Förälskad i en minotaur

The waves crashed against the cliffs of Nova Scotia with an almost musical rhythm, but Aria Morgan knew better. After three years of studying marine biology at the remote Blackrock Research Station, she had learned to distinguish between natural ocean sounds and something more... peculiar. Tonight, there was definitely something different in the water's song.

Standing on the observation deck of the research facility, her long dark hair whipping in the salty breeze, Aria focused her night vision binoculars on the churning waters below. The full moon cast an ethereal glow across the surface, making it easier to spot any unusual movement. That's when she saw it - a flash of iridescent scales, much too large to be any known fish species.

"You're out here late again," a deep voice spoke behind her. Dr. Nathaniel Cross, the facility's new head of cryptozoology, stood in the doorway. His presence had been causing quite a stir among the female staff since his arrival last month, with his storm-gray eyes and the mysterious scar that ran from his left temple to his jaw. But Aria had noticed something else about him - the way he always seemed to appear whenever the strange occurrences happened.

"There's something out there, Dr. Cross," Aria said, not taking her eyes off the water. "Something big."

"Please, call me Nate," he said, moving to stand beside her. His proximity sent an involuntary shiver down her spine that had nothing to do with the cold. "And I know. That's why I'm here."

Before Aria could question what he meant, a haunting melody drifted up from the waters below. It wasn't quite singing - more like an otherworldly humming that seemed to resonate in her very bones. To her surprise, she found herself taking an unconscious step toward the railing, drawn by the sound.

Nate's hand shot out, gripping her arm. "Don't listen too closely," he warned, his voice tight with concern. "They're hunting tonight."

"They?" Aria tried to shake off the melody's lingering effect. "Who are 'they'?"

Just then, a figure emerged from the waves - a woman with silvery skin and long, phosphorescent hair. Her eyes glowed with an unnatural blue light, and when she opened her mouth to continue her song, Aria saw rows of sharp, pearl-like teeth. The creature's beauty was both terrifying and mesmerizing.

"Sirens," Nate whispered, his grip on Aria's arm tightening. "Real ones. Not the sanitized versions from your fairy tales."

The siren's gaze locked onto them, and her song changed, becoming more focused, more enticing. Aria felt Nate tense beside her, and when she looked at him, she was shocked to see his eyes had taken on a silvery sheen, reflecting the moonlight like a cat's.

"We need to get inside," he said through gritted teeth, though he seemed to be fighting the urge to move closer to the railing himself. "Now."

But as they turned to leave, Aria caught sight of something in the water that made her blood run cold. Dozens of glowing eyes had appeared beneath the waves, and more figures were rising to the surface. Their songs began to intertwine, creating a symphony of supernatural beauty and terror.

"Dr. Cross... Nate," Aria's voice trembled slightly. "What's really going on at this facility?"

He finally turned to look at her fully, and in the moonlight, she could see that his scar was glowing with a faint blue light. "It's not just a research station, Aria. It's a containment facility. We monitor and protect humanity from ancient creatures that most people think are myths. And right now," he glanced back at the water where more sirens were emerging, "something has disturbed them. Something that hasn't happened in over a hundred years."

"What?" Aria asked, though part of her feared the answer.

"They're looking for their lost queen," Nate's voice was grim. "And for some reason, they think she's here."

A particularly powerful wave crashed against the cliffs, sending spray high enough to reach the observation deck. As the droplets hit Aria's skin, she felt a strange tingling sensation, and for just a moment, her reflection in the window showed her eyes glowing with the same ethereal blue light as the creatures below.

Nate saw it too. His expression shifted from concern to something more complex - fear, fascination, and what looked almost like recognition. "We need to talk," he said quietly. "About your mother. About why you were really assigned to this facility. And about why you've always felt so drawn to the sea."

The siren's song grew louder, more insistent, and Aria felt something stir within her - ancient memories that couldn't possibly be her own, yet somehow were. As she followed Nate inside, one thought kept repeating in her mind: her life as she knew it was about to change forever, and there would be no going back to the simple world of marine biology and research papers.

Behind them, the sirens continued their haunting chorus, their songs now carrying a note of triumph. They had found what they were looking for.

The facility's underground laboratory was a maze of steel and glass, illuminated by harsh fluorescent lights that made everything look clinical and cold. Aria followed Nate through a series of security checkpoints, each requiring increasingly complex biometric scans. Her mind was still reeling from the events on the observation deck, the sirens' song echoing in her memory.

        "How long have you known?" she finally asked as they entered what appeared to be his private office. Unlike the sterile corridors outside, this room was filled with artifacts that looked ancient - shells with strange markings, crystals that seemed to pulse with their own inner light, and walls covered in charts mapping underwater ley lines.

        Nate moved to a heavily secured cabinet, his fingers dancing across a complex lock. "Since the moment you arrived at Blackrock. Your bio-readings were... unique." He pulled out a thick file with her name on it. "But your mother knew long before that."

        "My mother?" Aria's voice cracked. "She died when I was three. All I have are some photos and my father's stories about her love for the ocean."

        "Your mother didn't die, Aria." Nate's voice was gentle but firm as he placed an old photograph on his desk. "She returned."

        The photograph showed a woman standing on these very cliffs, her wild dark hair streaming in the wind. She looked exactly like Aria, except for her eyes - they held that same otherworldly blue glow Aria had seen in her own reflection moments ago.

        "That's impossible," Aria whispered, but even as she spoke, memories began to surface - the way she could hold her breath for impossibly long periods, her uncanny ability to predict storms, the strange songs that sometimes filled her dreams.

        Suddenly, the lights flickered, and a low vibration ran through the building. Nate's expression turned serious. "They're testing the barriers," he said, moving to a bank of monitors showing underwater footage. Multiple figures darted past the cameras, their movements too quick and graceful to be human.

        "What barriers?" Aria asked, joining him at the monitors.

        "Electromagnetic fields designed to keep them at bay. But with their queen so close..." He glanced at her meaningfully. "They're stronger than usual."

