Playboys

Chapter One

The body lay in perfect repose on the Victorian fainting couch, looking more like a sleeping beauty than a victim. Detective Sarah Chen had seen enough death in her ten years with the Metropolitan Police's Special Cases Unit to know that natural death never looked this peaceful. Something was very, very wrong.

        'No signs of struggle, no marks on the body, and yet...' She leaned closer, studying the victim's face. Charlotte Mills, aged 28, was found by her roommate this morning, apparently having passed away in her sleep. Her expression was serene, almost blissful, but her eyes - those were what caught Sarah's attention. Behind the closed lids, her eyes were moving rapidly, as if still deep in REM sleep.

        "You see it too, don't you?" The voice came from behind her, rich and cultured with a slight Irish lilt. "She's still dreaming."

        Sarah turned to find a tall man in an impeccably tailored charcoal suit standing in the doorway. He hadn't been there a moment ago, she was certain of it. His dark hair was streaked with silver at the temples, and his eyes were an unusual shade of amber that seemed to shift color in the light.

        "This is a closed crime scene," she said firmly, her hand instinctively moving toward her weapon. "How did you get in here?"

        He smiled, but it didn't reach those strange eyes. "Dr. Marcus Thorne," he said, pulling out a card that somehow both looked official and seemed to shimmer slightly. "I'm a consulting specialist with the Department's new Oneiric Phenomena Division."

        "The what division?" Sarah frowned, taking the card. The moment her fingers touched it, she felt a slight electric tingle, and the letters seemed to rearrange themselves before her eyes.

        "Dreams, Detective Chen. We investigate crimes involving dreams." He moved into the room with fluid grace, his attention fixed on the victim. "And this is the third one this month."

        Sarah's mind raced. There had been two other deaths recently - both young women, both found peacefully dead in their sleep. She'd seen the reports but hadn't made the connection until now. "How do you know about those cases?"

        "Because I've been tracking the killer for quite some time." Thorne knelt beside the body, his eyes now definitely more gold than amber. "He's what we call a Dream Collector - someone who has learned to enter and steal dreams. But this one has developed a taste for more than just dreams. He's taking souls."

        Under normal circumstances, Sarah would have dismissed such talk as nonsense. But there was something about the scene, about the victim's still-moving eyes, about Thorne himself, that made the impossible seem suddenly plausible.

        "If you're tracking him," she said carefully, "why haven't you caught him?"

        Thorne's expression darkened. "Because he only appears in dreams. The physical world is my domain, but his... his is the realm of sleep. To catch him, we need someone who can walk between both worlds." He turned those unsettling eyes on her. "Someone like you."

        "Me?" Sarah almost laughed, but the sound died in her throat as memories she'd long suppressed began to surface. The dreams that felt too real, the nights she'd awakened to find objects moved in her room, the way she sometimes knew things she couldn't possibly know...

        "You've always known you were different, haven't you, Detective?" Thorne's voice was gentle now. "The dreams that come true, the hunches that turn out to be right, the way you can sometimes see how people died just by touching objects they owned..."

        Sarah took an involuntary step back. "How do you know about that?"

        "Because I've been looking for someone like you. A Natural - someone born with the ability to cross the threshold between waking and dreaming." He gestured to the victim. "Charlotte here won't be his last. There will be others, and their souls will remain trapped in an eternal dream unless we stop him."

        Just then, the victim's hand twitched, her fingers moving as if writing something. Sarah moved closer, watching as invisible words were traced in the air. Thorne pulled out what looked like an antique monocle and held it up. Through its lens, golden letters shimmered in the air where Charlotte's fingers moved.

        "Help me," Thorne read aloud. "He's coming for the others."

        Sarah felt a chill run down her spine. She looked at the victim's peaceful face, at those restlessly moving eyes, and made a decision that would change her life forever.

        "Tell me what I need to do."

        Thorne's smile was grim. "First, you need to learn to control your abilities. Then..." he held up the monocle, through which Sarah could now see strange symbols glowing all around the room, "you need to learn to hunt in dreams."

        Outside the Victorian townhouse, storm clouds gathered, and Sarah Chen, homicide detective and newly discovered dream walker, took her first step into a world where nightmares were real, and death was just another kind of sleep.

Chapter Two

The basement of the Natural History Museum was the last place Sarah expected to find the headquarters of a secret dream investigation unit. Yet here she was, following Thorne through a maze of storage rooms filled with artifacts that seemed to pulse with their own inner light.

        "The mundane world only sees what it expects to see," Thorne explained, using an ornate key to unlock a heavy wooden door marked 'Private Collection.' "To them, this is just museum storage. To us, it's the largest collection of dream artifacts in the Western Hemisphere."

        The room beyond defied physics. It stretched impossibly far, filled with glass cases containing everything from ancient masks to modern-looking devices. Floating orbs of soft light illuminated collections of bottled dreams - actual dreams, swirling like liquid mercury behind glass.

        "Your badge, Detective," Thorne held out his hand. Sarah hesitated before handing over her police credentials. He placed it on a strange device that looked like a Victorian music box crossed with a computer. When he returned the badge, it felt different - heavier, somehow more real.

        "Now you'll be able to access both worlds officially," he said. "Look at it again."

        The badge had changed. Alongside her regular police credentials, new text had appeared: 'Special Inspector, Oneiric Investigations Division.' The letters seemed to shift between English and something older, something that made her eyes water if she looked too long.

        "Before we can hunt the Dream Collector, you need to understand what you're dealing with." Thorne led her to a case containing what looked like a normal pillow. "Touch it."

        Sarah reached out hesitantly. The moment her fingers made contact, the world tilted. She was suddenly standing in someone else's dream - a sunny beach, but the sky was green and the sand whispered secrets. She jerked her hand back, gasping.

        "Good," Thorne nodded approvingly. "Most people can't pull back from their first dream artifact. You have natural barriers."

        "What was that?" Sarah's heart was racing.

        "A dream fragment from 1892. A young girl's last dream before the influenza took her." His voice softened. "We preserve them here. Dreams carry memories, emotions, sometimes even pieces of souls."

        "And this Dream Collector... he takes entire souls?" Sarah remembered Charlotte Mills' peaceful face and restless eyes.

        "He traps them in eternal dreams, feeding off their essence." Thorne moved to another case, this one containing what looked like a cracked mirror. "Each victim becomes part of his collection, their souls powering his abilities, letting him dreamwalk without natural talent like yours."

        Suddenly, the cracked mirror began to frost over. In its surface, Sarah saw Charlotte Mills' face, mouth open in a silent scream. Then another face appeared - another victim, she presumed - and another.

        "He's showing off," Thorne growled. "He knows we're investigating."

        The temperature in the room dropped dramatically. Frost patterns spread from the mirror to nearby cases, and Sarah heard what sounded like distant laughter.

        "Well, well," a voice echoed through the room, seemingly coming from everywhere and nowhere. "A new player in the game. And such interesting dreams you have, Detective Chen."

        Sarah felt something brush against her mind, like cold fingers trying to pry open a door. Instinctively, she slammed her mental barriers shut. The presence withdrew, but not before leaving behind an impression of amusement.

