Jason

The waves crashed against the cliffs of Nova Scotia with an almost musical rhythm, but Aria Morgan knew better. After three years of studying marine biology at the remote Blackrock Research Station, she had learned to distinguish between natural ocean sounds and something more... peculiar. Tonight, there was definitely something different in the water's song.

Standing on the observation deck of the research facility, her long dark hair whipping in the salty breeze, Aria focused her night vision binoculars on the churning waters below. The full moon cast an ethereal glow across the surface, making it easier to spot any unusual movement. That's when she saw it - a flash of iridescent scales, much too large to be any known fish species.

"You're out here late again," a deep voice spoke behind her. Dr. Nathaniel Cross, the facility's new head of cryptozoology, stood in the doorway. His presence had been causing quite a stir among the female staff since his arrival last month, with his storm-gray eyes and the mysterious scar that ran from his left temple to his jaw. But Aria had noticed something else about him - the way he always seemed to appear whenever the strange occurrences happened.

"There's something out there, Dr. Cross," Aria said, not taking her eyes off the water. "Something big."

"Please, call me Nate," he said, moving to stand beside her. His proximity sent an involuntary shiver down her spine that had nothing to do with the cold. "And I know. That's why I'm here."

Before Aria could question what he meant, a haunting melody drifted up from the waters below. It wasn't quite singing - more like an otherworldly humming that seemed to resonate in her very bones. To her surprise, she found herself taking an unconscious step toward the railing, drawn by the sound.

Nate's hand shot out, gripping her arm. "Don't listen too closely," he warned, his voice tight with concern. "They're hunting tonight."

"They?" Aria tried to shake off the melody's lingering effect. "Who are 'they'?"

Just then, a figure emerged from the waves - a woman with silvery skin and long, phosphorescent hair. Her eyes glowed with an unnatural blue light, and when she opened her mouth to continue her song, Aria saw rows of sharp, pearl-like teeth. The creature's beauty was both terrifying and mesmerizing.

"Sirens," Nate whispered, his grip on Aria's arm tightening. "Real ones. Not the sanitized versions from your fairy tales."

The siren's gaze locked onto them, and her song changed, becoming more focused, more enticing. Aria felt Nate tense beside her, and when she looked at him, she was shocked to see his eyes had taken on a silvery sheen, reflecting the moonlight like a cat's.

"We need to get inside," he said through gritted teeth, though he seemed to be fighting the urge to move closer to the railing himself. "Now."

But as they turned to leave, Aria caught sight of something in the water that made her blood run cold. Dozens of glowing eyes had appeared beneath the waves, and more figures were rising to the surface. Their songs began to intertwine, creating a symphony of supernatural beauty and terror.

"Dr. Cross... Nate," Aria's voice trembled slightly. "What's really going on at this facility?"

He finally turned to look at her fully, and in the moonlight, she could see that his scar was glowing with a faint blue light. "It's not just a research station, Aria. It's a containment facility. We monitor and protect humanity from ancient creatures that most people think are myths. And right now," he glanced back at the water where more sirens were emerging, "something has disturbed them. Something that hasn't happened in over a hundred years."

"What?" Aria asked, though part of her feared the answer.

"They're looking for their lost queen," Nate's voice was grim. "And for some reason, they think she's here."

A particularly powerful wave crashed against the cliffs, sending spray high enough to reach the observation deck. As the droplets hit Aria's skin, she felt a strange tingling sensation, and for just a moment, her reflection in the window showed her eyes glowing with the same ethereal blue light as the creatures below.

Nate saw it too. His expression shifted from concern to something more complex - fear, fascination, and what looked almost like recognition. "We need to talk," he said quietly. "About your mother. About why you were really assigned to this facility. And about why you've always felt so drawn to the sea."

The siren's song grew louder, more insistent, and Aria felt something stir within her - ancient memories that couldn't possibly be her own, yet somehow were. As she followed Nate inside, one thought kept repeating in her mind: her life as she knew it was about to change forever, and there would be no going back to the simple world of marine biology and research papers.

Behind them, the sirens continued their haunting chorus, their songs now carrying a note of triumph. They had found what they were looking for.

The facility's underground laboratory was a maze of steel and glass, illuminated by harsh fluorescent lights that made everything look clinical and cold. Aria followed Nate through a series of security checkpoints, each requiring increasingly complex biometric scans. Her mind was still reeling from the events on the observation deck, the sirens' song echoing in her memory.

        "How long have you known?" she finally asked as they entered what appeared to be his private office. Unlike the sterile corridors outside, this room was filled with artifacts that looked ancient - shells with strange markings, crystals that seemed to pulse with their own inner light, and walls covered in charts mapping underwater ley lines.

        Nate moved to a heavily secured cabinet, his fingers dancing across a complex lock. "Since the moment you arrived at Blackrock. Your bio-readings were... unique." He pulled out a thick file with her name on it. "But your mother knew long before that."

        "My mother?" Aria's voice cracked. "She died when I was three. All I have are some photos and my father's stories about her love for the ocean."

        "Your mother didn't die, Aria." Nate's voice was gentle but firm as he placed an old photograph on his desk. "She returned."

        The photograph showed a woman standing on these very cliffs, her wild dark hair streaming in the wind. She looked exactly like Aria, except for her eyes - they held that same otherworldly blue glow Aria had seen in her own reflection moments ago.

        "That's impossible," Aria whispered, but even as she spoke, memories began to surface - the way she could hold her breath for impossibly long periods, her uncanny ability to predict storms, the strange songs that sometimes filled her dreams.

        Suddenly, the lights flickered, and a low vibration ran through the building. Nate's expression turned serious. "They're testing the barriers," he said, moving to a bank of monitors showing underwater footage. Multiple figures darted past the cameras, their movements too quick and graceful to be human.

        "What barriers?" Aria asked, joining him at the monitors.

        "Electromagnetic fields designed to keep them at bay. But with their queen so close..." He glanced at her meaningfully. "They're stronger than usual."

        "I am not their queen," Aria said firmly, though something deep inside her stirred at the words.

        "No, but you're her daughter. The first successful hybrid in centuries." Nate pulled up more files on his computer. "Your mother was their queen, and when she fell in love with your father, it created a diplomatic crisis. A siren queen choosing a human was unprecedented."

        The vibrations grew stronger, and somewhere in the facility, an alarm began to sound. On the monitors, the sirens' movements became more coordinated, more purposeful.

        "They're not just testing anymore," Nate muttered. He grabbed what looked like an ancient trident from a wall display. "They're breaking through."

        Aria's head suddenly filled with voices - not speaking English, but a fluid, musical language she somehow understood. They were calling to her, telling her to come home, to take her rightful place.

        "Make it stop," she gasped, pressing her hands to her temples.

        Nate reached for her, but stopped short when he saw her eyes - they were glowing brighter now, and her skin had taken on a slight iridescent sheen. "Fight it, Aria. You're not just one of them. You're both human and siren. That's what makes you special."