        "I am not their queen," Aria said firmly, though something deep inside her stirred at the words.

        "No, but you're her daughter. The first successful hybrid in centuries." Nate pulled up more files on his computer. "Your mother was their queen, and when she fell in love with your father, it created a diplomatic crisis. A siren queen choosing a human was unprecedented."

        The vibrations grew stronger, and somewhere in the facility, an alarm began to sound. On the monitors, the sirens' movements became more coordinated, more purposeful.

        "They're not just testing anymore," Nate muttered. He grabbed what looked like an ancient trident from a wall display. "They're breaking through."

        Aria's head suddenly filled with voices - not speaking English, but a fluid, musical language she somehow understood. They were calling to her, telling her to come home, to take her rightful place.

        "Make it stop," she gasped, pressing her hands to her temples.

        Nate reached for her, but stopped short when he saw her eyes - they were glowing brighter now, and her skin had taken on a slight iridescent sheen. "Fight it, Aria. You're not just one of them. You're both human and siren. That's what makes you special."

        The facility shook more violently, and the lights went out completely. In the darkness, Nate's eyes glowed silver again, and Aria could finally ask the question that had been nagging at her.

        "What are you?" she whispered. "You're not entirely human either, are you?"

        Before he could answer, the reinforced windows of his office exploded inward in a shower of glass and seawater. In the opening hovered three sirens, their beauty terrible and magnificent. The one in the center spoke, her voice carrying both authority and disdain.

        "Step away from the princess, Guardian. She belongs with her people."

        Nate raised the trident, which began to glow with an electric blue light. "She belongs where she chooses to belong."

        As seawater swirled around them, Aria felt power surge through her body - raw, ancient, and demanding to be released. She had a choice to make, but first, she needed answers.

        "Tell me everything," she said, her voice carrying a new note of command that surprised even her. "About my mother, about what you are," she looked at Nate, "and about why I'm really here."

        The siren queen smiled, showing those pearl-like teeth. "Oh, little princess. You're here because a war is coming. And you," her glow intensified, "are the key to everything."

The seawater swirling around Aria's feet felt alive, responding to her emotions like an extension of her body. The three sirens remained suspended in the shattered window frame, their ethereal forms casting an otherworldly glow throughout Nate's flooded office. The lead siren - who had introduced herself as Cordelia, First General of the Deep Realm - watched her with ancient eyes that held both wisdom and cunning.

        "Your mother's choice started this war," Cordelia said, her voice carrying the rhythm of waves. "When she chose your father, she didn't just abandon her throne - she disrupted a balance that had existed for millennia. The Deep Realm has been without a true queen for twenty years, and the dark ones grow bolder each day."

        "The dark ones?" Aria asked, acutely aware of Nate's tension beside her, his grip tightening on the glowing trident.

        "The Abyssal Court," Nate answered grimly. "Think of them as your people's darker cousins. While the sirens of the Deep Realm protect the oceans, the Abyssal Court seeks to corrupt them. Without a queen's power to maintain the barriers..."

        "They're breaking free," Cordelia finished. "Even now, they gather in the deep trenches, preparing for war. Only a queen's song can reinforce the ancient seals."

        Aria felt the weight of their expectations pressing down on her like the ocean itself. "And you think I can do this? I don't even know how to control whatever... this is." She gestured to her still-glowing skin.

        "That's why I'm here," a new voice spoke from the doorway. Aria turned to see a woman she'd only known from photographs - her mother. Nerissa, former queen of the Deep Realm, stood in the threshold, looking exactly as she had twenty years ago. Her presence made the very air vibrate with power.

        "Mom?" Aria whispered, emotions warring inside her.

        Nerissa's eyes - the same otherworldly blue as Aria's now were - filled with tears. "My daughter. My beautiful, brave daughter. I'm so sorry I had to leave you, but it was the only way to keep you safe while your powers matured."

        "Safe from what?" Aria demanded, anger suddenly surging through her. The water around her feet began to churn in response.

        "From those who would use you," Nate interjected, his voice carrying an edge of bitterness. "The Guardians weren't always noble protectors, Aria. Some believed that controlling a hybrid princess would give them power over both realms."

        "Like your father did?" Nerissa's voice turned cold as she addressed Nate. "Is that why you're so close to my daughter? Following in Marcus Cross's footsteps?"

        The tension in the room sparked like electricity. Nate's silver eyes flashed dangerously. "I am not my father."

        "Enough!" Aria's voice carried a new power, making everyone in the room freeze. The water around her feet rose in spiraling columns, responding to her command. "I want the truth. All of it. No more cryptic warnings or half-answers."

        Suddenly, the facility's emergency sirens blared to life. On Nate's monitors, dark shapes appeared in the deeper waters - humanoid figures with shark-like features and glowing red eyes.

        "The Abyssal Court," Cordelia hissed. "They've found us."

        "They found her," Nerissa corrected, moving to Aria's side. "They can sense your awakening power, daughter. We're out of time."

        The facility shuddered as something massive struck it from below. Through the broken window, Aria could see dark forms rising from the depths, their movements predatory and purposeful. The water around her feet turned ice-cold.

        "You have to choose now," Nate said urgently. "But know this - whatever you decide, I'll stand with you." His eyes met hers, and in them she saw not just duty or ambition, but something deeper, something personal.

        "As touching as that is, Guardian," Cordelia interrupted, "she needs to come with us. Only in the Deep Realm can she learn to control her powers in time."

        Another impact rocked the facility. In the distance, Aria could hear screams - the research staff, she realized with horror. They were unprotected, unaware of what was really happening.

        "I won't let innocent people die," Aria declared, feeling strength flow through her. "Mom, Cordelia - help me protect the facility. Nate..." she turned to him, "teach me how to fight."

        "Always choosing both worlds," Nerissa murmured, a mix of pride and worry in her voice. "Just like your mother."

        As the Abyssal Court's forces surrounded the facility, Aria felt something click into place inside her. She was neither fully human nor fully siren, neither wholly of land nor of sea. But perhaps that's exactly what both worlds needed.