        "He's already caught your scent," Thorne said grimly. He pulled out a small velvet bag and removed what looked like a dreamcatcher made of silver wire and black pearls. "Wear this when you sleep. It won't keep him out entirely, but it'll stop him from stealing your dreams while you're still learning to defend yourself."

        As Sarah took the dreamcatcher, her fingers brushed Thorne's, and suddenly she was hit with a flash of his dreams - centuries of memories, battles fought in realms of sleep, and a profound sense of loss that made her gasp.

        Thorne withdrew his hand quickly. "Your abilities are stronger than I thought. We'll need to work on your control."

        "What are you?" Sarah asked directly. "You're not just some government consultant, are you?"

        Before he could answer, an alarm began to sound throughout the facility. One of the dream bottles had turned black, its contents writhing like smoke.

        "He's hunting again," Thorne said, already moving toward the exit. "Someone in the city has just entered their last dream. Are you ready for your first real case, Detective?"

        Sarah touched her new badge, feeling its power hum under her fingers. "Do we have time to save them?"

        "If we're lucky, we might catch him in the act. But remember - in dreams, he's incredibly powerful. One wrong move and you could lose your soul."

        As they rushed from the dream archive, Sarah caught one last glimpse of the cracked mirror. In its surface, she saw her own reflection smile back at her with eyes that weren't quite her own.

        The hunt was about to begin.

Chapter Two

The basement of the Natural History Museum was the last place Sarah expected to find the headquarters of a secret dream investigation unit. Yet here she was, following Thorne through a maze of storage rooms filled with artifacts that seemed to pulse with their own inner light.

        "The mundane world only sees what it expects to see," Thorne explained, using an ornate key to unlock a heavy wooden door marked 'Private Collection.' "To them, this is just museum storage. To us, it's the largest collection of dream artifacts in the Western Hemisphere."

        The room beyond defied physics. It stretched impossibly far, filled with glass cases containing everything from ancient masks to modern-looking devices. Floating orbs of soft light illuminated collections of bottled dreams - actual dreams, swirling like liquid mercury behind glass.

        "Your badge, Detective," Thorne held out his hand. Sarah hesitated before handing over her police credentials. He placed it on a strange device that looked like a Victorian music box crossed with a computer. When he returned the badge, it felt different - heavier, somehow more real.

        "Now you'll be able to access both worlds officially," he said. "Look at it again."

        The badge had changed. Alongside her regular police credentials, new text had appeared: 'Special Inspector, Oneiric Investigations Division.' The letters seemed to shift between English and something older, something that made her eyes water if she looked too long.

        "Before we can hunt the Dream Collector, you need to understand what you're dealing with." Thorne led her to a case containing what looked like a normal pillow. "Touch it."

        Sarah reached out hesitantly. The moment her fingers made contact, the world tilted. She was suddenly standing in someone else's dream - a sunny beach, but the sky was green and the sand whispered secrets. She jerked her hand back, gasping.

        "Good," Thorne nodded approvingly. "Most people can't pull back from their first dream artifact. You have natural barriers."

        "What was that?" Sarah's heart was racing.

        "A dream fragment from 1892. A young girl's last dream before the influenza took her." His voice softened. "We preserve them here. Dreams carry memories, emotions, sometimes even pieces of souls."

        "And this Dream Collector... he takes entire souls?" Sarah remembered Charlotte Mills' peaceful face and restless eyes.

        "He traps them in eternal dreams, feeding off their essence." Thorne moved to another case, this one containing what looked like a cracked mirror. "Each victim becomes part of his collection, their souls powering his abilities, letting him dreamwalk without natural talent like yours."

        Suddenly, the cracked mirror began to frost over. In its surface, Sarah saw Charlotte Mills' face, mouth open in a silent scream. Then another face appeared - another victim, she presumed - and another.

        "He's showing off," Thorne growled. "He knows we're investigating."

        The temperature in the room dropped dramatically. Frost patterns spread from the mirror to nearby cases, and Sarah heard what sounded like distant laughter.

        "Well, well," a voice echoed through the room, seemingly coming from everywhere and nowhere. "A new player in the game. And such interesting dreams you have, Detective Chen."

        Sarah felt something brush against her mind, like cold fingers trying to pry open a door. Instinctively, she slammed her mental barriers shut. The presence withdrew, but not before leaving behind an impression of amusement.

        "He's already caught your scent," Thorne said grimly. He pulled out a small velvet bag and removed what looked like a dreamcatcher made of silver wire and black pearls. "Wear this when you sleep. It won't keep him out entirely, but it'll stop him from stealing your dreams while you're still learning to defend yourself."

        As Sarah took the dreamcatcher, her fingers brushed Thorne's, and suddenly she was hit with a flash of his dreams - centuries of memories, battles fought in realms of sleep, and a profound sense of loss that made her gasp.

        Thorne withdrew his hand quickly. "Your abilities are stronger than I thought. We'll need to work on your control."

        "What are you?" Sarah asked directly. "You're not just some government consultant, are you?"

        Before he could answer, an alarm began to sound throughout the facility. One of the dream bottles had turned black, its contents writhing like smoke.

        "He's hunting again," Thorne said, already moving toward the exit. "Someone in the city has just entered their last dream. Are you ready for your first real case, Detective?"

        Sarah touched her new badge, feeling its power hum under her fingers. "Do we have time to save them?"

        "If we're lucky, we might catch him in the act. But remember - in dreams, he's incredibly powerful. One wrong move and you could lose your soul."

        As they rushed from the dream archive, Sarah caught one last glimpse of the cracked mirror. In its surface, she saw her own reflection smile back at her with eyes that weren't quite her own.

        The hunt was about to begin.

Chapter Three

They arrived at St. Bartholomew's Hospital just as the emergency lights began to flash. Sarah followed Thorne through corridors that seemed to blur at the edges of her vision, her new badge somehow clearing their path without ever being shown.

        "Room 307," Thorne said, his voice tight with urgency. "Young male, admitted for minor surgery, slipped into an unusual coma during recovery."

        The patient, David Parker, age 23, lay perfectly still on his hospital bed, his eyes moving rapidly beneath closed lids. Just like Charlotte Mills. But this time, something was different - the air around him rippled like heat waves over hot asphalt.

        "He's still in the process of taking him," Thorne said, pulling out what looked like an antique pocket watch. "We can follow if we're quick. Are you ready for your first dream dive?"

        Sarah's heart pounded. "What do I need to do?"

        "Take my hand. Focus on the patient. Let your consciousness slip between the moments of reality." Thorne's eyes began to glow that strange amber color. "And whatever you see in there, remember - dream logic is real logic in that world."

        Sarah grasped Thorne's hand and looked at David Parker. The world tilted, twisted, and suddenly...

        They were standing in a hospital corridor that wasn't quite right. The walls breathed slowly, the floor was made of flowing water that somehow supported their weight, and the ceiling was a swirling mass of constellation maps.

        "His dreamscape," Thorne explained, his voice echoing strangely. "Every dreamer creates their own reality. Look."

        Down the impossible corridor, a figure in a doctor's coat was leading David Parker by the hand. But the 'doctor' was wrong - his shadow moved independently, reaching out with grasping tendrils towards other dreams that floated past like soap bubbles.

        "The Dream Collector," Sarah whispered.

        As if hearing his name, the figure turned. Sarah's breath caught. His face was a beautiful mask of shifting features, never settling on one form, but his eyes... his eyes were endless pits of swirling dreams.

