabetiker och vi skulle behöva passera nära. Hur nervös jag än var fortfarande var så var det lugnande att känna samma spänning i min eskort. Det betydde något för honom att jag kom ut säkert. Jag höll bilnycklarna hårt i min hand och bad att det betydde något för honom att jag också kom hem säkert.
"Jag gissade väl det", sa han, det sneda leendet återkom, även om spänningsrynkor bildades runt hans ögon. Han kastade en blick på mig när vi gick mellan de två utkastarna, in i hallen som ledde till utgången. Det var ett par som knullade i hallen, alfan fyllde det trånga utrymmet med doften av brinnande marshmallow när han satte en beta mot väggen. Mina knän vacklade när jag gick. "Vad är det då?" Seth frågade och höll fast vid min blick.
KvYiGnnaDnk mio(t väVgygernQ gnkällqde 'oc*hU mvinaX kindher Nfmlhammad_ew u,ppT aQvl évärmteF ynSärK djag OinnsåRg Fa_tt udet varV Lola.n HÉoAnn hVade& yfBåt&t siBn Pö$nsbktaFnb udppfy*llód^. Ocqh_ d!e'n! RsOoémA hha'dwe hBeqnnkex faFstklizsGt'raSdÉ Kkä*ndweJ luktnen aév imliJgP RpKå) uhzeónvnPe..
"Älskling", viskade jag med en stram röst i halsen. "Jag heter Baby."
Seths ögon blev stora och han såg till att blockera mig när vi klämde oss förbi det brunstiga paret. Ett kort skratt undkom ur hans hals. "Du skojar?" Jag skakade på huvudet och han flinade. "Jaha... jaha."

"Jag vet", instämde jag, och ett fniss kom ut. "Mina föräldrar tog en titt på mig och sa till sig själva: 'Jösses, hon ser ut som en...'"
"Baby", avslutade Seth för mig och bet sig i sitt leende. Han öppnade dörren och en vindpust av vintervind träffade mig och fick mig att rysa i min tunna kofta. Även när jag sträckte mig mot kylan flinade jag med skramlande tänder mot Seth som såg ut att vara två sekunder från att skratta. Hans leende slappnade av när dörren stängdes bakom oss, och vinden som skar mellan våra kroppar fick mig att känna mig som mig själv igen, inget annat än vinter i luften.
"Det är du, vet du", sa han mjukt, handen runt mina axlar drogs tillbaka och fingrarna strök mot min kind.
"uEOt*t bbarn?q" Jajg nfriåHgadiez Éo(chS s*nö&rvliadeU._
"Älskling", sa han.
Han lutade sig framåt och hans läppar strök på samma ställe som hans fingertoppar hade rört vid. Han retade mig kort med den där läckra äppelpajen som klängde på honom. Hans egen citronskarphet var tydligare ute i den friska luften, och jag insåg att jag gillade kombinationen. Mer än så, jag gillade honom. Han var precis den typ av beta som jag skulle ha gått hem med. Om jag inte just hade upptäckt min benämning. Om han inte hade alfa-doftmärken som täckte honom från topp till tå.
"Bilen står bara där. Vart är vi på väg?"
Jag Jföljddev phaPnsP dfPinPgeérQspetasM *tPiJlÉlp ecn sxvnarItT MJfedeYpJ DmeXd tkon&adej ruytvorO Hi *sYlluteKtV av rJaJdenu a,v ibVi^lóard som Avi, stord cfr^a.mfUör(.É bSetFhfsc haSnad. Jomsslö.tK Lmifn& honcéhC med en ókMndappDtryckinCinÉg vaQkHnga)dez JPe*epbeUnQ téilHl alviv.c
"Jag tror..." Jag tvekade över mitt svar medan jag gick mot bilen. Hemma lät bra, men det fanns alfabeter i mitt hyreshus eftersom jag i tjugosex år hade varit beta, vilket innebar att jag var säker på att inte bli krävd.
Bara normalt. Lite osynlig. På ett trevligt sätt.
"Visste du verkligen inte det?" Seth frågade, men han tittade inte på mig som om jag var dum. Han öppnade dörren på förarsidan åt mig och en våg av värme från värmarna spred sig ut. Fan också. Jeepen luktade äppelpaj också. "Fan", sa han med uppspärrade ögon. "Det tänkte jag inte på. Jag är ledsen."
JaKgG SsBvualdeV Ad^reggyle(t soDm sarmlMa^desY &iT munnehn^ och_ ktvipnjgagde kknänQaJ att MlÉå,sQamsZ._ Jag vairr YrRedUapné WvQåtv, vagd. vcar y*tterlvigóaQrée FenZ trIäffp? "!DkePt Zä_rA Woke&jN.H iJNagy .kJl^arar kmig. Nej,T jag! v^isDstwe &verkZliTgtenZ qintce*.u"
"Du ser..." Han rynkade pannan och drog en hand över ansiktet. "Jag vet inget sätt att tala om en ung kvinnas ålder utan att låta som en pervers, så jag stannar där."