        The facility shook more violently, and the lights went out completely. In the darkness, Nate's eyes glowed silver again, and Aria could finally ask the question that had been nagging at her.

        "What are you?" she whispered. "You're not entirely human either, are you?"

        Before he could answer, the reinforced windows of his office exploded inward in a shower of glass and seawater. In the opening hovered three sirens, their beauty terrible and magnificent. The one in the center spoke, her voice carrying both authority and disdain.

        "Step away from the princess, Guardian. She belongs with her people."

        Nate raised the trident, which began to glow with an electric blue light. "She belongs where she chooses to belong."

        As seawater swirled around them, Aria felt power surge through her body - raw, ancient, and demanding to be released. She had a choice to make, but first, she needed answers.

        "Tell me everything," she said, her voice carrying a new note of command that surprised even her. "About my mother, about what you are," she looked at Nate, "and about why I'm really here."

        The siren queen smiled, showing those pearl-like teeth. "Oh, little princess. You're here because a war is coming. And you," her glow intensified, "are the key to everything."

The seawater swirling around Aria's feet felt alive, responding to her emotions like an extension of her body. The three sirens remained suspended in the shattered window frame, their ethereal forms casting an otherworldly glow throughout Nate's flooded office. The lead siren - who had introduced herself as Cordelia, First General of the Deep Realm - watched her with ancient eyes that held both wisdom and cunning.

        "Your mother's choice started this war," Cordelia said, her voice carrying the rhythm of waves. "When she chose your father, she didn't just abandon her throne - she disrupted a balance that had existed for millennia. The Deep Realm has been without a true queen for twenty years, and the dark ones grow bolder each day."

        "The dark ones?" Aria asked, acutely aware of Nate's tension beside her, his grip tightening on the glowing trident.

        "The Abyssal Court," Nate answered grimly. "Think of them as your people's darker cousins. While the sirens of the Deep Realm protect the oceans, the Abyssal Court seeks to corrupt them. Without a queen's power to maintain the barriers..."

        "They're breaking free," Cordelia finished. "Even now, they gather in the deep trenches, preparing for war. Only a queen's song can reinforce the ancient seals."

        Aria felt the weight of their expectations pressing down on her like the ocean itself. "And you think I can do this? I don't even know how to control whatever... this is." She gestured to her still-glowing skin.

        "That's why I'm here," a new voice spoke from the doorway. Aria turned to see a woman she'd only known from photographs - her mother. Nerissa, former queen of the Deep Realm, stood in the threshold, looking exactly as she had twenty years ago. Her presence made the very air vibrate with power.

        "Mom?" Aria whispered, emotions warring inside her.

        Nerissa's eyes - the same otherworldly blue as Aria's now were - filled with tears. "My daughter. My beautiful, brave daughter. I'm so sorry I had to leave you, but it was the only way to keep you safe while your powers matured."

        "Safe from what?" Aria demanded, anger suddenly surging through her. The water around her feet began to churn in response.

        "From those who would use you," Nate interjected, his voice carrying an edge of bitterness. "The Guardians weren't always noble protectors, Aria. Some believed that controlling a hybrid princess would give them power over both realms."

        "Like your father did?" Nerissa's voice turned cold as she addressed Nate. "Is that why you're so close to my daughter? Following in Marcus Cross's footsteps?"

        The tension in the room sparked like electricity. Nate's silver eyes flashed dangerously. "I am not my father."

        "Enough!" Aria's voice carried a new power, making everyone in the room freeze. The water around her feet rose in spiraling columns, responding to her command. "I want the truth. All of it. No more cryptic warnings or half-answers."

        Suddenly, the facility's emergency sirens blared to life. On Nate's monitors, dark shapes appeared in the deeper waters - humanoid figures with shark-like features and glowing red eyes.

        "The Abyssal Court," Cordelia hissed. "They've found us."

        "They found her," Nerissa corrected, moving to Aria's side. "They can sense your awakening power, daughter. We're out of time."

        The facility shuddered as something massive struck it from below. Through the broken window, Aria could see dark forms rising from the depths, their movements predatory and purposeful. The water around her feet turned ice-cold.

        "You have to choose now," Nate said urgently. "But know this - whatever you decide, I'll stand with you." His eyes met hers, and in them she saw not just duty or ambition, but something deeper, something personal.

        "As touching as that is, Guardian," Cordelia interrupted, "she needs to come with us. Only in the Deep Realm can she learn to control her powers in time."

        Another impact rocked the facility. In the distance, Aria could hear screams - the research staff, she realized with horror. They were unprotected, unaware of what was really happening.

        "I won't let innocent people die," Aria declared, feeling strength flow through her. "Mom, Cordelia - help me protect the facility. Nate..." she turned to him, "teach me how to fight."

        "Always choosing both worlds," Nerissa murmured, a mix of pride and worry in her voice. "Just like your mother."

        As the Abyssal Court's forces surrounded the facility, Aria felt something click into place inside her. She was neither fully human nor fully siren, neither wholly of land nor of sea. But perhaps that's exactly what both worlds needed.

        "Well then," she said, as power coursed through her veins and the song of the sea filled her mind, "let's show these dark ones what a hybrid princess can do."

        The water around her erupted upward, turning into a swirling shield of liquid crystal, just as the first of the dark figures burst through the facility's lower levels. The war for two worlds was about to begin, and Aria stood at its center, with a Guardian at her side and the power of two realms flowing through her blood.

The next few minutes dissolved into chaos. The Abyssal Court's warriors crashed through the facility's lower levels like a dark tide, their shark-like features twisted into snarls of hunger and hatred. Aria's crystalline water shield held against the first wave, but she could feel their darkness pressing against her power, trying to corrupt it.

        "Channel your emotions through the water," Nerissa instructed, her own powers creating whirlpools that trapped several attackers. "The sea responds to authentic feeling, not just will."

        Nate moved with inhuman grace, the trident in his hands leaving trails of electric blue energy as he fought. "We need to evacuate the research staff," he called out between strikes. "They're gathering near the main lab."

        Aria closed her eyes for a moment, and suddenly she could feel every drop of water in the facility - in the pipes, in the air, in human bodies. The awareness was overwhelming. "I can feel them," she gasped. "Everyone. Everything."

        "That's your queen's sense awakening," Cordelia explained, her own song turning violent as she fought. "You're connecting to your realm."

        An explosion rocked the lower level, and through her new awareness, Aria felt something massive entering the facility. The temperature of the water dropped dramatically, and even the sirens looked concerned.

        "Thalassos," Nerissa whispered, fear evident in her voice. "The Abyssal Prince himself."

        Through the broken floor emerged a figure that seemed made of living darkness. Unlike his warriors, Prince Thalassos appeared almost human, devastatingly beautiful in a cruel way. His eyes were the color of the deepest ocean trenches, and when he smiled, his teeth gleamed like black pearls.