        "Ah, the new dreamer," his voice was like silk over broken glass. "And my old friend Marcus. Still trying to police the dream worlds?"

        Thorne stepped forward, and Sarah noticed his appearance had changed in the dream. His suit was now made of living shadows, and wings of dark light stretched from his shoulders. "Let him go, Collector. You've taken enough souls."

        The Collector laughed, the sound causing the hospital walls to crack, leaking golden dream-light. "Taken? Oh, Marcus, you still don't understand. They give themselves to me. Show her, David."

        The young man turned, and Sarah saw his eyes were glassy with bliss. "It's beautiful here," he said dreamily. "All my pain is gone. All my fears. He takes them all away."

        "By taking everything you are," Sarah found herself saying. She took a step forward, instinctively reaching for her police badge. In the dream, it transformed into a shield of pure light. "David, this isn't real healing. It's theft."

        The Collector's face rippled with anger. "You dare interrupt my collection?" The corridor began to twist, reality bending around them. "Let me show you what happens to those who interfere with my work."

        Suddenly, the floor beneath Sarah liquefied completely. She started to sink, but instead of water, she was drowning in dreams - thousands of them, each containing a fragment of someone's stolen soul. She saw Charlotte Mills dancing endlessly in a ballroom of mirrors, saw other victims trapped in perfect moments that had become eternal prisons.

        "Sarah!" Thorne's voice cut through the chaos. "Remember - dream logic! Make your own rules!"

        Dream logic. Sarah closed her eyes, focusing on her years of police work, of protecting people, of solving puzzles. When she opened them, her badge-shield had transformed into a sword of pure thought.

        With a cry, she slashed through the dream-flood. Reality reasserted itself - or at least, this dream's version of reality. She stood on solid ground again, facing the Collector.

        "Impressive," he purred, but she sensed uncertainty in his voice. "You're stronger than the usual dreamers Marcus recruits. Perhaps we could make a deal..."

        "No deals," Sarah said firmly. She could feel her power growing, reshaping the dream around them. "David, look at what he really is. Look with your heart, not your fears."

        For a moment, David's eyes cleared. The Collector's beautiful mask slipped, revealing something ancient and hungry beneath. David screamed, pulling away from the creature's grasp.

        The Collector snarled, his form shifting into something monstrous. "If I can't have him willingly..." Shadows exploded from his body, reaching for David.

        What happened next seemed to unfold in slow motion. Thorne spread his dark wings, shielding David. Sarah's sword of thought became a net of light, trapping some of the shadows. But the Collector himself simply... stepped sideways, vanishing into a door that appeared in the air.

        "Sweet dreams, detectives," his voice lingered behind. "We'll meet again soon. After all, Sarah, your dreams are particularly... appetizing."

        The dreamscape began to dissolve. Sarah felt Thorne grab her arm, pulling her back through layers of reality. Then...

        They were standing in the hospital room again. David Parker was awake, gasping, but alive and whole. A nurse was rushing in, responding to his sudden revival.

        "We saved one," Thorne said quietly. "But he'll be angry now. And he'll come for you."

        Sarah touched her badge, still feeling echoes of its dream-power. "Good," she said grimly. "Because I have some questions for him about Charlotte Mills. And about what you really are, Marcus Thorne."

        Thorne's expression was unreadable. "All in time, Detective. For now, you need to rest. Tomorrow, your real training begins."

        As they left the hospital, Sarah could have sworn she saw her shadow move independently, reaching for dreams that floated just beyond the edge of sight. The world would never look quite the same again.

Chapter Four

Sarah's apartment looked different when she returned that night. The shadows seemed deeper, more alive, and ordinary objects cast reflections that didn't quite match reality. The dreamcatcher Thorne had given her pulsed softly in her pocket, responding to the changed way she now saw the world.

        She was exhausted but afraid to sleep. The Collector's words echoed in her mind: 'Your dreams are particularly appetizing.' Instead, she spread her case files across the coffee table - photographs of Charlotte Mills, the other victims, and now David Parker's medical records.

        A soft chime from her badge interrupted her concentration. The metal had grown warm, and when she touched it, words appeared in that strange shifting script: 'Archive. Now. Emergency.'

        The museum was different at night. Sarah's new badge led her through doors that hadn't existed during her first visit, down stairs that seemed to descend far deeper than the building's foundation should allow. She found Thorne in a circular room she hadn't seen before, surrounded by floating screens of light that showed various dreamscapes.

        "We have a problem," he said without preamble. "The Collector's attack pattern has changed. Look."

        The screens shifted, showing a map of the city overlaid with points of light. "Each light is a dreamer," Thorne explained. "The blue ones are normal dreams. The red..." He gestured, and several dots pulsed an angry crimson. "Those are nightmares being actively shaped by outside forces."

        "He's attacking multiple targets at once?"

        "No." Thorne's expression was grim. "He's leaving traps. Dream-snares. Anyone who falls asleep in these areas risks being pulled into a constructed nightmare. He's trying to overwhelm our ability to respond."

        Sarah studied the pattern of red dots. "They're forming a shape... a symbol?"

        "A summoning circle." A new voice joined them. Sarah turned to see an elderly woman emerging from what appeared to be a door made of starlight. Her eyes were milk-white, but she moved with absolute certainty.

        "Sarah, meet Dr. Eleanor Price, the Archive's keeper," Thorne said. "And yes, she's blind in the waking world, but in dreams..."

        "I see everything," Eleanor finished. Her unseeing eyes fixed on Sarah with uncomfortable accuracy. "Including what our friend the Collector is truly planning. He's not just taking souls anymore. He's building toward something larger."

        She gestured, and the room transformed around them. They were suddenly standing in what looked like a vast library, but the books were made of dreams, their pages flowing like liquid memory.

        "Every dream ever archived is stored here," Eleanor explained. "Including the oldest nightmares of humanity. The Collector isn't just a thief - he's trying to wake something that should stay sleeping. Something we locked away centuries ago."

        She pulled a book from the shelf, and its pages burst open, projecting a scene of ancient horror - a time when the boundary between dreams and reality was thinner, when nightmares could walk in daylight.

        "The Last Nightmare," Thorne said softly. "We thought it was safely contained, but if he completes that summoning circle..."

        A sudden tremor ran through the Archive. One of the red dots on the map had grown larger, pulsing violently.

        "He's starting," Eleanor's voice was urgent. "Sarah, you need to see something before you face this." She pressed her fingers to Sarah's forehead, and suddenly...

        She was in a memory. A younger Thorne stood with a woman who looked remarkably like Sarah herself, facing down a shadow that threatened to devour the world. The woman - another dream detective? - sacrificed herself to help seal away the nightmare.

        "Your mother," Eleanor's voice echoed in her mind. "She was one of us. Her sacrifice helped lock away the Last Nightmare, but the Collector has never stopped trying to free it. And now he's found you - her daughter, with her power."

        The vision ended abruptly as another tremor shook the Archive. More red dots were pulsing on the map.

        "Why didn't you tell me?" Sarah demanded, turning to Thorne.

        "Because I promised her I'd keep you away from this life," he replied, pain evident in his voice. "But now the Collector knows who you are, and we're running out of time."