        "Well then," she said, as power coursed through her veins and the song of the sea filled her mind, "let's show these dark ones what a hybrid princess can do."

        The water around her erupted upward, turning into a swirling shield of liquid crystal, just as the first of the dark figures burst through the facility's lower levels. The war for two worlds was about to begin, and Aria stood at its center, with a Guardian at her side and the power of two realms flowing through her blood.

The next few minutes dissolved into chaos. The Abyssal Court's warriors crashed through the facility's lower levels like a dark tide, their shark-like features twisted into snarls of hunger and hatred. Aria's crystalline water shield held against the first wave, but she could feel their darkness pressing against her power, trying to corrupt it.

        "Channel your emotions through the water," Nerissa instructed, her own powers creating whirlpools that trapped several attackers. "The sea responds to authentic feeling, not just will."

        Nate moved with inhuman grace, the trident in his hands leaving trails of electric blue energy as he fought. "We need to evacuate the research staff," he called out between strikes. "They're gathering near the main lab."

        Aria closed her eyes for a moment, and suddenly she could feel every drop of water in the facility - in the pipes, in the air, in human bodies. The awareness was overwhelming. "I can feel them," she gasped. "Everyone. Everything."

        "That's your queen's sense awakening," Cordelia explained, her own song turning violent as she fought. "You're connecting to your realm."

        An explosion rocked the lower level, and through her new awareness, Aria felt something massive entering the facility. The temperature of the water dropped dramatically, and even the sirens looked concerned.

        "Thalassos," Nerissa whispered, fear evident in her voice. "The Abyssal Prince himself."

        Through the broken floor emerged a figure that seemed made of living darkness. Unlike his warriors, Prince Thalassos appeared almost human, devastatingly beautiful in a cruel way. His eyes were the color of the deepest ocean trenches, and when he smiled, his teeth gleamed like black pearls.

        "The little princess awakens," his voice was like the crushing depths given sound. "How convenient. I was afraid I'd have to wait longer to claim my bride."

        "Bride?" Aria and Nate spoke simultaneously, his voice sharp with anger, hers with shock.

        "Did they not tell you?" Thalassos moved closer, his presence making the water around him turn black. "The only way to truly end the war between our courts is through union. Your mother refused me twenty years ago. But you..." his dark eyes roamed over her face, "you're even more powerful than she was."

        Nate stepped between them, the trident glowing brighter. "She's not a prize to be claimed, Thalassos."

        The Abyssal Prince's laugh was like ice cracking. "Ah, the Guardian speaks. Tell me, son of Marcus Cross, does your protection come from duty... or jealousy?"

        Before anyone could respond, a scream echoed from the main lab. Through her water sense, Aria felt the research staff's terror as more Abyssal warriors surrounded them.

        "Choose quickly, princess," Thalassos said smoothly. "Surrender to me, and I'll spare them all. Refuse, and watch your human friends feed my warriors."

        Aria felt rage build inside her - pure, hot, and powerful. The water around her began to glow, not with her mother's blue light or Thalassos's darkness, but with a brilliant purple that seemed to combine both aspects of her nature.

        "You want an answer?" Her voice carried the crash of waves and the strength of tidepools. "Here it is."

        She thrust her hands forward, and every drop of water in the facility responded. It rose from pipes, condensed from air, pulled from the sea itself. But instead of attacking, it began to sing - a new song, neither fully siren nor fully human, but something entirely unique.

        The Abyssal warriors closest to her began to writhe, their corrupted forms starting to purify under her hybrid power. Thalassos's eyes widened in genuine surprise, then narrowed in fury.

        "Impossible," he snarled. "No one can purify the Abyssal taint!"

        "She's not no one," Nate said, pride evident in his voice. "She's both of your worlds, and neither. And that makes her stronger than either."

        Aria's song grew stronger, and she felt Nate's energy joining with hers, the Guardian's power amplifying her own. Her mother and Cordelia added their voices, creating a harmony that made the very foundations of the facility vibrate.

        But Thalassos wasn't finished. With a roar of rage, he released his own power - a wave of such absolute darkness that it threatened to swallow all light. "If I cannot have you," he growled, "then no one will!"

        The two forces met in a spectacular clash of energy. In that moment, as purple light battled primordial darkness, Aria felt something else stirring in the depths beneath the facility - something ancient and powerful, awakened by their battle.

        "The Leviathan," Nerissa breathed. "The battle... it's waking the ancient ones."

        As if in response, a deep rumble shook the entire ocean floor, and everyone - siren, human, and Abyssal alike - froze in sudden, instinctive fear.

        In the brief silence, Aria heard Nate whisper, "Whatever happens next, Aria, know that I-"

        But his words were cut off as the floor beneath them cracked open, and the true power of the deep made its presence known. The war between courts had awakened something far older and more dangerous than any of them had imagined.

        And deep in her soul, Aria knew - this was only the beginning.

I. Första delen

==========
I
==========
==b===p=f==X==P
Första delen
==========

Kapitel 1 (1)