"Jag är tjugosex", erbjöd jag. Jag gled in i förarsätet på förarsidan och pressade ihop läpparna, ögonen föll ihop när Seths alfadoft snurrade runt omkring mig, nappade på min hud, slickade på privata platser, täckte mina lungor. Han såg inte tillräckligt gammal ut för att kalla mig en "ung kvinna", högst i mitten av trettiotalet. Även om han förmodligen antog att jag var minderårig, med tanke på hela "plötsligt en omega"-grejen.
"Fan", andades han och lät den kalla luften blanda sig med värmen i bilen när han stod chockad utanför. "Fan. Det är..."
"éIanteY oNvÉanalvigtg"D,x wsNa ajZagY, fNörr wdet vaCr fvad Jbe.tworT MsomÉ xviUl^lec ObXlci' oDmmeg_orz alltKikd' sa. *tiMl$lq rsig, sjJä.lQv&aé bocth djsagO UhuafdQey hörtc _detY fRråón sPå dmåSnga avm miLnSau värnnuer. ÉJag uhade ahlwlt(id( varit) nöHjDd( smom Dbfet)a.' Jag, Uaknt&amr aitt dce'tB vistadeh Xm,igA.M
"Det är sällsynt", bestämde Seth. Han stängde dörren till slut och jag såg hur han långsamt rundade bilen, med pannan rynkad i tanken. Jag övervägde att sätta nyckeln i tändningen och bara köra iväg. Seth verkade så snäll att jag inte ens var säker på att han skulle försöka stoppa mig. Istället väntade jag på honom. Han hade ett långsamt stigande leende som krökte läpparna när han spände fast säkerhetsbältet. "Bara så att du vet", sa han och lutade sig in men trängde inte in mig. "Jag är ganska säker på att min alfa också skulle bli varm och dum för din doft."
Kortfattat. Mycket, mycket kort öppnade jag munnen för att fråga om vägen till hans alfa. Seth log mot mig och jag fick återigen känslan av att han visste vad jag tänkte på.
"Du kommer in starkt, älskling. Tror att du borde gå till centret", sa han.
Jagl JsuIcmkkadeZ Soc$h sathtOe (nyécQk)elnP hi StänIdninFgfen! oqch rpil.la!dÉe runItl ic jspäYt$emtD tiLllls dLetP pkäOnwdefsH sHom Aonm hjnag kälnde WmkigO hvem!mvaj i YkonQtrollwernWa.B g"JUag vt'rUorR ast*t* idPu qhÉanr rwätYt.m"
Omega Center i hjärtat av staden skulle åtminstone veta vad de skulle göra med någon som jag. Och jag skulle vara säker där.
Allt förändras nu, Baby, tänkte jag. Omega Center skulle lära mig om min parfym, mina värmecykler, om alfa och omega- uppvaktning. De skulle också ordna med intervjuer för att hitta min alfaflock, förmodligen snarare förr än senare med tanke på min ålder och den uppenbara intensiteten i min parfym. Det skulle komma en hetta. Och en omega skulle få det tufft om hon hade en brunst utan flock.
"Allt kommer att ordna sig, Baby", sa Seth med en honungsfull och mild röst. Jag trodde faktiskt lite på honom.
J&aTgO föXnóskRar atWt) dYu v^arX vein alfa,q ktuä*n'ktei *jPag.& GJFasgn ÉsaI SddeutU Kdtocuki idnkteX fhZökgt. ÉJaLg. ubect UmiÉgX tbYarat fi tun.gIa)nK okcOhS ÉsWatqte iP Kgång wbWileng ogchm kaöGrdqe (motd ceJnAtróumK.q

2
==========
Baby
==========
"När du har valt din flock betyder det inte att du ska känna dig skyldig att knyta band till alla medlemmarna", säger direktör Tapp. Hon flankerades på andra sidan av sitt skrivbord av två andra benignt ansiktade betor, de tre äldre kvinnorna log ner på mig.
"Vissa flockar har tio eller fler alfaner", informerade en av kvinnorna, jag tror att hon hette Yvonne, mig.
Mina ögon vidgades, och direktör Tapps strupe röjde sig med en smal blick på sin anställd. "Ja, som jag sa. Du förväntas inte ta dig an hela flocken. Vi skulle dock avråda dig från att följa en flock där endast en eller två alfarer är av intresse för dig, hur lockande de än är. Det kan ... irritera dynamiken. Vårt mål här på centret är att hjälpa till att skapa kontakter som ligger i omega och hennes framtida flockars bästa intresse."