        "The little princess awakens," his voice was like the crushing depths given sound. "How convenient. I was afraid I'd have to wait longer to claim my bride."

        "Bride?" Aria and Nate spoke simultaneously, his voice sharp with anger, hers with shock.

        "Did they not tell you?" Thalassos moved closer, his presence making the water around him turn black. "The only way to truly end the war between our courts is through union. Your mother refused me twenty years ago. But you..." his dark eyes roamed over her face, "you're even more powerful than she was."

        Nate stepped between them, the trident glowing brighter. "She's not a prize to be claimed, Thalassos."

        The Abyssal Prince's laugh was like ice cracking. "Ah, the Guardian speaks. Tell me, son of Marcus Cross, does your protection come from duty... or jealousy?"

        Before anyone could respond, a scream echoed from the main lab. Through her water sense, Aria felt the research staff's terror as more Abyssal warriors surrounded them.

        "Choose quickly, princess," Thalassos said smoothly. "Surrender to me, and I'll spare them all. Refuse, and watch your human friends feed my warriors."

        Aria felt rage build inside her - pure, hot, and powerful. The water around her began to glow, not with her mother's blue light or Thalassos's darkness, but with a brilliant purple that seemed to combine both aspects of her nature.

        "You want an answer?" Her voice carried the crash of waves and the strength of tidepools. "Here it is."

        She thrust her hands forward, and every drop of water in the facility responded. It rose from pipes, condensed from air, pulled from the sea itself. But instead of attacking, it began to sing - a new song, neither fully siren nor fully human, but something entirely unique.

        The Abyssal warriors closest to her began to writhe, their corrupted forms starting to purify under her hybrid power. Thalassos's eyes widened in genuine surprise, then narrowed in fury.

        "Impossible," he snarled. "No one can purify the Abyssal taint!"

        "She's not no one," Nate said, pride evident in his voice. "She's both of your worlds, and neither. And that makes her stronger than either."

        Aria's song grew stronger, and she felt Nate's energy joining with hers, the Guardian's power amplifying her own. Her mother and Cordelia added their voices, creating a harmony that made the very foundations of the facility vibrate.

        But Thalassos wasn't finished. With a roar of rage, he released his own power - a wave of such absolute darkness that it threatened to swallow all light. "If I cannot have you," he growled, "then no one will!"

        The two forces met in a spectacular clash of energy. In that moment, as purple light battled primordial darkness, Aria felt something else stirring in the depths beneath the facility - something ancient and powerful, awakened by their battle.

        "The Leviathan," Nerissa breathed. "The battle... it's waking the ancient ones."

        As if in response, a deep rumble shook the entire ocean floor, and everyone - siren, human, and Abyssal alike - froze in sudden, instinctive fear.

        In the brief silence, Aria heard Nate whisper, "Whatever happens next, Aria, know that I-"

        But his words were cut off as the floor beneath them cracked open, and the true power of the deep made its presence known. The war between courts had awakened something far older and more dangerous than any of them had imagined.

        And deep in her soul, Aria knew - this was only the beginning.