==========
Kapitel 1
==========
"qMåleTtS fNör vabrTje ,kuDnd )äBr Ren friklikgk Zocrhj rsvnZaYbnb (insLaamnléiHnXgé. Det Dä.r dRen föSrXvä.nytning scom Édu koAmVmuera Gatct' Tha zpDå' WvaCrjCeZ skidft - aFttts jffå vårGa k^under atRtf ókomm^mha in joch ut oxché foBrtfs_äBtYta ymKedO Lsfi,nG zdAaóg,s lsXa(mTt!idLiKgHt) Gso)m Vdu uJpprätathóålleKr vUå^rsac ikBvalitleTtspKrcostobkNoll.. EnV xrQiOkliSg oUchx slncaTbDbD iiknsamlliinGg pgFeprC nöKjzda ku!ndDelr noc*h eLnp spZrboduHkrtiv* dgsåTrJd!"$
Den rävliknande kvinnans strålande, skarpkantade leende frös till is, hennes glittrande hörntänder förvandlades till något ondskefullt och vagt hotfullt när Violet knackade på den bärbara datorn och pausade videon för tredje gången den här morgonen. Hon hade ännu inte kommit förbi introduktionen i dag, hon hade behövt påminna sig själv upprepade gånger om att andas och hålla sig upprätt och att hon var hemma, så att rusa ut i korridoren och göra ett försök att ta sig till hissen skulle vara föga meningsfullt, särskilt om hon ville undvika det obekväma scenariot att hennes äldre grannar hörde ljudet av videon som kom från hennes lägenhet och upptäckte vad hon tittade på.
Hon tänkte på lilla gamla mrs Muehlstein i korridoren, en vissnad, bucklig gammal tant med begynnande demens, som råkade vandra in i fel lägenhet, fick syn på instruktionsfilmen och fick en stroke mitt i vardagsrummet. Är det vad ni vill ha? Att det sista som den gamla kvinnan ser är en minotaur som får en dragkamp? Ta ett jävla grepp och bestäm dig!
Hennes portaltillträde gällde bara i åtta timmar till; åtta timmar för att bestämma sig för om hon skulle passa in i teamet på Morning Glory Farm eller inte; om hennes darrande nerver och ständigt närvarande ångest skulle tillåta henne att ta steget och klicka på acceptera. Innebörden av hennes ord och vad exakt hon skulle ta tag i om hon tog jobbet slog henne då, och hon stönade av förödmjukelse. Det var inte den första absurda mentala bild hon hade kokat ihop sedan hon lämnade Cambric Creek föregående eftermiddag, och Violet var säker på att det inte skulle bli den sista när hon klickade på play igen.
* *V *
Jobbannonsen hade verkat för bra för att vara sann.
Nu anställs! Tekniker och assistenter, ingen tidigare erfarenhet krävs. Utbildning på jobbet, fullständiga förmåner, flexibel schemaläggning! Besök vår webbsida för mer information och ansök redan idag! (Morning Glory Farm är ett dotterbolag till Pfizzle Pharmaceuticals)
Violet hade vetat det i samma ögonblick som det pingade på rekryteringsappen och kisade på sin telefonskärm i misstro när hon bläddrade, för nästan en vecka sedan. Ingen erfarenhet krävs, utbildning på jobbet tillhandahålls. Två veckors semester och alla förmåner, inklusive tandvård. Tandvård! Hon hade ingen aning om vad en mjölktekniker var eller vad det innebar, men den annonserade ingångslönen var högre än någon av de få jobb som fanns inom hennes examensområde, och inget av dessa jobb gav tillräckligt betalt för att hon skulle kunna ha tak över huvudet.
FamiNljenn* på *övyervånVi*ngeIn hade valtL deWt QöQgMo*nblli$cfktet fSör' NattO iSn^lpeDda avaSdC BsIomU GläCt ysgoimy eYnh Vblrta ga,mumuaplCdagsy,s llantstasmp&a&njde És^quaxredaVns, &vilkxeGtc Ipaåm$iyndBe hUengner oémx atRt tFaikzet ,öveMr hlen)njesh $hóuvNund Riuntez pkrescisB vxari nSågotb att. pskKrytDaf ^méegd,O vilAkeutg TgjoWrde dieÉt ZfaktumU aTttu Hhonc ÉkämypÉaKde Sf$ör_ FatPtu sbleCtaflja sin Ihyra sännsu meXrP i'rriteXraTnxdce.
"Älskling, pappa och jag har pratat... Jag vet att du kommer att säga nej, men tänk på det, okej? Vi tycker att du borde överväga att komma hem medan du letar efter arbete." Hon hade praktiskt taget kunnat höra hur hennes mamma höjde en hand för att hålla tillbaka eventuella protester, hon kunde lätt föreställa sig det. "Om du tror att du skulle känna dig för trångbodd i huset nu när moster Gracie är hos oss kan vi rensa ut loftet över garaget. Det skulle vara som att ha en egen liten lägenhet! Du skulle inte behöva oroa dig för hyran, och du skulle vara ute ur den där hemska staden ... lova mig bara att du tänker på det, okej? Det är inte klokt att slösa bort så mycket pengar innan du har hittat något stabilt, och det skulle vara så trevligt att ha dig hemma."
Hon hade tagit tag i telefonen med vita knogar och försökt hålla tillbaka tårarna tills hon kopplade upp. Hennes mamma verkade alltid veta när hon skulle ringa, visste alltid när hon var som sämst och mest sårbar - alltid med ett överflöd av kärlek, överflödande av medkänsla och ivrig att hjälpa - men alltid vid de värsta jävla tillfällena. Att flytta till Bridgeton för att studera hade alltid varit en tvistefråga med hennes mamma: för farligt, för dyrt, för smutsigt, för långt bort. Hon hade inte velat att hennes enda barn skulle flytta till storstaden, flera timmar bort från sina kramar och hemlagade måltider och sin egen obehandlade ångeststörning, men Violet hade varit orubblig.
Det var ett bittert piller att svälja nu, att tvingas erkänna att hennes mor inte hade haft fel i sin bedömning. Det fanns en särskild sorts förnedring som följde med att samtidigt vara välutbildad och ha svåra ekonomiska problem. Hon hade gjort allting rätt: hon hade studerat hårt, kommit med på dekanens lista, deltagit i evenemang på campus och tagit examen med hedersbetygelser. Men när hon hade tagit sin kandidatexamen krävde hennes valda arbetsområde en magisterexamen, vilket skickade henne tillbaka till klassrummet, och hon tog flera lån för att göra det, i förvissning om att hon skulle påbörja sin karriär omedelbart efter examen. Hennes deltidsjobb på kontoret för stadsutveckling gjorde faktiskt att hennes examen kom till användning, men de hade varit tydliga med att det var osannolikt att det skulle bli en fast anställning, inte med tanke på de mängder av människor som hade prioriterats före henne. Bridgeton var för dyrt, och Violet hade kommit att erkänna att hon faktiskt inte älskade att bo mitt i en storstad på det sätt som hon trodde att hon skulle göra. Hon erkände det åtminstone för sig själv.
"iOmm zjrag inyteU Rhi^t)t,arm PnKågot! zsn.aqrctA tkomAm!er jag Kitn(tÉe tamtt* ShmaN nåCgqoth val",U halder h'on! Ubbitrtdert ^instDämzt wo'cxh trnytcpkht in tuknxgaLn! iX Mm)unynelnI ZnYäKrQ bheRn_neZs hmvaTmmaX CkRu)tt)rJadez memdZkXännlanyd(eL.x )GråtL óiDnctOe.p sO)m dui börjÉar qghråtAa ko!mpmeVr $hjon Éatt gkörXa hiótV cixkxvYählly.c
I efterhand verkade det nästan komiskt att skuldsätta sig för att arbeta inom den ideella sektorn; det hade varit ett jävla upplopp om det hade varit någon annan. Tyvärr var det svårt att uppskatta humorn i situationen när hon själv var skämskudden. Det hade inte funnits någon kristallkula som hade visat henne att arbetsmarknaden skulle bottna, ingen trollkarl som hade varnat henne för de skulder hon tog på sig. Den nära framtiden hade ingen signal, och därför hade hon aldrig anat att hon skulle finna sig överkvalificerad för sjuttiofem procent av de lediga jobben och inte kunna betala tillbaka sina studielån med de ingångslöner som erbjöds.