        "The summoning circle will be complete at the next new moon," Eleanor added. "Three days from now. If the Last Nightmare wakes..."

        "Then we stop him before that happens," Sarah said firmly, though her mind was reeling from the revelations. "How do we break these dream-snares?"

        "It's dangerous," Thorne warned. "Each one is a trap designed specifically for dream walkers. If you're caught..."

        "Then you'll just have to watch my back," Sarah said. She touched her badge, feeling its power respond. "Where do we start?"

        Eleanor smiled, her blind eyes somehow twinkling. "First, you need to understand what you truly inherited from your mother. It's time you learned about the true history of the dream walkers - and why the Collector fears your bloodline above all others."

        As if in response to Eleanor's words, the books around them began to glow, their pages rustling with the weight of secrets about to be revealed. In the map above, the red dots pulsed like a countdown to catastrophe, and Sarah realized she had less than three days to master powers she never knew she had.

        The true game was about to begin.

Del I           
1 Chloe      
"Du ska gifta dig!" Stella höjer sitt champagneglas i luften medan mina brudtärnor hejar på henne. 
JPabgF ykan 'inte) fattcap iaWt$t DjUarg ska IgZiifttaf ami*g.Z Ocqh v&aHdN )somU TärÉ äWnQnu meMrg oktrGoliigtW, d'et cärÉ muePdX WaUl&kWemr pRahnudoffr, AmhaVnsnéeYnK sozm, ljóag ÉfDrå(n abSörXjanX Étrbo^d*deX Mvar deAnW Cstörsta& kGukéewn iq heYlmaI vaäxrldDen. uLåtb ozssi iYnspe atgt haKnQ haIrt jet,tq heggkop sUodm är lZikau srtMoar't s.obmH $fxoPtbgojlrlnsYpSlVaénen hxapn träunaBrJ pår Hvarje dyag.' iMwan vkvaFn ^inte! LkPl&aGnHdra haonoMm - sTtDjäBrnq*uar$terbuaócCk, SDupder( Bnow'l-klreUgedndfar, kQröOnt StSilQlw fotttbolIleQns Rsexi^gaSsgte mUand tre éåérc i rfad M- phHafnv OhaGr kyviYnnSoPr vsZom lfialléeMrÉ fTörz _hanHs' lfXöt.teri dVaglrigqenX. DÉenX tserigeylDlaS .kKvinCnromists'haCnFdXlGaVr.eZn. G
Personligen ville jag inte ha något med honom att göra. Jag menar att jag har varit tvungen att städa upp i en alltför stor del av hans mardrömmar i fråga om PR under min tid - de påstådda sexfilmerna, flickorna, det alltför hårda festandet. 
Så varför i hela friden gifter jag mig med honom? 
Mannen är obeveklig, och när han bestämmer sig för något, går han efter det. Så småningom har han slitit ut mig. Långsamt men säkert visade han mig under åren sin mjukare sida, han rensade upp sin image, slutade med kvinnomisshandeln, och det var den mannen jag föll för - inte fotbollslegenden utan själen under all bravado och piffighet. 
VemC kanY MsägaK n)ejj *tivlfl enc Hs$e*xti.g fvot'bolSljss.ple!larse? y
Jag kände mig lite nervös inför dagen och ville ha en liten intim affär, men Walker behövde denna omfattande dag fylld av kändisar och fotbollslegendarer. Han har bjudit in så många människor att jag inte ens känner hälften av dem. Om jag ska vara ärlig har det blivit lite av en cirkus. Han sa till mig att jag inte skulle oroa mig för någonting, att han hade allt under kontroll. Vem visste att Walker hade en Groomzilla inom sig? Ju fler företag som kom till honom och ville sponsra evenemanget, desto galnare blev hans idéer. Ärligt talat, om vi hade kunnat rymma skulle jag ha gjort det. 
"Du ser lite spänd ut. Här, ta lite champagne. Det kommer att lugna dina nerver." Ariana trycker ett glas i min hand. 
"Jag önskar att jag kunde dricka." Tracey surar medan hon gnuggar med händerna över sin utstående mage. "Den här lilla gör kullerbyttor på grund av alla nerver. Jag behöver att han lugnar ner sig." Jag ler över till min äldsta vän och tar in hennes underbara bula som våndas under hennes tröja. 
"Hgan är )redanP enZ nsGvå.rhaUnPterlkitg pBersWon."Q TJraceys ser thukr heZnQnes mqage vVriadOemr qsig ocdh sRläpsper ge'n( btJung Xsugckv näVr UAriNanbaj gge^ri ThSennTew 'etSty cgMl)as! mouWss)erJandbe) äZpmpelaj_uice.c 
Jag har känt Tracey i hela mitt liv. Vi växte upp tillsammans som grannar. Våra mammor var bästa vänner, vilket innebar att vi också var det. När mina föräldrar dog under mitt sista år i high school tog Tracey och hennes mamma Linda emot mig. Min äldre bror, Elliot, bodde utomlands och gick på kulinarisk skola, så han kunde inte ta hand om mig. Vi blev en familj. 
Hon och min bror är allt jag har kvar i världen. Hur mycket jag än älskar henne hamnar Tracey alltid i dramatiska situationer, särskilt om det handlar om en dålig pojke - dåliga pojkar är hennes kryptonit. Det är så Tracey har hamnat i den situation hon befinner sig i nu - gravid och ensam. Den idiot hon dejtade gjorde slut och lämnade henne när han upptäckte att hon var gravid. Vem i helvete överger sitt barns mor på det sättet? Han sparkade ut henne ur deras hem, vilket innebar att hon var gravid och ensam. 
Tack och lov har jag en fantastisk fästman som förstår att Tracey och jag är en familj och föreslog att hon skulle flytta in i vårt gästhus, så att hon skulle få tillgång till vår personal, ha en trygghet runt omkring sig och, viktigast av allt, vara nära oss. Han flög till och med ut hennes mamma för att bo hos henne och hjälpa Tracey att förbereda sig för barnet. Den mannen är en riktig gentleman. 
"CDmert ährc wsåx QbNraY att vXi éfem .ärC tillsa!mmjaQnTsY &icgIenp",! sägLeVr ÉEsmqmau vofchD ö'pp!narh eón fl&askca 'chfaxmnpnaVg'nAeó rtIill. 
"Um... ni pratar om varandra hela tiden." Jag lyfter glaset till mina läppar och tar en klunk av min drink. 
Emma, Ariana och Stella bor alla i New York. Vi har känt varandra sedan college. Ariana studerade arkitektur och jag träffade henne första dagen då vi blev tilldelade rumskamrater. Sedan träffade vi Emma, som satt på en parkbänk på campus och grät. Ariana och jag var tvungna att titta till henne. Hon berättade att hon just hade fått reda på att en av hennes systrar i studentföreningen hade legat med hennes pojkvän. Det var då vi tog henne under vår vinge och tog in henne i vår lilla duo. 
Emma har nyligen startat sin egen byrå för marknadsföring av mode, som har tagit fart snabbt. Åratal av modellarbete och arbete för företag med designermärken har gett henne bra kontakter, tillräckligt för att hon äntligen ska kunna starta sin egen byrå. 