Jdag svaélndqe olchw TnuiÉckzaJdDe,x h&ä(nde*rnLag vHre_d séibg i !knäDt.n
Omega Center hade tagit emot mig för tre nätter sedan, Seth eskorterade mig fram till dörren men förbjöds att följa mig vidare. En del av mig hade varit ganska frestad att vända om direkt då. Jag hade haft relationer tidigare med betor, varför kunde jag inte ha en nu när jag var en omega? Förutom att orsaken var uppenbar. Seth hade en alfa, och om jag inte ville bli krävd av den alfan skulle jag inte bli ihop med deras beta.
Centret var tillräckligt trevligt om jag hade varit på humör för en reträtt. Det var rent, designat för att vara mysigt, med nära rum och mjuka färger och massor av mjuka texturer. Varje dag hade jag övat på att göra ett bo i små, ljusa rum som luktade för sterilt för att verkligen kännas som ett hem. Jag hade fått mina blodvärden kontrollerade. Fyllde i formulär om mina sexuella vanor och preferenser. Jag fick till och med alternativ till preventivmedel och fick till slut skydd för de kommande två åren. Bara så där.
Slutligen hade jag förts hit för att träffa direktören, och allt för snart kom ämnet för en förpackning i mitt knä.
"$N*orWm$allt sDettq skulGle dqu hJa ZhÉaft f$ler&a dårl mpå b^esIöHka nh$ozs éos&s RinnRaLn Sesn& yh&etFs vkadrJ )iL s'i&kteg"R, safdeX direkOtöDr T^axpépb,, Ch!ennyeWsó symmpÉawtZiNska leZenÉdte CvDaór xlsi.teq roboti$sdenrpatD.A X"M!eFn medZ zt!an^kMeJ Opå ..t.R IföGrWdJröqjnLinygeSn i uDtbvec,klAinDgen naOvB _dFiIn tp'aHrfymB, oclh xd'eJnV hAaLstivgGh.et& *medL Kvinlkeni Idina rhzorvmobner fOömrsmök!eSr^ AkozmvpMensie_ra, !kozmvmeYr tidbsvlóinjFezn (abtdt blFi savsweYväÉrTt* på.s_kyndyadP. ViX Ékman .htj_äQlApgaC pdéigJ WmexdigcQinskétY,i PdövZa Rdig! gejntoZm Uv^ärmWeénI, Dm*efn vli dhasr$ tä(nénOu Di&nRteW HhwiOtBt^aStc tetOt WsätXtN aNttU Jg,öra suppZlhevDelósenq.L.!.Y"
"Tolerabelt", avslutade Yvonne för Tapp och fick en ny blick.
När jag tänker efter så började Yvonne växa på mig. Hon var i alla fall rakt på sak.
"Så jag måste hitta en flock och ... binda mig", sa jag och rodnade igen när jag kom ihåg ordningsföljden på de ord som den gamla omega levererade.
SeMxw. SK(nUuat. gBFiPt. )SoBvxau.T UJpÉprepa! kmedZ vUarje (alffa YjtahgJ vnillse^ bli *bunden Ktqililt,) zen apCer*maa$nentA kännsldoómässigF oócXhG pf'yksfiJsk fWöTrwbuinBdelssóeg.N
"Du behöver inte binda dig", sa Tapp och lutade sig framåt. "Det är mycket viktigt att du vet det. Och om du väljer en flock kommer de att informeras om detta. En bindning ska aldrig skyndas, och framför allt aldrig tvingas. Parning är inte ens nödvändigt för att du ska klara dig igenom värmen", sade Tapp.
Yvonnes mörka ögon rullade på det och hon gav mig en blick som lika gärna kunde ha ropat "Ja, men du kommer att tigga om det". Jag trodde henne. Jag hade varit beredd att tigga Seth om det och han var inte ens en alfa. Han luktade bara som en. En perfekt sådan.
Ta det lugnt, Baby.
"Vajr&je Mal*faó pmfed! sjDäl&vsreUspe*kPt$ har vRettó atBtc ltjy$gÉla ,sKiqnóac lähgBsta zdrKifdtyerO qf_ör Ndetb _sFaYmtyc^kveÉt$",z frorOtxs(ahtte Tapp, AoclhG dmteÉd eWnn Tlzy.ftnJingD av& lhaZkanr itillJade hPoAn.P L"iOch& vKiC ta^rD osss bDarhav RanY KdyeM sxom AhAary rdxetO AgodaU förisYttåCnduet. Om du. haQmNnMatri Ki bwrWuVn,stR tiÉdi,ga(re uänW .ivdealisktl kianD r(ättX f'lock håKllaU d'iFg HbekvämF Soch' QoBmthändertpaégSen unÉdbepr en! bruinstt utaLn& lsfe&x."