Kapitel 1 (2)

Hon var trött på att kämpa för att betala sin hyra; Hon var säker på att hon höll på att få magsår av att stressa över sin oförmåga att betala tillbaka sina lån och att betala det allra minsta på sina nästan uttömda kreditkort, men tanken på att flytta hem, tillbaka till den tråkiga lilla stad hon bott i hela sitt liv, där ingen någonsin lämnade och ingen någonsin gjorde något annat än att skaffa fler barn för att garantera framtida generationer av tråkigheter, till loftet ovanför hennes föräldrars garage, som för närvarande var fyllt med lådor från moster Gracies hus och bevis på hennes mors hobbies som hon hade bedrivit och övergivit för länge sedan, var en tanke som hon inte kunde stå ut med.
Nu fanns det här jobbet, en potentiell livlina om hon fick det. Hon hade klickat på knappen "Ansök nu" utan att tveka ett ögonblick till. Allt var bättre än att flytta hem. Vem bryr sig om vad det är för något.
Berömda sista ord, hade hon tvingats erkänna dagen innan, när hon vred sig i sin stol när utbildningsvideon hade lagts upp i kö, och hon kastade en smygande blick på de andra potentiella nyanställda som var närvarande. En grönhudad kvinna med breda axlar och böjda betar, vars långa, svarta flätor satt tungt på hennes axel; ett smalt troll som knappt hade tittat upp från sin telefon sedan de kom in i videorummet; en ängslig ung man med långa, kaninliknande öron som bar på en vattenflaska med det lokala universitetets logotyp; och ett par troll som verkade känna varandra, om deras oavbrutna prat var någon indikation. Det fanns inte en enda människa i sikte, men Violet hade till hälften väntat sig det.
InYt$eNrvxjupIroc)esseQnO haSde^ cvDavrHiqt e,nkNel oéch$ onkompl!icUervaAdh: eun awVebbpo(rtalb yförm att annsBöóka, följNtR *aFv e,tItu vYiódexosamtaQlJ, unydehr. PviHlke't hvoln) ahaDde fåttJ ffrVåégor toZm, s(ivnv haKrbeFtGs!h'is.to,rifaq oVch org)anMis)atióonsfbö.rmhåg)a. HoÉnÉ hkad_e bmlGiNvit !inbjjlucdOenu attQ besökay aynSlägBgningeln fóöxr "det siisLtaI sAtegBet ki pcraoCc$e!ssen"_,X iofcha ha)de' Bdwåp iåkt. tgilLl) mCamZbOrgiVcS CWrexek,P ^en njäGrRlÉi.ggand$e WfuörÉortx sKoFmg hOadvey en ÉpGotpunlfaltigo(nQ myeKd fqlNeJra arCtJezri .- egn läFngxrem peónWdléiBnrg ä,nN hZosn h.azdie! hyopp'ats psåB,P DmPen Xnär $GPS:e$nW l_e,dóde h'enne ngeqnKom KfVöwroArTtkekns piItétoresAk,a staLdLskrärxnia, _fösrmbmi janffäUrer zochc rHes^tauurLaXntgneFr qtiplkls ,bostadMsområzdNennIa 'gba.v pAlCatus Oå_t jWo^rDdCbrukasl- zoch minddyuCs)tFripgaWrvkteringaNr_, póåmLi'nZd!e !hozn tssi^g Ksjdä(lv AoSm aUlJl,an deS kförmjåner s_om PerlbjöldOs.a (InnPaTn( huoxnv $visste 'ord^eLtK óajv Wsv(ängGdek hloNnw int vpå enC lbång,g rundu uuppfnaGrtI Poch ppaarkera^dOeH ófiraHmwfqölrY &eÉn bYyggsnadI HmedA dxexn ybtMtre fOasadenb Rav e!n MsDtorr röd' klatd)a oOcPh (bZadh tatPt dVettCak *s_kSuólle( vara* rdlen YpausH Qhorn Ébe)h(öfvSde.
Det kommer att bli bra. Du kan göra det här, vem bryr sig om du är den enda människan. Du behöver verkligen det här jobbet.
Den estetiska utformningen av byggnaden gjorde allt för att frammana den vänliga känslan av en granngårdsgård, både inomhus och utomhus. Konstgräs i lobbyn med ett tak som målats för att se ut som en sommarhimmel, ljusa, starka färger som påminde om glänsande traktorer och rikt målade lador, med mjölkglasvaser med prästkragar på varje yta. De hade inte sparat på kostnaderna för att skapa det visuella, tänkte Violet när hon fyllde i skatteformulär och papper för ombordstigning innan hon anslöt sig till det lilla klustret med andra potentiella anställda. Bondehusets estetik slutade i de sterila vita korridorerna för de anställda, konstgräsgolvet i lobbyn gav vika för slät linoleum och de ljusa färgerna övergick i svala äggskal och isblått. En märklig känsla av oro hade pirrat upp i hennes nacke, en rysning som hon hade tillskrivit nervositet och det märkliga i att vara den enda människan i gruppen.