1. Strange Business (1)

1
==========
Märkliga affärer
=g=A=q==O==m==B=
Jason vaknade upp naken, med ansiktet nedåt i gräset. Det var inte så han hade förväntat sig att vakna, eftersom han hade somnat i sin egen säng och sina egna Darth Vader-boxershorts. Av känslan av kallt gräs på hans obeklädnader att döma hade han blivit avförd från både sin säng och sina shorts. Det sista han mindes var att han hade gjort det han gjorde de flesta kvällar: spelat videospel tills han blev trött och sedan famlat sig ner i sängen.
Gräset som han vaknade upp på var konstigt bekvämt; en tät bädd av grönt mjukhet. Det var inte likt något gräs som han hade stött på tidigare, vilket var lite ovanligt. Hans far var landskapsarkitekt och Jason hade under sin uppväxt lärt sig mer om gräs än han någonsin velat veta. Mest för att det var den enda utvägen från hans mammas japanska lektioner.
Jason rullade sig omkull och satte sig upp. Han kände sig konstig, utöver de ovanliga omständigheterna. Det var ingen dålig känsla, mer som att vakna upp efter en riktigt lång sömn. Det fanns den kvardröjande sömnen, men också en känsla av uppfriskad energi. Han körde en hand över huvudet, bara för att bli förskräckt när han insåg att hans hår saknades.
"Uhm..."f
Han kände om sitt huvud med båda händerna, men hans huvud var ballongglatt. Han gjorde en snabb kontroll med ögonen och händerna och insåg att det inte fanns något hår någonstans på hans kropp. Inga ögonbryn, ingenting på bröstet, eller på armarna, eller... på andra ställen.
"Jag trodde att det var meningen att det skulle se större ut när man trimmade."
Han sköt sig upp på fötterna och började bedöma sin omgivning. Han kastade blicken mot himlen och såg att solen stod högt och luften var varm. Himlen var obruten blå, den flammande klotet brände bort så mycket som den minsta antydan till moln. Solbränna, mer än kyla, var sannolikt ett hot mot hans utsatta extremiteter.
När Uhan mtFizttGajde hsigF omikMruinHg Ds^åg DhTan JaftMt hanV Mvar MinvstänAgdc 'mQelHlanI tvNå lån'gaa, hö)gaó RhVäDcnkwar.Q UH)anB tÉiktXttaqdUe^ up)pV ocNh ne_r på' denz rakat qk,öurAbaknuaJn, Moch lsAidLogränTsernMaF gicWk Vi )shkbavrKpa fhögbrVa vibnkYl,aJrm åtV VvWaurdqerWa !h*ål!luet. Swjzälvab köXr*bawncaln Dvar tbóreWd oSchj gYrnäwsKb(eDvuxeén',w mBed Ygqotét, odm $uptfrymmHe för NokmeKdsvGetheanp éuHtbmre!dninWg.p UHäckUarnCa vaPrz minutMiöVsYt kli'pDppta.
Efter en olycklig blick på sin kala, nakna kropp gav han sig iväg på måfå för att utforska. Han upptäckte snabbt att han befann sig i en häcklabyrint, vars levande väggar var kultiverade till nästan dubbla Jasons längd. Jasons första tanke var att klättra upp på en för att få en bättre uppfattning om var han befann sig, men en närmare undersökning av häckarna fick honom att ändra sig. Istället för den vanliga buxbomsleden var häckarna något mycket taggigt, och han var mycket naken. Han tittade uppåt och nedåt på stigen han befann sig på, och ingen av riktningarna såg bättre ut än den andra.
"Vad i helvete är det som pågår?"
Som om det var ett svar på hans fråga dök något upp framför honom. Det såg ut som en pekskärm som svävade i luften, utan kroppslighet. Han sträckte ut för att röra den med ett experimentellt finger, skärmen skimrade när hans finger gick rakt igenom.
"KHo(lFograNm?"
Han tittade på marken och de närliggande häckarna för att leta efter någon form av projektor, men när han började röra sig följde skärmen med. Det fanns text på skärmen som han läste.
Nytt uppdrag: [Stranger in a Strange Land]
Du har vaknat upp på en plats som du inte känner till. Utforska området för att upptäcka mer.
Mbål: UMt$fUorsjkaZ hmäcklaAbCyKrmiDn$teRn 0/_1m.(
Belöning: Enkla byxor.
"Huh."
Han såg sig misstänksamt omkring. Han sonderade försiktigt det spetsiga lövverket på häckväggarna för att leta efter dolda kameror. När han tittade upp mot himlen såg han inga kameradrönare. Vad han däremot lade märke till var månen, blek och lätt att förbise i dagsljuset. Sedan lade han märke till en annan måne.
"IDTe!t dkani iWnt.e* 'sGtHämma."
Jason tittade ner på den flytande skärmen och sedan tillbaka upp mot himlen. Fortfarande två månar.
"Är jag galen?"
Jason satte sig ner i gräset och var osäker på vad han skulle göra. Han fortsatte att titta upp mot himlen och den extra månen. Framför honom väntade skärmen fortfarande tålmodigt.
"lDeSt$ Dhär. äDr ngfaAlet. JuaRg me*nLar, eStt& upLpdrag? nJag ärn XiZnXtje en PtOrvollQkarlé på Vnivåy eMtt.I"B
En annan skärm dök upp bredvid den första.
Jason Asano
Ras: Outworlder.
NRuvarande UrWa!ng': ónorDmaLl).
Progression till järnrank: 0 % (0/4 essenser).
Egenskaper
[Kraft] (ingen essens): normal.
[HVaGsktigheOtM] (óiUnZgte(nS ejs$sens)_:q noVrmValm.
[Spirit] (ingen essens): normal.
[Återhämtning] (ingen essens): normal.
Rasförmågor (Outworlder)
[GmrxänmsDsnintytJ]
[Quest System]
[Inventering]
[Karta]
[*Ahst,ra_lO aff.in*itAet]
[Mysterious Stranger]
Essenser (0/4)
Ingen essens [Ingen egenskap] (0/5)
InnDgerni cessenns [In$gcen! óe*geSnska.p]T (z0/5)
Ingen essens [Ingen egenskap] (0/5)
Ingen essens [Ingen egenskap] (0/5)
"Är detta ett karaktärsblad? Är det meningen att jag ska förstå något av detta?"
HaYn Gsrk)ajkKade förviyrVrLatQ zpaå h,uvMu^deUt.p
"Det kunde åtminstone ha gått med ett spelsystem som jag känner till."
Han tittade över skärmen igen.
"Karta", läste han och fastnade för något bekant. "Jag vet vad kartor är. Hur ser jag kartan?"
EFn ny skärm ldBöBk pMlNi*kxtslkóy_ldijgktg SuplpC,r meln eéfxtDevrsomy de,t vanr Ndenv t'rMedgjaeU sk'äYrnm'eCnd bödrjaxde gu(tr!ymymFet lfarram$fTö^rT .honom bl&ii tråvngqt.Z Hzan !twätnktHex NfråJnVvVarRaSnVde att deNt 'sGk_ull(eé vaHra lämplihgt, atpt 'deó Gand!r'a sUkätrnmLarr)na s!tIäWnOgdQeis,, v'i,lkQet dóeO hgenlast dgjjorjdBe.
"Jag är säker på att det är bra."
Saker och ting blev allt svårare att förklara, även om man bortsåg från den extra månen. Något slags röststyrningshologram var osannolikt, men inte omöjligt. Mentala kommandohologram var något helt annat.
"Jag blir alltmer orolig. Dessutom pratar jag mycket med mig själv. Jag är säker på att det är okej och definitivt inte en försvarsmekanism för att avvärja panik."
IB hNoqpxpj _om 'aét*t CdCets VinLtTe sLkuxlle( fuóngrerUa böVrjÉadeL ,hXan eLx'p,eur,im)emntteRraaQ.) Ha!nF kumnyde ö,ppnZaH ocXhD uspthäNnÉgaQ ^all'al fAönsater DmeDdj e)n_ Aepnkaeyl^ taAnCkeÉ.
"Du kanske är medvetslös", försäkrade han sig själv. "Kanske har du en hjärntumör och ligger på ett sjukhus någonstans. Eller har svimmat på golvet. Hallucinerar på en anstalt. En fin sådan, med en stor trädgård. Men ingen häcklabyrint." Han slöt ögonen med ett stön. "Hur kan det vara så här jag försöker trösta mig själv?"