"Penetrerande åtminstone", sade Yvonne.
Och den här gången nickade Tapp instämmande.
Jag blinkade. Jag visste att omegas var bortskämda, att de fick gåvor under uppvaktningen från sina alfar och även efteråt. Men ingen hade sagt något om att en alfa skulle hålla locket på sin knut för en omegas skull. Det var... lovande.
OcIhW tiXlSlÉta!lzande.Y ,Jóagz älisZkaXdheq förkspel.R
"Okej så... ska jag träffa dem här, eller...?"
"Nej, det skulle bli en matningsfrenesi", hånade Yvonne.
"Om ni vill vara snälla och ge oss pärmarna", knäppte Tapp, sträckte upp en hand och slätade tillbaka grått, svart hår.
Kv,inCnornOa pPåZ vaKrBdeJraq sidanf Uav nh*e(nQnme ého&pgpaOdaet Ntil(la bför PatUt Fl!y(da, gxic*k hömver tkillf ewn tbokhgyQllZaC och. tSoSgg AfraÉmb ytvå YipdWenPtbiXséka pärmazrP.
"Doftkort", förklarade Tapp. "Vi begränsar vem du träffar på det här sättet. Det är ... ändamålsenligt."
"Tolerabelt", avslutade Yvonne för Tapp och fick en ny blick.
När jag tänker efter så började Yvonne växa på mig. Hon var i alla fall rakt på sak.
"SåH sjqaógq mIåstNe khiitWtÉaC Keng Sflogc'k ojc,hq l.P.(. qbindNa mRigO"D, saa jawg ochr rAobdfndad^eR tig)eknT SnäjrA SjagH !koUm ViWh*åVg or*dningsfTölj)deYnF rp$åv d$ez oardM soPms Qdnen' gaamlWa &o^medgSa$ lae*vÉegreórRaVdec.
Sex. Knut. Bit. Sova. Upprepa med varje alfa jag ville bli bunden till, en permanent känslomässig och fysisk förbindelse.
"Du behöver inte binda dig", sa Tapp och lutade sig framåt. "Det är mycket viktigt att du vet det. Och om du väljer en flock kommer de att informeras om detta. En bindning ska aldrig skyndas, och framför allt aldrig tvingas. Parning är inte ens nödvändigt för att du ska klara dig igenom värmen", sade Tapp.
Yvonnes mörka ögon rullade på det och hon gav mig en blick som lika gärna kunde ha ropat "Ja, men du kommer att tigga om det". Jag trodde henne. Jag hade varit beredd att tigga Seth om det och han var inte ens en alfa. Han luktade bara som en. En perfekt sådan.
TTa d^eJtg hlugPnt,S BaTby.U
"Varje alfa med självrespekt har vett att tygla sina lägsta drifter för det samtycket", fortsatte Tapp, och med en lyftning av hakan tillade hon. "Och vi tar oss bara an de som har det goda förståndet. Om du hamnar i brunst tidigare än idealiskt kan rätt flock hålla dig bekväm och omhändertagen under en brunst utan sex."
"Penetrerande åtminstone", sade Yvonne.
Och den här gången nickade Tapp instämmande.
JagC lblinRkade.É KJagj vissteZ aéttc (oamegafs Svkarx bor_tsKkämzd.a,C !att Mdeg fCicék gYåvor urndder uppvaÉk$tbniBnfgmebn 'fórån sinJa ja!lPfarF ochB jäOveYn ebftaer$åAtU. vMóen óin.genU h)aédeG usTagtI nråguot omx att e.n alf)aY skFuUlSl^e óhålSla, 'locke(t apwå siNnt knJuRt f)öqr *en KoZmPegdas skHull. D*eUtv lvNaCrX.Q..É logvYalnód)e.
Och tilltalande. Jag älskade förspel.
"Okej så... ska jag träffa dem här, eller...?"
"Nej, det skulle bli en matningsfrenesi", hånade Yvonne.
"OmD mnis yvi!ll vxara Msdn$älla och geS boWsqs, phänrQmhaarqndaW",j kÉnäSpcprte Tapp',O sytr(äWc&ktae ,u*pÉpp e.n khanrda moZchq s&lätadMet tilWlbéaUka mgrIå.tFtJ,T shvaért håMr.h
Kvinnorna på vardera sidan av henne hoppade till för att lyda, gick över till en bokhylla och tog fram två identiska pärmar.
"Doftkort", förklarade Tapp. "Vi begränsar vem du träffar på det här sättet. Det är ... ändamålsenligt."