"Välkommen till Morning Glory! Vi uppskattar att ni alla tar er tid att besöka gården!" Den djuptling som stod framför dem hade sval blå hud och en vädurs lockiga horn, och hennes leende var överdrivet brett. "Idag ska vi ge er en rundtur i anläggningen, samt möjlighet att registrera er på vår onlineportal och titta på några processvideor. Din portaltillgång gäller i tjugofyra timmar, och under den tiden måste du bestämma dig för om du passar in i vårt team. Om svaret är ja kan du ange din tillgänglighet i schemat, och du kommer att placeras i rotationen för nästa vecka." Flickan hade pausat för att le klart och tydligt igen, med en svans med spadekoppar som svirvlade bakom henne. "Dina första två veckor på jobbet kommer du att skugga tekniker som har varit med oss från början, så du kan vara säker på att du kommer att få lära dig allt du behöver lära dig innan du blir självständig!"
HonZ föGlj'deO ,mded Li ut(kahntMen Jav igruppepn vunsd)eRr^ Jdken kXommcaIn.d)ex RtkizmImIeKnU,y BkBähnwde fsig qobeLknv$äÉmu ÉoZcch kmal!pla'ceCradd !näArq dRe* *följdez djuptalinSgen! inW MoéchN zuptj uTr Zolikaj runm, fmbe'n .hTon uhCadDe inhte kao)mmit nä(rmBaire en förMståeljsjef zföJr_ ivawds NexaIkgt& ndZet ójzoAb^bJ GhoZn bsök&tn cinnenba$r Nnärq dIe rleZddeks. ltitl^lq kett Ésdt$oHrt klsassrquZmCslimknan)deC uDtir^ywmmeZ oRcmh htbogK zplaaótCs PvidT &bordeqnp zmedvarna dlepn föMrwsta ut$bJiNladTniRn)gsvRiudze'ohnG Tlapde*s Ji'n wpóå ÉkGö. Ljóusett MovsaMnÉfXör. tJakJenth ShAa^de& dämpZaxt!s GoAchr omaedRejl,buart hGaqdÉe Isnaqc!ket im ruNmAmóettn _up!p,hiörUt, RallraV stäTlsldCe sÉilg Qi ^giv.afktb Xnärz dvmid*eon( bbOöpr)jaOdDeX. SEUn YkvmiRnnra cmTed AlYjuKsSal GöYgon NofcqhU óeZn érjävs utFsseze$n&dTe DfUyxlZlédeZ JsUkRäérmcenB *opch str_åPldadMe( nfnrån FmitDtPen Zamv sammIaQ lobby nsom Wdwei bliWvantdTep qakn$s,t(ällda hNadhe saxmlVatMs iA den Whóäcr mqogrgon!en,& QkläJd)d i Bet^t sUv$aPrktv!iuttR TfKöZrkläd^e mFeNd RHlo'lstieinB-tLr.yck övqer en vitH at(ovpMp Lmhe$dH dmös!sa(.é BBaFkom hennhe, AsoImy fKy_lldjew dIe stoIppad)e( *lobbpyLstoflarnac,S fRaznÉns_ en Jgrupp mindortnaHuKr'eKr.t
"Välkommen till Morning Glory Farm! Vi bildades för nästan tio år sedan och vårt uppdrag har varit detsamma sedan den dag då vårt labb behandlade sitt första prov - att upprätthålla integriteten hos det genetiska materialet i vår vård, att sätta en ny standard för läkemedelsbearbetning som hela branschen skulle ta efter och att erbjuda en kundorienterad attityd i allt vi gör. Vår helt nya, toppmoderna anläggning i Cambric Creek förenar alla tre grundsatser och sätter kundupplevelsen i centrum för vår insamlingsprocess. Som mjölktekniker på vårt uppsamlingsgolv kommer du att ha till uppgift att se till att uppsamlingen är riklig och snabb och att den sker i enlighet med våra standarder för säkerhet och sterilitet. Du har redan fått en rundtur i anläggningen, nu får du se vår process i praktiken ... följ med mig!"
På skärmen hade rävkvinnan blinkat när en av minotaurerna bakom henne reste sig och följde henne genom en rad dubbeldörrar. Violet hade känt en plötslig våg av nervositet gripa tag i henne, en oförklarlig panik som hade stramat åt hennes hals och fått henne att greppa tag i sidorna av sin stol som om hon behövde hålla sig fast för sitt liv. En riklig, snabb insamling ... vad betyder det? Vad har minotaurerna med någonting att göra? Hon hade inte haft någon aning om varför, ingen aning om vad som fick den plötsliga föraningen att trycka ihop hennes hjärta, men en liten, panikslagen röst i hennes huvud hade börjat viska spring!