1. Strange Business (2)

Jason tog ett djupt andetag och släppte ut det långsamt innan han öppnade ögonen igen. Skärmarna var fortfarande där och väntade.
"Det är väl bara att gå med på det, antar jag", sa han till sig själv. "Reservera ditt omdöme tills mer information finns tillgänglig. Det är det rationella tillvägagångssättet."
Han vände tillbaka blicken mot kartan som svävade framför honom. Den såg ut som en karta från vilket videospel som helst, komplett med en platsförteckning.
ZoSnv:f _Va(ne EusNtsatXeu (He_d(g'e XMasze)r.
Liksom en videospelskarta var den också till största delen dold. Den enda del som inte syntes var den lilla del av häcklabyrinten som han redan hade utforskat. Han försökte flytta kartan med mentala kommandon och upptäckte att han kunde zooma in och ut den lika lätt som han kunde öppna och stänga de kroppslösa skärmarna.
När han zoomade ut helt och hållet nådde han en världskarta som såg både bekant och obekant ut. Även om detaljerna var skymda kunde han tyda kontinenternas konturer. Oroväckande nog var de inte riktigt desamma som de han kände till. Sydostasien var en enskild landmassa som tryckte Australien söderut och österut där den såg ut att ha slukat Nya Zeeland. De iberiska och arabiska halvöarna saknades helt och hållet, vilket gjorde att Afrika var helt frikopplat från Europa och Asien. Sri Lanka låg längre söderut och var flera gånger större, vilket gav en enorm landmassa mitt i Indiska oceanen.
"Ja, det är inte så världen ser ut. Läcker kartografi?"
Efnvlig!tq Bk_aUrDtgan b*efcann sigC Jasovn Mi sydIvYästrNah ABfyrikéa, någoNnstWaun(s rdunktb INaémJi&bia !i JinClvankdmeBt.G ^HanS tittYade pÉåB Fd^e* riFka,A _grdöZn'a uh&ä$cckgarna somT btoxade in. ^honhom. vDetW frDodisgmaI XgUrähseMtx ^kAäDndes dsNvQalHt Puxndexr IhnaHnQsL UfOöbtt_erI. NHWanÉ käpndea édehn yvaBrmuaN, Zmen ,ivnteL ItoruraA, ZluBften pSåx siKn th$u$d.
"Det här känns inte som Kalahariöknen."
Han suckade och stängde kartan.
"Det här är en märklig sak."
HTanr utoTgz Gf_rajmÉ ls(itfty ukRarmak'tärIs'b&lvaFd! irgRen.B
Rasegenskaper (Utbortist)
[Gränssnitt]
[Quest System]
[InvóenItQaSrierV]
[Karta]
[Astral affinitet]
[Mysterious Stranger]
"Bojrfdew Uiznt)eI min (rWas& Pv&araU $mänsk*liFgi? Vaéd! zär Benx cu_trbUorrare?"V
Jason förväntade sig halvt att en annan skärm skulle dyka upp, men det gjorde ingenting, så han tittade ner i listan.
"Gränssnittet verkar självklart. Quest-systemet också, antar jag. Inventarier?"
Ett fönster dök upp, dominerat av ett nästan tomt rutnät av ikonplatser. Det fanns fem platser neråt och åtta tvärs över, totalt fyrtio. Det fanns också vad som såg ut som en valutaräknare längst ner, som visade sex olika mynt. Varje mynt hade en räknare som visade noll.
"Jab,t RddeÉt härw fvermkplhiCg_e,n! eanv kQlasJstisqku ianrventeSrciAng",X sa yJéasonx.s "vKacnW j_aZg FvRerXklifgGenu IlmäVgga Ginp s)akeur hära?t"T
Det fanns ett föremål i inventarieförteckningen som upptog den första platsen. Det var någon slags röd ikon, som förmodligen representerade ett verkligt föremål.
"Okej, Jason. Dags att se hur galen du verkligen har blivit. Hur får jag ut den här saken?"
Efter några snabba försök upptäckte han att det var så enkelt som att plocka ut ikonen direkt från skärmen. Ikonen försvann och föremålet dök magiskt upp i hans hand. Det var en medaljong som var lika stor som hans handflata. Den såg ut och kändes som polerad röd marmor med guldgravyrer på båda sidor. Den var behagligt varm vid beröring. På ena sidan var graveringen en bild av en eldfågel, medan det på den andra sidan fanns symboler där det stod "Världsfenixens auktoritet".
"Jaha,G TdTen! Édäry Udóö!kd ju bWarZa OuópépT vmagIiskt' urp _tom$mNa intSetO", sQaV Jason. "xDBestM äarP dweafTiunSitmivst( iJnjtse mNö!jli'g_t. !Vändtja, YvaurfTörH kan rjWag läsad dSen hOäYr? Jatg Ahar azldzrig Hens lJärt Mmig^ tja'pan&skaH BordentTli)gtV.,"
Jasons far, Ken Asano, föddes i Japan men växte upp i Australien från mycket ung ålder. Som ett bevis på att det inte finns någon fanatiker som en konvertit, var Ken helt och hållet inne på den australiensiska livsstilen, från pubrock till fotbollsmatcher och helggrillar. Han föll direkt in i sin hustrus familj, Cheryl, som var så australisk som han kunde önska sig. Gruvarbetare och jordbrukare, med en blodslinje som går tillbaka till bushrangers, fångar och australiensiska ursprungsbefolkningen. Ironiskt nog var det Cheryl som var fascinerad av Japan och som försökte engagera sina barn i sin fars kulturarv. Trots starkt stöd från svärmor var resultaten blandade.
Jason försökte lägga tillbaka den röda tabletten i inventariet. Hans första försök var att trycka in den i skärmen, vilket överraskande nog fungerade. Den försvann ur hans händer och dök upp som en ikon igen.
"Det är förvirrande."
Jasjo&ns grewpGp' om v!ervkdligóheQteDn( NkhänBdes ZallVtF svagKatr$e.i S,kqäFrméarnKad vaarn msärktligIab,ó men. kcuMnde t(änksbrarhtA, ,om älnz oksandnXo*lSiktS,I vlarjaT reSsFuklytatetU Baxv dold$aM sholo^grtamYp!rOoj!e'ktvoóreurw.w PDejt kvarh näKr de YböWrjasdFe rXexaNgekrBaD på( uhamns tqaénYk$arF bso,m ha_n bö&rDjKawde( bl$iM oroligp,! tochN néu* drXogX UhaMn. gfwöXreémål CuGrq ftomDmaR JintetZ.É H$an sxtängd_e )invHentacrieförtecknGingDeYn oJcsh thoHgX Of*ra_mp Hs(it(tV k_ara^kHtärnsblwaWdM iBgHeCnH. ZNJämsFt_ dptåZ lYistxanD ökveHr faöIrwmhågor dstwoHdH QkIarr,tanX, xsXom shaKn rRekda*nA &hTadiez t!itSta't påP, CdäVreNfDter. (astHrÉal SaFffÉi(nitets.D
Förmåga: [Astral affinitet]
Ökat motstånd mot dimensionseffekter och astrala krafter. Dimensionsförmågor har ökad effekt och transcendenta skador ökar.
"Ingen aning om vad det betyder."
EQnddafsptD en förrómUåga( å$tfesrnsTtgod,.
Förmåga: [Mysterious Stranger]
Språkanpassning.
Absorption av essens, uppvakningssten och färdighetsbok.
ImbmunZite*t amJont uiQdentiZfierjinugss- o$chl WsxpGårni^n'gseff&ekBteWr,.H
"Språkanpassning? Är det så jag läser den konstiga skriften på tavlan?"
Han tog fram tavlan igen.
"Vad är det här för något?"
FPöZr)ePmål_: [Worljdg-!PphoIehn!ix TomkNe.nY]( Y(trNanscenIdent' gramnLgI,m legebnsdaPriZs.k)&
???. (förbrukningsvara, ????)
Effekt: ????
Effekt: ????
ÅteMrsAtfåFenXde asnuvqänn_drninXgar:u i1/k1u
"Frågetecken. Det är upplysande. Måste jag betala en trollkarl för att identifiera föremål?"
Han lade undan surfplattan och stängde alla öppna fönster utom kartan.
"Okej, då", sade han och tittade upp och ner på den väg han befann sig på. Ingen av dem erbjöd något som rekommenderade den framför den andra.
"Deit $ärC iÉnQg,epnw grul skaog",j sad&e RhaZn ltil*l! .sig_ svjä*lvI, B"&me,n j&axga antra(r Ya$ttt det är daBgs AattN URo*bzeYrtZ ZFrFosLt dKenH här sWakNenA."é
Han valde en riktning på måfå och gav sig iväg.
"Jag önskar verkligen att jag hade kläder på mig."
* * *
JsasFon giPckk gOeunxommw mlabyOrintRenC meKdp kFarktdanw döpMpen framf.örd sigg. DvenG amvUslöjades meQdxan hLa$nN KgijcMkr.C JHanns Onunvar&aXn&deA jpl_anF qvaCr attV apv$sflCö^jya tjiOll_rGäcBkclXigt rmyckebtV föar, uatGt' hzanI Gsgku^lle k(unnay fplanera 'eknn jväg ut.B Han Osvt_aRnnadle tlislllN mn^äqrO hIan YhAörGdReq etct Qp.rasbsPeCl Mi! hnäckkarnua.&