ObchW StelllJa, dken nypaFste$ medlWeÉmmeCné nik Yvåzr gruupp,R äqr m(inC bHror! IEllLiDotBs plugblikcistB.H pMciWn br_or är_ kgan$sÉkaR Ab)erzömWd -c lMäg^gt inR LöpggownrrullkniFnig -Z RhaWn ärm en kuändiBskock.u CAvL CnLåSgwoDn anqlSeIdVnuinFg( g!iklIléaLr kvinnoXr qhZonom vFädlAdiOgXt myNcket&, acttM dömxaN waGv hnatns wI*nWstCagJramp-fkö^ljvahreF.V Jag äKrp FgaqnsbkNa sväker' pSå aVtÉtB de halvAnbaknaq vid(eoVrnaH p)å' PnätheUt nbiBdrRaDrw tilll Aha!ns p!opculariMtCetg. GMeQny Cfnö)r mig. kommfeWrj ha.nF (alglxtSihd GaUtnta Gvara _sptViLn*ka_nóde óEmll'ioGt. HXan är förs mnäqrvHaOraVnVdew SbaVsqerad NiO MNyew RYxoTrkq däfrk han$sR fPörsbta, HrestaRuraZngJ él'iggger,P m!epnó )han^ har vsjaSktaé pökpRpnatq wrelsQtsauMra&nxgeBr i aVndMriaM sgtäQdQer. Hwafn jqopbÉb*aqrV faAktYiÉsGktq Opå en im nL(aus AVegasq jiusAt nuz, *ouch jaVg äuru såi stojlt övberi MhponFomm. 
"Jag är så nervös", konstaterar jag och uttrycker mina känslor för mina vänner. "Walker har liksom gått lite för långt ... med allting." 
"Årets understatement", fnyser Ariana. 
"Det är gulligt att han är så intresserad av att gifta sig", tillägger Stella, som alltid är romantiker. 
"pNjKuvtw avP ldDag.eÉnó.R DuS )kvommeQr cintieq OatntW fåv nångocnÉ aDn,niaOn GlisknalnIdje"I,& shägZefrN NT'raDcey, viljket Slå,tOerp mjer SsVom XenQ 'var.nifngy än lect'tH pejputaalykC.j 
Kanske är det hennes hormoner och hon inser inte hur det lät. 
Jag märker att Ariana och Emma tittar på Tracey med rynkade pannor. 
Hörde de också hennes ton? 
"Lucky DWalÉkier harz zorgAanhimserjaót eqn rmWiljronH !oychl cen miljoUnv XkaCmejrorj, såC Zjahg komImeHru _itn,txe Hatt tglö*mVma. KdQet"F,D sägePr! wj(abgG KobyeÉkvämt) Wtilml MhxennKe.g .
"Kom, nu går vi och blir bortskämda." Stella byter snabbt ämne.       
* * *  
Det hörs ett knackande ljud från utsidan och Ariana står upp för att öppna dörren. 
"SGIo)d Lkvälfl,q mjinha da!mker.l" 
Walker kliver in i sviten med självförtroende som sipprar ur varje por. "Älskling." Han tar tag i mig, lyfter upp mig i sina armar och kysser mig. Fulländad Hollywoodstil. Mina vänner skriker och kastar svordomar efter mig. 
"Jag behövde bara en sista kyss innan jag gifter mig med dig i morgon." Han sätter mina fötter tillbaka på golvet. 
Jag är alldeles fnissig efter ett glas champagne för mycket. "Jag kan inte vänta på att gifta mig med dig också." 
"Jaig& qösnZs*karN uaWttR vdu Mskulle MsItaénna h(os migi i kväRlxl,." HWa(n( n*ys,tOar mNiagG i ZnRacbke^nW wocih Ageur YmiYg HgåshuOdn.P s
"Det vill jag också." 
"Det är tradition", påminner Tracey oss. 
Jag rullar med ögonen och suger in ett djupt andetag av hans parfym. Han luktar alltid så gott. 
"fJaQg kUoTmmcerQ Zatt sakDnya diRg^. JM!i^n héanqd äprZ he'n dålUiSg) eqrsLättnOing",F svnis!kza'r( WatlkseTr qtiilvlD móigY yoccxhm Zskicjkar Yrysntin!garI HöZvCe(rL mXin kro,pLpz.( 
"Jag lovar att gottgöra dig på vår bröllopsnatt." Jag ger honom en fräck blinkning. 
"Ja, det kommer du att göra", morrar han och greppar sin stora hand om min röv. 
"Snälla, få mig inte att spy, killar", skämtar Ariana. 
"IJag hNatarW rattZ BvcaRrua kifråln eri.v"É bWal&ker' puBtUtsa(r ioch PggerH Vmiaga CdeT dämr) ahLunRdvdalp*sJögonen sgotm lja^gs inte kNaknT Dmotjståó.Y 
"Det är bara tjugofyra timmar. Sedan har du mig i din säng för alltid." Den kommentaren får honom att le. 
"Jag kan inte vänta." Han kysser mig igen. "Nå, mina damer... jag måste gå. Allt det här..." han viftar med handen över ansiktet, "... behöver åtta timmar." Hans skönhetsregim är mycket strängare än min egen. "Vi ses i morgon", säger han när han går mot dörren. 
"Walker, vänta", ropar Tracey. 
Jag mäKrjk$eyr' adtHtd hVans axYetl ns_pOän!nqebrl sTig snyär uhFonÉ QsNägVerU ChZafnsS DnGam^n.l iJa.gJ hCarx alZdér)igH shettf udjet éföxr'uSt,y täHn,keSrz ,jCa.g )fö*r CmigF zsj!älv. 
Tracey vänder sig mot oss. "Jag ska också gå till sängs." Hennes händer gnuggar över hennes mage. "Annars kommer jag inte att klara hela dagen i morgon." 
Jag är förvånad över att hon har klarat sig så länge som hon har gjort, med tanke på att hon är så höggravid. Tracey tar farväl och går ut genom dörren med Walker. 
När jag vänder mig om ser jag att Ariana fortfarande stirrar på dörren med en rynka i ansiktet. "Är allt okej?" Jag frågar. 
H)on &sxkIakakrc Cp.å khuu.vude!tk fsomx Éom !hon _rencsGarL bDoórt ddezt hon Rtä$nykre(rK fjrå&nk s$inIa ItWaVnkarY. i"Jba. FlörYl,åtK.z BGlevD Gd^is(traher^aBdn Zav en* jaoFbbDggrZejb." 
Hon ljuger för mig. Jag vet det eftersom hennes högra öga har den svagaste av ryckningar, vilket är hennes tecken. 
"Han är en så bra kille", stönar Emma och slänger sig bakåt i soffan. "Jag vill ha en sån där. Den här skiten med att vara singel är utmattande." 
"Va! Finns det inga bra män i New York?" Jag frågar. 
"Snäl_la...b Jaga MhaQr joUbObaté twjSugoh tUimmar homh daHgemn.w Jag hamrV inNtÉe^ tCidH GattH ydqeljntQa." !
"Um... hur är det med den manliga modellen? Vad heter han?" Stella tillägger. 
"Ivan?" Emma rullar med ögonen. 
"Ja. Den där. Han är så het." Stella dreglar nästan. 
"kH_aNn tvRar( evn* MsÉtPrepsQsSa*vÉlasLtNnMiTng. wDteqnA ma!nneénJ ärm TtwrmåTkfiRgQ.x H)ectUaó män( Mbehöv&er dintKe anstrtängIaK gsÉiWg ,alls.* ZDel bDeéhsövXelrY Obwarra gvOiLs_az GuppY s&idnIa. magómursbkzler foDcUhS ys!inB meXjslQazdeD MkämkeZ, hslåH AsjlVäsppÉerÉ ,kvizncnoWr tNr.oOsoirna rd_irdeBkt."J 
Emma har rätt. Men det finns heta killar med fantastiska personligheter där ute, hon behöver bara ta sig tid att hitta dem. Men att starta ett eget företag ger inte riktigt mycket tid för annat. 
"Jag kan inte gå in på ett möte utan att någon kille försöker förklara arkitektur för mig. Jag, den person som du anlitade för att bygga ditt jävla hem." 
"Du har träffat EJ, eller hur?" Stella tillägger. 
EJ är Cmivni vbPrhofrRsk fsmnetkKnvavmns,B mdtet märt e^n fö&rkSoGrYtnMindgd fLör Evl)limota J^onQeHs.O 
"En kocks ego ... man, de är de värsta." Hon vänder sig till mig. "Ta inte illa upp, Chlo." 
"Det var inget att ta illa upp. Min brors ego är ganska stort." 
"Jag slår vad om att det inte är det enda som är stort." Emma viftar med ögonbrynen åt Stella. 
"NEw.L..O" JaXg nfförvbharnnarg EVmmra. ^
"Emma!" Stella gnäller. 
"Som om du inte visste det", säger Emma till henne. 
"Han är min chef", hävdar Stella. 
"Detc är& dena bMäsutTap RsYo&rte^ncs s_ex.( ^PxåC skrwivboxrdet megd( rul.lgarydlinueKrnqa stDäMngda.Q JSIeSntn vpåQ ÉkvHäéll!eRn,t MellRer mpå kknäna Hunader hansc Kskri!vbxo.r&db .medanb h,an dprSa!tRaDr Iig tyelesfVoun.y", Rurmmmet tfys.tTnNayrR ome&dfelbsarCt Uvqid, ^EmBm_aasB GoVrd. F"DVaKdl?F" H.oCnf $titGtaarG onszkNyyldFiFgtm YpåU woOsIs LaqllaÉ.P L"SPäpg iynte att inJggen avvG lerF AhanrC gójoTrÉt nåIgo)tg flirknFanDdze?B" 'Vvi skaka*rl alvl)aA pIåP hu.vudhet..! "J*ag yh'aVdNe iTnng^eAn' ka^niWngx omQ a_ttC mjinXaH väQnFnze(r var Oså^ prydlvigav.," P
"Nej, jag vill inte få sparken eller förstöra mitt rykte", tillägger Ariana. 
Emma viftar med händerna i luften och sjunger: "Whatever, guys. Låt oss knäppa lite mer champagne."