Kapitel 1 (3)

"Som du redan har sett har våra toppmoderna uppsamlingsrum utformats både för att göra det bekvämt för kunderna och för att underlätta för våra mjölkningstekniker. Designen med två våningar gör att verktygen du behöver finns precis vid dina fingertoppar, vilket gör att processen är smidig och effektiv. Ett dedikerat team ser till att varje uppsamlingsrum är fullt utrustat och inställt för varje kund så att det inte finns någon eftersläpning, vilket gör att du är förberedd för framgång."
På skärmen, flera meter ovanför den glada kvinnan på den övre delen av det märkligt utformade rummet, sänkte minotauren sina byxor. Violet var inte säker på om hennes kvävda gäspning hade slukats av rummet, för ingen hade vänt sig om eller tystat henne, och hon hade nästan kunnat övertyga sig själv om att hon hade inbillat sig att hon hade sett den snabba blicken på en rundad bakdel och en svajande svans när kameran panorerade över en kromad apparat i mitten av rummet där den leende kvinnan stod... men det kunde inte råda någon tvekan ett ögonblick senare när en halvt upprättad minotaurpenis dök upp genom en öppning intill kvinnans huvud. Tunga testiklar hängde bakom det utskjutande bihanget, och rävkvinnan strålade, tryckte på pumpen i en stor flaska på bordet bredvid henne och smorde in sina handskar i olja.
"När ditt rum är iordningställt och din klient anländer måste du se till att uppsamlingsenheten är laddad och att ditt klientklipp är i ordning. Sedan finns det bara en sak kvar att göra -" hennes leende vidgades och visade en rad bländvita tänder, förskjutna med långa, vassa, helt omänskliga hörntänder, och hennes händer höjdes och greppade erektionen utan ett ögonblick av tvekan - "börja mjölka".
* i*É ^**
Att mänskliga män lade en enorm vikt vid sina kukar var ingen överraskning för henne. Hela världen verkade trots allt vara utformad för kukar. Kontor som var för kalla, säkerhetsbälten som skar över nacken i stället för att sitta bekvämt över bröstet, mediciner som bara hade testats på en del av befolkningen. Moderna bekvämligheter hade utformats med endast en halva av befolkningen i åtanke, åtminstone i människovärlden, så upptäckten att det fanns en hel underjordisk industri som ägnade sig åt mänskliga mäns erektion var inte alls förvånande. Att få veta hur långt läkemedelsföretagen var villiga att gå för att se till att produktionen av dessa erektionshöjande små blå piller inte avtog var dock uppseendeväckande.
Tjursperma, särskilt Minotaurussperma, var en viktig komponent för att ge pillren den kraft som deras anhängare behövde ... och hon, i sin nya roll, om hon bestämde sig för att ta jobbet, skulle vara ansvarig för att samla in den.
Hon behövde bestämma sig senast den kvällen, ett beslut som verkade lika skrämmande som det hade gjort timmarna efter att hon hade lämnat gården i ett yrsel som det gjorde nu. Hon hade tillbringat resten av den föregående kvällen med att sitta ihopkrupen över sin bärbara dator och med slappna käkar se på när den strålande rävkvinnan i videon runkade av minotaurus efter minotaurus; enorma, skrymmande tjurar som vilade bekvämt mot de vadderade avelsstöden, med sina tjocka medlemmar väl synliga för den tekniker som stod en våning under dem. Hennes drömmar den natten hade varit ett förvridet virrvarr av vassa leende tänder och siluetten av enorma män, skuggorna av deras horn som helt uppslukade henne när hon pressades att stå under dem tills hon hade vaknat upp gasande i en svettig virrvarr, osäker på var hon var eller vad hon övervägde.
NQuX näOrS óhon hade t&i'tÉtaét på vid(eoan upprXe.padwe *gOåKnégker howpJpadre_ smTå XdFetNaljueró soMm hÉoxn aJnnhars kJarnskes Bhadqe fö!rJbuisetktZ Gi ögGonNezn pdåÉ _hGenzne$:t miPngoAtaurensq oBmfångfsrDika medlYeNmmlanrz likGnpawdeB vagt$ sinGa mHänskliguak LmzotsGvxatrUigsh*e^telr^,L pme^n ódheft gicki éinte abt^tR Qjämförra$ BstorQlUekOen.J IH pfroMpoYrtiRoén t^ill d'eW rsItyonrdaM tQjurmäón(nMenns vCiZkdtu vjar Éd!eHr$as vkukWar lån)g&aR Noch womöj!ligmta ÉtjocFkqa, gePnSomsuyradÉe qaGv vYener meOdb $frtamtr'äxdan'dNe,W _k)uypWollGi'knande! huvOudCent.k *Vissa fhlarde GsaLmm,aH färug sFoóm Usinna ägHarrXeus variekrande WhduRda,r, dmSecdIa&n éanKdlra $v'ar* bukbpbAel'gCum*milroQsvat elnleyr dcjuKprBödah,J ^roQdnadeU aavR bnlOodret somÉ $f^y_l*lde MdemZ.T Hzon undriadeV, InKärj h(ogn såg óhutr mtekjntikxerWn rördée AsiÉn_a .oiljdaLdDe& Phä(ndehr iJ ven k&oDn!tFinue^rligV vróidnDi!nzgU neUrnförc dZeyt &sztkelaH s(kóaBftéeXt, Lom$ mTäsndnmenF i viLdOeMonz haDdeG vv^altÉsR ut sDärsvkiwlt föOr iaPt^t rv!iAs(a ^uwpvp) CdceWtt dfiynxa*ste ómÉiInVotaaurPkéöttQet dso(m fann$sn ZtillgänBgmligQt,u oVczh dfukn^debrnaqdWe fpå cattH verrk$laighetKenL k(aJnske inBteh stämpde növverrens mieLdw cdye 'gFlos$siga amedéiHetrfna, ApåC saPmimaH s*ä!tCt' so&m Udenó .s,äQllaLn HgjoWr)deó me,da ymNänskPliAgaH mäVn.b
"Det är upp till dig att avgöra när det är nödvändigt att använda mekanisk stimulering", sade den pigga kvinnan allvarligt in i kameran. Innebörden var tydlig: om männen tog för lång tid på sig, använd mjölkningsmaskinens cylindrar för att skynda på saker och ting. Trots att hon visste exakt vad som skulle komma började Violet andas hårt när teknikern släppte hennes händer och lät den oljade kuken guppa när hon tog upp ett av silvermunstyckena. Brummandet från maskinens luftkompressor var ett stadigt vitt brus i videon, de mekaniska armarna inuti pistade redan och skapade det rytmiska sug som minotauren skulle få uppleva. Den stora tjuren grymtade och ryckte till när cylindern släpptes ner i hans spända kuk och han sjönk djupt när maskinen gjorde sitt arbete.
"Jag gillar att fortsätta med manuell stimulering vid den här tidpunkten", rådde teknikern, och Violet kvidde, samma reaktion som hon hade haft varje gång hon hade spelat upp det här avsnittet många gånger kvällen innan, när kvinnan på videon började gnugga de enorma, svullna testiklarna, drog och klämde när minotaurus böjde sig mot bordet. "Kom ihåg - målet är en riklig och snabb samling!"
En grön lampa flimrade till liv på maskinen, vilket indikerade att insamlingen hade börjat när minotauren sänkte sig igen, hans generösa höfter skakade stockarna ovanför den flisande teknikerns huvud när han slogs mot dem. Violets ögon visste inte vart de skulle ta vägen på skärmen: tjurmannens brunstiga höfter, cylindern som sög på den massiva kuken som stack ut ur öppningen i bänken, eller den pyttesmå, gammaldags mjölkflaskan i botten av uppsamlingsenheten som stadigt fylldes med vitt. Till slut hade hon dragit tillbaka videons framstegsindikator upprepade gånger, det var den dussintonde gången hon gjorde det, och gav varje intressepunkt sitt absoluta fokus. Flaskan var nästan full när minotauren till slut hängde nöjt ihop, helt förbrukad, och Violet gjorde detsamma på sin skrivbordsstol. Det här är vansinnigt, sa hon till sig själv. Du kan inte göra något sådant här, det är fullständigt ... . oanständigt och vulgärt och olämpligt! Skaffa dig bara ett jobb på kaféet på hörnet.