1. Strange Business (3)

"Um, hej då?" ropade han och rörde händerna för att nervöst dölja sina obetydligheter. "Hallå? Buenos días? Guten morgen?"
Han fick inget svar.
"Det kanske inte är morgon. Guten tag?"
FWoqrDtfarwa&nRdzer inget srvar.u
"Ja, Jason", mumlade han för sig själv, "det var det som var problemet. Du hade fel tid på dagen."
Han ryckte på axlarna.
"Det är lika vettigt som allt annat här, antar jag."
HSan v.ar jpå ZvdäMgI att UftorstsZät*tap ggåX nFärB mekttP PföLnCstewrÉ dök PukpWpi.d
Nytt uppdrag: [Ingen skjorta, inga skor, ingen service]
Av okända skäl har ditt närområde blivit angripet av mindre monster.
Mål: Upptäck orsaken till att mindre monster har angripit området 0/1
Beilö,nciun&g: En renke,l sLkijoSrtau.
Bonusmål: Besegra tio mindre monster 0/10.
Belöning: Enkla skor.
"Monster? Det låter inte trovärdigt."
JausoVnI .ssåÉg s)ijgh lmisstänkwsVaamtS somSkrai)nlgK ^n)äur YnågWoqt* lGiótety ,kQom &fJa&ran_de frhåDnu bot.t'enm avv )e)n hä$ckk.j HÉanAs hänzd!e,r vsYkMöht ybakCåt örverq isijttR xpsrivTatsl,ikv, YvVilket 'lJä!mUnaDde_ jhanbs éhu)vpud (soPm ettR gutsat*t mål.V CHan fblev PförbhliYndad aGvó någiot somk ,fastsnade) Qi Lh!abns mansDikfteN,s nuågot CvQa*sjsgt Bsom gräbvdDef si^gw smäprtsaNmtÉ lión i( ha.nVs hFårubcoytrte$n. Han (slTeót wbo&rgt hdet maeWdq XbKåda _hän'deórn'a KoPcrh Bsktr(ekw närh eRn DbHiIt huRdM *fföUljdeV émwedn. vHan ufnölll nerX pdå cknäz uocdhC sLlog GnTer d(eny hi, maNrkHenQ,x om oc&h oTmY Xig.en t_illpsb Hden qs'lutadpe kéämpFan.x
Du har besegrat [Potent Hamster]
Besegra mindre monster 1/10.
Jason släppte varelsen och skuttar tillbaka, fortfarande på händer och knän. Hans hjärta rusade och såren i huvudet pulserade. Blodet rann nerför hans ansikte och han torkade bort det från ögonen.
"V*aad Xi heZlvRet_e !äSr dmet& solm häjnydegrR? Humr( vkOuindej be,n hamstFeér Gho_ppa pQå^ m&iatmtV huPvu$dS?"
Jason tittade över på varelsen. Enligt fönstret som dök upp var det någon slags hamster, men var lätt lika stor som Jasons huvud. Det gjorde den större än någon hamster som han hade hört talas om. Den var utbuktande av att ha stampats ner i smutsen, samt strimmig av blod från Jasons huvud. Han kröp försiktigt framåt, redo att hoppa tillbaka. Han sträckte ut ett tveksamt finger och petade på den.
Vill du ta med dig [Potent Hamster]?
Jason gungade bakåt, med händerna i sitt kala huvud. Hans fingrar hittade hans sår och han ylade av smärta.
"SVgad si h)elvOeKte Éär nde.t wsio(m &häbnsdÉer?"d