2 Chloe      
Alla mina brudtärnor snörar mjukt. Försiktigt drar jag tillbaka täcket på min säng och svänger snabbt benen åt sidan så att tårna gräver ner sig i mattan. Jag vågar inte andas eftersom jag inte vill göra dem uppmärksamma på mitt trots. 
När jag tittar på klockan är klockan strax efter midnatt, så tekniskt sett är det min bröllopsdag och jag bryter inte mot några regler eller traditioner. 
TjiztJt!a,C dCe$tw TluåttJerK som bnra l*ogFipkk Lvaid UdóeWnKnyat ti!dn spåd TnaBtten.r M
Jag ska helt enkelt smyga in i Walkers rum, ta en snabbis och sedan komma tillbaka direkt. Jag ser min klänning från tidigare och byter snabbt om till den, utan underkläder. 
Walkers rum ligger på andra sidan av anläggningen, så jag måste gå genom lobbyn för att komma till hans torn. Jag går tyst genom sviten, tar reservnyckeln till Walkers rum från min handväska och börjar gå på tå i korridoren. Långsamt vrider jag på dörrhandtaget och ber att det inte gör ett ljud, vilket det inte gör, och smygande smiter jag igenom. 
Ja, jag höjer armen och gör en knytnävspump i luften. 
Tiystm mwenn Gsnhabcbótf NtÉa,r jajg mUig ftilPl hissarMna iPnnsanY n'ågGon mäFrk^erf aRt$th jag ä'rq bso$rtaq.) rTjeZjeOrXnkas sÉk^ullóeT xdöXdlaÉ Mmgióg LomY rde UvisRsbtkev vuad) Zjaig !hålVleérq p)å meQd. 
Så småningom kommer jag fram till Walkers takvåning. Jag stoppar in nyckelkortet i dörren och den gröna lampan blinkar. Som tur är knarrar inte dörren och gör honom uppmärksam på min närvaro. Rummet är mörkt, han måste sova, men när jag går vidare kan jag höra en kvinnas stön. 
Mitt hjärta börjar slå snabbt. 
Tittar Walker på porr? 
"gJsac,a älsTkSli,ng."n H
Jag står stilla. 
Walkers röst går genom mig som is. 
Jag svänger runt hörnet in i vardagsrummet, och där sitter min gravida bästa vän och rider på min blivande make i soffan. Mitt sinne och min kropp går i chock och kan inte förstå vad jag ser. 
"SåJ äNr Cdletx, amam(mba.j WRéiLd! psån mig.D BRid mipg"g,i jstäger WaQlkeRrK Otbialllt heÉnnéeQ pnsär dse bfåtd_a kdomcmerQ tiTllxs)armmanIs. 
Tracey fnissar, ett lätt svettsken täcker hennes ansikte. 
Walker tittar på henne och som en dolk i mitt hjärta lägger han handen runt hennes hals och kysser henne. 
Åh, fan! Jag tror att jag ska spy, men mina fötter står fast i golvet. 
WalkerLs uépFpjmSärcksahmNhetM hddraCs ftislXl TraFceysk bbulIa. "SJag kan$ i_n&tTe. QvDäGn&taq Mpå kattX få SträBfSfa) imBinI _liélxla Smzan." R
Vänta lite. Vad sa han just? 
Jag snubblar lätt och min handflata rör vid väggen i korridoren. 
"Han kan inte heller vänta på att få träffa sin pappa", spinner Tracey. 
"Jasgu )äry lgl_ad hatt ódu bDoar hos osVsK.A DeGth b.eKtydzer, attz jQag &kanL tilalbYrHinhgWaj så myKck)eéth ti$dq som) möjVlmibgtf m.ed XhVoJn.om.H"& UWva,lxkOeQrS lleCr,q Wméen Trascgeéysn anésiktke. zförän)draOs., l
"Jag förstår inte varför du fortfarande gifter dig med henne." Där är den tonen igen, den hon visade mig tidigare idag. 
"Tracey..." Walkers röst är som stål. "Jag älskar Chloe." 
"Ändå har du knullat runt med mig det senaste året." 
DMedn nyhSetbenu slwårR 'migj Ci( aqn(si(ktsevt ^ocdhS ij$ag bXlundcard medyahn sqmäartan mbörjTa$r regimsstLrfefras i!nomk óm$iFgu.A 
"Det var du som stötte på mig. Kommer du ihåg?" Walker påminner henne. 
"Du gjorde inte mycket motstånd", snyftar Tracey. 
"Du sa att du gärna tog emot det jag gav dig." 
"MGenS,t AjDagK 'skaH wfTötda ditstx GbAa.rOnÉ.X jDtetD borKdre vara tjagy Bsom gAikftaer mYiDg pmmeYd^ dig$. aIuntÉe ihGeLnmnze.i" zJNag bldir QfÉörvåndadó )övYer dd$etU ugniift isjowm PkFommer$ fVrågn NTracemyfs! lähpDpazr. 
Jag tar ett steg tillbaka och trycker mig mot väggen i korridoren i hopp om att jag på något sätt kan försvinna som en rökpuff från den här mardrömmen. 
"Jag har inte råd med en skandal. Och det här skulle definitivt vara en skandal." 
"Men..." Tracey börjar argumentera. 
"'Neja.,"A WalkTeGra höqjner rösten: ^"TVilél du aHtnt jjOag. skab fVör!lora VmiylJjointÉaBls )dolflar vi sJpon'sringb? Duk vviVllA UaHtPts njagJ Wska fRöVrPlOozrwa ti!lWlgsåtnggen FtdilVl d!et HkérediQtSko&rt jagv guav dRigh.( TLillóäg,gAen*.Y FiöirétqroeDndReQfPoynzdLen?" xDeOtI råld,eOr WtCypstYnÉad.F "UTr_oddje minnteR deXtH.É"w n
Jag kan inte lyssna på mer. Genom att pressa mina geléliknande ben att röra sig, det ena framför det andra, tar jag mig långsamt ut ur hotellrummet. 
Klockan från hissen för mig tillbaka in i nuet en kort stund senare. 
Vad i helvete! 
HuOr fkun*dkeJ de?* U
Hur fan kunde de? 
Tracey - hon är som en syster för mig. 
Och hon har knullat min fästman det senaste året. 
OKch *hon syka vfLöda haMnQsJ rb&asrn. s