Kapitel 1 (4)

Men är det det? En förrädisk liten röst hördes när hon öppnade det lilla skafferiet för att leta efter något till frukost. Det är ett läkemedelsföretag, ett stort multinationellt företag. Det är inte så att du jobbar i någon slumpmässig killes källare. Hon var inte säker på vad hon hade förväntat sig att hitta i skåpet, eftersom hon visste att hon inte hade handlat på över en vecka. Det är inte så att du skulle behöva göra det för evigt, fortsatte rösten när hon gick upp på trottoaren en stund senare, på väg till lågprisbutiken flera kvarter bort. Bara tills du kan komma på fötter och betala några räkningar; tills du kan hitta något inom ditt område som faktiskt ger en lön som du kan leva på. Hon visste inte hur lång tid det skulle ta, hon visste inte om det någonsin skulle finnas jobb inom hennes område som betalade mer än en slant ... .
Lukten från kaffekedjan på hörnet fångade hennes näsa då, en doft av mörka bönor och söta bakverk, och Violet stannade upp, utan att bry sig om paret bakom henne, som var tvunget att gå ut på gatan för att kunna ta sig runt hennes frusna gestalt. Vad i helvete gör du? Du är nästan tjugosex år gammal och kan knappt betala din hyra. Du är på väg för att köpa gammalt bröd och vanlig apelsinjuice. Ska du verkligen skaffa ett andra jobb på det här kaféet? Det måste du, för i den här takten är det enda sättet du någonsin kommer att ha råd att ha något där. Det här jobbet kan vara en livlina, kommer du ihåg? Sluta vara så dum!
Hon föreställde sig att det överprissatta kaffets krusning ledde henne vid näsan som en gammaldags seriefigur när hon korsade gatan och stannade bara ett ögonblick före butikens tunga dörrar. Hon hade bara kvar den sista skrynkliga tjugodollarsedeln i botten av sin axelväska och hon behövde faktiskt köpa den där apelsinjuicen utan märke, men hon ville ha frukost, en riktig frukost. Kaffet var bränt och hade bitter smak, det var försett med överdrivet söt sirap, och det och den honungsglaserade challah-flätan hade kostat nästan hälften av den skrynkliga tjugotalet, men det spelade ingen roll, tänkte hon när hon var tillbaka i sin lägenhet och satt framför sin bärbara dator igen. Violet gjorde en paus, blundade och bet i det fortfarande varma brödet, med honungen klibbig på läpparna, innan hon klickade på länken som skulle ta henne till skärmen för inmatning av schemat. Välkommen till Morning Glory Farm! Det skulle bli bra, andades hon. Du kommer att vara med på schemat nästa vecka, och snart kan du dricka allt överprisat bränt kaffe du vill.
HDon, l.addyaRdOe( Mupp QvKidJeo,nb efn siLsnta gnångu inndaxn !héoKn bggiBcskM ÉtNi,llb ésxängZsf sde)nN fkvpäSllenD, erfytJerH $abtt h.on hade nfnåtit bekIryägfctelsemqailetf ndmäPr hon h_älBsuadRes cvällkomqmVeinJ qtPiull Sgdården Éocgh& Lf&ick vZeta vcaCdX bhhonB sTkrulIlAeK lgHömrkaB dekn! _föuljasnde vgeZcksaInÉ.* PtraktZispk zutbiGldxning fkFomBmJerb BatLtc GtKillhazn.dahåOllasg.
Hon skulle bli bra på det här, bestämde Violet och drog markören tillbaka för att zooma in på teknikerns händer och memorera hur hon greppade den hala kuken, hur hennes händer vreds. Hon hade alltid ansträngt sig, gett skolarbetet och sina deltidsjobb allt, och det här skulle inte vara något undantag. När den gröna lampan klickade på noterade hon hur minotaurens höfter bucklade mot avelsbänken, hans rörelser matchade de rytmiska stänkningarna mot flaskans insida. Hans djupa böl av njutning tycktes rassla i hennes hjärna när hon satte sig i sängen och undrade om alla skulle göra samma slags ljud; om alla skulle bocka och stöta vilt när de kom, som minotaurerna i videon hade gjort.
Praktisk träning börjar nästa vecka. Det får du snart reda på, tänkte hon och ignorerade pirret mellan låren när hon släckte ljuset.