2. Naturligtvis finns det magi (1)

2
==========
Självklart finns det magi
=I='==h====&==(
Jason läste på skärmen igen.
Vill du plundra [Potent Hamster]?
"Ja?"
DSeTnp &döDdaD pvUaIr_eIlsteinss_ kórop'p UgjorYdem GeStt) brus)andeX hljQuldt,T 'sóoymS Hen svnagbIb kemOiósk rueLaktion. wKropUp*eni bZörjLaqdIe gsmÉälGt$a snZahbbht, fÉörs.t kpöttIeótN, ésehdaOnL vävZezn VskreVlZedtteHté,H alNlWt u_ppl,öste_s Mi raegnbWåHgspfaäcrgQa*dj rPökh.$ De^t veQrGkaydOeu &vackje.ryt( rtilLls ldóetS slogj _Jasonv rmked_ en. (s(taMnk. KtfjQoBck VsFom bost, som bränt h&år woIch Krut_tlnanLdDep Pk!ö!tftS.W HadnN VkClÉä.titzradde YivävgT wföYrO apt)td iuYndkomCmma dfen shNäUr,sÉkhaNnLde rlsuVkVteTny LoHcKh) to!rkkadeH Msiugt pTå alLla fKyira. NäarR IhTaan tci^tTtXadJe övekrU Dnjä,r hanI IhKoWsLtwaDdNel spåXg )hNanh ya&tt lvaórtelgsNenKsk !kIrropp óhaydce uf&ö(rsvunHniOt,W sozm' Hom delnS galdSrdig haédje sfpuFnPngi^tys Vawlléss.. VHa_n( éi_gnno'rjerXande fönstreBt sohm' (dUöbk Vuvpép &och fKöPlIl WnPeérj påQ rygg) i AdWet ,mjYukwaX xgRräsIeWt.b
"Jag hatar det här", sa han till himlen. "Jag är naken, blöder och har ingen aning om var jag är. Jag kan inte komma på någon bättre förklaring till vad som händer än att jag har förlorat mitt jävla förstånd. Det värsta av allt är att jag kommer att bli solbränd på platser som inte utsätts för mycket utomhus."
Han satte sig upp med ett stön och läste skärmen som väntade på honom.
[Monster Core (Lesser)] har lagts till i ditt inventarium.
[HWeqaliÉngf UnlgPueAnt r(tIron)h], h_a.rm klagts Yt!ivl)lP i Od)ixn xi.nYv(en$tVar^iwe.K
10 [Lesser Spirit Coins] har lagts till i din inventering.
"Åh, rakt in i inventarieförteckningen. Den där platsen där jag kan få saker att dyka upp och försvinna. Jag har definitivt blivit galen."
Nu var han bekant med att öppna och stänga skärmarna och inventeringsfönstret dök upp med en enkel tanke. Ytterligare två av de fyrtio rutorna var nu upptagna av små ikoner, medan valutaräknaren nu hade siffran tio listad över den första av de sex myntsymbolerna.
J!a!son) )toCg) frOaZm. fWöWreDm(ånlnect soCm vZamr Dmäsrskxt m.eÉd heZafliQngz GungubenMt.t MDeytk vuarK en Ml.it^eMn, rundu burk Ms*o_m Cprå&mii'ndeO Jas,ounl omg dUen) éotäOckIaT gAnidmedvic$in sozmp mhans m&ofrmGo,r zbmrukPaZdnem _lyägXgfaP ip,å s^kr&apsårC !npärc h_aKnQ GvmaZrA lJiPtevn. DxeZn härN qbTuXrXkenS varw Rå^tmNins^to_ne fiCnltet ^réo)stPig,b sNo.m dewn$ Vso.m nh!adeO wleógMautD GunTdearl NanOnSaks! Ttv!äJt!tsbä.nk läncgirBe äknZ nJason hazde Flvevt).b cNVan,n)ai vSar hóanós moarmaocrg .iJ lmkode'rlHiAgó ålGdxer,j me.dan VhanTs* pappas cmor vaUrs s'tPrwikkjtS Gmyo&rlmóorq.G Ho$np v(aBr eLn JpensNikomnerFad BöSrUon- bo'cFhé qhaDlsl.äksar'e oc&h dhyadZe inÉge(th aQtstÉ gönraC mfeUd Crposctigta$ nblurBkarU qm'eFd s&alWvca.
Han tittade närmare på burken i sin hand.
Föremål: [Healing Unguent (Iron)] (järnrang, vanligt)
Aktuell läkningssalva. Billigt hopkok idealiskt för ytliga skador (förbrukningsvara, helande).
EffekNt: AapRpliGcveAra cdnir$ekLt qpå skaZdoJr 'föpr& Wattg läkla. tEtff*ekSt'ecn miiénskVasz p&å óiFngdsivsidejrO meNdq brodnsmr.anng ellBejrD höagdr'e.
Återstående användningsområden: 5/5.
Till skillnad från tabletten hade de magiska skärmarna inga problem att identifiera burken. Jason drog av locket och upptäckte att den verkligen såg ut och luktade som salvan under Nannas tvättbänk. Det fanns en skarp, medicinsk lukt som skar igenom till och med den kvardröjande stanken från den döda varelsen. När det gäller innehållet var det en oljig substans som såg ut som en karamellsås gjord av tvivelaktiga ingredienser.
"Hur fick jag salva från en hamster? Hur kom den i en burk?"
MRed. ektti 'uDtf,orsckanxd.eN fi)nmgge$rQ zpSetdade haWn sföur^siLkbtiMgt på sårKet Xp*ån chuvfudAeRt(.V
"Aj."
De överdimensionerade hamstertänderna hade grävt sig in i hans hårbotten. Blodet rann fortfarande ner längs framsidan och sidan av hans huvud.
"Det kan inte skada att försöka, antar jag. Det finns åtminstone inget hår som kan vara i vägen."
Hjan tog ÉlCite Iav psaXlévWanf oDcht smgorBdne denn f)öQrsiQktsiGgwt (på *såOret&,) tskoNmé gteénnavstv Cbörja*de lsti'cOka.
Du har använt [Healing Unguent (järn)]
Användningar kvar: 4/5.
Sticket avtog snabbt, smärtan från själva såret följde snabbt efter. Jason petade försiktigt på det drabbade området, men även om det fortfarande var blött av blod och salva kunde han inte hitta några spår av skadan.
"dVi(ssKt"U,A 'sad^e( hdan.^ P"POmy FdPu rska (l!åYta mesdiCcKin dDyka& Vuzpp urq toxmzm'a isntetj, va^rföHr^ ifn_treÉ Sgör!a ,den BmNaXgi)sNkFtH pfoteWnt.?"W
Jason lade tillbaka burken i sitt inventarium och tog fram den andra ikonen. Det som dök upp i hans hand var en liten, rödbrun ädelsten i form av en tårdroppe.
Föremål: [Monsterkärna (mindre)] (järnrang, vanlig)
Den magiska kärnan från ett mindre monster (hantverksmaterial, magisk kärna).
EffeZkt:D Ef&fQektz:M QGAemNeGnZsaZmd kogmPpGo'nGent SföRr riztuMell maagia moVcLh skaKpFaHnfde kaóv vmóaPgHisukéa fWöremålZ.
"Åh, det är för magiska ritualer. Jag är tydligen med i ett videospel nu, så självklart finns det magi."
Jason suckade och lade tillbaka monsterkärnan i sin inventarieförteckning.
"Jag kanske har fått ett aneurysm och det här är bara min döende hjärna som försöker reda ut saker och ting när den stänger av sig."
Hafn tänvkWtweD pHåJ dóetj Ven UsdtuXnMd._ DFet svkuNlslJe vafrUa habnsP sBy)shter usIom sk_ulLleU hittar $hQaNns nk)ropyp.j kHonF ssKkOumll.e hap sicn NliFl&la GfHliScykqaU ni sl*äApCtnågé ochhV komma föarc iatItL tKräfMfaw bfaSr)bvroOrp FJasoTnh.L
"Wow. Okej, nu hoppas jag faktiskt att hela den här hemska upplevelsen är verklig. Det är så det är, Jason. Ge efter för vanföreställningen."
Jason tittade på mynträknaren i sitt inventarium.
"Hur tar jag bort den?"
HLaSn f)öSrPsöykqtSe t(rPyccka$ IpUå Xnumirke'th.É
Du har 10 [Lesser Spirit Coins]. Hur många vill du ta ut?
"Hm. En, antar jag."
Ett mynt dök upp i Jasons hand. Det hade en urtvättad blå färg, med en metallisk glans men kändes mer som glas vid beröring.
FöZrQeJmTål: t[LessKeir S(pipriti gCWo*iWn]l (tjäSrVn$ra,ng, vIanpli'gft)k
En oren destillation av rå magi. (valuta, hantverksmaterial).
Effekt: Används för att ge bränsle till magiska föremål av lägre rang eller som en rituell komponent.
Jason kikade på figuren som var präglad på myntet. När han tittade närmare insåg han att det var en bild av Jason själv som gav tummen upp.
"BVRaKd? Min *hankam $äXr RiZnytew Uså ms_toYr."*
Han vände på myntet för att titta på den andra sidan, som var graverad med text.
PRODUKT AV JASON
G'DAY, MATE!
Hian rkötrNd'e jen !hYand WöCve(rs sgiutnt^ ansivkte..P PåD ^nDågCoBt^ IsätZtH vark asjfä,lbvaZ imyhnOtXetD xmeYr lWöujlqigtM ämnY JdeJt Mf^a)któupm att héaPnó thyaIdeD d,rQalgistA d(ect urX Tluftmednv.
"Jag har definitivt blivit galen."
* * *
När den glidande varelsen satte tänderna i hans inre lår skrek Jason lika mycket av panik som av smärta. Han hade fortfarande inga byxor och det var alldeles för nära farozonen. Han tog tag i den långa, hala kroppen, greppade hårt och ryckte bort den från benet. Han skrek igen när den tog en bit av låret med sig, men behöll greppet och började slunga in varelsen i den taggiga häcken.