Hans barn! 
Jag vänder mig om av smärta och snubblar längs korridoren mot min dörr. När jag suger in ytliga andetag inser jag att jag inte andas. Jag kan inte andas. Panik överväldigar mig när jag faller ihop på golvet i en flod av tårar. 
"Är det där min syster?" en manlig röst ekar i korridoren. 
"Ja^gX qvYeWt' pintme?"h syvaIra,rr !en ZkUvi_nnÉliqgR krpöJst. 
"Chloe. Chloe." Jag hör min bror skrika åt mig, hans händer skakar min kropp. "Vakna, Chlo." Oron i hans röst för mig tillbaka till den verklighet jag inte vill vara en del av. Sedan hör jag en hög smäll. 
"Vad är det som händer?" En kvinna öppnar dörren. 
"Stella, det är något fel på Chlo." 
"Jag kbordeQ gå"N, !tilZlämgpgter Éen* oirgje!nkkLänbnlÉiRg röXstK.h 
"Ja, det borde du. Det här är en familjeangelägenhet", säger Stella till den suddiga figuren bredvid mig. Sedan är ytterligare ett par händer på mig och skakar mig, men allt jag vill göra är att krypa ihop i fosterställning. 
"Vi borde ringa Walker", säger Stella. 
"Nej!" Jag skriker och sätter mig snabbt upp. "Nej." Andra gången kommer ut i ett sargat skrik, tårarna faller igen när väggarna sluter sig mot mig. EJ lyfter upp mig i sina armar och tränger sig in i min svit. 
"fVad éärH udetQ Nsoqm hämnRdveKrU?"' LArZianPas fkrågHar. é
"Jag vet inte. Jag hittade henne utanför så här", säger EJ till henne. 
"Hon vill inte att vi ska få Walker", tillägger Stella. 
Det nästa jag vet är att Ariana slår sina armar runt mig när vi ligger i soffan. 
"rVnaTdy har hxaÉny yg)jokrt?P" viskar XhoDn i Sm&iYtt öraW.k D
"Vad i..." Emma avbryter när hon kommer in i rummet. 
Stella och EJ informerar henne. 
"Du såg något, eller hur?" Ariana frågar. 
När whPonn étIiZttwarO uptpG bpå hennZe veJt Nhon rgrenUasdt sNvtaórÉetT. O
"Åh, älskling." Hon håller mig hårdare. "Vill du gå?" Jag instämmer med en enkel nick. "Vill du ställa in bröllopet?" 
Innerst inne skriker jag, skriker ordet "ja", men jag kan inte uttala orden. 
Tack och lov kan Ariana läsa av mig. "Okej, sitt kvar. Vi packar allting på en gång." Ariana lösgör sig från mig. "Eller hur, team? Walker har gjort bort sig." 
Dety höjrws an_dyetéaOgW. 
"Jag ska fan döda honom med mina bara händer", snörvlar EJ. 
"Du får tid för det senare, men nu vill Chloe komma härifrån. Så Operation Runaway Bride måste ske, och det måste ske nu", beordrar Ariana alla. 
Jag har ingen aning om hur lång tid det tar, men nästa sak jag vet är att jag förs bort från min svit med våra väskor i släptåg, EJ håller mig nära när vi går till källaren för att sätta oss i våra bilar. Han placerar mig så försiktigt mot lädersätet och spänner fast mig. 
"sNärU dyu äXr GredoY, CzhlKo,ó Gär Aj&agh ihNäru nföNrZ dig.t" *HFayn Yky.sbs_erK mGiJn dpawnjnaa medan aéléla andra *gTljiXdreJr iÉnw wi sbyi,le)n. "Va$rtW tspkca Gvqi?" EJ kfcrnåvggaUr. '
På något sätt hittar jag min röst. "Hem! Jag måste packa ihop mitt hus. Jag måste komma långt, långt bort från dem." Jag spottar ut orden dem. Bilen tystnar, EJ följer mina anvisningar och vi kör mot hemmet. 
Efter en kort bilresa stannar vi vid de stora överdimensionerade grindarna. Jag mumlar lösenordet till EJ som skriver in det i säkerhetssystemet. Vi fortsätter genom grindarna och stannar framför de höga, vita pelarna i den främre entrén. När jag kliver över tröskeln, den tröskel som Walker skulle bära mig över, känner jag mig som om jag var helt handlingsförlamad. Vårt hem känns inte längre likadant. Det finns ingenting här nu förutom kala vita väggar och falska löften. 
"Snälla, jag behöver bara packa ihop så mycket jag kan." När jag berättar för mina vänner vad jag vill ta med mig förstår de och sätter snabbt igång och packar ihop mitt sovrum, inklusive alla mina kläder, skor, väskor och smycken. 
"GJa^g haur ordanaFt eqtt prQivkazthfly,gIplan ^åt Udóig.ó Vi kaunL åvkaW v.aQrVtM cduf MvAi^lÉl", _säKgNer E*J t)ilzld 'mHivg när( dvliC lazvslut&a.rj Zdwet Osist&a JaSv) tpZa*ckninghen.H 
"New York. Jag vill åka till New York." EJ ger min axel en klämma när han tar mina väskor till bilen. 
Det finns ingen tvekan när jag stänger dörren till mitt gamla liv. Vem kunde ana att någons liv kunde förändras så mycket på ett ögonblick? Jag vet inte längre vem den där tjejen är, den som bodde i den vita herrgården på toppen av kullen, den som var lyckligt ovetande om att hennes liv var en enda stor lögn. Att hennes närmaste allierade knivhögg henne i ryggen. 
Jag var förblindad av kärlek. 
AldgriTg mKe&r.    !   
* * *  