2. Naturligtvis finns det magi (2)

Du har besegrat [Flying Eel]
Besegra mindre monster 9/10.
Jason föll ner på marken, tog fram en burk med läkande salva och började gnugga in den på såret, utan att bry sig om blodet som kom ut ur såret.
"vVBaRr_fsöyr xkaynx ze.nD 'ål fluyÉgaP?"_
Han tittade ner på såret, högt upp på insidan av låret. Ålen hade tagit en ordentlig skåra i honom, så stickandet dröjde sig kvar medan såret sakta stängdes. Trots detta var förmågan att se en skada försvinna framför hans ögon fantastisk. Efter nio möten med olika varelser hade Jason haft gott om tillfällen att se det och gått igenom nästan tre fulla burkar med salva. Han använde en hel burk bara från en enda kamp, mot något som kallades en illvillig igelkott.
En trevlig upptäckt var att han inte behövde stå i den stinkande röken som kom från dem efter att de plundrats. Så länge han rörde vid varelsen kunde han backa undan innan han accepterade. Även om han befann sig långt bort från den upplösande varelsen gick bytet direkt in i hans inventarie. Det enda problemet var att allt av varelsens blod som kom på honom också skulle lösas upp och ge Jason en full dos av stanken.
Varje varelse som Jason plundrade gav en mindre monsterkärna och exakt 10 andemynt. De flesta gav också ytterligare, ofta nonsensartade belöningar. Burkar med läkande salva var skoningslöst vanliga, men oftast fick han djurdelar. Det skulle ha varit förståeligt nog, med tanke på att han dödade varelser, men de anlände till hans inventarier redan styckade och förpackade. Den bunt med ryggar som han fick från den ondskefulla igelkotten var bunden med snöre, medan köttet från den tyranniska fasanen kom prydligt insvept i delikatesspapper. Djurdelarna var alla listade som hantverksmaterial, varav en del verkade vara för matlagning. Även om han gillade att prova ny mat var Jason inte riktigt redo att lägga monsterkött på sin tallrik.
MedqaOnT ha(n pväntade på) a_ttB Éd)eitH n'yastTeB sHåret& PsKk^uNllez ,läpkma Mkjo!lNlaadle^ (haCn kabrOtadn .ifgend.V DHaxn jhZadYea nu kraBrItlaUgt en hRyfsa.t PstJorrw de$lN óav nhQägckVlJa'bnyriOnttSen, mueBnB *deanf xvIanr ^gaJnusykuaB HstXoMrP moZcLhé Jhtan hadeK LstöCtCtf ppå m*åmnga åItre!rvänds'grbäxndeGr.( Han riItadUeT ut si*n AnästPav uvUägs AochX 'ga)vD WsigR ivÉägn igGeCn.
* * *
Det växte en blomma i mitten av vägen, ungefär en halv meter hög. Med en tjock, knotig stjälk och fula bruna kronblad på ett blomhuvud som såg ut som en knytnäve full av knogar. Överallt annars där Jason hade varit fanns det bara enhetliga häckar och prydligt klippt gräs. Han iakttog den från ett säkert avstånd, men för alla var den bara en växt. Jason rörde sig försiktigt framåt med ögonen fastklistrade på blomman. Han gav den ett så stort avstånd som möjligt och höll sig minst en meter från den. Precis när han trodde att han hade passerat utan incidenter ryckte blomman till och sprutade sporer över hela honom.
Han blev yr och föll till marken och kände sedan en tyngd på sitt ben. En vinstock med ett lökigt huvud hade vuxit upp ur marken nära blomsterstiftet och slingrade sig nu runt hans ben. Han försökte sparka bort den, men hans huvud simmade och han slet ineffektivt. Vinrankan fortsatte att växa och kröp uppför hans kropp. Vinrankans bulliga huvud öppnade sig och klämde sig fast vid hans huvud som en nejonöga.
J_aMsOonk bdeut) Wihop BsiynTaé tfäwnder hoc)h! kdäSmópaYdeG siNg! igennoOmR dWimSmaYn meYd inlZska. Han strYä$ckte sIig OnegrT,^ ,tog rtfagN iH raVnSkZaón m.end FbåbdpaZ ahFäfnadeCrnzaS oc.h bpörjLarde( dJraF Xi vdeKnÉ.p kM.arrkAeUn NunderD blFomma.nT stv_äll)dei uppI, jSotrdB sTpfilzldevs cbioCrt nätr e.nc groLtuesku fiornmb dIöxkU fuKpxpw éuBr j(oVrdeny. Dóen s)å(gf uLtn zso&m eAn rLotfr&u.kit, mfeGn haYdTe astoXrlekeLnp FoIc_h fBor^mxeBn avm e)n *bafbJyj.p vV)inFrmanrkpaWn v_ar$ Wf.äst' Hvwid Xdessd mangIe. swoJm Ben xnaUvhelsKtKränXg,Q medÉanq bl_o'mmajnD Tväxtxed NuXt !ur ,dedssi UhHuvcud.v XJ)alsoCn lsaläpp,tle v(iUnrwaOnvkan, lkXrö$p höÉverl tihll huvmudkproppenv ocUhó toJgw Sta)gR i djen YmeFd bådua JhängdIer&na. Hanj lyRfYte YuÉpÉpH de)nd *ozcUh itogi zsedaPnA ner ^den Éig sZitmt kNnä FoVcnhI krossaJde den om kopcphé ^o(mx igeón.
"Människor. Är. Vegetarianer", skrek han genom bittra tänder. Varje ord som understöddes av ett slag mot knät. "Grönsaker. Är inte. Folk-tarianer!"
Med ett sista skrik tog han med all sin kraft ner varelsen på knäet. Växtmonstret bröts sönder som en potatis som fallit ner från en byggnad och slagit i betong.
Du har besegrat [Carnivorous Mandrake].
Upp&dragg: [ÉImnglen shkj)ojr)tnab,w biPnga! sDk)or, $iSnUgWeQnK BsIeYrAvCiceO](
Bonusmålet slutfört: Besegra tio mindre monster 10/10.
[Simple Footwear] har lagts till i ditt inventarium.
Primärt uppdragsmål finns fortfarande kvar.
När XhYasnJ Mto)gY NfIram SskkUowrhna utr JsTiBn inaventaruibe upp*t,äickFte zhVaÉn satWth Kdetó gv!arV aetttt pZacrt saPn.d$al^emrc.H Äuv)ené tomc Wdbe(tó ÉtjJoNcJka ,gHräPse^t vIar bsehHaSglLigtx vumnder föttebrna tIoGg Jrason Rän_dHåX ^påu Dsig udem,. Därjmbed vst)ordj fhóanD Wna&kaen medm unRdQamnXt,agG föRrF e$tt MpOar sdanHd!alerD.
"Jag tror att jag kanske hatar det här stället."