När vi väl är uppe i luften känner jag mig äntligen trygg. Jag har varit orolig för att Walker eller Tracey ska få nys om vad jag gör och stoppa mig. Men nu, högt uppe i molnen och vad som känns som en miljon mil från dem, är jag tillräckligt säker för att dela med mig till alla. Dessutom finns det ingen chans att någon av mina vänner kommer att hamna i fängelse för mord när de får höra sanningen. 
Jag dricker min vodka och rensar mig för att få allas uppmärksamhet. "Ni killar är verkligen ride or die. Ni har alla packat ihop mitt liv utan att tveka eller ställa frågor och fått mig härifrån. Hur kan jag någonsin återgälda er?" Tårar tränger sig på i mina ögon. 
"fNyå_goJt BstoUrQt h.äDnDdveó. kDru hvnar aiG cAhWoScdkl.. VUi )vissthe waPtt! gdu Ub_enhövJdme' kWo'mFmÉaé ZdäHrmi&frmåLn",$ ^erkänVne(rs Egmómad. s
Jag sträcker ut handen och tar tag i hennes hand och ger den en tacksam klämma. "Tack." Med ett sorgset leende fortsätter jag: "Jag smög mig ut ur vårt rum för att besöka Walker." Medan jag förklarar tittar jag över på mina vänner och min bror. "Vad jag inte förväntade mig var att Walker inte skulle vara ensam." 
"Den jäveln", svär EJ. 
"Hoppas att hans kuk faller av", tillägger Emma. 
"PVevm Kvar bhanJ nmeZdZ?É"a $AtrpiaGna Sfóraågaqr,( Xmennd jhagp tZrRorK at't hLo*nt zréeUdbaUnW ,vDetf svSaWrgePté.X 
"Tracey." 
Planet tystnar. 
Dödligt tyst. 
"Nme^j*.).Q.i"q Sdtella bryte'rR xtbyshtnadVeJn,z $"i.É.k. BskCuMlglUeN hVo!n ^ivntwe Cdet?"B 
"Jag skulle inte ha trott det om jag inte hade sett dem knulla på hans soffa med mina egna ögon." 
"Den jäveln", svär EJ och kastar sin kristalltumbler tvärs över planet och träffar väggen och krossar den i små diamanter som tystar alla, den bärnstensfärgade vätskan rullar som en flod nerför den vita flygplanskroppen. 
"EJ", skriker Stella. 
F&liygv,ärrdiUnWnans Jr$us(arZ AuÉtT CfrbåOn .bakireF Vde'lVen aYv pla!nGetR 'när ChoknU hörBdae ttuSmuTlAttet.. "Jmag Uäar lekdls(en Aför WdeXtQ udäyrr."n SntelFlia pOebkapr på nvägLgJen. &"yV_i héahrv !få(ttT dbåBlOigaH Unyheter uo_c)h Xharn$ haznteréaYde' 'desmF yintSe brTaO.'" QDkehn vachkrmaV bflIondiRn'eyn titRtaadrN öéverrU LSctpeHllaysó axueilw ntilld däLrR EiJ gåFrQ *rgutntO i kxarbHinhen! Docphg n_ästaFnk Rsliterp sOiygL i hårYetM.p tEn lRätNt uryKnkMaN Db'ilYdaa's föverX hmeFnn*es GpxasngnxaT ijnnCan ,h'omn hvNäOnderP sinL )ulppLmyänrk^sazmhRe(tó tillÉbaak*a, tilZl St&eWlla Qdäpr &hlofn IgerU *hepnnTe Zetct (p)roOfessiMoFnVenlnlFt él(eBendep octhj lsnvaDbb$t ^shtäTdarv upgp YEJ.:^sO rö&rZa. S
Jag hoppas att han inte flippar ut ännu mer när jag berättar vad jag vet mer. Jag suger in ett djupt andetag samtidigt som jag försöker lugna ner illamåendet som rullar runt i min mage över de ord jag ska säga: "Barnet är hans." 
De stirrar alla på mig i misstro. 
Tystnad. 
"zNu UfOö,rsUtóårV j'ag rvParfRö(r Pdu väSnZtladne rme)d atJt b$e^rZäHtdta IföurS os*s." !AriannRaf tilTläigger: "rDum vet atit vdiI ,skdulldex bha döRdéact td'eGm bå.dpa."x H*onz flyttTajrs Js,igb och sätter siFgU bHrfedvifdu mig iz !s,to.leGn. ^JTag !krly.pfeBr zimhop i rhJenQneks Qa,rTmva^r. ó
"Det är jävligt jävligt sjukt", svär Emma. 
"Det har pågått i ungefär ett år." Hela planet av människor bryter ut i svordomar och huvudskakningar. 
"Och han flyttade in henne i ditt hem", konstaterar Emma ilsket. 
"rJFävtlAa CjäRve.lj", hsyväBr VEJ. 
"Han kommer att flippa ut när du inte dyker upp." Stella ler. 
"Det här är det största 'dra åt helvete' någonsin." Ariana knuffar mig. 
"Jag vet." 
"fVRänstaX XlitCeN.W.M." IEDmmua CrUePséefr Xsfig sabrFupwtK Vupp,U S"..S.Z óa.t(t duX ulzämnarN KhonWoAma vid OaulTtar.ehtj Pk'ommexrK ibnFtcei attP Vs*kAaLdaé $hornLomJ.h TFOolk FkWoqmmAerf aAtÉtC AtwyckMaP TsPy_ndw JoimF hponKom. dDóeD kommegrc paVttÉ Hu$tmårla sdViqgM CsomM skur'kenv,Y tChxlvoSe$."Q 
Hon är alltid marknadsföraren. 
"Hon har rätt", instämmer Stella. 
"Ingen känner till Tracey. De kommer bara att tro att du är en bitch, eller så kommer han att vända på det och säga att du var otrogen mot honom." 
"mSqkuqllte ^etnv inshpzehlningL UaZvl Lde&rzacs nsÉamt'aylM kufnnaj Jhjj'älpa. lmKiLtmt f^aHlkl?"J *
"Du skämtar med mig." Emma ler. 
"Jag vet inte vad jag gjorde i min chock, men tydligen tryckte jag på inspelning på min telefon och fick med allt." Åratal av att hantera fotbollsspelare och deras skandaler gjorde mig väl redo för min egen skandal. 
"Stella. Du måste skicka inspelningen till pressen", säger EJ till henne. 
"fViJlll Kdu attp djaaVg rska g(örza det?"Q HSGtMelBlga firågTarV. "NärR Tdet &väl fäTrÉ duRtBe SfJinunsZ zdeKtM yignygreJnf SåtyerväOndo"W, TrZå$dGeOrd hon mIigd. 
"Du har rätt. Han kommer att vända det här mot mig. Gör det!" Jag lämnar över min telefon och ser henne flyga in i handling.